Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

strulmaja

Äldre 24 Feb 00:24

#2291

Samarkand skrev 2011-02-22 14:29:03 följande:

Ojoj. Ok, jag har alltid trott att alla andra är sega och långsamma bara. :) Detta ska jag berätta för mitt ex som beteer sig likadant som jag. Han klarar inte heller köer, att folk framför honom går långsamt. Vi har exakt samma gångtakt, vilket är ovanligt. Jag har alltid behövt sakta ned takten för alla andra, för det finns ingen som hinner ikapp mig när jag går. (Vilket har kännts jobbigt, tills jag träffade honom som var exakt som mig själv :) )

Jag har inte lyckats komma underfund med hur jag själv funkar här riktigt. Jag kan vara riktigt seg och sävlig emellanåt men situationer eller platser där det rör sig mycket folk blir jag stressad och otålig.
Köer ja. Varför väljer man alltid den långsammaste kön? Den som det blir något strul i? Den där personen framför sölar? Sånt gör mig galen. Och jag gör sambon galen. Dels har jag beslutsångest ang vilken av kassorna jag ska välja (om det finns flera). När jag väl valt och upptäcker en bättre kassa (färra folk i kön) byter jag för att sedan byta igen och igen. Om jag tvingas stå i en lång kö är mitt tålamod slut efter ungefär 1 minut. Särskilt om kön inte rör sig. Jag har aldrig förstått hur andra människor gör för att inte störas av det, hur står dom ut med att bara stå där utan att bli halvgalna?

strulmaja

Äldre 24 Feb 01:05

#2292

BeaBee skrev 2011-02-22 15:03:41 följande:

strulmaja skrev 2011-02-22 11:41:19 följande:

Bea: Hur ser det ut på jobbfronten framöver? Har du mycket att göra?

Nu är jag här, jag sov på maten nån timme :) och snart är jag arbetslös så tid finns! Jag har svarat på ditt mejl!!

I allafall så är det otroligt skönt att höra att det är fler som inte har fått kommentarer av lärare! Jag kände mig som en bluff när jag satt där och sa att nä ingen kommenterade det.

Jag läste i en bok igår att det gjorts någon studie på de som diagnosticeras med ADHD och enligt den studien var det 20-30% som hade inlärningssvårigheter. Nu vet jag inte om detta var i Sverige eller USA. Men jag trodde i alla fall det var fler. Men det betyder ju att vi kan sluta oroa oss och inte alls behöver känna det som att vi bluffar.

Men jag kan säga att detta är en del till varför jag tvivlat så. Å ena sidan har jag varit bombsäker på att jag har ADHD, å andra har jag tänkt att nä, jag är nog bara stresskadad eller nått, det finns säkert en naturlig förklaring. Men hur det än är så har jag problem och i natt när jag låg vaken pågick det rena rama tankekaravanen i skallen och då gick det upp för mig hur jag faktiskt delvis levt som i förnekelse och kanske fortfarande gör angående problem jag har.

Vem tusan vill berätta och erkänna för andra att man som vuxen och till synes helt normal kvinna inte klarar av att hålla koll på sin ekonomi eller ens kan få den att gå ihop? Att man inte klarar av att städa och organsiera i sitt eget hem? Och vem fan skulle tro på en när dom vet att man är en ganska klok och någorlunda intelligent person som tagit en examen här, fixat ett högskoleprov hyfsat bra där, lever med sambo och barn, har körkort, hus? Då är väl allt som det ska vara, eller hur? Inte kan det väl då vara så att man inte klarar av att sköta sin egen hygien? Man är lite lat bara. Lite slarvig. Personglighetsdrag. Dålig karaktär kanske. Men ADHD nej.

Även om jag skulle våga berätta precis allt, vem fan skulle tro mig? De få jag nämnt något för har först blivit skeptiska, vissa är fortfarande. Jag vet inte om det är för att dom inte VILL tro, för att dom inte förstår eller vad. Men dom verkar inte få det att gå ihop. "Du som är så smart", "Du som är så och så", "Det har jag aldrig märkt". Nej, jag ser väl till att duscha innan jag träffar mina polare för tusan. Ingen vet att det var en vecka sen sist, eller att jag struntat i att borsta tänderna dom senaste tre dygnen. Och om vi träffas någon annanstans än hemma hos mig är det ju ingen som vet hur ostädat och rörigt jag har det. Inget vet heller att det tog mig 5 timmar att förbereda mig inför träffen och tre av dom timmarna letade jag efter och provade kläder. Det är ju inget jag berättar. Det är ju inget man pratar om. Inte ens till sina närmaste vänner.

