• Anonym (ADD?)

    ADD symptom hos vuxna

    Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
    Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
    Viktig information om listan:

    Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

    Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
    Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
    Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

    En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
    Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

    Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

    ~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

    ~ Behov av rutiner och struktur men ...

    ~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

    ~ Låg mental uthållighet

    ~ Lättdistraherad

    ~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

    ~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

    ~ Bristande motivation och därför

    ~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

    ~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

    ~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

    ~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

    ~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

    ~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

    ~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

    ~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

    ~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

    ~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

    ~ Benägen att göra saker i fel följd

    ~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

    ~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

    ~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
    Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

    ~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

    ~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

    ~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

    ~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

    ~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

    ~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

    ~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

    ~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

    ~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

    ~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

    ~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

    ~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

    ~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

    ~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

    ~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

    Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

    Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

    Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

    Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

    Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
    Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!
  • Svar på tråden ADD symptom hos vuxna
  • Anonym (oj)
    Anonym (relentless) skrev 2010-12-03 23:47:58 följande:
    Som jag skrev tidigare hade jag jättesvårt att lära mig simma, gick i simskola från första klass men lärde mig inte att simma förrän sommarlovet efter fyran. Går in i saker ja, missar alltid "halva" dörröppningen och springer rakt in i dörrkarmen. Svårt att gå i trappor utan att snubbla, och speciellt när jag går nerför trappor har jag lätt att missa trappsteg å kliva rakt i luften. Håller saker för hårt, som pennor i skolan brukade gå av på mitten och jag fick kramp i hela armen för jag höll i så hårt, eller för löst - kaffekoppen åker rakt i golvet. Slår sönder något varje gång jag diskar. 

    Jag blir inte kär så lätt i alla fall. Litar inte på nån men det har nog mycket med dåliga erfarenheter att göra - alltså att jag vet av erfarenhet att jag har dåligt omdöme vad gäller killar och att jag inte bör lita på min magkänsla , så håller oftast folk på behörigt avstånd. Däremot har jag ju mina "specialintressen" och jag gör aldrig nånting lite halvdant utan fångar nåt mitt intresse så är det hela vägen utan kompromisser som gäller. Sen brukar jag "bränna ut" mig på den grejen efter ett tag så att jag inte orkar tänka på det eller påminnas om det för att det har alltid tagit över hela mitt liv och gjort min tillvaro antingen outhärdlig eller bara icke-fungerande. Det brukar bara komma sådär när jag är helt uppslukad av nåt "projekt" så plötsligt en dag ska jag läsa om det som är mitt intresse som jag brukar göra och då kan jag inte koncentrera mig och orkar inte läsa färdigt, då är det kört med det intresset. Och då blir jag också sådär tom som vi pratade om innan, och sen är jag rastlös och frustrerad tills jag hittar något nytt. Och det kan ta månader i värsta fall.
    Oj vad jag känner igen mig.
    Simmandet hade jag också svårt med, jag lärde mig i "rätt klass" men ändå långt efter de andra.
    Hålla saker för hårt vs. för löst - alltid. Har också knäckt pennor, framförallt blyertsspetsar - de rök på löpande band. Så'na där som man klickar fram blyertsspets med, de är hopplösa, funkar inte alls.

    Det där med specialintressen är också exakt samma för mig. Ett tag stickade jag mössor, då stickade jag liksom inte ett par mössor under nån månads tid, utan då stickade jag ungefär 50 mössor på en månad, jag stickade konstant. Sen tröttnade jag och spydde nästan på stickorna... Efter ett tag kunde jag återuppta det, men nu är det på add-nivå - det vill säga att jag stickar lite och sen tröttnar och repar upp allting eller så blir det liggande halvfärdigt.

    Jag har svårt att göra någonting alls med måtta, eller "lagom". Det var f.ö. också en av frågorna i testet jag gjorde. Äter jag godis så äter jag tills jag mår illa, dricker jag alkohol så blir det ofta lite för mycket, shoppar jag så shoppar jag mer än jag egentligen har budget till, ska jag börja träna så ska jag träna varje dag för att det ska kännas "rätt" o.s.v. Allt eller inget verkar jag och många av er andra resonera, och det är j-vligt uttröttande. Antingen apatisk och omotiverad eller överdrivet entusiastisk och har svårt att släppa tankarna på den specifika saken.

