Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

Anonym (relentless)

Äldre 29 Nov 23:03

#371

Jag har då aldrig passat in nånstans men inte tänkt att jag kan ha adhd.
Skulle detta kunna vara symptom på adhd, ska försöka rada upp.

Är allmänt klumpig, snubblar, välter omkull, jättesvårt lära mig simma, cykla å allt det där.

Hade tics som barn men inte längre.

Både extremt envis och kan ge upp för minsta lilla.

Alltid varit obstinat.

Som någon annan skrev, ingenting blev gjort i skolan men det extremt lilla jag företog mig fick jag alltid högsta betyg på.

Har alltid haft en inre rastlöshet som får mig att känna att jag skulle vilja krypa ur mitt eget skinn. Som yngre var jag totalt lamslagen av känslan och kunde inte företa mig någonting, det enda jag kunde tänka klart var hela tiden jag måste ut, jag måste härifrån, varpå jag rymde hemifrån otaliga gånger för jag inte visste vart jag skulle ta vägen med mig själv. Idag hanterar jag det genom att göra något hela tiden, även om jag bara står och hoppar på stället.

Känner inte heller igen ansikten, alla ser ju likadana ut!

Förstår ofta inte när folk skämtar eller är ironiska (ibland kan jag lista ut det om jag tänker efter) Tror aldrig att folk skulle ljuga, som om den möjligheten inte fanns. Gått på några nitar men lär mig ju aldrig.

Vill gärna ha vänner och umgås med folk men det känns som jag inte vet hur man gör, eller vad vänner gör. Har bara bekanta, inga vänner

Folk säger om mig att jag är besvärlig, pratar för högt, bufflig etc. De tycker oftast om mig trots det, men blir trötta av att umgås med mig.

Har jättesvårt att organisera saker, att handla mat till hushållet är ett helvete. Går jag till affären för att köpa mjölk och bröd så kommer jag hem med 10 grejer och ingen av dem är mjölk eller bröd. Har testat med att skriva lista men orkar till sist inte följa den klart, kan inte bestämma vilken sort jag ska handla av vad osv. Till sist vill jag inte ha nåt och går hem tomhänt. Är 30 årig tvåbarnsmamma som måste handla med min pappa för att få med mig nåt vettigt hem.

Måste ha rutiner och ordning, försöker skapa rutiner som jag följer helt slaviskt ett tag, sen rinner de ut i sanden och mitt liv blir kaos, glömmer betala räkningar etc och får påminnelser. Sen säger jag till mig själv att jag ska fan skärpa mig och skapar nya rutiner, som jag följer slaviskt, ett tag... och så fortsätter det om och om igen.

Ekonomin är skit, för jag är jätteduktig på att göra upp en jättefin och välplanerad budget men kan inte komma ihåg att följa den varje dag hela månaden.

Har nog svårt att koncentrera mig för jag kan inte se ett tv-program utan att glömma av det och börja med nåt annat, svårt komma ihåg göra rätt på jobbet, minns ingenting av kurser de skickar mig på för orkar inte lyssna och sitta still. Måste jobba utomhus och kan inte ha ett jobb där man är inne och sitter still, det funkar inte alls.

Dagis å skolan såg det var nåt som inte var som det skulle med mig när jag var liten och var "oroade" men det blev aldrig utrett men har haft specialpedagog å sånt.

Finns nog massor mer men det här kom jag på nu. Kan det vara så att ha adhd? Vad kan man göra åt det?

Ett av mina barn ska nu precis utredas för adhd, för det yngsta barnet finns än så länge en viss oro för utvecklingen.

strulmaja

Äldre 30 Nov 00:56

#372

Anonym (relentless) skrev 2010-11-29 23:03:47 följande:

Jag har då aldrig passat in nånstans men inte tänkt att jag kan ha adhd.
Skulle detta kunna vara symptom på adhd, ska försöka rada upp.

Är allmänt klumpig, snubblar, välter omkull, jättesvårt lära mig simma, cykla å allt det där.