Dom tror att jag är normal. Att jag, kanske två timmar innan jag skulle åka, åt, duschade, plockade fram mina rena, välvikta kläder och klädde mig. Sminkade mig i lugn och ro, sa hej och puss till sambon och barnen och lunkade sakta ut genom dörren i god tid till att bussen skulle gå. Dom tror väl också att jag är så lugn som jag ser ut (ibland). Dom vet inte vad som pågår inom mig. Den konstanta kampen mot klockan, tankekaravanen, att jag är en vandrande öppen ventil som suger in varenda jävla intryck. Dom vet inte att jag är supertrött innan vi ens har hunnit träffas. Att jag sitter där och önskar få åka hem och lägga mig, stänga in mig.

Och vet ni vad som komplicerar allt ytterligare? Som om detta ovan inte var nog. Jo, det är att I N G E N T I N G med mig är beständigt. Som jag beskrivit ovan fungerar jag väl kanske oftast men så ibland är det som om jag har en och annan ADHD-fri dag och dessa dagar fungerar jag faktiskt ganska rationellt. Dessa dagar går jag upp i tid och allt klaffar. Dessa dagar tar jag en dusch och fixar mig som alla andra. Jag kommer i tid till förskolan med ungarna, jag fixar middag som är klar lagom tills sambon kommer hem och jag tänker: Jag är nog inte så sjuk ändå, nej, jag har ingen ADHD. Jag är ju normal, som alla andra.

Dagen efter sedan kommer jag knappt ur sängen. Försover mig, tycker ungarna är så jobbiga och krävande att jag knappt står ut. Jag hittar inte deras kläder, jag orkar knappt fixa frukost till dom, än mindre till mig själv. Jag måste leta efter bilnycklarna, kommer 20 min försent till förskolan. Jag skiter i att åka till affären fast jag lovat sambon köpa bröd och mjölk och middagen, ja den blir det inget med. Alla får käka mackor eller så får sambon fixa middag. Själv vill jag bara sova och det gör jag. Då blir sambon sur. Han tycker jag är lat. Att han få dra ett för stort lass. Han tror att jag kan om jag vill. Om jag vill. VILL!? Jag får dåligt samvete. Känner skuld. Självförakt. Tänker att jag är nog sjuk ändå. Sjuk och dum som inte klarar av det som alla andra tycks klara per automatik. Jag har nog ADHD ändå, tänker jag.

Alle

Äldre 24 Feb 10:21

#2293

strulmaja skrev 2011-02-24 01:05:46 följande:

Jag läste i en bok igår att det gjorts någon studie på de som diagnosticeras med ADHD och enligt den studien var det 20-30% som hade inlärningssvårigheter. Nu vet jag inte om detta var i Sverige eller USA. Men jag trodde i alla fall det var fler. Men det betyder ju att vi kan sluta oroa oss och inte alls behöver känna det som att vi bluffar.

Men jag kan säga att detta är en del till varför jag tvivlat så. Å ena sidan har jag varit bombsäker på att jag har ADHD, å andra har jag tänkt att nä, jag är nog bara stresskadad eller nått, det finns säkert en naturlig förklaring. Men hur det än är så har jag problem och i natt när jag låg vaken pågick det rena rama tankekaravanen i skallen och då gick det upp för mig hur jag faktiskt delvis levt som i förnekelse och kanske fortfarande gör angående problem jag har.

Vem tusan vill berätta och erkänna för andra att man som vuxen och till synes helt normal kvinna inte klarar av att hålla koll på sin ekonomi eller ens kan få den att gå ihop? Att man inte klarar av att städa och organsiera i sitt eget hem? Och vem fan skulle tro på en när dom vet att man är en ganska klok och någorlunda intelligent person som tagit en examen här, fixat ett högskoleprov hyfsat bra där, lever med sambo och barn, har körkort, hus? Då är väl allt som det ska vara, eller hur? Inte kan det väl då vara så att man inte klarar av att sköta sin egen hygien? Man är lite lat bara. Lite slarvig. Personglighetsdrag. Dålig karaktär kanske. Men ADHD nej.