    Hur är det med minnet för er? Mitt är katastrofalt, vilket kanske märks i mina inlägg där jag inte alltid svarar på rätt sak eller svarar alls.
  • Anonym (relentless)
    Anonym (oj) skrev 2010-12-03 20:50:20 följande:
    Det är inte särskilt mycket, men när jag var liten hade jag krångliga och tvångsmässiga rutiner för mig, samt en del vokala och fysiska tics, jag var också väldigt lillgammal. Kunde ibland reagera panikartat på förändringar, fast inte alltid. Var inbunden, levde mycket i min egen värld och hade svårt att interagera "rätt" med andra människor.
    Detta är dock svårigheter som mycket väl kan förklaras av ADD...

    Jag blev alltid förbisedd eftersom jag var bra på att dölja mina svårigheter och för att jag hade så lätt för mig i skolan. Hade jag varit ett stökigt problembarn med inlärningssvårigheter så hade de uppmärksammat mig och förmodligen hade mycket i livet varit lättare. Men nu blev det inte så, nu sitter jag istället här som 29:åring och genomgår värsta existensiella krisen. :o)
    Jag vet inte jag, mig såg de som ett problembarn redan på dagis och det har varit massor av kontakt senare med BUP och socialtjänst och det var även snack om att jag skulle bli omhändertagen av sociala myndigheter och placerad på hem pga eget beteende, men det rann ut i sanden sen. Inte ledde något av detta till att jag fick nån riktig hjälp och det var väldigt ovanligt att de utredde och satte adhd diagnoser då när vi växte upp, och för flickor var det extremt ovanligt att få en sådan diagnos.

    Jag hade också tvångsmässiga och krångliga rutiner, känslig för kläder, sömmar etc, vokala och fysiska tics precis som du massor av udda fobier, helt i min egen värld, ville inte alls leka med andra barn för de störde mig när jag "tänkte", svårt att förstå lekar och spelregler och sociala koder, svåra sömnproblem osv. Mådde asdåligt hela barndomen och hade ångest, mitt liv var bara kaos och ingenting fungerade fram tills jag blev 25. Nu är det hanterbart, någorlunda. Det får mig lite att fundera på nyttan med en utredning nu. Är det verkligen motiverat? Hur känner ni för det? 
  • Anonym (relentless)
    Anonym (oj) skrev 2010-12-04 00:01:53 följande:
    Oj vad jag känner igen mig.
    Simmandet hade jag också svårt med, jag lärde mig i "rätt klass" men ändå långt efter de andra.
    Hålla saker för hårt vs. för löst - alltid. Har också knäckt pennor, framförallt blyertsspetsar - de rök på löpande band. Så'na där som man klickar fram blyertsspets med, de är hopplösa, funkar inte alls.

    Det där med specialintressen är också exakt samma för mig. Ett tag stickade jag mössor, då stickade jag liksom inte ett par mössor under nån månads tid, utan då stickade jag ungefär 50 mössor på en månad, jag stickade konstant. Sen tröttnade jag och spydde nästan på stickorna... Efter ett tag kunde jag återuppta det, men nu är det på add-nivå - det vill säga att jag stickar lite och sen tröttnar och repar upp allting eller så blir det liggande halvfärdigt.

    Jag har svårt att göra någonting alls med måtta, eller "lagom". Det var f.ö. också en av frågorna i testet jag gjorde. Äter jag godis så äter jag tills jag mår illa, dricker jag alkohol så blir det ofta lite för mycket, shoppar jag så shoppar jag mer än jag egentligen har budget till, ska jag börja träna så ska jag träna varje dag för att det ska kännas "rätt" o.s.v. Allt eller inget verkar jag och många av er andra resonera, och det är j-vligt uttröttande. Antingen apatisk och omotiverad eller överdrivet entusiastisk och har svårt att släppa tankarna på den specifika saken.

    Hur är det med minnet för er? Mitt är katastrofalt, vilket kanske märks i mina inlägg där jag inte alltid svarar på rätt sak eller svarar alls.
    Mitt minne är superbra. Tror nästan att jag har fotografiskt minne ibland. Problemet är att mitt minne verkar sakna "sökfunktion" och minnena poppar upp när de själva vill och inte när jag letar efter dem. Jag kan tex stå i affären och försöka minnas vad jag gick dit för att köpa, och då poppar minnet av ett kapitel i en bok som jag läste på mellanstadiet upp - alltså hela kapitlet. Jättepraktiskt verkligen Vad jag skulle köpa kan jag inte minnas alls.
  • Anonym (ADD)

    Hej,
    Har tyvärr inte orkat läsa varje inlägg och förlåt för att jag bara hoppar in så här, men har ofta misstänkt att jag har ADD, ett inlägg jag läste som stämde in från anonym oj,

    Förälskelser. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)

    Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.

    Krånglig relation med mamma. Dock bättre nu, var kaos i tonåren.

    Sen har jag en hel del annat oxå som jag reagerat över.

    Om frågan varit uppe tidigare ber jag om ursäkt, var kan man testa ifall man har denna diagnos ? Går man via sin husläkare eller måste det vara en psykolog ?

  • Anonym (oj)
    Anonym (ADD) skrev 2010-12-04 08:30:07 följande:
    Hej,
    Har tyvärr inte orkat läsa varje inlägg och förlåt för att jag bara hoppar in så här, men har ofta misstänkt att jag har ADD, ett inlägg jag läste som stämde in från anonym oj,

    Förälskelser. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)

    Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.

    Krånglig relation med mamma. Dock bättre nu, var kaos i tonåren.

    Sen har jag en hel del annat oxå som jag reagerat över.

    Om frågan varit uppe tidigare ber jag om ursäkt, var kan man testa ifall man har denna diagnos ? Går man via sin husläkare eller måste det vara en psykolog ?
    Ju fler som joinar diskussionen, desto bättre. Vi kan ju erbjuda varandra stöd och bolla erfarenheter.

    Hur man går vidare, det verkar vara lite olika. Jag har ringt runt lite, men vissa verkar inte fatta vad man pratar om. Det ska iallafall gå att kontakta öppenpsyk, där kan de efter bedömningssamtal remittera dig till en utredning tror jag.

    Jag valde att gå privat och göra bedömning, det kommer kosta 2200 kr bara för själva bedömningen, men för mig är det värt det för att slippa vänta...
  • Anonym (oj)
    Anonym (relentless) skrev 2010-12-04 00:09:08 följande:
    Jag vet inte jag, mig såg de som ett problembarn redan på dagis och det har varit massor av kontakt senare med BUP och socialtjänst och det var även snack om att jag skulle bli omhändertagen av sociala myndigheter och placerad på hem pga eget beteende, men det rann ut i sanden sen. Inte ledde något av detta till att jag fick nån riktig hjälp och det var väldigt ovanligt att de utredde och satte adhd diagnoser då när vi växte upp, och för flickor var det extremt ovanligt att få en sådan diagnos.

    Jag hade också tvångsmässiga och krångliga rutiner, känslig för kläder, sömmar etc, vokala och fysiska tics precis som du massor av udda fobier, helt i min egen värld, ville inte alls leka med andra barn för de störde mig när jag "tänkte", svårt att förstå lekar och spelregler och sociala koder, svåra sömnproblem osv. Mådde asdåligt hela barndomen och hade ångest, mitt liv var bara kaos och ingenting fungerade fram tills jag blev 25. Nu är det hanterbart, någorlunda. Det får mig lite att fundera på nyttan med en utredning nu. Är det verkligen motiverat? Hur känner ni för det? 
    Vi verkar väldigt lika, jag fungerade också bättre efter 25, men nu när jag fått barn själv känner jag att det blivit värre för mig att hantera mina konstigheter. Speciellt för att jag är rädd att han ska ärva det av mig, så det svarar på frågan huruvida en utredning är av värde för just mig - DEFINITIVT.

    Jag tror absolut även på nyttan av en utredning för dig och de andra här i tråden...
  • Anonym (Under utredning.)

    Hej.. har inte varit inne på ett tag så om jag missat ngt får ni ursäkta

    Jag var på min andra träff nu för några dagar sen. för uppföljning av den medicin jag påbörjat o för samtal. 

    Medicinen har hjälpt mig lite grann vilket känns helt underbart.. men e ju långt ifrån helt felfritt såklart, men är ju ändå en början iaf!!

    Just nu så har dem lagt upp planen så att vi ska få mig o min hemsituation o mina aggressionsbesvär så bra som de bara går, INNAN de börjar på riktigt med utredningen med intervju med förälder o fylla i enkäter, eftersom de inte funkar hemma längre..
    Så dem fokuserar helt o hållet på mitt välmående JUST NU, få in så at medicinen funkar bra oså..
    Tycker jag verkligen e jättebra, känns verkligen som om att de bryr sig på riktigt verkligen.

    Men under samtalen så frågar hon ju lite saker om mig oså som hon registrerar oså.

    Om 2 veckor så äre träff me henne igen och överläkaren. 

  • Anonym (Under utredning.)

    Sen såg jag att ni skrivit lite om eran relation med er mamma..
    för mig har de konstigt nog varit helt tvärtom?!

    Jag har alltid varit sjukt mammig, hon har fått natta mig enda tills jag flyttade hemifrån vid 18 års ålder. Har nu kontakt med henne dagligen o umgås nästan varje dag.

    Men däremot med min pappa, under tiden jag bodde hemma så har vi inte klickat alls..
    Han är allså inte elak eller ngn dålig pappa, tvärtom.. utan bara de att vi antagligen är för lika så vi ALLTID har bråkat, dag ut o dag in.. Så fort jag flytta hemifrån så fick vi en bra realtion.. Men under samma tak kan vi inte bo för länge  

  • Anonym (oj)
    Anonym (Under utredning.) skrev 2010-12-04 21:25:40 följande:
    Hej.. har inte varit inne på ett tag så om jag missat ngt får ni ursäkta

    Jag var på min andra träff nu för några dagar sen. för uppföljning av den medicin jag påbörjat o för samtal. 

    Medicinen har hjälpt mig lite grann vilket känns helt underbart.. men e ju långt ifrån helt felfritt såklart, men är ju ändå en början iaf!!

    Just nu så har dem lagt upp planen så att vi ska få mig o min hemsituation o mina aggressionsbesvär så bra som de bara går, INNAN de börjar på riktigt med utredningen med intervju med förälder o fylla i enkäter, eftersom de inte funkar hemma längre..
    Så dem fokuserar helt o hållet på mitt välmående JUST NU, få in så at medicinen funkar bra oså..
    Tycker jag verkligen e jättebra, känns verkligen som om att de bryr sig på riktigt verkligen.

    Men under samtalen så frågar hon ju lite saker om mig oså som hon registrerar oså.

    Om 2 veckor så äre träff me henne igen och överläkaren. 
    Hej, vad skönt att medicinen hjälper! Vilken medicin är det?
    Jag undrar så över medicinerna och vilken man kommer erbjudas om jag får en diagnos efter utredning. Vissa verkar ha många väldigt obehagliga biverkningar, vad upplever du?
    Skönt att de verkar bry sig och ta dig på allvar, man ska inte behöva må dåligt!!!
  • Anonym (fru)

    hej!! är inte min mening att ta upp hela tråden nu, men jag ser ju att många av er pratar om medicinering och har kanske stor kunskap om det?? min make har ADD och har provat mediciner i alla de grupper som han kan prova. bl a strattera och concerta, men inget har fungerat. nu går han på en slags antdepressiva som tydligen har fungerat bra på vissa med ADD, men om inte detta fungerar så finns det inget mer för honom att prova säger läkarna. är det någon som har gått tillbaks till en medicinering och fått den till att fungera fastän den inte gjorde det första gången??

    jag känner mig rätt så ledsen, skulle så hemskt gärna vilja att han ska bli bättre. ser ju att han mår dåligt över sin diagnos och själv har jag gått in i väggen pga den. jag får strukturera hela vårt liv så jag har fått utmattningsdepression. hinner aldrig med mig själv utan jag tar hand om min man och två barn hela tiden. jag hade hoppats på att någon medicin skulle kunna hjälpa, men det ser ju dystert ut .

Svar på tråden ADD symptom hos vuxna