ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD) skrev 2011-03-19 01:15:32 följande:div><div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-03-18 18:58:56 följande:div>Hej vännen! Jag har i princip lämnat den här tråden nu, det känns som att jag har förstår symptomen på ADD vid det här laget.. (många aha-upplevelser har det varit). 

Men jag träffas gärna i "möteplatsen" d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> div>Det gör iofs oxå, förstår alla symtom, Vilken tråd är möteplasten ? Kanske kommer jag in och hälsar på. de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">div>TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.ht...

Ja, kom och hälsa på! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Finast skrev 2011-03-18 21:25:43 följande:div>Vet inte vad jag ska skriva... Hittade denhär tråden förra veckan, på torsdagen tror jag det var. Har läst igenom HELA och ja.. jag har nog hittat hem.

Har alltid varut annorlunda, haft flera (obehandlade)depressioner, social fobi, det mesta av Listan i TS är jag.

Det jag lider mest av är det totalt förlamande tröttheten, jag orkar ingenting mer än att jobba. INGENTING! När jag är ledig sover jag. När folk säger att det är så skönt att vara ledig för då kan man laga mat, städa, tvätta osv fattar jag ingenting. Hur orkar de??
Jag har alltid varit så här trött, men när livet flyter på har jag STENKOLL på ALLT! Jag är virrig och snurrig och måste för att fungera verkligen strukturera mig. Dock har jag svårt att hålla den strukturen även i vanliga fall, och när livet rasar, rasar även jag som ett korthus!

Mitt liv idag är ingen höjdare, jag är 31 år, bor hemma hos min pappa (flyttade hit när jag gick in i väggen för ett år sen) De senaste åren har varit turbulenta. Otrogen expojkvän, abort, mina föräldrar skilde sig, min lillasyster blev våldtagen, min älskade mormor genomgick en stor och allvarlig operation, jag gick in i väggen, min andra lillasyster dör under ett ep-anfall...

Har iaf fått tid för bedömningssamtal på psykiatriska den 28 mars, längtar till dess men är samtidigt livrädd. Har skrivit ner allt som är "jag" från  demhär tråden och tänkte ta med det till psykologen. Min mamma ska följa med och vi ska prata igenom listan innan...

Ja, det var väl jag då... Hej dth="15" height="15">div>Imponerande att du läst hela tråden! Tröttheten är också ett jätteproblem för mig.. det känns som att jag nästan aldrig är "utvilad och pigg".

Ojoj, vad mycket elände du har fått vara med om der="0" alt="Rynkar på näsan"> kram!

Skönt att du har din mammas stöd i utredningen.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Alice) skrev 2011-03-18 21:18:18 följande:div>Har via min barnmorska fått remiss till psykolog, och träffade psykologen i torsdags. Jag fick svara på lite "snabbfrågor" och ska få remiss till att göra en ADDutredning. Tack vare denna tråd, så är jag ganska säker på att det är vad jag har. div>Kul att tråden kan vara till hjälp. Lycka till med utredningen! 

Hur sent i livet är det befogat att göra en utredning? Ska man bara strunta i det och försöka fixa vardagen iaf?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-03-20 19:21:19 följande:div>Hur sent i livet är det befogat att göra en utredning? Ska man bara strunta i det och försöka fixa vardagen iaf?div>De undrar jag oxå då jag sett i listan på skrämmande många punkter som jag kan instämma med som passar på mig.......undrar just varför jag har haft svårt i skolan samt ser saker i svart och vitt som vuxen.
Tänker på hur många som tycker att jag pratar i mun på dem......har svårt att komma ihåg och tappar saker ur händerna hela tiden.... vill göra saker och får jag minst 2-3 saker att välja på så blir de ofta inget av det.... jag kan fortsätta men det räcker nog så här långt ......

Ja...hur gör jag nu?

Kan man på ngt vis rädda sig med en utredning och ev mediciner?

 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (känner igen) skrev 2011-03-20 21:00:59 följande:div>De undrar jag oxå då jag sett i listan på skrämmande många punkter som jag kan instämma med som passar på mig.......undrar just varför jag har haft svårt i skolan samt ser saker i svart och vitt som vuxen.
Tänker på hur många som tycker att jag pratar i mun på dem......har svårt att komma ihåg och tappar saker ur händerna hela tiden.... vill göra saker och får jag minst 2-3 saker att välja på så blir de ofta inget av det.... jag kan fortsätta men det räcker nog så här långt ......

Ja...hur gör jag nu?

Kan man på ngt vis rädda sig med en utredning och ev mediciner?

 div>Du beskriver ju mig!
Hur gammal är du? 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-03-20 21:45:54 följande:div>Du beskriver ju mig!
Hur gammal är du? div>Jag är 43.....och du?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (känner igen) skrev 2011-03-20 21:47:15 följande:div>Jag är 43.....och du?div>45

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-03-20 21:50:03 följande:div>45div>När hittade du hit till ADD forumet?

Jag har hittat hit av en slump....... Har nämligen en sambo vars dotter har ADD ...blev nyfiken på de och hittade hit och när jag läste listan blev jag skräckslagen......

Är de möjligt......kan jag oxå ha detta?

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra härnäst.....ska jag kontakta vårdcentralen och vad säger jag till dom i så fall? 
- Hej , kan jag ha ADD?

 

En utredning är en ganska lång procedur har jag förstått utifrån vad jag har läst, själv väntar jag på mitt första bedömingssamtal och vidare se om det är aktuellt med en utredning.

Ju äldre man är desto motvilligare är dom att göra en utredning förstås, "har du klarat dig hittills så går det väl bra resten av resan också" lite den inställningen (har jag HÖRT alltså, själv är jag 23 och har just fått in en lilltå i karusellen)

Men misströsta icke! Man får stå på sig. Först måste man fråga sig själv, vad skulle jag få ut av en diagnos?

Själv vill jag ha en utredning/diagnos för att i ena fallet dementera att det är ADD/ADHD och kunna släppa det och leta vidare vad annars det kan vara för fel och hur jag skall få hjälp. I andra fallet bekräfta att jag har ADD/ADHD och få stöd och samtal och väldigt gärna medicinering. Jag känner inte att jag fungerar i vardagen som det är idag, både kronofogden och socialen står och stampar åtåligt alldeles bakom hörnet, vill reda ut det här innan jag sätter mig i skiten mer än jag redan gjort! pråttom pråttom!

Jag ringde till min vårdcentral för att prata om psykisk ohälsa, "jag mår så dåligt att jag har svårigheter att klara av min vardag" sa jag. Då fick jag komma och prata med en distrikt läkare som frågade lite, jag drog upp de symtom jag lider mest av, koncentrations- och motivationssvårigheter, och hon kom på själv att det lät som att jag kanske hade ADD och skickade en remiss för bedömningssamtal. Så nu väntar jag!

Ingen höna är för gammal för att vara med och sprätta i hagen. En utredning är befogad när man känner att det skulle bli lättare efter en, än det var innan en.