Även om jag skulle våga berätta precis allt, vem fan skulle tro mig? De få jag nämnt något för har först blivit skeptiska, vissa är fortfarande. Jag vet inte om det är för att dom inte VILL tro, för att dom inte förstår eller vad. Men dom verkar inte få det att gå ihop. "Du som är så smart", "Du som är så och så", "Det har jag aldrig märkt". Nej, jag ser väl till att duscha innan jag träffar mina polare för tusan. Ingen vet att det var en vecka sen sist, eller att jag struntat i att borsta tänderna dom senaste tre dygnen. Och om vi träffas någon annanstans än hemma hos mig är det ju ingen som vet hur ostädat och rörigt jag har det. Inget vet heller att det tog mig 5 timmar att förbereda mig inför träffen och tre av dom timmarna letade jag efter och provade kläder. Det är ju inget jag berättar. Det är ju inget man pratar om. Inte ens till sina närmaste vänner.

Dom tror att jag är normal. Att jag, kanske två timmar innan jag skulle åka, åt, duschade, plockade fram mina rena, välvikta kläder och klädde mig. Sminkade mig i lugn och ro, sa hej och puss till sambon och barnen och lunkade sakta ut genom dörren i god tid till att bussen skulle gå. Dom tror väl också att jag är så lugn som jag ser ut (ibland). Dom vet inte vad som pågår inom mig. Den konstanta kampen mot klockan, tankekaravanen, att jag är en vandrande öppen ventil som suger in varenda jävla intryck. Dom vet inte att jag är supertrött innan vi ens har hunnit träffas. Att jag sitter där och önskar få åka hem och lägga mig, stänga in mig.

Och vet ni vad som komplicerar allt ytterligare? Som om detta ovan inte var nog. Jo, det är att I N G E N T I N G med mig är beständigt. Som jag beskrivit ovan fungerar jag väl kanske oftast men så ibland är det som om jag har en och annan ADHD-fri dag och dessa dagar fungerar jag faktiskt ganska rationellt. Dessa dagar går jag upp i tid och allt klaffar. Dessa dagar tar jag en dusch och fixar mig som alla andra. Jag kommer i tid till förskolan med ungarna, jag fixar middag som är klar lagom tills sambon kommer hem och jag tänker: Jag är nog inte så sjuk ändå, nej, jag har ingen ADHD. Jag är ju normal, som alla andra.

Dagen efter sedan kommer jag knappt ur sängen. Försover mig, tycker ungarna är så jobbiga och krävande att jag knappt står ut. Jag hittar inte deras kläder, jag orkar knappt fixa frukost till dom, än mindre till mig själv. Jag måste leta efter bilnycklarna, kommer 20 min försent till förskolan. Jag skiter i att åka till affären fast jag lovat sambon köpa bröd och mjölk och middagen, ja den blir det inget med. Alla får käka mackor eller så får sambon fixa middag. Själv vill jag bara sova och det gör jag. Då blir sambon sur. Han tycker jag är lat. Att han få dra ett för stort lass. Han tror att jag kan om jag vill. Om jag vill. VILL!? Jag får dåligt samvete. Känner skuld. Självförakt. Tänker att jag är nog sjuk ändå. Sjuk och dum som inte klarar av det som alla andra tycks klara per automatik. Jag har nog ADHD ändå, tänker jag.

StrulMaja - åh vad jag känner igen mig!
I måndags och i onsdags var jag iväg på två mentalt ganska ansträngande saker - eller iaf för mig mentalt ansträngande jämfört med en frisk person.
Sen var resten av de två dagarna mer eller mindre förstörda - så slut i huvudet så jag hade kunna somna stående...
Antar att det är så för er också, att ni bli mer påverkade än vad friska rimligtivs borde bli?

Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!!

Samarkand

Äldre 24 Feb 12:30

#2294

strulmaja skrev 2011-02-24 01:05:46 följande:

Jag läste i en bok igår att det gjorts någon studie på de som diagnosticeras med ADHD och enligt den studien var det 20-30% som hade inlärningssvårigheter. Nu vet jag inte om detta var i Sverige eller USA. Men jag trodde i alla fall det var fler. Men det betyder ju att vi kan sluta oroa oss och inte alls behöver känna det som att vi bluffar.

Men jag kan säga att detta är en del till varför jag tvivlat så. Å ena sidan har jag varit bombsäker på att jag har ADHD, å andra har jag tänkt att nä, jag är nog bara stresskadad eller nått, det finns säkert en naturlig förklaring. Men hur det än är så har jag problem och i natt när jag låg vaken pågick det rena rama tankekaravanen i skallen och då gick det upp för mig hur jag faktiskt delvis levt som i förnekelse och kanske fortfarande gör angående problem jag har.