Hade tics som barn men inte längre.

Både extremt envis och kan ge upp för minsta lilla.

Alltid varit obstinat.

Som någon annan skrev, ingenting blev gjort i skolan men det extremt lilla jag företog mig fick jag alltid högsta betyg på.

Har alltid haft en inre rastlöshet som får mig att känna att jag skulle vilja krypa ur mitt eget skinn. Som yngre var jag totalt lamslagen av känslan och kunde inte företa mig någonting, det enda jag kunde tänka klart var hela tiden jag måste ut, jag måste härifrån, varpå jag rymde hemifrån otaliga gånger för jag inte visste vart jag skulle ta vägen med mig själv. Idag hanterar jag det genom att göra något hela tiden, även om jag bara står och hoppar på stället.

Känner inte heller igen ansikten, alla ser ju likadana ut!

Förstår ofta inte när folk skämtar eller är ironiska (ibland kan jag lista ut det om jag tänker efter) Tror aldrig att folk skulle ljuga, som om den möjligheten inte fanns. Gått på några nitar men lär mig ju aldrig.

Vill gärna ha vänner och umgås med folk men det känns som jag inte vet hur man gör, eller vad vänner gör. Har bara bekanta, inga vänner

Folk säger om mig att jag är besvärlig, pratar för högt, bufflig etc. De tycker oftast om mig trots det, men blir trötta av att umgås med mig.

Har jättesvårt att organisera saker, att handla mat till hushållet är ett helvete. Går jag till affären för att köpa mjölk och bröd så kommer jag hem med 10 grejer och ingen av dem är mjölk eller bröd. Har testat med att skriva lista men orkar till sist inte följa den klart, kan inte bestämma vilken sort jag ska handla av vad osv. Till sist vill jag inte ha nåt och går hem tomhänt. Är 30 årig tvåbarnsmamma som måste handla med min pappa för att få med mig nåt vettigt hem.

Måste ha rutiner och ordning, försöker skapa rutiner som jag följer helt slaviskt ett tag, sen rinner de ut i sanden och mitt liv blir kaos, glömmer betala räkningar etc och får påminnelser. Sen säger jag till mig själv att jag ska fan skärpa mig och skapar nya rutiner, som jag följer slaviskt, ett tag... och så fortsätter det om och om igen.

Ekonomin är skit, för jag är jätteduktig på att göra upp en jättefin och välplanerad budget men kan inte komma ihåg att följa den varje dag hela månaden.

Har nog svårt att koncentrera mig för jag kan inte se ett tv-program utan att glömma av det och börja med nåt annat, svårt komma ihåg göra rätt på jobbet, minns ingenting av kurser de skickar mig på för orkar inte lyssna och sitta still. Måste jobba utomhus och kan inte ha ett jobb där man är inne och sitter still, det funkar inte alls.

Dagis å skolan såg det var nåt som inte var som det skulle med mig när jag var liten och var "oroade" men det blev aldrig utrett men har haft specialpedagog å sånt.

Finns nog massor mer men det här kom jag på nu. Kan det vara så att ha adhd? Vad kan man göra åt det?

Ett av mina barn ska nu precis utredas för adhd, för det yngsta barnet finns än så länge en viss oro för utvecklingen.

Jag tycker nog det låter som om det skulle kunna vara ADHD eller möjligen Aspergers syndrom. Många som har det ena har också det andra.
Du frågar vad du kan göra åt det och första steget är kanske att försöka få till en utredning och sedan ta det därifrån, beroende på vad utredningen visar. Själv kontaktade jag vårdcentralen, gick dit och blev remitterad till öppenpsyk och nu väntar jag kallelse därifrån. Vi är många i den här tråden som har känt och känner att vi inte passar in någonstans så det är "bra" att den här tråden finns tycker jag där vi kan ventilera med någon som förstår.

strulmaja

Äldre 30 Nov 01:22

#373

Anonym (oj) skrev 2010-11-29 17:07:04 följande:

