ADD symptom hos vuxna

Finns det någon här med add/adhd, eller misstänkt sådan, som inte låter munnen gå i ett eller får utbrott? Det verkar vara bland de vanligaste symtomen men något jag saknar, snarare är jag oftast ganska tyst. Någon frågar mig om jag kommer ifrån stan? Ja svarar jag, utan en tanke på att artigt fråga Du då? tillbaka. Dvs, jag är inte den som låter mun gå utan andpaus, utan den som undermedvetet tiger ihjäl en konversation. Och arg blir jag inte heller, frustrerad ofta, men det är in invertes frustration, kastar aldrig saker eller skriker och gå på. Kan det vara adhd ändå? Utan utbrott? Jag slingrar mig hellre ifrån, blir tyst och vill vara ifred och sura.

<div class="quote"><div class="quote-nick">allmänt skrev 2011-11-07 18:25:23 följande:div>Finns det någon här med add/adhd, eller misstänkt sådan, som inte låter munnen gå i ett eller får utbrott? Det verkar vara bland de vanligaste symtomen men något jag saknar, snarare är jag oftast ganska tyst. Någon frågar mig om jag kommer ifrån stan? Ja svarar jag, utan en tanke på att artigt fråga Du då? tillbaka. Dvs, jag är inte den som låter mun gå utan andpaus, utan den som undermedvetet tiger ihjäl en konversation. Och arg blir jag inte heller, frustrerad ofta, men det är in invertes frustration, kastar aldrig saker eller skriker och gå på. Kan det vara adhd ändå? Utan utbrott? Jag slingrar mig hellre ifrån, blir tyst och vill vara ifred och sura.div>sån är jag oxå, jag kanske inte tiger mig genom en konversation men annars är jag rätt så tyst. Det beror lite på hur väl jag känner personen jag pratar med . Frustrerad blir jag men skriker nästan aldrig. Jag blir mest ledsen och får ångest när jag är arg. 

Jag blir också mest ledsen och får ångest när någon gjort mig orätt. Eller så blir jag så arg så det kokar men jag vet aldrig vart jag skall göra av det! Jag vet inte hur jag skall stå eller gå eller sitta, inga vettiga ord får jag fram och jag vill bara krypa ur skinnet, men inga 'utbrott'. Och är jag så arg att jag nästan börjar gråta så kan jag svära så pass att satan själv skulle bli generad, men då i sansad ton ändå. Åtminstonne om någon är närvarande, jag tycker det är för pinsamt att göra stora utsvävningar bland folk. Det låter ju -inte- så ADDigt. Eller?

Men ADD är ju mer inåtvänd än ADHD väl? uppfattar mer att folk med ren ADHD har vredesutbrott?

Ingen som vill svara på min fråga om sömn?

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Minifer- Jag var sån förut, och i perioder då jag mått som sämst kan jag bara inte sova. Så snart jag blundar är det som trafikkaos framför ögonen, bara massa ljus och ljud som svischar förbi. Som sagt, på den gamla goda tiden kunde man ju sova bort dagarna, men det där med barn ställer ju till det...
Har nog inga direkta tips faktiskt, jag skulle nog mest säga att det rättat till sig automatiskt för mig. MEN, när det är illa kan jag äta sömntabletter, så det är ju en stor skillnad. (måste dock lägga mig i sängen och blunda och slappna av, för stannar jag vaken blir jag bara hög som ett hus.)
Jag har alltid lidit av kvällsångest, så fort det börjar närma sig kväll är det skitjobbigt, och det har ju gjort att jag gärna drar ut på läggdags. Det har varit bättre, men nu börjar det kännas jobbigt igen. Kanske beror på hösten, I dunno.

Idag, kl 15, är det dags för QB-test. I morgon läkartid, då jag antar att jag ska bestämma om jag ska tillbaka till jobbet på torsdag eller inte. Och jag vill att någon annan bestämmer åt mig!!! Inte en dag under sjukskrivningen har jag fått vara utan frågan "när kommer du tillbaka då, någon känsla för det borde du väl ha?" från arbetsgivarna. Bara lite, lite pressande....

då har jag nog en blandad variant. min mun går oavbrutet om det är ett intressant ämne, annars kan jag vara tyst om det inte är nåt jag kan nåt om eller tycker är intressant.
Jag är väldigt utåt, på hemmaplan.
Har jobbat massor, förra veckan 5 timmar och i går var det kaos hemma. Trots att jag sovit på morgon och dag efter nattpasset var jag helt slut, ungarna bara röjde och röjde och vägrade lyssna, vägrade gå och lägga sig. Jag bara stampade i golvet och skrek rätt ut.
efter en liten stund känns det bra igen. men jag vet inte, med så här mycket jobb och allt som ska kommas ihåg på jobbet, samt två nya jobb till som jag ska börja på. det känns inte som att jag orkar med allt hemma. Stök och oreda gör mig helt jävla hysterisk och när det är så mycket som ska göras som jag vet att JAG måste göra då jag är ledig i dag t.ex och en kille skulle komma med en tvättmaskin.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Stövelkatten skrev 2011-11-08 07:58:35 följande:div>Minifer- Jag var sån förut, och i perioder då jag mått som sämst kan jag bara inte sova. Så snart jag blundar är det som trafikkaos framför ögonen, bara massa ljus och ljud som svischar förbi. Som sagt, på den gamla goda tiden kunde man ju sova bort dagarna, men det där med barn ställer ju till det...
Har nog inga direkta tips faktiskt, jag skulle nog mest säga att det rättat till sig automatiskt för mig. MEN, när det är illa kan jag äta sömntabletter, så det är ju en stor skillnad. (måste dock lägga mig i sängen och blunda och slappna av, för stannar jag vaken blir jag bara hög som ett hus.)
Jag har alltid lidit av kvällsångest, så fort det börjar närma sig kväll är det skitjobbigt, och det har ju gjort att jag gärna drar ut på läggdags. Det har varit bättre, men nu börjar det kännas jobbigt igen. Kanske beror på hösten, I dunno.

Idag, kl 15, är det dags för QB-test. I morgon läkartid, då jag antar att jag ska bestämma om jag ska tillbaka till jobbet på torsdag eller inte. Och jag vill att någon annan bestämmer åt mig!!! Inte en dag under sjukskrivningen har jag fått vara utan frågan "när kommer du tillbaka då, någon känsla för det borde du väl ha?" från arbetsgivarna. Bara lite, lite pressande....div> kvällsångest? är det så det kallas? jag får också ångest på kvällarna, då blir jag orolig etc och skulle ALDRIG kunna lägga mig i ett mörk rum och bara somna som många gör. usch då kryper det i kroppen av t´rastlöshet och ångest.
Lycka till i dag!trist att dom är på dig, är du sjukskriven så är du. jag vet inte hur du är men jag har alltid haft svårt att säga till chefer hur länge och om jag ska vara hemma. Får dom en chans att fråga om jag kan komma tillbaka det och det datumet har jag vääääldigt svårt att säga nej. jag har öht svårt med det.<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-11-07 14:03:52 följande:div>Hej på er! Sömn! Hur har ni det med det? Jag har så mycket problem att jag nästan överväger skiljsmässa för att skona familjen. Oavsett när jag vaknar på morgonen (oftast mellan 7-8.30) så kan jag inte somna innan 2-3. Kan inte stänga av skallen. Imorse låg jag till 5 och försökte. Kl 06.30 var det bara att gå upp (är ju hemma med kids). Har sedan dottern kom för elva månader sedan i stort sett snittat på 3h sömn per natt (utan överdrift, har en app på telen som loggar statistik) Det var bättre någon månad, sedan gick det åt skogen igen. En bra dag när jag fått sova 7-8 timmar är jag superseg till typ 20-21 då jag piggnar till (piggnar till då sömnlösa dagar med, vare sig jag vill eller ej.) Alltså. Jag är så sataniskt trött jämt, orkar ingenting. Barnen blir lidande, maken med, och själv är jag en zombie. Sömntabletter vill jag inte ta eftersom jag samsover med lillan, men de hjälper inte oavsett, somnar inte utan mår bara enormt dåligt av dem. Känner någon igen sig? Kan adhd-medicin hjälpa? Jag är helt desperat :'( Har haft problem med sömnen hela livet, men det har blivit att jag sovit bort livet innan, men det funkar ju inte med barn direktdiv> i hela mitt liv har jag haft det som dig, förutom det senaste året men jag tror det har med min diabetes, mitt socker har varit högt och det gör mig seg och slö. normalt sett är jag också uppe till 2-3-4
Känner också igen det där med att vara seg, jag brukar vara det på dagarna, oavsett hur mycket eller lite jag sovit.
Sen har jag piggnat till vid 12-tiden. och kan klicka runt på datorn eller kolla på filmer.
om jag är intresserad av nåt som att kolla bostäder, det kan jag sitta med i timmar utan problem.

men som sagt, nu däckar jag runt 22 vilket är trist eftersom jag inte ens vaknar utsövd (då troligtvis pga sockret) 

så du somnar ej av sömntabletter? jag har iof aldrig testat det, förstår att du inte vill det med småbarn, jag skulle inte heller våga pga diabetsen. 

haha en liten ändring ;)
förra veckan jobbade jag 55 timmar, inte 5 der="0" alt="Tungan ute"> 

Så, jag har nu visat över norm. impulsivitet och hyperaktivitet på QB-testet, medan uppmärksamheten var helt normal. Har fått Concerta utskrivet och börjat med det idag, men Apoteket sa tydligen att tillverkaren har stoppat produktionen, så vet inte om det blir ett helt byte sen eller om någon annan tillverkar samma. Hur som, vi får se hur det går. :) Kände mig jävligt uppåt under förmiddagen, men det kan bero på att jag bara kickade runt hemma, klippte håret och sminkade mig. Jag blir väldigt pepp av sånt efter flera dagar i mjukisbyxor.... der="0" alt="Flört">

Trevlig helg på er alla!

jo, jag är sjukskriven på heltid tom. måndag, och sen börjar jag jobba 50% i åtminstone två veckor, för att se vad som händer med medicinen, kunna gå regelbundet på kontroller och sånt.

HJÄLP vadå stoppa produktionen av concerta, låter läskigt ju :/