Vem tusan vill berätta och erkänna för andra att man som vuxen och till synes helt normal kvinna inte klarar av att hålla koll på sin ekonomi eller ens kan få den att gå ihop? Att man inte klarar av att städa och organsiera i sitt eget hem? Och vem fan skulle tro på en när dom vet att man är en ganska klok och någorlunda intelligent person som tagit en examen här, fixat ett högskoleprov hyfsat bra där, lever med sambo och barn, har körkort, hus? Då är väl allt som det ska vara, eller hur? Inte kan det väl då vara så att man inte klarar av att sköta sin egen hygien? Man är lite lat bara. Lite slarvig. Personglighetsdrag. Dålig karaktär kanske. Men ADHD nej.

Även om jag skulle våga berätta precis allt, vem fan skulle tro mig? De få jag nämnt något för har först blivit skeptiska, vissa är fortfarande. Jag vet inte om det är för att dom inte VILL tro, för att dom inte förstår eller vad. Men dom verkar inte få det att gå ihop. "Du som är så smart", "Du som är så och så", "Det har jag aldrig märkt". Nej, jag ser väl till att duscha innan jag träffar mina polare för tusan. Ingen vet att det var en vecka sen sist, eller att jag struntat i att borsta tänderna dom senaste tre dygnen. Och om vi träffas någon annanstans än hemma hos mig är det ju ingen som vet hur ostädat och rörigt jag har det. Inget vet heller att det tog mig 5 timmar att förbereda mig inför träffen och tre av dom timmarna letade jag efter och provade kläder. Det är ju inget jag berättar. Det är ju inget man pratar om. Inte ens till sina närmaste vänner.

Dom tror att jag är normal. Att jag, kanske två timmar innan jag skulle åka, åt, duschade, plockade fram mina rena, välvikta kläder och klädde mig. Sminkade mig i lugn och ro, sa hej och puss till sambon och barnen och lunkade sakta ut genom dörren i god tid till att bussen skulle gå. Dom tror väl också att jag är så lugn som jag ser ut (ibland). Dom vet inte vad som pågår inom mig. Den konstanta kampen mot klockan, tankekaravanen, att jag är en vandrande öppen ventil som suger in varenda jävla intryck. Dom vet inte att jag är supertrött innan vi ens har hunnit träffas. Att jag sitter där och önskar få åka hem och lägga mig, stänga in mig.

Och vet ni vad som komplicerar allt ytterligare? Som om detta ovan inte var nog. Jo, det är att I N G E N T I N G med mig är beständigt. Som jag beskrivit ovan fungerar jag väl kanske oftast men så ibland är det som om jag har en och annan ADHD-fri dag och dessa dagar fungerar jag faktiskt ganska rationellt. Dessa dagar går jag upp i tid och allt klaffar. Dessa dagar tar jag en dusch och fixar mig som alla andra. Jag kommer i tid till förskolan med ungarna, jag fixar middag som är klar lagom tills sambon kommer hem och jag tänker: Jag är nog inte så sjuk ändå, nej, jag har ingen ADHD. Jag är ju normal, som alla andra.

Dagen efter sedan kommer jag knappt ur sängen. Försover mig, tycker ungarna är så jobbiga och krävande att jag knappt står ut. Jag hittar inte deras kläder, jag orkar knappt fixa frukost till dom, än mindre till mig själv. Jag måste leta efter bilnycklarna, kommer 20 min försent till förskolan. Jag skiter i att åka till affären fast jag lovat sambon köpa bröd och mjölk och middagen, ja den blir det inget med. Alla får käka mackor eller så får sambon fixa middag. Själv vill jag bara sova och det gör jag. Då blir sambon sur. Han tycker jag är lat. Att han få dra ett för stort lass. Han tror att jag kan om jag vill. Om jag vill. VILL!? Jag får dåligt samvete. Känner skuld. Självförakt. Tänker att jag är nog sjuk ändå. Sjuk och dum som inte klarar av det som alla andra tycks klara per automatik. Jag har nog ADHD ändå, tänker jag.

