ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-02-04 11:15:49 följande:div>Jag är men jag har tänkt att det hör ihop med det här ångesttillståndet som jag nu glömt namnet på... inte GAD, det andra man kan få om man varit utsatt för te.x våldtäkt eller någon annan typ av överfall. Något på P tror jag.
För jag tror inte att jag alltid varit sån utan det är något dom dykt upp senare. Jag är väldigt spänd, går alltid runt och "spänner mig", som om jag bara väntade på att bli överfallen eller nått. Jobbigt när jag sitter och koncentera mig på något och så tappar sambon te.x tvdosan i golvet, då rusar hjärtat och jag går igång på mindre än en sekund som om det var en katastrof jag förberedde mig för.div>postraumatisk stress kanske?  jag har sedan jag varit liten varit fjantig med ljud och snabba oväntade rörelser
vet att
 när jag tex jag höll i ett glas när jag var liten så tappade jag det oftastnär jag gick i försvars ställning så man borde ju vänja sig någon gång tycker man

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (funderar) skrev 2011-02-04 11:41:39 följande:div>postraumatisk stress kanske?  jag har sedan jag varit liten varit fjantig med ljud och snabba oväntade rörelser
vet att
 när jag tex jag höll i ett glas när jag var liten så tappade jag det oftastnär jag gick i försvars ställning så man borde ju vänja sig någon gång tycker mandiv>Ja men så heter det ju. Tack! Jag minns inte hur jag var när jag var liten, om jag var lika känslig då också. Ljud var känslig för men om jag var lättskrämd minns jag inte. 
Tycker också det borde lägga sig någon gång men det gör det inte. Jag är alltid på helspänn, ont i axlar, nacke som jag tror delvis har med detta att göra.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Alle skrev 2011-02-04 10:20:57 följande:div>Ja, samma här med böcker - är det tråkiga så går det bara inte, men fastnar jag så sträckläser jag.
Ljudböcker är inte heller min grej, kan inte fokusera.  div>Samma här, är det en riktigt bra bok så kan jag verklgen inte släppa den!

Nu har jag i alla fall fått zoplikon utskrivet. Det krävde att jag blev förbannad innan hon insåg att jag inte överdrev. Hon sa faktiskt "du är så ung och ni har inga sömnproblem" Jaha så vad är det som har gjort att jag knappt sovit något på tre veckor. Det enda jag har sovit är dagtid och imorse somnade jag kl 7 och var tvungen att kliva upp vid 9. Tack vare det här så var jag på pissigt humör och frågade henne rent ut vad hon ansåg att jag skulle försörja mig med när jag fått sparken. Då blev det fart på henne..

guuud jag är helt frälst i den här tråden:) väntar fortfarande på en diagnos tyvärr,hur länge ska man behöva vänta egentligen!

känner mig så hemma här har suttit och läst igenom alla inlägg och både skrattat och gråtit känner mig helt förstörd just nu,orkar knappt sskriva det här inläggget.såååå sjukt trött!

men jag måste bara fråga och hoppas att jag kan få något tips...

det här med att närhet,kramas och pussas osv...  hur förklarar jag för mina barn varför jag tycker det är så j*vla skit jobbigt när dom kommer och ska vara så påträngande med sina pussar. jag ÄLSKAR JU DOM !! klart jag vill pussas och kramas mern det går ju inte bara så där spontant om inte jag har valt det själv först,
dom e ju mitt allt!
 
finns det någon mer som känner så eller är det jag som e knäpp?

kram på er alla!

var tvungen att rätta mitt tidigare inlägg

såg att jag skrivit att jag läst alla inlägg men det har jag absolut inte men väldigt väldigt många och tillräkligt många för att ha blåa knän då dom stuttsat så hårt upp i bordskanten ett fler tal ggr;D

Hej! Jag skrev här för rätt länge sen. Nu har BUP kommit fram till att min 17-åriga dotter visar starka tecken som tyder på adhd, med uppmärksamhetsstörning (add) och ev något inom autismspektrat. De har beslutat att "erbjuda" min dotter en omfattande utredning. Hur går en sån utredning till? Och ni som har fått medicin; vad heter den? och har den hjälpt er? På vilket sätt har den gett effekt?

Jag har läst att fler av er har problem med fysisk kontakt - "gos" etc.
Det har jag absolut inga problem med nu i vuxen ålder, älskar kroppskontakt och är mycket fysisk av mig.
När jag var yngre var jag inte sån, det har blivit bättre med åren.  

<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (mega trött) skrev 2011-02-04 13:16:04 följande:div>guuud jag är helt frälst i den här tråden:) väntar fortfarande på en diagnos tyvärr,hur länge ska man behöva vänta egentligen!

känner mig så hemma här har suttit och läst igenom alla inlägg och både skrattat och gråtit känner mig helt förstörd just nu,orkar knappt sskriva det här inläggget.såååå sjukt trött!

men jag måste bara fråga och hoppas att jag kan få något tips...

det här med att närhet,kramas och pussas osv...  hur förklarar jag för mina barn varför jag tycker det är så j*vla skit jobbigt när dom kommer och ska vara så påträngande med sina pussar. jag ÄLSKAR JU DOM !! klart jag vill pussas och kramas mern det går ju inte bara så där spontant om inte jag har valt det själv först,
dom e ju mitt allt!
 
finns det någon mer som känner så eller är det jag som e knäpp?

kram på er alla!div>Vuxenkontakt känner jag så, speciellt män, men absolut inte till barn eller djur, då har jag massor att ge. Iofs tror jag det ligger annat i botten som gör att det är så men ja..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD) skrev 2011-02-04 21:48:17 följande:div>Vuxenkontakt känner jag så, speciellt män, men absolut inte till barn eller djur, då har jag massor att ge. Iofs tror jag det ligger annat i botten som gör att det är så men ja..div>Precis så är det för mig också! Jag vill absolut inte att mina manliga kollegor ska ta på mig! Jag känner mig besvärad även av väldigt "oskyldiga" gester som tex en hand på axeln.. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> 

Men jag älskar att gosa med barn och djur! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Rona skrev 2011-02-04 14:02:10 följande:div>Hej! Jag skrev här för rätt länge sen. Nu har BUP kommit fram till att min 17-åriga dotter visar starka tecken som tyder på adhd, med uppmärksamhetsstörning (add) och ev något inom autismspektrat. De har beslutat att "erbjuda" min dotter en omfattande utredning. Hur går en sån utredning till? Och ni som har fått medicin; vad heter den? och har den hjälpt er? På vilket sätt har den gett effekt?div>Man besöker ett center ett par gånger, kanske en gång i månaden, och gör olika tester. Du kommer antagligen blir intervjuad om din dotters barndom och hon kommer få fylla i olika självskattningsformulär. Sen får hon troligen göra olika tester för att mäta av hennes styrkor och svagheter i olika moment, samt se om det finns tecken på uppmärksamhetsproblem och autism. Det är olika på olika ställen, för mig tog det ungefär ett halvår allt som allt.

Medicin kan vara concerta, ritalin, strattera bland annat. Det ska göra en mer fokuserad.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>