ADD symptom hos vuxna

ok de gäller o va envis. Jag hade kontakt med psykvården i 13-14 år innan de fattade vad som var fel. Fick då en utredning och nu medicinerar. MIg hjälpte ingenting heller och jag åkte jojo utifrån psyk.

En till som misstänker add. Läst här ett tag i de känns som bitar faller på plats när ja läser. Ja e inte konstig i mitt huvud, de kanske finns en förklaring.

Nä vadå, konstig i sitt huvud, man har ju bara sitt egna att jämföra med. Jag har ju alltidkänt att någonting står inte rätt till jämfö med mina jämlikar. Varför är det så svårt för mig, jag som tom är vuxen nu, varför kan inte jag gå på banken och boka/hålla tvätttid lika bra som alla andra? Varför kan inte jag studera, eller jobba, eller ens dammsuga hemmet lika bra som alla andra. varför får just jag panikångest inför en tandläkartid och förbereder mig flera dagar innan, jag som inte ens har läkarskräck, jag är ju bara... Besvärlig rätt och slätt.

Lite granna också så har jag inte vågat "ta" en diagnos för jag är rädd att dom skall säga att det inte är något som helst fel på mig. Jag är bara lite trög, typ. Det vore katastrof, omm man gör sitt bästa så vill man ju alltid tro att sitt bästa är gott nog, men tydligen inte. En diagnos för mig, utöver det självklara, skulle ju vara att det är jättemodigt utav mig att ha lagt ner svett, blod och tårar på att fixa mitt liv, och att det ligger utanför mina händer.. Förstår ni? Jag vill ha en bekräftelse på vad jag har upplevt själv. Dvs, jag har sett andra sidan av solen, jag har kämpat minst lika hårt antagligen SÅ mycket hårdare än andra för att komma till ett läge i livet då jag inte vill dö. Och jag ger aldrig upp hopp, jag tror att nångång, NÅGONGÅNG, så kommer jag ha någon vid min sida vid frontlinjen. Att vara stark handlar inte om att aldrig falla till marken, det handlar om att resa sig upp igen när man väl gör det.

Hej nya och gamla=)

calipso - vilken skit att sjukvården inte hör av sig. ligga på lite nu? tycker du väntat väldigt länge =/

sitter på jobbet nu, ska jobba natt första gången. men det är ok att sitta vid datorn, så man inte somnar liksom. nödvändigt juder="0" alt="Tungan ute"> 

När ni andra har mycket nånstans, känner ni att tålamodet är lika med noll då typ? när ni måste koncentrera er mycket på nåt. som jag som är ny på mitt jobb och måste ha 100% fokus.
jag är ett monster hemma. trodde jag skulle bli gladare och piggare av jobb men just nu bara skriker jag/höjer rösten åt min sambo och mina barn. har fan inget tålamod alls.  

näe usch, jag förstår er så väl, minns första gången jag läste denna tråd. det var så JÄKLA sjukt. jag fattade ingenting! hade aldrig hört talas om ADD. ADHD fanns inte på kartan då jag ju inte är hyper (bara ibland om nåt är väldigt kul eller inför deadline) 
Att läsa om människor som var precis som jag. har ju alltid bara trott att jag är extremt slarvig och lat.

Det är klart att man inte kan säga att allting tidigare i livet beror på detta, troligen hade man vart ungefär likadan ändå. stökig tonåring som man var. men just utanförskapet i högstadiet. att alla andra fattade, minns att jag tyckte alla var så smarta.
Men å andra sidan kanske alla andra lyssnade på genomgångarna med. sen kom ju skolket, rökningen. hänga ute och ta risker. 

Anonym(ny) - kanske skulle det hända något om jag låg på, jag vet inte, som sagt jag vet inte om jag ens vågar få diagnos. Vi är högutbildade och så jävla smarta i vår släkt. ( stavfelen och brist på radbrytning beor på att jag skriverfrån den jävla iPad:en) jag vill inte bli utnämd som det svarta fåret liksom. (även. Fst jag kanske redan är det) jag kan koncetrera mig till 100% på ett jobb, men det år ju på bekostnad av vänskap med kollegor och fritid. Jag har bara kraft till antingen eller liksom...Skolken rökningen, vansinnes drickandet. Hell ye,

Hej hej! Calipso: Men det är väl upp till dig vem du väljer att berätta för om en eventuell diagnos? Om jag nu får en diagnos (utvärdering om två veckor, iiiih) så inte tänker jag berätta det för någon annan än dem jag väljer ska veta? Min största skräck med utredning, det är 1. Att få höra att man inte har något där att göra och alltså inte blir utredd. 2. Att bli utredd men få veta att jag inte har add/adhd, vilket skulle innebära döden för mitt självfötroende. Personligen hoppas jag på medicin för att alla sömnproblem/trötthet/seghet ska bli bättre. Oh, fråga! Hur många här inne kan äta frukost utan problem? Har kanske frågat innan *virrig*

calipso håller med minifer, du behöver inte säga nåt. dessutom tycker jag inte att du ska skämmas för det.jag kan också koncentrera mig, men på andras bekostnad lite ja.

minifer - spännande, men förstår oron. för min del skulle det framför allt kännas "pinsamt" att få sagt att man är helt frisk i skallen typ, dvs jag är bara en slarver helt enkelt.

men oavsett diagnos så är jag glad att jag upptäckte tråden, för de har gjort mig mer medveten, och jag tänker hela tiden "jag måste göra detta nu, annars vet jag hur det blir"
tidigare tänkte jag bara att jag gör det sen, inga problem. Även fast det aldrig gjordes.

jag har alltid velat börja arbeta tidigt om morgnarna,även fast jag är sjukligt morgontrött. annars går tiden åt att tänka på det kommande passet. jag blir trött av bara tanken och vill inte anstränga mig i onödan.
jobbar ju natt nu och hittils har det vart väldigt lugnt i af så jag kanske inte behöver fundera så mkt.
jag fascineras över människor som orkar dra ut på en löprunda innan jobbet. men det är väl det att det mesta sitter i huvudet när det gäller det mesta?
som att ta tag i saker.

bara tanken på att hemmet ser ut som ett bombnedslag om jag är ute nånstans får mig att bli matt, så jag måste alltid försöka se till att ha det i tankarna.
om man åker till landet kan jag känna att det ska bli jobbigt att åka hem och blir skittrött. jag målar upp hur jag ska göra sen är jag nästan trött och orkar inte.

känner ni igen er?

hur menar du med frukosten? hur gör du själv? menar du om man är hungrig?

jag måste se till att ha det fint, ska det stå.