Vem lever inte ett sånt liv?! Jag blir rätt less på mig själv för att jag inte orkar med allt. Det är 3:e dagen som disken står i diskhon odiskad.
En av kattungarna rev ned en blomkruka så det blev rätt geggigt med jorden på golvet. Jag torkade upp med papper och sopade upp allt, plockade krukskärvor. Men sen då.. Vad hände med det smutsiga golvet? Inget. Där försvann min arbetsork. Jag tänker att jag får ta det någon annan dag. Men så har jag disken i diskhon som måste diskas idag innan jag går och tränar, helst.
Detta är en av orsakerna till att jag har insett att jag bör minimera mitt innehav av ägodelar för jag klarar inte av att hålla ordning på dem någon längre tid
Det är bara att erkänna, men det är nog inget jag sitter och erkänner för mina vänner.
Jag har börjat berätta hur jag funkar för någon enstaka och de säger också: Är du? Du som funkar så bra. Du går ju till jobbet och du kan ju prata för dig. Alla struntar vi ibland i disken... etc etc.

Jag tror inte att de förstår vad ADHD/ADD är eg. Många tänker nog på barn som kastar stolar omkring sig och är allmännt aggressiva. (För såna barn har jag jobbat som resurs åt inom skola/förskola)
Jag tror att om man skulle använda det där Kattungeexemplet som nämnts här tidigare (tror jag att det var), så kanske de får en hum om hur det funkar för oss med en del.

Just nu har jag varit låg i humöret 1-2 dagar och när jag var hos psykologen igår sa hon bara att alla har ju såna dagar och det kommer ju alltid vara så. Känns ju lite skönt att tänka i den ordningen istället för att skuldbelägga sig själv. (även om jag vet att mina låga humördagar kommer oftare hos mig än hos normalfungerande personer).

Men vet ni?? Det är vår snart så vi har något roligt att se fram emot vi med :)

strulmaja

Äldre 24 Feb 13:00

#2295

Alle skrev 2011-02-24 10:21:52 följande:

StrulMaja - åh vad jag känner igen mig!
I måndags och i onsdags var jag iväg på två mentalt ganska ansträngande saker - eller iaf för mig mentalt ansträngande jämfört med en frisk person.
Sen var resten av de två dagarna mer eller mindre förstörda - så slut i huvudet så jag hade kunna somna stående...
Antar att det är så för er också, att ni bli mer påverkade än vad friska rimligtivs borde bli?

Ja visst är det så. Det är inte mycket som behövs för att jag ska känna mig trött. Alla intryck som sugs in, allt jag hör och ser, hur jag konstant är på helspänn, scannar min omgivning, varje liten rörelse och hur oförmögen jag är att stänga oväsentligheter ute, gör att jag svämmar över (det känns så) och går under av utmattning. Det är mentalt ansträngande bara att vara.

strulmaja

Äldre 24 Feb 13:12

#2296

Samarkand skrev 2011-02-24 12:30:24 följande:

Vem lever inte ett sånt liv?! Jag blir rätt less på mig själv för att jag inte orkar med allt. Det är 3:e dagen som disken står i diskhon odiskad.
En av kattungarna rev ned en blomkruka så det blev rätt geggigt med jorden på golvet. Jag torkade upp med papper och sopade upp allt, plockade krukskärvor. Men sen då.. Vad hände med det smutsiga golvet? Inget. Där försvann min arbetsork. Jag tänker att jag får ta det någon annan dag. Men så har jag disken i diskhon som måste diskas idag innan jag går och tränar, helst.
Detta är en av orsakerna till att jag har insett att jag bör minimera mitt innehav av ägodelar för jag klarar inte av att hålla ordning på dem någon längre tid
Det är bara att erkänna, men det är nog inget jag sitter och erkänner för mina vänner.
Jag har börjat berätta hur jag funkar för någon enstaka och de säger också: Är du? Du som funkar så bra. Du går ju till jobbet och du kan ju prata för dig. Alla struntar vi ibland i disken... etc etc.

Jag tror inte att de förstår vad ADHD/ADD är eg. Många tänker nog på barn som kastar stolar omkring sig och är allmännt aggressiva. (För såna barn har jag jobbat som resurs åt inom skola/förskola)
Jag tror att om man skulle använda det där Kattungeexemplet som nämnts här tidigare (tror jag att det var), så kanske de får en hum om hur det funkar för oss med en del.

Just nu har jag varit låg i humöret 1-2 dagar och när jag var hos psykologen igår sa hon bara att alla har ju såna dagar och det kommer ju alltid vara så. Känns ju lite skönt att tänka i den ordningen istället för att skuldbelägga sig själv. (även om jag vet att mina låga humördagar kommer oftare hos mig än hos normalfungerande personer).

Men vet ni?? Det är vår snart så vi har något roligt att se fram emot vi med :)

Less är bara förnamnet. Självföraktet äter upp mig snart.
Jag har också tänkt att jag nog måste minimera och få undan mer saker. För ju stökigare det är, desto sämre mår och fungerar jag. De svårigheter jag redan har med att överblicka osv blir 10 ggr värre på en plats där det är rörigt. Och rörigt är det här. Allt ligger huller om buller. Tyvärr har jag ingen sambo som verka störas av det heller. Han kanske också har någon störning, vad vet jag. Jag störs men är inte förmögen att rensa upp i röran. Han störs inte men har förmågan.

Det finns väldigt mycket fördomar och förutfattade meningar om ADHD. Många tycks inte ens veta om eller förstå att vuxna kan ha det och när en vuxen kvinna säger att hon har det känns det som om det är mindre acceptabelt än om en man säger sig ha det. Jag upplever att det är mer OK att en man är strulig. Han är ju bara en man och många ser ju tyvärr ner på det manliga könet och när en man inte klarar av att ta hand om sitt hem är det ingen som reagera märkbart. Allt han behöver är en kvinna. Typ. Men en kvinna som inte kan ta hand om sitt hem eller knappt sig själv, som strular till det, som kommer ovårdad med oborstat hår etc - ja, då är det genast något som inte stämmer. Vad är det för fel på henne? Hon måste vara allvarligt sjuk. Psykiskt störd. Hon kanske dricker och missbrukar? När man säger att man (förmodligen) har ADHD tror folk man skämtar. För alla vet ju hur människor (barn) med ADHD är..... *suck*

BeaBee

Äldre 24 Feb 13:16

#2297

strulmaja skrev 2011-02-24 13:12:12 följande:

Less är bara förnamnet. Självföraktet äter upp mig snart.
Jag har också tänkt att jag nog måste minimera och få undan mer saker. För ju stökigare det är, desto sämre mår och fungerar jag. De svårigheter jag redan har med att överblicka osv blir 10 ggr värre på en plats där det är rörigt. Och rörigt är det här. Allt ligger huller om buller. Tyvärr har jag ingen sambo som verka störas av det heller. Han kanske också har någon störning, vad vet jag. Jag störs men är inte förmögen att rensa upp i röran. Han störs inte men har förmågan.

Det finns väldigt mycket fördomar och förutfattade meningar om ADHD. Många tycks inte ens veta om eller förstå att vuxna kan ha det och när en vuxen kvinna säger att hon har det känns det som om det är mindre acceptabelt än om en man säger sig ha det. Jag upplever att det är mer OK att en man är strulig. Han är ju bara en man och många ser ju tyvärr ner på det manliga könet och när en man inte klarar av att ta hand om sitt hem är det ingen som reagera märkbart. Allt han behöver är en kvinna. Typ. Men en kvinna som inte kan ta hand om sitt hem eller knappt sig själv, som strular till det, som kommer ovårdad med oborstat hår etc - ja, då är det genast något som inte stämmer. Vad är det för fel på henne? Hon måste vara allvarligt sjuk. Psykiskt störd. Hon kanske dricker och missbrukar? När man säger att man (förmodligen) har ADHD tror folk man skämtar. För alla vet ju hur människor (barn) med ADHD är..... *suck*

Jag har en sambo som inte klarar av att ha det stökigt så ja ni kan ju kanske förstå vad det bråkas om mest här hemma men nu har vi fått det att funger (peppar peppar) vi har bestämda dagar där vi gör allt och på min dag så har jag hela kvällarna på mig att göra det för han jobbar natt. Det fungerar än så länge men det är tufft kan jag säga. Jag har även fått välja vilka av hushållssysslorna som jag vill göra, de som är minst jobbiga. Tvätta kan jag göra men jag får aldrig upp tvätten från tvättstugan i tid så det får han sköta osv. Herregud skulle någon av mina kompisar höra det här så skulle dom tro att jag är knäpp. Det är väl knappast jobbigt att gå och hämta tvätten? Jo det är det.

strulmaja

Äldre 24 Feb 13:36

#2298

BeaBee skrev 2011-02-24 13:16:44 följande:

Jag har en sambo som inte klarar av att ha det stökigt så ja ni kan ju kanske förstå vad det bråkas om mest här hemma men nu har vi fått det att funger (peppar peppar) vi har bestämda dagar där vi gör allt och på min dag så har jag hela kvällarna på mig att göra det för han jobbar natt. Det fungerar än så länge men det är tufft kan jag säga. Jag har även fått välja vilka av hushållssysslorna som jag vill göra, de som är minst jobbiga. Tvätta kan jag göra men jag får aldrig upp tvätten från tvättstugan i tid så det får han sköta osv. Herregud skulle någon av mina kompisar höra det här så skulle dom tro att jag är knäpp. Det är väl knappast jobbigt att gå och hämta tvätten? Jo det är det.

Sambon och jag har försökt att upprätthålla något slags städschema men det funkar bara i några dagar sen faller allt.

Det här du skriver om tvätten påminde mig om en sak. Jag har tidigare alltid sagt: Om jag bara bodde i ett hus så skulle allt bli bra och lättare, om jag bara hade en bil...., om jag bara hade det och det. Jag inbillade mig verkligen att saker och ting skulle bli enklare, ja t.o.m normala då, men nu har jag insett att det blir aldrig annorlunda. ADHD symtomen försvinner ju inte bara för att jag flyttar, byter pojkvän eller vad det nu är jag gör.
Idag bor jag i hus istället för lägenhet och saker och ting är fanimej inte enklare. Jag startade en maskin tvätt av bara farten i morse (egentligen skulle jag leta rätt på ett par strumpor åt sonen) och där ligger den än, tvätten, trots att den varit klar i säkert tre timmar nu. Dock ska det sägas att jag helt hade glömt bort den tills jag läste ditt inlägg men istället för att bara gör det, sitter jag här och om jag känner mig själv rätt kommer jag sitta här tills det är dags att hämta barnen. Jag minns hur jobbigt det var att gå ner i tvättstugan och hämta tvätten när jag bodde i lgh. Nu har jag tre m till tvättstugan men det är fortfarande lika jobbigt. Ingen skillnad alls.

Alle

Äldre 24 Feb 13:46

#2299

BeaBee skrev 2011-02-24 13:16:44 följande:

Jag har en sambo som inte klarar av att ha det stökigt så ja ni kan ju kanske förstå vad det bråkas om mest här hemma men nu har vi fått det att funger (peppar peppar) vi har bestämda dagar där vi gör allt och på min dag så har jag hela kvällarna på mig att göra det för han jobbar natt. Det fungerar än så länge men det är tufft kan jag säga. Jag har även fått välja vilka av hushållssysslorna som jag vill göra, de som är minst jobbiga. Tvätta kan jag göra men jag får aldrig upp tvätten från tvättstugan i tid så det får han sköta osv. Herregud skulle någon av mina kompisar höra det här så skulle dom tro att jag är knäpp. Det är väl knappast jobbigt att gå och hämta tvätten? Jo det är det.

Den allmänna skötseln av hushållet och barnen har blivit en jättepuck här hemma

Vi bråka jämt och vårt förhållande är bajs just nu....
Sambon ogillar starkt när det är stökigt och sunkigt OCH DET GÖR JU JAG OCKSÅ!!! Fast han inte riktigt tror mig...
Vi har ett schema med anvarsdagar, det funkade bra i början...men nu lite si och så.
Jag säger som du BeaBee - Det är väl inte jobbigt att diska lite? Det är ju bara att göra det - Nä, det är det inte....

Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!!

strulmaja

Äldre 24 Feb 13:53

#2300

Alle skrev 2011-02-24 13:46:25 följande:

Den allmänna skötseln av hushållet och barnen har blivit en jättepuck här hemma

Vi bråka jämt och vårt förhållande är bajs just nu....
Sambon ogillar starkt när det är stökigt och sunkigt OCH DET GÖR JU JAG OCKSÅ!!! Fast han inte riktigt tror mig...
Vi har ett schema med anvarsdagar, det funkade bra i början...men nu lite si och så.
Jag säger som du BeaBee - Det är väl inte jobbigt att diska lite? Det är ju bara att göra det - Nä, det är det inte....

Det är bajs här också. Men inte p.g.a städningen eller ickestädningen. ADHD:n har dock ett finger med i spelet. Och jag är trött. Må denna utredning bli av snart!

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL