Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

Majbarnen

Äldre 8 Mar 13:20

#2351

Anonym (ADD) skrev 2011-03-07 15:23:10 följande:

Jag tycker absolut att ni ska ta tag i det omgående, tyvärr måste man ibland tjata sig fram, vet det inte är lätt men ge er inte, ju äldre han blir desto värre kan det bli. Ni ska ta kontakt med BUP så hjälper dom er.

Jepp, i dag har jag skrivit ett mejl till skolan igen där vi begär utredning innan han ska börja högstadiet! Om det inte blir någon respons så får vi kontakta BUH som utredde vår andra son.
Känns så skönt när man väl kommit igång och fått iväg det...

Anonym (vill veta)

Äldre 8 Mar 14:14

#2352

Nu har jag äntligen skrivit färdigt min remiss till psyk för utredning, nu gäller det bara att posta den också Tycker att jag har skrivit bra och förklarat vad jag har för problem, hoppas de också ser det. Är ganska nervös att inte få hjälp även om jag ser tydliga problem.
Ja, ja det är bara och vänta och se.
Det är dags att få hjälp nu, bättre sent än aldrig.

psyko II

Äldre 8 Mar 18:47

#2353

Anonym (ANNA) skrev 2011-03-06 19:43:10 följande:

Oj så olika det är. En vecka efter att min egenremiss kommit in så fick jag en inbokad tid hos kurator. På tisdag så har jag mitt första samtal.

Vad händer sedan? Någon som vet?

som sagt det e väldigt olika tydligen, jag fick komma till utredaren på en gång, "intervjuades" 3 gånger med ett par veckors mellanrum + massa frågor att besvara hemma. i dag på 3:e besöket frågade jag vad som händer härnäst. å de två nästa gångerna blir det 2 timmars pass med olika tester, och efter det ett sista besök för utvärdering, Inom en månad så skulle det vara klart sa hon.

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 8 Mar 19:44

#2354

Anonym (Liten) skrev 2011-03-08 12:36:21 följande:

Hej!
Jag har kikat lite i den här tråden men inte kommit mig för att skriva förrän nu (i sista stund som vanligt).
Det jag frågar om kan ha skrivits förut men det är lite många sidor för mig att läsa igenom nu.

Jag har möte på VC imorgon då jag själv har ringt (eller ja min kille haha) och bett om en ADD-utredning. Jag är 23 år och har snurrat inom psykiatrin sen jag var 15 ungefär, behandlats för bl.a. depression, social fobi och tvångstankar.
Min pappa har fullblods-adhd men inte på papper. Det fanns helt enkelt inte när han var liten och nu vill har inte ha "någon jävla diagnos". Suck för pappor ibland! Det var min kille som sa att jag borde kolla upp Adhd-ändan på mina gener med tanke på pappa. Jag hade aldrig tänkt tanken förut men ju mer jag läser om ADD desto mer övertygad blir jag om att jag har det.

(Gör en liten uppställning av min frågeklump!)
- Har ni några bra allmänna tips till mig inför mötet?
- Vad frågar läkaren om/fokuserar på?
- Är det bara ett snabbmöte och vidare remiss någon annan stans?
- Hur stor är chansen att man får en utredning?
- Jag ser skräckexempel där folk väntar på utredning i 4 år? Hur lång tid kan det ta?
- Räknas inte vårdgarantin?
- Och vad gör man i väntan på utredning?

Jag klarar dessvärre varken att plugga eller jobba ordentligt! Jag är superorolig för min framtid! Jag behöver verkligen den här utredningen! Jag har hoppat av gymnasiet två gånger och slutade jobbet jag fick efter det, lyckades läsa upp mina ämnen efter typ 5 år på komvux och har klarat en termin på universitetet men har precis hoppat av den andra. Det går verkligen inte!

Hoppas någon vill hjälpa mig lite med alla mina frågor!

Hej! Ett tips är att ställa dina frågor i den här tråden (ADHD utredningar): www.familjeliv.se/Forum-4-50/m56491289.html

allmänt

Äldre 9 Mar 17:17

#2355

Haha det här tog så lång tid att skriva att jag blev utloggad, men nu så..

Hej! Jag har kikat i den här tråden den senaste tiden och följt er litegrann (haha, vad stalker:ish jag känner mig), och ni verkar insatta i ämnet, och vänligt inställda. Får jag stjäla en stund av er tid?

Min syster uppmärksammade mig på att med tanke på vilka svårigheter jag stöter på i vardagen, att jag kanske har ADD/ADHD, för det har hon misstänkt om sig själv också. Så jag har läst på jättemycket och känner igen mig i mycket, särskilt i artiklar och så om specifikt flickor/kvinnor med det.

"Känner igen mig mycket" var väl årets understatement, jag började storböla där jag satt för att det kändes som att NU, nu trillade poletten ner. "plötsligt händer det", lite så :) Här är jag ju!

Att räkna upp allt som stämmer in känns föga användbart, för det är så mycket. Snarare vill jag ta upp det som INTE stämmer.. blir det wierd? Så här..

Min mamma tror inte att jag har det för att jag "var ett så normalt och begåvat barn så, det skulle vi märkt". Och jag håller med om att det skulle dom ju gjort, men nu läser jag att man kan ha det ändå fast man inte är stökig och bråkig och upplevs lite svårlärd (för att man inte kan koncentrera sig, men det märks kanske inte förren senare i skolgången, när mer krav och ansvar kommer, vilket det gjorde för mig i slutet av högstadiet)

Min pojkvän tror inte HELLER att jag har det, för att jag är ju fullkomligt normal och trevlig och artig tjej som inte hänger i ljuskronan om helgerna när han är hos mig, och mina svårigheter och egenheter har ju alla, mer eller mindre, jag är bara lite extra deppig och ängslig. (VEK är vad han menar, den lilla grisen, grrrr >.<)

Det här inlägget kommer bli APlångt, men stay with me pliz!

- INTE uppkäftig och stöddig mot lärare, UTAN tvärtom livrädd för att få skäll och nästan förlamande respekt mot auktoritärer, så..

- INTE pratig på lektionerna och avbryter folk, UTAN räckte aldrig upp handen fast jag kunde, satt och ritade små filurer i böckerna istället och skickade lappar till bordsgrannen, mycket diskret så ingen skulle se. Så vist roade jag mig med annat på sätt som jag aldrig fick skäll för, för att jag ÄR ju begåvad och hann med det jag skulle göra iaf. Men avbryter inte folk nu heller när dom pratar, snarare koncentrerar jag mig väldigt noga på vad dom säger, folk anser mig som en "bra kompis som lyssnar", det tycker jag med för jag intresserar mig ju för deras livsproblem, men och andra sidan kanske det upplevs så för att jag ständigt ställer frågor som "hur menar du då? hur känner du då?" för att jag inte riktigt greppat vad dom sa

- INTE "tokmaja" som ställer mjölken i skafferiet och så, glömmer trosor i badrummet när jag skall få gäster och sånt.
(Antingen så är ju detta ett avgörande(?) symtom som fattas, eller - så är det för att jag är livrädd för att bli generad och göra bort mig, bli skrattad åt, få skäll, känna mig som en idiot. Jag måste tänka aktivt på att "nu skall mjölken ställas undan, den skall till kylskåpet, den skall stå i hyllan, nu är den ställd i hyllan, bra", så det blir sällan "bevismaterial" efter mig, att det faktsikt blir sånna påtagliga fel, men jag måste aktivt koncentrera mig på det jag gör vilket gör att jag KÄNNER mig virrig. Men det kanske inte gills?)

- INTE tappa bort nycklar, mobil, plånbok. UTAN jag har JÄRNKOLL med vart jag har dom för att jag gärna tappat bort dom tidigare, dubbelkollar både en och 4 gånger att jag har dom i fickan, mobilen i väskan, väskan i handen, att jackan är stängd, att jag inte har smutstvätt nånstans. Allt för att inget skall bli tokigt och jag känner mig bortgjord. Det tar också mycket tid, men eftersom jag checkar så ofta och noga så blir det ju inga "bevis" för någon att se som sagt. Dubbelkollar allt så jag är säker på att jag gjorde det, och inte bara tänkte det.

- INTE hyperaktiv så jag skall hitta på en massa äventyr och avancerade projekt hela tiden - UTAN jag gör ganska lite, upplevs nog som ganska slö, för att jag är trött och aldrig får en PAUS från mitt eget huvud. Saker som skall göras skjuts upp tänker "jag hinner de här 7 kapitlerna till tentan om jag pluggar dubbelt så länge imorrn istället, det går la bra" (det gör det inte), utan sätter mig vid datorn och "hyperfokuserar" istället. Researchar, fantiserar, planerar och är allmänt besatt och det är det ända jag kan tänka på och ligger över mig som en KLOSS om jag inte kan pyssla med det. Men det blir liksom inte så mycket verkstad av det..
Sitter och vickar med fötter, pillar i ansiktet och på örhängen, pillar med håret, river små pappertussar, leker med tandpetare stearinljus och så ständigt, men det vet jag inte heller om det är direkt nån som tänker på att jag gör? Det är det ju många som gör, som sagt.

- INTE missa tider - tvärtom är jag vansinnigt tidig så jag blir tvungen att stå och vänta istället. Min mamma brukar skoja när jag var liten att "enda gången hon kom i tid var när hon föddes" för jag kom alltid försent när jag var yngre. Det kan ju vara en överkompensation av mig nu då? Att börja sitta och stirra på klockan en timme i förväg, dubbelkolla allt en miljon gånger, gå lite extra tidigt innan "då kan jag ta det lugn och ändå komma i lagom tid" men några steg utanför dörren så inser jag att "hur länge sen var det jag gick? hur lång tid tar det? gick jag för långsamt i början?" och så älgar jag på som fan och är där 25 min innan bussen går iaf, eller vad det nu gäller. Samma med tandläkartider och sånt, jag missar inte för att det är det enda jag tänker på i flera dar tills att jag skall gå, och kommer dit löljligt tidigt. Och eftersom jag redan har varit på "mötesplats" långt i förväg så är det ju inte heller någon annan som märker att jag har lite omständigt med att passa tid.

ELOGE till alla som läst hela inlägget. Så vad säger ni, yay or nay på ADD/ADHD?
Jag själv tror att jag har det, för alla andra typiska symtom stämmer in på mig till punkt och pricka. Men de jag nämnde nu stämmer inte in lika stereotypiskt jämfört med vad jag läst att ni har skrivit om er själva tidigare, och det är ju ändå ganska kritiska kriterium. Eller stämmer det, så som jag upplevt det, eller faller det på att andra inte märker sånt där på mig?

Skall möta en doktor den 15e om mina koncentrations och motivationssvårigheter, och skulle SÅ mycket uppskatta lite feedback, om det är någon idé att jag nämner ADD/ADHD (och riskerar att bli skrattad åt och klappad på huvudet) eller om jag skall lägga ner den här idén... ?

allmänt

Äldre 9 Mar 19:16

#2356

Förresten, när ni dricker alkohol, hur påverkas ni då?

Alltså blir ni lugnare och känner er lite sköna, eller blir det ännu värre adhd, eller är det lite samma lika? (haha ja, förrutom att man är lite på snusen dårå )

psyko II

Äldre 9 Mar 20:48

#2357

allmänt skrev 2011-03-09 17:17:53 följande:

Haha det här tog så lång tid att skriva att jag blev utloggad, men nu så..

Hej! Jag har kikat i den här tråden den senaste tiden och följt er litegrann (haha, vad stalker:ish jag känner mig), och ni verkar insatta i ämnet, och vänligt inställda. Får jag stjäla en stund av er tid?

Min syster uppmärksammade mig på att med tanke på vilka svårigheter jag stöter på i vardagen, att jag kanske har ADD/ADHD, för det har hon misstänkt om sig själv också. Så jag har läst på jättemycket och känner igen mig i mycket, särskilt i artiklar och så om specifikt flickor/kvinnor med det.

"Känner igen mig mycket" var väl årets understatement, jag började storböla där jag satt för att det kändes som att NU, nu trillade poletten ner. "plötsligt händer det", lite så :) Här är jag ju!

Att räkna upp allt som stämmer in känns föga användbart, för det är så mycket. Snarare vill jag ta upp det som INTE stämmer.. blir det wierd? Så här..

Min mamma tror inte att jag har det för att jag "var ett så normalt och begåvat barn så, det skulle vi märkt". Och jag håller med om att det skulle dom ju gjort, men nu läser jag att man kan ha det ändå fast man inte är stökig och bråkig och upplevs lite svårlärd (för att man inte kan koncentrera sig, men det märks kanske inte förren senare i skolgången, när mer krav och ansvar kommer, vilket det gjorde för mig i slutet av högstadiet)

Min pojkvän tror inte HELLER att jag har det, för att jag är ju fullkomligt normal och trevlig och artig tjej som inte hänger i ljuskronan om helgerna när han är hos mig, och mina svårigheter och egenheter har ju alla, mer eller mindre, jag är bara lite extra deppig och ängslig. (VEK är vad han menar, den lilla grisen, grrrr >.<)

Det här inlägget kommer bli APlångt, men stay with me pliz!

- INTE uppkäftig och stöddig mot lärare, UTAN tvärtom livrädd för att få skäll och nästan förlamande respekt mot auktoritärer, så..

- INTE pratig på lektionerna och avbryter folk, UTAN räckte aldrig upp handen fast jag kunde, satt och ritade små filurer i böckerna istället och skickade lappar till bordsgrannen, mycket diskret så ingen skulle se. Så vist roade jag mig med annat på sätt som jag aldrig fick skäll för, för att jag ÄR ju begåvad och hann med det jag skulle göra iaf. Men avbryter inte folk nu heller när dom pratar, snarare koncentrerar jag mig väldigt noga på vad dom säger, folk anser mig som en "bra kompis som lyssnar", det tycker jag med för jag intresserar mig ju för deras livsproblem, men och andra sidan kanske det upplevs så för att jag ständigt ställer frågor som "hur menar du då? hur känner du då?" för att jag inte riktigt greppat vad dom sa

- INTE "tokmaja" som ställer mjölken i skafferiet och så, glömmer trosor i badrummet när jag skall få gäster och sånt.
(Antingen så är ju detta ett avgörande(?) symtom som fattas, eller - så är det för att jag är livrädd för att bli generad och göra bort mig, bli skrattad åt, få skäll, känna mig som en idiot. Jag måste tänka aktivt på att "nu skall mjölken ställas undan, den skall till kylskåpet, den skall stå i hyllan, nu är den ställd i hyllan, bra", så det blir sällan "bevismaterial" efter mig, att det faktsikt blir sånna påtagliga fel, men jag måste aktivt koncentrera mig på det jag gör vilket gör att jag KÄNNER mig virrig. Men det kanske inte gills?)

- INTE tappa bort nycklar, mobil, plånbok. UTAN jag har JÄRNKOLL med vart jag har dom för att jag gärna tappat bort dom tidigare, dubbelkollar både en och 4 gånger att jag har dom i fickan, mobilen i väskan, väskan i handen, att jackan är stängd, att jag inte har smutstvätt nånstans. Allt för att inget skall bli tokigt och jag känner mig bortgjord. Det tar också mycket tid, men eftersom jag checkar så ofta och noga så blir det ju inga "bevis" för någon att se som sagt. Dubbelkollar allt så jag är säker på att jag gjorde det, och inte bara tänkte det.

- INTE hyperaktiv så jag skall hitta på en massa äventyr och avancerade projekt hela tiden - UTAN jag gör ganska lite, upplevs nog som ganska slö, för att jag är trött och aldrig får en PAUS från mitt eget huvud. Saker som skall göras skjuts upp tänker "jag hinner de här 7 kapitlerna till tentan om jag pluggar dubbelt så länge imorrn istället, det går la bra" (det gör det inte), utan sätter mig vid datorn och "hyperfokuserar" istället. Researchar, fantiserar, planerar och är allmänt besatt och det är det ända jag kan tänka på och ligger över mig som en KLOSS om jag inte kan pyssla med det. Men det blir liksom inte så mycket verkstad av det..
Sitter och vickar med fötter, pillar i ansiktet och på örhängen, pillar med håret, river små pappertussar, leker med tandpetare stearinljus och så ständigt, men det vet jag inte heller om det är direkt nån som tänker på att jag gör? Det är det ju många som gör, som sagt.

- INTE missa tider - tvärtom är jag vansinnigt tidig så jag blir tvungen att stå och vänta istället. Min mamma brukar skoja när jag var liten att "enda gången hon kom i tid var när hon föddes" för jag kom alltid försent när jag var yngre. Det kan ju vara en överkompensation av mig nu då? Att börja sitta och stirra på klockan en timme i förväg, dubbelkolla allt en miljon gånger, gå lite extra tidigt innan "då kan jag ta det lugn och ändå komma i lagom tid" men några steg utanför dörren så inser jag att "hur länge sen var det jag gick? hur lång tid tar det? gick jag för långsamt i början?" och så älgar jag på som fan och är där 25 min innan bussen går iaf, eller vad det nu gäller. Samma med tandläkartider och sånt, jag missar inte för att det är det enda jag tänker på i flera dar tills att jag skall gå, och kommer dit löljligt tidigt. Och eftersom jag redan har varit på "mötesplats" långt i förväg så är det ju inte heller någon annan som märker att jag har lite omständigt med att passa tid.

ELOGE till alla som läst hela inlägget. Så vad säger ni, yay or nay på ADD/ADHD?
Jag själv tror att jag har det, för alla andra typiska symtom stämmer in på mig till punkt och pricka. Men de jag nämnde nu stämmer inte in lika stereotypiskt jämfört med vad jag läst att ni har skrivit om er själva tidigare, och det är ju ändå ganska kritiska kriterium. Eller stämmer det, så som jag upplevt det, eller faller det på att andra inte märker sånt där på mig?

Skall möta en doktor den 15e om mina koncentrations och motivationssvårigheter, och skulle SÅ mycket uppskatta lite feedback, om det är någon idé att jag nämner ADD/ADHD (och riskerar att bli skrattad åt och klappad på huvudet) eller om jag skall lägga ner den här idén... ?

Oj, intressant att läsa, skulle kunna varit jag som skrivit,
tider = extremt noga å som du tänker i flera dagar före, dubbel, trippel checkar på almenackan att det e rätt dag osv för att INTE bli bortgjord å komma fel dag eller tid
Ja, allt du skrev, fast i tonåren så tvärvände allt då blev jag stökig, uppkäftig å gjorde som jag ville, å mer därtill.
Jag är mitt i en utredning å ska få svar inom en månad, jag tycker definitivt att du ska ta upp detta på ditt besök!

allmänt

Äldre 9 Mar 21:30

#2358

Missfigter --- Åh tack för svar! :D jag har suttit med näsan mot skärmen hela dagen och väntat och väntat haha!

Vad skönt det känns att du känner igen dig också. Jag tror ju som sagt att jag har det, men blir så himla osäker för att det jag radade upp känns lite motsägelsefullt mot den stereotypiska adhdaren.

Uppkäftlig blev jag aldrig, satte mig på tvären emellan åt gjorde jag väl antar jag som alla gör, skolkade mycket och så, men inte som tonårstjejerna i nian som stog och skrek på lärarna i korridorerna minns jag. Fortfarande stor "respekt" för lärarna (den var ju lite påklistrad egentligen, jag sket väl i vad dom sa men jag var artig ändå för att jag är hårt väluppfostrad)

Jag och mina föräldrar började ryka ihop ordentligt nångång i 14års åldern. Var aldrig våldsam så jag skrek svordomar och kastade saker direkt, men höjda röster och vassa ord. Började supa, hänga med 10år äldre killar, ljög och var ute hela nätterna, började röka, var väldigt obstinat och ville inte ha nånting med mina föräldrar att göra och flyttade ut (under protest från föräldrar men som tillslut gav upp) ur huset hem till min pojkvän när jag var 15-16. Men aldrig några vredesutbrott egentligen, annat än arga röster och att jag stack därifrån (även om jag förstås var helt vansinnigt ursinne innuti). Alternativt apatiskt och slutade svara på tilltal.

Nu är jag jättenyfiken på vad du får för utsaga från din utredning. Om vi är lite lika, kanske jag är något på spåren då!

strulmaja

Äldre 10 Mar 00:25

#2359

allmänt skrev 2011-03-09 17:17:53 följande:

Haha det här tog så lång tid att skriva att jag blev utloggad, men nu så..

Hej! Jag har kikat i den här tråden den senaste tiden och följt er litegrann (haha, vad stalker:ish jag känner mig), och ni verkar insatta i ämnet, och vänligt inställda. Får jag stjäla en stund av er tid?

Min syster uppmärksammade mig på att med tanke på vilka svårigheter jag stöter på i vardagen, att jag kanske har ADD/ADHD, för det har hon misstänkt om sig själv också. Så jag har läst på jättemycket och känner igen mig i mycket, särskilt i artiklar och så om specifikt flickor/kvinnor med det.

"Känner igen mig mycket" var väl årets understatement, jag började storböla där jag satt för att det kändes som att NU, nu trillade poletten ner. "plötsligt händer det", lite så :) Här är jag ju!

Att räkna upp allt som stämmer in känns föga användbart, för det är så mycket. Snarare vill jag ta upp det som INTE stämmer.. blir det wierd? Så här..

Min mamma tror inte att jag har det för att jag "var ett så normalt och begåvat barn så, det skulle vi märkt". Och jag håller med om att det skulle dom ju gjort, men nu läser jag att man kan ha det ändå fast man inte är stökig och bråkig och upplevs lite svårlärd (för att man inte kan koncentrera sig, men det märks kanske inte förren senare i skolgången, när mer krav och ansvar kommer, vilket det gjorde för mig i slutet av högstadiet)

Min pojkvän tror inte HELLER att jag har det, för att jag är ju fullkomligt normal och trevlig och artig tjej som inte hänger i ljuskronan om helgerna när han är hos mig, och mina svårigheter och egenheter har ju alla, mer eller mindre, jag är bara lite extra deppig och ängslig. (VEK är vad han menar, den lilla grisen, grrrr >.<)

Det här inlägget kommer bli APlångt, men stay with me pliz!

- INTE uppkäftig och stöddig mot lärare, UTAN tvärtom livrädd för att få skäll och nästan förlamande respekt mot auktoritärer, så..

- INTE pratig på lektionerna och avbryter folk, UTAN räckte aldrig upp handen fast jag kunde, satt och ritade små filurer i böckerna istället och skickade lappar till bordsgrannen, mycket diskret så ingen skulle se. Så vist roade jag mig med annat på sätt som jag aldrig fick skäll för, för att jag ÄR ju begåvad och hann med det jag skulle göra iaf. Men avbryter inte folk nu heller när dom pratar, snarare koncentrerar jag mig väldigt noga på vad dom säger, folk anser mig som en "bra kompis som lyssnar", det tycker jag med för jag intresserar mig ju för deras livsproblem, men och andra sidan kanske det upplevs så för att jag ständigt ställer frågor som "hur menar du då? hur känner du då?" för att jag inte riktigt greppat vad dom sa

- INTE "tokmaja" som ställer mjölken i skafferiet och så, glömmer trosor i badrummet när jag skall få gäster och sånt.
(Antingen så är ju detta ett avgörande(?) symtom som fattas, eller - så är det för att jag är livrädd för att bli generad och göra bort mig, bli skrattad åt, få skäll, känna mig som en idiot. Jag måste tänka aktivt på att "nu skall mjölken ställas undan, den skall till kylskåpet, den skall stå i hyllan, nu är den ställd i hyllan, bra", så det blir sällan "bevismaterial" efter mig, att det faktsikt blir sånna påtagliga fel, men jag måste aktivt koncentrera mig på det jag gör vilket gör att jag KÄNNER mig virrig. Men det kanske inte gills?)

- INTE tappa bort nycklar, mobil, plånbok. UTAN jag har JÄRNKOLL med vart jag har dom för att jag gärna tappat bort dom tidigare, dubbelkollar både en och 4 gånger att jag har dom i fickan, mobilen i väskan, väskan i handen, att jackan är stängd, att jag inte har smutstvätt nånstans. Allt för att inget skall bli tokigt och jag känner mig bortgjord. Det tar också mycket tid, men eftersom jag checkar så ofta och noga så blir det ju inga "bevis" för någon att se som sagt. Dubbelkollar allt så jag är säker på att jag gjorde det, och inte bara tänkte det.

- INTE hyperaktiv så jag skall hitta på en massa äventyr och avancerade projekt hela tiden - UTAN jag gör ganska lite, upplevs nog som ganska slö, för att jag är trött och aldrig får en PAUS från mitt eget huvud. Saker som skall göras skjuts upp tänker "jag hinner de här 7 kapitlerna till tentan om jag pluggar dubbelt så länge imorrn istället, det går la bra" (det gör det inte), utan sätter mig vid datorn och "hyperfokuserar" istället. Researchar, fantiserar, planerar och är allmänt besatt och det är det ända jag kan tänka på och ligger över mig som en KLOSS om jag inte kan pyssla med det. Men det blir liksom inte så mycket verkstad av det..
Sitter och vickar med fötter, pillar i ansiktet och på örhängen, pillar med håret, river små pappertussar, leker med tandpetare stearinljus och så ständigt, men det vet jag inte heller om det är direkt nån som tänker på att jag gör? Det är det ju många som gör, som sagt.

- INTE missa tider - tvärtom är jag vansinnigt tidig så jag blir tvungen att stå och vänta istället. Min mamma brukar skoja när jag var liten att "enda gången hon kom i tid var när hon föddes" för jag kom alltid försent när jag var yngre. Det kan ju vara en överkompensation av mig nu då? Att börja sitta och stirra på klockan en timme i förväg, dubbelkolla allt en miljon gånger, gå lite extra tidigt innan "då kan jag ta det lugn och ändå komma i lagom tid" men några steg utanför dörren så inser jag att "hur länge sen var det jag gick? hur lång tid tar det? gick jag för långsamt i början?" och så älgar jag på som fan och är där 25 min innan bussen går iaf, eller vad det nu gäller. Samma med tandläkartider och sånt, jag missar inte för att det är det enda jag tänker på i flera dar tills att jag skall gå, och kommer dit löljligt tidigt. Och eftersom jag redan har varit på "mötesplats" långt i förväg så är det ju inte heller någon annan som märker att jag har lite omständigt med att passa tid.

ELOGE till alla som läst hela inlägget. Så vad säger ni, yay or nay på ADD/ADHD?
Jag själv tror att jag har det, för alla andra typiska symtom stämmer in på mig till punkt och pricka. Men de jag nämnde nu stämmer inte in lika stereotypiskt jämfört med vad jag läst att ni har skrivit om er själva tidigare, och det är ju ändå ganska kritiska kriterium. Eller stämmer det, så som jag upplevt det, eller faller det på att andra inte märker sånt där på mig?

Skall möta en doktor den 15e om mina koncentrations och motivationssvårigheter, och skulle SÅ mycket uppskatta lite feedback, om det är någon idé att jag nämner ADD/ADHD (och riskerar att bli skrattad åt och klappad på huvudet) eller om jag skall lägga ner den här idén... ?

Du skriver "Sitter och vickar med fötter, pillar i ansiktet och på örhängen, pillar med håret, river små pappertussar, leker med tandpetare stearinljus och så ständigt, men det vet jag inte heller om det är direkt nån som tänker på att jag gör? Det är det ju många som gör, som sagt."

Vad är detta om inte en slags hyperaktivitet, menar du?

Att vara vuxen och hyperaktiv behöver inte innebära att man är på språng som en jäkla duracellkanin hela tiden. För en vuxen med ADHD tar sig hyperaktiviteten sig uttryck på precis det sätt du beskriver, plockande med fingrarna, vickande på fötterna, pillande i håret etc. Man känner en konstant inre rastlöshet och oro.

Sedan har jag läst mig till att ADHD brukar delas in i tre undergrupper:

Den första gruppen med huvudsakligen bristande uppmärksamhet (även kallad ADD)
Den andra med huvudsakligen hyperaktivitet och bristande impulskontroll (det är den här gruppen jag upplever att "alla" tror är ADHD)
Den tredje gruppen är en kombination av båda ovan nämnda grupper

Enligt den här länken http://www.s-activa.se/upload/else_waaler_forel.pdf

är det 50-75 % som hamnar i grupp 3 -kombinationsgruppen.

15% hamnar i grupp 2. Inte särskilt många alltså ändå är det just den gruppen som förknippas med vad ADHD är. Synd!

20-30% hamnar i grupp 1 som är överrepresenterad av kvinnor. Varför vet jag inte men det skulle vara intressant att få veta.

strulmaja

Äldre 10 Mar 00:41

#2360

allmänt skrev 2011-03-09 21:30:30 följande:

Vad skönt det känns att du känner igen dig också. Jag tror ju som sagt att jag har det, men blir så himla osäker för att det jag radade upp känns lite motsägelsefullt mot den stereotypiska adhdaren.

Det finns ingen ADHDstereotyp. Det trodde jag också och det upplever jag att många tror. Inte konstigt att många går genom skolan och halva livet utan att bli upptäckta eller tagna på allvar.

ADHD är mycket mer än den 7-åriga pojken som hänger i ljuskronan, som käftar emot lärarna, som spottar och sparkas, aldrig sitter still och får urusla betyg i skolan. ADHD kan vara den tysta och blygsamma flickan som knappt rör en fena på lektionerna, som är artig och vänlig mot både lärare och kamrater och som sedan går ut skolan med flera MVG. ADHD kan vara kvinnan som till synes verka leva ett normalt liv, som är skärpt och intelligent, social och trevlig men som när något oförutsägbart händer ballar ur fullständigt och beter sig som en 3-åring. Ja, jag skulle kunna fortsätta i all evighet men det behövs nog inte. ADHD finns i olika skepnader och tar sig uttryck på olika sätt. Även om en grupp vuxna människor med ADHD har många likheter med varandra som man inte har med en ickeADHD, är vi individer precis som alla andra, unika, med våra egna behov, känslor och tankar.

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL