ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">P i x i e skrev 2011-03-11 01:18:14 följande:div>Hej alla, jag tror jag hoppar in här =)
Har aldrig fått någon diagnos... förutom av min kille och mina föräldrar ;)

Men jag måste bara fråga.. googlade trichotillomani,, är det alltså 'sjukligt' att regelmässigt rycka vissa hårstrån på kroppen, huvudet och ögonfransar?? =*)div>Hej! Jag tror det anses som sjukligt när det blir tvångsmässigt och då personens begränsas av sin "störning". Jag rycker te.x fransar, ögonbryn och kammar håret med fingrarna tills det inte lossnar några fler hårstrån men det har aldrig varit ett lidande för mig. Eller jo, 1-2 ggr har jag råkat rycka bort liiite för strån från ögonbrynen men det växte snabbt ut, tur nog. Men då skämdes jag lite och fick kommentarer. Jag sa att jag slant med pincetten de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> Annars är detta inget jag lider eller begränsas av. Alltså, inga kala fläckar eller så. Jag upplever inte att det är tvångsmässigt hos mig utan mer uttryck för rastlöshet för jag gör detta när jag uttråkad, framför tvn, i bilen (om jag är passagerare), om jag sitter och läser etc. Hur är det för dig?

Jag klöser mej. Mest på överarmarna. Har jättemycket ärr och är ofta inflammerat.

Tror också att det är något som har med den motoriska rastlösheten.

Jag är aldrig stilla utom möjligen när jag sover. MEn annars så vickar jag på tårna
trummar med fingrarna eller nåt annat skumt. Inget jag ens märker själv förrän någon
påpekar det.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-03-10 20:22:38 följande:div>Tack hjärtat! der="0" alt="Kyss">der="0" alt="Hjärta">div>der="0" alt="Skål">der="0" alt="Hjärta">

Välkommen alla nya säger jag med dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

har sån ångest nu när jag skickat iväg remmisen. Tänk om jag inte skrev tillräckligt utförligt, tänk om det kommer ta flera år innan jag får komma på utredning, eller att jag inte får komma alls, Blää jag går och tänker på detta hela tiden. Jag har troligtvis dyskalkyli också, men mycket av symtomen går ju in i varandra med add. utreder de för dyskalkylin också?
Jag tycker jag blir mer irriterad och snäser på barnen fast jag inte vill det. är så trött hela tiden. jobbade idag och tyckte att jag gick i sirap, ingen energi alls,gjorde det jag skulle men inte mer.Känns som om man spelar ett spel, tänk om de visste hur jag egentligen va, känns som om jag inte fattar nått ibland. depp, depp :(

Vet inte om jag är "välkommen" här men jag ville bara säga att jag följer er tråd av intresse eftersom en massa pusselbitar fallit på plats när jag av en slump läste om ADD för ett tag sedan och förstod att min sambo kanske har det (symptomlistan här i tråden var TOPPEN, jag har läst den högt för sambon). Bl a har han otroooooligt svårt att få tummen ur, få något gjort, skjuter upp allt, verkar trött jämt, ger intryck av att inte lyssna när man pratar, svårt att skifta fokus från en sak till en annan m.m. Han har alltid haft problem med skolgången och bl a fått göra ett allmänt begåvningstest i lågstadiet där han låg under medel på just uppmärksamhet, men psykologen skrev som utlåtande att det kommer rätta till sig i lek med andra barn (??). Han ansågs då även omogen, drömmande i sin egen värld, lekte mycket för sig själv. Har även dyslexi.

Min sambos problem har lett till mycket problem och tjafs i förhållandet, speciellt efter vi fått barn då problemen blev mycket tydligare. Nu när jag har en förklaring till allt så har vi en rättvis chans att hitta lösningar. Vi har varit till läkare (jag var med honom eftersom han låser sig så lätt och inte själv kan formulera problemen) så nu väntar vi på att utredningen förhoppningsvis ska starta, även om det lär dröja. Det är en förutsättning för att vi båda ska orka med, eftersom jag också mår lite dåligt just nu och har mycket på mina axlar hela tiden.

Vet inte varför jag skrev detta men en anledning var nog att jag ville tipsa om förra avsnittet av Arga snickaren på Kanal 5, som handlade just om en familj där mannen har ADD:
http://www.kanal5play.se/program/play/argasnickaren-s05e01

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-03-11 01:33:23 följande:div>Hej! Jag tror det anses som sjukligt när det blir tvångsmässigt och då personens begränsas av sin "störning". Jag rycker te.x fransar, ögonbryn och kammar håret med fingrarna tills det inte lossnar några fler hårstrån men det har aldrig varit ett lidande för mig. Eller jo, 1-2 ggr har jag råkat rycka bort liiite för strån från ögonbrynen men det växte snabbt ut, tur nog. Men då skämdes jag lite och fick kommentarer. Jag sa att jag slant med pincetten de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> Annars är detta inget jag lider eller begränsas av. Alltså, inga kala fläckar eller så. Jag upplever inte att det är tvångsmässigt hos mig utan mer uttryck för rastlöshet för jag gör detta när jag uttråkad, framför tvn, i bilen (om jag är passagerare), om jag sitter och läser etc. Hur är det för dig?div>Lite så jag tänker med, sålänge det inte begränsar mig =)
Det är oftast i kvällsrutinen innan jag skall lägga mig (det kanske begränsar mig lite, att jag måste ha min kvällsrutin)
Men blir att man står där och kollar, vissa hårstrån ser konstiga ut, då drar jag dem.. oftast på ett och samma ställa.. har två på armen jag måste ta bort när de växer ut... och ögonbrynen har jag förbjudit mig själv att plocka igen.. betalar för det nu för tiden ;)
och ögonfransar som väver konstigt som inte gör ont att dra kan det hända att jag drar...
Kom på nu när du skrev det där med när du är rastlös.. är jag uttråkad kan jag sitta och rycka hår på benen om jag inte rakat dem på ett tag.. för att jag har tråkigt.

Men som sagt, det begränsar mig inte.
Men sedan<div id="forummessagefooter">and then I told myself - of course I deserve it!div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (sambo) skrev 2011-03-11 22:16:23 följande:div>Vet inte om jag är "välkommen" här men jag ville bara säga att jag följer er tråd av intresse eftersom en massa pusselbitar fallit på plats när jag av en slump läste om ADD för ett tag sedan och förstod att min sambo kanske har det (symptomlistan här i tråden var TOPPEN, jag har läst den högt för sambon). Bl a har han otroooooligt svårt att få tummen ur, få något gjort, skjuter upp allt, verkar trött jämt, ger intryck av att inte lyssna när man pratar, svårt att skifta fokus från en sak till en annan m.m. Han har alltid haft problem med skolgången och bl a fått göra ett allmänt begåvningstest i lågstadiet där han låg under medel på just uppmärksamhet, men psykologen skrev som utlåtande att det kommer rätta till sig i lek med andra barn (??). Han ansågs då även omogen, drömmande i sin egen värld, lekte mycket för sig själv. Har även dyslexi.

Min sambos problem har lett till mycket problem och tjafs i förhållandet, speciellt efter vi fått barn då problemen blev mycket tydligare. Nu när jag har en förklaring till allt så har vi en rättvis chans att hitta lösningar. Vi har varit till läkare (jag var med honom eftersom han låser sig så lätt och inte själv kan formulera problemen) så nu väntar vi på att utredningen förhoppningsvis ska starta, även om det lär dröja. Det är en förutsättning för att vi båda ska orka med, eftersom jag också mår lite dåligt just nu och har mycket på mina axlar hela tiden.

Vet inte varför jag skrev detta men en anledning var nog att jag ville tipsa om förra avsnittet av Arga snickaren på Kanal 5, som handlade just om en familj där mannen har ADD:
www.kanal5play.se/program/play/argasnickaren-...div>Hej, klart du är välkommen!

Senaste avsnittet av Arga snickaren såg jag och kände igen mig själv. Jag har samma problematik men upplever mig inte själv vara så låst i min ADD/ADHD som snubben i avsnittet. Te.x försöker jag alltid hitta nya kreativa lösningar på problemen. Å andra sidan, vem vet hur jag hade mått om jag bodde i ett rivningsobjekt? Jag kan bara föreställa mig. 

Hur ser din sambo på dom problem han har? Är han medveten? Har han självinsikt? 

Sen är jag nyfiken på hur detta, hans eventuella ADD, drabbar dig. ATT det drabbar och påverkar dig förstår jag, men jag skulle vilja ha konkreta exempel, om du vill svara förstås. 
 

<div class="quote"><div class="quote-nick">P i x i e skrev 2011-03-11 23:24:33 följande:div>Lite så jag tänker med, sålänge det inte begränsar mig =)
Det är oftast i kvällsrutinen innan jag skall lägga mig (det kanske begränsar mig lite, att jag måste ha min kvällsrutin)
Men blir att man står där och kollar, vissa hårstrån ser konstiga ut, då drar jag dem.. oftast på ett och samma ställa.. har två på armen jag måste ta bort när de växer ut... och ögonbrynen har jag förbjudit mig själv att plocka igen.. betalar för det nu för tiden ;)
och ögonfransar som väver konstigt som inte gör ont att dra kan det hända att jag drar...
Kom på nu när du skrev det där med när du är rastlös.. är jag uttråkad kan jag sitta och rycka hår på benen om jag inte rakat dem på ett tag.. för att jag har tråkigt.

Men som sagt, det begränsar mig inte.
Men sedandiv>Jag borde också betala för att få ögonbrynen plockade för jag är inge vidare på det själv. Å andra sidan bryr jag mig inte så mycket heller de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> 
Jag tror att det finns olika grader av allt. För att få en diagnos ska "störningen" begränsa så pass att det blir till ett lidande eller handikapp. Jag såg en dokumentär om detta, en tjej som hade trichotillomani. Hon fick använda peruk eftersom hon dragit av så mycket hår att det blivit stora, kala fläckar på huvudet. Hon mådde förstås fruktansvärt dåligt över detta (tror hon var f.d eller ville vara modell), det hindrade henne  jobbsökande, i vardagen osv. För henne var det inte uttryck för rastlöshet, snarare ett tvång, något hon tillbringade mycket tid åt men oförmögen själv att avbryta eller sluta.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (vill veta) skrev 2011-03-11 19:11:46 följande:div>har sån ångest nu när jag skickat iväg remmisen. Tänk om jag inte skrev tillräckligt utförligt, tänk om det kommer ta flera år innan jag får komma på utredning, eller att jag inte får komma alls, Blää jag går och tänker på detta hela tiden. Jag har troligtvis dyskalkyli också, men mycket av symtomen går ju in i varandra med add. utreder de för dyskalkylin också?
Jag tycker jag blir mer irriterad och snäser på barnen fast jag inte vill det. är så trött hela tiden. jobbade idag och tyckte att jag gick i sirap, ingen energi alls,gjorde det jag skulle men inte mer.Känns som om man spelar ett spel, tänk om de visste hur jag egentligen va, känns som om jag inte fattar nått ibland. depp, depp :(div>dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">

Strulmaja: Jag upplevde också honom i programmet som väldigt låst i sin diagnos faktiskt. Men vem hade inte blivit handlingsförlamad i det kaoset. Jo jag tog ju upp detta med ADD med min sambo efter jag läst om det, och jag läste då bl a upp symptomlistan här i tråden och han tyckte att mycket stämde. Tror han kände sig lite lättad att få en förklaring på saker och ting. Jo hur det hela påverkar mig är helt enkelt att nästan inget här hemma blir gjort om inte jag gör det. Tänk dig att man blickar ut över ett stökigt rum så som det blir på fem minuter när man är småbarnsfamilj, och veta att varenda pryl kommer ligga där tills DU tar upp det. Ingen annan kommer ta initiativ till att barnen kommer ut en stund, DU måste dessutom gå och städa efter den andra vuxna i familjen, och om du går hemifrån utan barnen måste du påminna sambon om att han måste ge barnen mat - helst både vad och när. Dessutom har du inget körkort och är beroende av att sambon kör iväg skräpet som ska källsorteras, något som skjuts upp vecka efter vecka tills halva hemmet börjar fyllas med skräp och du själv får packa in allt skräpet i bilen för då kanske det till slut körs iväg. Är ni iväg på t ex kalas så glömmer han av barnen och bara har det trevligt medan du får se efter barnen själv. Din sambo kan inte heller sköta ekonomin på egen hand eller andra viktiga saker - allt skjuts upp eller glöms bort. Lite så ser mitt liv ut. Men han klarar många saker också, nu blir det mycket fokus på det han inte klarar så klart. Och jag är hoppfull att med hjälp så kommer vi kunna förenkla livet för oss båda. Jag ska se om vi t ex kan prova att göra ett schema. Min sambo är ju inte sån här med flit, han är ju världens bästa egentligen. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">