ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Lindalej77 skrev 2011-03-10 10:22:21 följande:div>Hej!
Ny här... eller jag har varit här ett tag o läst men inte skrivit förut!
Är precis i början av min utredning med de första bedömningssamtalen klara, o screeningtestet gjort.
Läkare, kurator o sjuksyster alla överens om att det lutar starkt åt att jag har rätt i att jag har ADD!
Väntar nu att på allvar få komma igång med utredningen o ska få börja med medicin redan nu!
Ska antagligen få börja med Strattera. Är det nån som har nån erfarenhet av Strattera?
Har läst om den men hittar så mycket negativt om den så jag känner mig lite orolig o nedstämd just nu!div>Hej! Jag har ingen erfarenhet alls av den medicinen. Jag tycker dock du ska ge den en chans, funkar det inte så be om att få byta.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-03-10 10:45:56 följande:div>Hej! Jag har ingen erfarenhet alls av den medicinen. Jag tycker dock du ska ge den en chans, funkar det inte så be om att få byta.div>Jo jag tänker absolut ge den en chans, är bara så jäkla orolig=(
 Hoppas ju verkligen att den funkar o att biverkningarna är minimala! Den enda jag kan tänka mig är att jag får gå ner lite i vikt=)
Jag är så jäkla rädd för att upptäcka att medicinen inte hjälper mig så mycket, har verkligen massor av förhoppningar!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Lindalej77 skrev 2011-03-10 10:52:55 följande:div>Jo jag tänker absolut ge den en chans, är bara så jäkla orolig=(
 Hoppas ju verkligen att den funkar o att biverkningarna är minimala! Den enda jag kan tänka mig är att jag får gå ner lite i vikt=)
Jag är så jäkla rädd för att upptäcka att medicinen inte hjälper mig så mycket, har verkligen massor av förhoppningar!div>Jag förstår dig. Jag är fortfarane under utredning och ingen medicin har kommit på tal än men jag kommer be om att få prova om jag inte blir erbjuden. Och jag har också stora förhoppningar samtidigt som jag är lite skraj för eventuella biverkningar. Det är självklart bra att hoppas och vara positivt inställd. Men inte förvänta FÖR mycket. Medicinen kommer inte att göra några direkta underverk och helt och hållet ta bort alla jobbiga ADHD-drag. Dock tror jag att den kommer underlätta och skapa lite mer ordning i tankekaoset och bara det, även om det är pyttelite, är mycket värt för mig.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Lindalej77 skrev 2011-03-10 10:22:21 följande:div>Hej!
Ny här... eller jag har varit här ett tag o läst men inte skrivit förut!
Är precis i början av min utredning med de första bedömningssamtalen klara, o screeningtestet gjort.
Läkare, kurator o sjuksyster alla överens om att det lutar starkt åt att jag har rätt i att jag har ADD!
Väntar nu att på allvar få komma igång med utredningen o ska få börja med medicin redan nu!
Ska antagligen få börja med Strattera. Är det nån som har nån erfarenhet av Strattera?
Har läst om den men hittar så mycket negativt om den så jag känner mig lite orolig o nedstämd just nu!div>förstör inte medecinen utredningen då ? eller blir det inte missvisande om man får hjälp medans man gör utredningen lite nyfiken

Måste verkligen skriva här för jag har diagnos generell ångest med social fobi. Har funderat lite på ADHD men slagit bort den tanken för min sambo har ju ADHD och jag är inte alls som han.

Nu idag satte jag mig in och läste lite mer om kvinnor med ADHD och tårarna har bara sprutat för jag känner igen så mycket.
Har alltid varit dagdrömmare, ända sen jag va liten. Svårt att koncentrera på samtal som inte riktigt intresserar mig, mina tankar flyger ofta iväg. Känns nästan som man har svårt att vara här och nu, känns som man går i ett drömmande tillstånd.
Svårt att komma igång med grejer, svårt att avsluta det sista. Kan fylla i alla uppgifter på en blankett men att få iväg den sen är betydligt svårare.
Svårt att bara sitta utan att göra något. Om barnen vill sitta i mitt knä vid tv:en måste jag pilla med mobilen eller liknande för att klara sitta kvar.
Handlar ofta på nätet (för mycket) och har svårt att begränsa mig till att köpa bara några saker.
Svårt att passa tider, tidsoptimist och kan vänta in i det sista att gör mig iordning fast jag vet att jag ska iväg.
Dra sig in i duschen är en fråga om viljestyrka nästan.
Kan svamla jätte mycket när jag ska förklara något, allt blir osamanhängande. Kan även ofta avsluta meningar, sväva iväg med tankar så jag knappt hört vad andra sagt osv osv.

Min KBT mot ångest fungerade inte alls som psykologen trodde och under grav har jag mått bättre men sen dalat igen. Dalar ofta känslomässigt och många ser mig som förvirrad, tankespridd och bekväm.
Hur ser ni på detta som har ADHD? 

decoration: underline;">strulmaja - Ja! Inte ens när jag slänger mig utmattad pladask i soffan får jag vilopaus från huvudet. Tydligen alltid nått som är så jäkla viktigt att tänka på och överanalysera och orora sig för som varvas med en och annan sporadisk tanke om inte ett par mönstrade strumpbyxor skulle förbättra min livskvalitet avsevärt. Jag kan ha dom när jag står, och när jag går, kanske när jag sitter också. *SUCK*

Försöker förklara för min sambo hur omständigt det är för mig att överhuvudtaget bara vara vaken, men han verkar inte kunna greppa att min motvillighet till uppgifter är påtvingad snarare än sviktande viljestyrka. Jag misslyckas ju med saker jag vill göra också.

Min sambo veckopendlar så han är bara här på helgerna. Så dagen han kommer hem känner jag mig väldigt effektiv och hetsstädar, duschar, ställer iordning, går och handlar och känner mig hur normal och gla' som helst. Vad han inte vet om är att i veckorna ser det ut som en knarkarkvart här, och jag med den rätta pundarlooken man får efter att inte duschat sen han åkte hem förra gången.

När han flyttar in på heltid här sen när han börjar på sitt nya jobb så kommer det krävas ÄNNU mer energi av mig än det redan gör idag, eftersom jag måste hålla ställningarna VARJE dag. Hur skall det gå!? :S

Och nu med facebook, när man får en insyn i alla "bra" flickvänner med statusmeddelanden "Idag har jag bara tagit det lugnt, städat och bäddad rent, varit på yoga och manikyr, nu skall jag handla och laga en god middag tills gubben kommer hem" Och jag bara sitter där med hakan i bordet och världens prestationsångest. Lugn dag!? Så där mycket gjort får jag knappt på en hel vecka liksom.. :\

Jag känner mig som fem år igen, och försöker hålla jämna steg med pappa men han har så jävla långa ben så jag kommer ju aldrig i kapp hur fort jag än springer :´(

Jag är både "pojkflicka" och dagdrömmare men inte hypo...hur får man ihop det??

<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

"Jag känner mig som fem år igen, och försöker hålla jämna steg med pappa men han har så jävla långa ben så jag kommer ju aldrig i kapp hur fort jag än springer :´("

Kunde inte ha sagt det bättre själv!<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Moonis skrev 2011-03-10 12:45:57 följande:div>Måste verkligen skriva här för jag har diagnos generell ångest med social fobi. Har funderat lite på ADHD men slagit bort den tanken för min sambo har ju ADHD och jag är inte alls som han.

Nu idag satte jag mig in och läste lite mer om kvinnor med ADHD och tårarna har bara sprutat för jag känner igen så mycket.
Har alltid varit dagdrömmare, ända sen jag va liten. Svårt att koncentrera på samtal som inte riktigt intresserar mig, mina tankar flyger ofta iväg. Känns nästan som man har svårt att vara här och nu, känns som man går i ett drömmande tillstånd.
Svårt att komma igång med grejer, svårt att avsluta det sista. Kan fylla i alla uppgifter på en blankett men att få iväg den sen är betydligt svårare.
Svårt att bara sitta utan att göra något. Om barnen vill sitta i mitt knä vid tv:en måste jag pilla med mobilen eller liknande för att klara sitta kvar.
Handlar ofta på nätet (för mycket) och har svårt att begränsa mig till att köpa bara några saker.
Svårt att passa tider, tidsoptimist och kan vänta in i det sista att gör mig iordning fast jag vet att jag ska iväg.
Dra sig in i duschen är en fråga om viljestyrka nästan.
Kan svamla jätte mycket när jag ska förklara något, allt blir osamanhängande. Kan även ofta avsluta meningar, sväva iväg med tankar så jag knappt hört vad andra sagt osv osv.

Min KBT mot ångest fungerade inte alls som psykologen trodde och under grav har jag mått bättre men sen dalat igen. Dalar ofta känslomässigt och många ser mig som förvirrad, tankespridd och bekväm.
Hur ser ni på detta som har ADHD? div>Jag kan bara säga som så att jag känner igen mig i så gott som allt du beskriver. Jag har ingen diagnos men utreds för ADHD.

<div class="quote"><div class="quote-nick">allmänt skrev 2011-03-10 14:41:00 följande:div>strulmaja - Ja! Inte ens när jag slänger mig utmattad pladask i soffan får jag vilopaus från huvudet. Tydligen alltid nått som är så jäkla viktigt att tänka på och överanalysera och orora sig för som varvas med en och annan sporadisk tanke om inte ett par mönstrade strumpbyxor skulle förbättra min livskvalitet avsevärt. Jag kan ha dom när jag står, och när jag går, kanske när jag sitter också. *SUCK*

Försöker förklara för min sambo hur omständigt det är för mig att överhuvudtaget bara vara vaken, men han verkar inte kunna greppa att min motvillighet till uppgifter är påtvingad snarare än sviktande viljestyrka. Jag misslyckas ju med saker jag vill göra också.

Min sambo veckopendlar så han är bara här på helgerna. Så dagen han kommer hem känner jag mig väldigt effektiv och hetsstädar, duschar, ställer iordning, går och handlar och känner mig hur normal och gla' som helst. Vad han inte vet om är att i veckorna ser det ut som en knarkarkvart här, och jag med den rätta pundarlooken man får efter att inte duschat sen han åkte hem förra gången.

När han flyttar in på heltid här sen när han börjar på sitt nya jobb så kommer det krävas ÄNNU mer energi av mig än det redan gör idag, eftersom jag måste hålla ställningarna VARJE dag. Hur skall det gå!? :S

Och nu med facebook, när man får en insyn i alla "bra" flickvänner med statusmeddelanden "Idag har jag bara tagit det lugnt, städat och bäddad rent, varit på yoga och manikyr, nu skall jag handla och laga en god middag tills gubben kommer hem" Och jag bara sitter där med hakan i bordet och världens prestationsångest. Lugn dag!? Så där mycket gjort får jag knappt på en hel vecka liksom.. :\

Jag känner mig som fem år igen, och försöker hålla jämna steg med pappa men han har så jävla långa ben så jag kommer ju aldrig i kapp hur fort jag än springer :´(div>Jag tror det är dags att säga, väkommen till tråden, till oss! Här har du ett helt gäng som är som du de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">