Jag undrar lite hur jag ska gå tillväga för att få en utredning gjord. Det finns ju de som gör utredningar utan att kräva remiss, har kontaktat två st. men den ena tog 15.000 och den andra 40.000 för en utredning om man kom dit på eget bevåg så att säga. Annars var det upp till ett års väntetid. Det funkar ju inte vilket som... Ringde en psykolog idag och frågade hur det går till om man vill ha en remiss, sekreteraren verkade inte veta alls vad jag pratade om med ADD (hon visste inte ens att det existerade, började prata om att det hette ADHD) men lovade kontakta mig när hon pratat med psykologen. Det låter så fånigt att ringa och säga "hej, jag är 99 procent säker på att jag har ADD, ge mig en remiss till utredning tack". Samtidigt måste man ju börja någonstans, men jag är så extremt otålig och vill att det ska hända NU NU NU. Hade det funnits som alternativ hade jag börjat utredningen redan ikväll, haha. Blir matt när jag tänker på hur många steg som ska gås igenom, hur lång tid det tar, o.s.v.

Nu är jag vuxen och har lärt mig att leva med min problematik, men jag har alltid känslan av att andra har så mycket "lättare att leva", för mig är allting så krångligt och ansträngande. Allt som går på rutin för andra måste jag anstränga mig för. Nu har jag ett eget barn, det är delvis därför jag är så angelägen att få en utredning, jag vill kunna hjälpa honom om han skulle ärva detta av mig.

Mina största problem i nuläget är att jag har så svårt att koncentrera mig, kan inte fokusera mer än nån minut i taget. Att titta på film går inte, hur mycket jag än vill. Min sambo och jag har börjat pausa var 20:e minut så jag får göra något annat emellan, på så vis kan vi trots allt plöja igenom en film under en kväll. Jag påbörjar tusen projekt om dagen men slutför sällan någonting. Ingen känsla för ordning, jag hatar verkligen oordning men vet inte hur jag ska organisera mig så jag får ett städat hem. Allting måste ha en given plats för att jag ska kunna städa, jag måste veta exakt var just den prylen hör hemma. När jag städar är det på ett väldigt kaosartat sätt. Jag börjar i ett hörn för att rensa papper, sen hittar jag en omaka strumpa och då börjar jag leta igenom tvätten för att hitta den andra, då ser jag att jag behöver vika in tvätt och så börjar jag med det, i byrålådan hittar jag en tidning som jag inte läst klart, där hittar jag en artikel med recept, då springer jag ner i köket och börjar plocka fram för middagen o.s.v. o.s.v. Såhär är det hela tiden, min kille blir galen på mig för alla saker till olika projekt som ligger överallt i huset. Nu kanske det låter som att jag är överaktiv, men det är jag inte. Jag är ständigt trött och reagerar ofta på svårigheter med att vilja sova. Fick jag så skulle jag sova minst 16 h om dygnet.

För att det ska funka med min son så har jag helt enkelt skrivit ett schema med mat-, sov- och aktivitetstider. Det underlättar för mig själv också, han mår bra av att ha fasta tider för mat och sömn och jag mår bra av att veta vad som förväntas av mig. Jag är inte helt nitisk med tiderna, men jag har något att rätta mig efter och jag tror att jag skulle må bra av att göra ett likadant schema för mig själv faktiskt. Det får mig dock att känna mig som ett stort barn tyvärr, och så blir jag ännu lite mer uppgiven... :(

Förlåt att det blev så långt!

Vet du, jag tycker det verkar som om kunskapen om ADHD eller kanske just underdiagnosen ADD är relativt dålig bland vårdpersonalen. Läkaren jag träffade sa till mig: Jag kan med ganska stor sannolik säga att du har INTE ADHD för jag har träffat människor som har det och dom kan inte sitta sådär stilla som du gör nu och tala lugnt och sakligt. För mig, som precis läst om både ADHD och ADD hos vuxna kändes det som en käftsmäll. För enligt den informationen jag tagit del av, via böcker, dokumentärer, artiklar och er här i tråden så stämmer inte det som läkaren sa till mig. En människa med ADHD är inte hyperaktiv HELA tiden och det är skillnad på en 8-åring med ADHD och en 35-åring med samma diagnos. En person med ADHD mognar och utvecklas som alla andra. Vuxna med diagnos har (vad jag förstått) ofta lärt sig att antingen dölja sina "handikapp" eller uppfunnit olika strategier och hjälpmedel för att lättare ta sig fram i vardagen.

Nu vet ju inte jag om jag har ADHD eller ADD. Men vi säger att jag har det. Och jag vågar nog påstå att de svårigheter och problem jag har inte syns vid en första anblick. Förmodligen inte ens vid en andra. Men de som lär känna mig kommer förr eller senare märka att jag inte är "som alla andra" och de som lever nära inpå mig (som min man) är de som verkligen får se hela "registret" och som också (tyvärr) blir drabbade eller påverkade av det.

Jag tycker att du ska ge dig själv credit som faktiskt lyckats få till ett schema som du försöker följa med din son. För en "normalstörd" människa är det förmodligen inget att höja på ögonbrynen åt, men för mig, och säkert för många andra här i tråden är det stort. Jag skulle verkligen också behöva ett schema (jag går hemma med min son) och har nämnt det för min make då och då, oftast i de stunder då jag känner mig helt slutkörd, trött och uppgiven p.g.a allt kaos som är runtomkring mig. Min man säger då att det är väl BARA att skriva ett schema då. Bara? Förstår han inte vad det kräver av mig? Förstår han inte att jag inte klarar det? Jag har försökt många ggr men så fastnar jag på om jag ska sätta lunchen vid kl 12 eller 12:30, om sonen och jag ska gå ut innan eller efter lunch eller andra ovidkommande saker och tillslut lägger jag bara ner hela skiten för jag blir så trött på mig själv. Jag inte heller be min make skriva schemat åt mig för jag vill göra det själv *kan själv, vet bäst* men jag klarar inte av det. Så, credit till dig som lyckats och ännu mer credit ska du ha för att du följer det också, nitiskt eller ej... det är svårt att följa något till punkt pch pricka med småbarn.

Jag hoppas att sekreteraren eller psykologen hör av sig till dig snart igen. Jag vet att det är urjobbigt att vänta, jag känner precis likadant som du, som sagt.

Uppdatera gärna hur det går. Om du vill.

strulmaja

Äldre 30 Nov 01:33

#374

TjockKatt skrev 2010-11-29 17:17:54 följande:

Var hos min psykolog idag. Fick en akut läkartid på onsdag (brukar ta en månad annars, blev lite imponerad...). Vi ska prata om att jag ska börja på ny anti-depp kur, samt ifall det finns någon medicin som kanske fungerar bättre för mig än strattera som jag för närvarande äter. Jag beskrev ärligt hur jag mått senaste tiden och hon tycker inte att det ska behöva vara så när man äter medicin. Jag har fortfarande jättesvårt att organisera min vardag, när jag kommer hem ligger jag bara i soffan, orkar ingenting. Kan knappt bidra till hemmet genom att städa/laga mat osv. Kan dessutom inte styra mitt humör alls utan får raserianfall hela tiden för löjliga anledningar som i stridens hetta känns jätteviktiga. Jag föreslog kbt och hoppas att hon tar upp det också. Jag måste få hjälp, min vardag fungerar inte, och mitt förhållande slits rejält även om jag tack och lov fått en pojkvän med en rejäl skopa tålamod. Är inte riktigt pepp på att byta till tex concerta eller ritalin, främst eftersom dom är mer vanebildade än vad strattera är, men å andra sidan måste jag prioritera min hälsa och liv just nu, så det får väl bli som det blir.

Vad bra att du fick tid så snabbt! Och jag håller med läkaren, inte ska du behöva må sådär, så nog är det värt att pröva olika alternativ. Jag är inte riktigt pepp på piller och medicin överhuvudtaget, tar te.x väldigt sällan ens huvudvärkstabletter så det här med att knapra antidepp är jag inte helt tjenis med, det tar emot men jag gör det ändå av precis den anledningen du nämner, för min hälsa och mitt liv. Det bästa vore förstås att få må bra och kunna klara sig utan piller men om inte det funkar får man helt enkelt gå på alternativ 2, second best och finna sig i situationen. Det kommer gå bra, det vet jag.

${#emotions_dlg.flower}$

TjockKatt

Äldre 30 Nov 08:03

#375

strulmaja skrev 2010-11-30 00:56:11 följande:

Jag tycker nog det låter som om det skulle kunna vara ADHD eller möjligen Aspergers syndrom. Många som har det ena har också det andra.
Du frågar vad du kan göra åt det och första steget är kanske att försöka få till en utredning och sedan ta det därifrån, beroende på vad utredningen visar. Själv kontaktade jag vårdcentralen, gick dit och blev remitterad till öppenpsyk och nu väntar jag kallelse därifrån. Vi är många i den här tråden som har känt och känner att vi inte passar in någonstans så det är "bra" att den här tråden finns tycker jag där vi kan ventilera med någon som förstår.

Tycker också att en del av texten kan tyda på AS. Men vid en neuropsykiatrisk utredning så kan dom ju ta reda på vad det är, även om man utreder för ADD/ADHD. Jag gjorde som sagt utredning för AS men fick diagnosen ADD.

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 30 Nov 08:07

#376

strulmaja skrev 2010-11-30 01:33:01 följande:

Vad bra att du fick tid så snabbt! Och jag håller med läkaren, inte ska du behöva må sådär, så nog är det värt att pröva olika alternativ. Jag är inte riktigt pepp på piller och medicin överhuvudtaget, tar te.x väldigt sällan ens huvudvärkstabletter så det här med att knapra antidepp är jag inte helt tjenis med, det tar emot men jag gör det ändå av precis den anledningen du nämner, för min hälsa och mitt liv. Det bästa vore förstås att få må bra och kunna klara sig utan piller men om inte det funkar får man helt enkelt gå på alternativ 2, second best och finna sig i situationen. Det kommer gå bra, det vet jag.

${#emotions_dlg.flower}$

Tack! Jag kom ju in i "pillersvängen" rätt tidigt eftersom jag började med zoloft som trettonåring. Så det känns inte så konstigt för mig. Ett till piller i kartan, liksom. Så länge jag mår bra och fixar skolan så kan man väl leva med det också. Jag förstår vad du menar, dock är ju ADD just ett "fysiskt" problem i hjärnan, dvs det finns någonting medicinskt som hjälper. Till skillnad från de stackare med trauman som enbart blir rekomenderade piller istället för terapi.
Jag är lite inne på kbt-grejen av just den anledningen att det inte enbart blir medicinskt, då det inte hjälpt mig hitills. Kanske det blir bättre med "riktig" terapi också.

tjockkatt.webblogg.se

aktuelle

Äldre 30 Nov 09:33

#377

Hej, har nu väntat i 1,5 år på utredning. går på samtal på vuxenpsyk, men vårdkön står nu stil.. jag skulle fått utredning nu i december, men den kommer inte bli av. Jag vet inte vad jag ska göra. det kan inte vara okej att vänta mer än 2 år?!

I väntan fick jag equasym som motsvarar concerta ( som är mer känd) och har börjat med 20 mg, men det hjälper lite grann.

impulskontroll.. typ vad är det!
har störst problem med uppmärksamheten.. det skapar myycket problem då jag har en 3 åring och en 4 åring hemma..

strulmaja

Äldre 30 Nov 10:01

#378

aktuelle skrev 2010-11-30 09:33:07 följande:

Hej, har nu väntat i 1,5 år på utredning. går på samtal på vuxenpsyk, men vårdkön står nu stil.. jag skulle fått utredning nu i december, men den kommer inte bli av. Jag vet inte vad jag ska göra. det kan inte vara okej att vänta mer än 2 år?!

I väntan fick jag equasym som motsvarar concerta ( som är mer känd) och har börjat med 20 mg, men det hjälper lite grann.

impulskontroll.. typ vad är det!
har störst problem med uppmärksamheten.. det skapar myycket problem då jag har en 3 åring och en 4 åring hemma..

Hej!

Hade du blivit lovad utredning nu i december men så blir det inte av? Otroligt dåligt i så fall. Hur lång kö det är verkar bero på i vilken kommun eller landsting man bor. Jag fick veta att här där jag bor var väntetiden upp till 1 år men absolut inte längre än så. Men det återstår att se.

Det förvånar mig ändå att du fått vänta så länge. De som har barn brukar väl få förtur? Har du inte blivit erbjuden någon annan hjälp än samtal och equasym? Någon form av avlastning eller boendestöd? Eller det kanske man inte kan få om man inte har en diagnos?
Måste vara jättejobbigt för dig att gå som du gör nu och behöva vänta otåligt.

strulmaja

Äldre 30 Nov 10:06

#379

TjockKatt skrev 2010-11-30 08:07:34 följande:

Tack! Jag kom ju in i "pillersvängen" rätt tidigt eftersom jag började med zoloft som trettonåring. Så det känns inte så konstigt för mig. Ett till piller i kartan, liksom. Så länge jag mår bra och fixar skolan så kan man väl leva med det också. Jag förstår vad du menar, dock är ju ADD just ett "fysiskt" problem i hjärnan, dvs det finns någonting medicinskt som hjälper. Till skillnad från de stackare med trauman som enbart blir rekomenderade piller istället för terapi.
Jag är lite inne på kbt-grejen av just den anledningen att det inte enbart blir medicinskt, då det inte hjälpt mig hitills. Kanske det blir bättre med "riktig" terapi också.

Jag förstår. Och terapi är bra, åtminstone för de flesta. Jag har gått i både KBT och Psykodynamisk och har goda erfarenheter av båda. Terapi (främst KBT) i kombination med medicin tror jag också på, inte minst för oss som gärna vill se resultat igår

Anonym (virrpanna)

Äldre 30 Nov 12:16

#380

Hej!

Här är en som har diagnos ADD. Jag har alltid upplevt mig vara annorlunda än alla andra såsom slarvig, oorganiserad, (alltså inte bara lite småslarvig utan jag är känd för detta), stökig och har ingen ordning alls. Med stökig menar jag då slarvig. Är inte hyperaktiv för fem öre men i hjärnan är det ständigt rörelse. Mina problem är att jag inte kan sköta hemmet. Som någon skrev så blir jag bara i soffan och så blir inget gjort. Att baka en kaka tex är jordens projekt. Är supernära nu att få medicin, väntar på läkartid bara. Hoppas hoppas hoppas det hjälper. Annars vet jag ärligt inte vad jag ska göra.

Du som skrev att du har två barn och får inget gjort, kan du ta hem besök och så? Här skäms jag alltid när det kommer oväntat besök. Har två barn också och det är rent ut sagt kaos med allt... men ändå så gör man inget åt skiten? Jag KAN bara inte på något oförståeligt sätt. Skitsvårt att förklara för nån som inte hajar...

Skolgången hade jag inga problem med då jag var väldigt lättlärd. MEN det jag inte var intresserad av gick åt pipsvängen men mina föräldrar styrde upp så att jag var tvungen att göra hemläxor och liknande. Men det jag var intresserad av gjordes med bravör. En annan grej var att jag fick gå extralektioner för att lära mig skillnaden på b och d. Någon annan som har haft just den grejen också?

Ja och alla misstag man gjort på jobb osv osv... orkar inte rada upp allt men det är iallafall klockrent med ADD samt att jag har gjort utredning som visade det. Skönt att hittat hem liksom Nu väntar jag bara på meduuucciiiiin!

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL