• Anonym (ADD?)

    ADD symptom hos vuxna

    Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
    Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
    Viktig information om listan:

    Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

    Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
    Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
    Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

    En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
    Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

    Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

    ~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

    ~ Behov av rutiner och struktur men ...

    ~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

    ~ Låg mental uthållighet

    ~ Lättdistraherad

    ~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

    ~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

    ~ Bristande motivation och därför

    ~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

    ~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

    ~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

    ~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

    ~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

    ~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

    ~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

    ~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

    ~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

    ~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

    ~ Benägen att göra saker i fel följd

    ~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

    ~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

    ~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
    Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

    ~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

    ~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

    ~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

    ~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

    ~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

    ~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

    ~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

    ~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

    ~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

    ~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

    ~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

    ~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

    ~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

    ~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

    ~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

    Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

    Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

    Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

    Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

    Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
    Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!
  • Svar på tråden ADD symptom hos vuxna
  • strulmaja
    Anonym (oj) skrev 2010-12-01 13:35:36 följande:
    Det är så skönt att läsa era inlägg, jag känner också igen mig i det ni skriver om ovan.
    Känner ofta tomhet och förvirring när jag väl klarat av något, typ "vad ska jag göra nu?".
    Humörsvängningar - JA. Jag kan vara kolugn ena stunden (på utsidan) och sen brista ut i snudd på galenskap över nå'n skitgrej jag tycker att min kille gör fel...

    Jag har så mycket som snurrar i huvudet så jag är allmänt virrig, jag pratar ganska ofta bakvänt t.ex.
    Alldeles nyss stod jag och min son och tittade ut genom fönstret eftersom jag lagt ut mat till fåglarna och lillen tycker det är jättespännande att se hur de kommer för att hämta maten. Plötsligt knackar han på fönstret,
    och då hör jag mig själv säga "inte knäcka, pappan blir rädd då!". Jag menade alltså "inte knacka, pippin blir rädd då". Eh... Freudiansk felsägning? Man skulle kunna tro att jag misshandlar min kille...
    Fattar ni hur snurrig jag är, haha... Så'na saker kan jag skratta åt själv, men det är egentligen inte kul. Det beror ju på att jag har sån't kaos i huvudet hela tiden...

    Just nu har jag bara det här med ADD och en eventuell utredning i huvudet, en del av min (och er) problematik är ju att man vill att allt ska hända NU NU  NU, så jag har svårt att lugna ner mig i väntan på svar. Jag har bekräftat att jag vill ha en tid för bedömningssamtal hos den privata kliniken jag hittade, de är dyra men jag resonerar som att ett bedömningssamtal kan jag kosta på mig - då vet jag förhoppningsvis sen om en utredning är något för mig.

    Känner sååå igen mig i det någon skrev om att bli alldeles upptrissad när man tycker något är kul! Jag blir också alldeles skakig och kan inte fort nog komma igång med det, man kan nog nästan tro att jag går på amfetamin eller något om man ser mig i en sådan situation. I och med min skeva dygnsrytm (som jag noterat att de flesta här inne också verkar lida av) så kan jag få dessa infall/snilleblixtar mitt i natten. När jag var tonåring kunde jag t.ex. få för mig att möblera om mitt rum mitt i natten, jag tyckte jag hade kommit på det perfekta sättet att placera mina möbler. Helt skakig och upptrissad började jag släpa omkring möbler till resten av familjens stora förtret. Tyvärr tog motivationen ofta slut mitt i, varpå jag kunde bli stående i ett rum med möbler huller om buller och jag kunde bara inte förmå mig att slutföra det. Detta hände mer än en gång. Till slut blev jag ju tvungen att flytta möblerna på något sätt så jag kunde röra mig i rummet igen, men hela grejen med idén som dök upp från ingenstans och måste genomföras NU till motivationen som tog slut mitt i är så TYPISKT för min problematik.

    Återigen, tack för att ni finns.
    Jag läser allt ni skriver men jag är nog rätt dålig på att svara direkt eller ge respons på det ni skriver, det har att göra med min vimsighet att göra, jag läser, glömmer, läser igen, vill svara, glömmer vad jag ska svara på o.s.v.
    Sorry... :S
    Jag vet inte om jag känner igen mig i det här med att bli så upptrissad, inte så att jag blir skakig men visst blir jag upprymd och glad och än mer otålig.

    Jag förälskar mig väldigt lätt också. Hur har ni det med det? Jag förälskar mig i allt ifrån människor till materiella ting. Om jag kommer över en bra låt te.x ska den nötas och spelas till förbannelse, om och om igen. Vad eller vem det än är jag snöar in mig på blir jag nästan som besatt av det och jag tror alltid att det är bestående men det är det aldrig. Min kärlek är flyktig. Den består bara tills något roligare eller bättre dyker upp. På så sätt är jag nog en ganska nyckfull person. 

    Möblera och städa på nätterna har jag också alltid gjort. Då och då drar jag igång dammsugaren här kl 3 på natten, det som faller mig in det gör jag, någon hänsyn till klockan tar jag inte. När jag får en fix idé existerar inte tiden och jag är urdålig på att planera och beräkna tidsåtgången för de saker jag tar mig för. Och precis som du skriver händer det att motivationen tar slut mitti och jag lämnar mitt oavslutade projekt tills lusten faller på att ta tag i det igen. 

    Men du, vad smart att ha ett bedömningssamtal på en privatklinik. Det tänkte jag aldrig på. Vad ligger priserna på för ett sådant? Runt tusenlappen eller mer? När planerar du att göra detta? Själv går jag fortfarande och väntar på min kallelse Obestämd 
  • Anonym (ADD/AS)

    Hur går man tillväga för att få till ett bedömningssamtal om man inte har så bra ekonomi? Ringer vc? Jag har alltid vetat att jag inte är "som alla andra", men aldrig riktigt blivit tagen på allvar. Jo, människor tycker nog att jag kan vara lite strange i vissa fall, men de tror ju att det bara är att ändra sig, vilket det ju inte är. Men det här är en så stor del av mitt liv, en del jag helst inte vill leva med om jag kan undvika det. Ja, jag kommer alltid vara jag, men om mina problem kunde bli mindre skulle jag bli glad.

  • strulmaja
    TjockKatt skrev 2010-12-01 20:13:42 följande:
    Tack! Jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv att jag äntligen ställde lite krav på vården istället för att dra mig till de där samtalen månad efter månad och ändå inte våga öppna munnen om viktiga saker. Jag har också hört en hel del bra, så jag hoppas verkligen att det går bra! Lite jobbigt bara att det är i en annan stad, tågbiljetter kostar ju en del, men det får lösa sig.

    Hon är knepig. Vill helst inte säga mer än så när jag inte är anonym. Men vi kan säga som så att hon är en ganska stor del i mitt mående. Och just nu ett irritationsobjekt eftersom hon aldrig kan ge mig mina papper som jag behövt en bra tid nu.

    Jag ska ta den i morgonbitti. Känns konstigt, stratteran tog jag ju på kvällen, så jag hoppas att jag vaknar som jag ska i morgon. Ska absolut uppdatera i tråden, tack så jättemycket!
    Jag har också en knepig mamma som också varit en stor del i mitt mående genom åren. Men inte nu längre, tack och lov. Men du behöver inte säga mer, jag förstår. Mor och dotter-relationen är en relation för sig helt klart. 
     
  • strulmaja
    Anonym (ADD/AS) skrev 2010-12-02 10:49:08 följande:
    Hur går man tillväga för att få till ett bedömningssamtal om man inte har så bra ekonomi? Ringer vc? Jag har alltid vetat att jag inte är "som alla andra", men aldrig riktigt blivit tagen på allvar. Jo, människor tycker nog att jag kan vara lite strange i vissa fall, men de tror ju att det bara är att ändra sig, vilket det ju inte är. Men det här är en så stor del av mitt liv, en del jag helst inte vill leva med om jag kan undvika det. Ja, jag kommer alltid vara jag, men om mina problem kunde bli mindre skulle jag bli glad.
    Jag ringde VC så prova att börja där du också.
  • Anonym (oj)
    strulmaja skrev 2010-12-02 10:27:46 följande:
    Jag vet inte om jag känner igen mig i det här med att bli så upptrissad, inte så att jag blir skakig men visst blir jag upprymd och glad och än mer otålig.

    Jag förälskar mig väldigt lätt också. Hur har ni det med det? Jag förälskar mig i allt ifrån människor till materiella ting. Om jag kommer över en bra låt te.x ska den nötas och spelas till förbannelse, om och om igen. Vad eller vem det än är jag snöar in mig på blir jag nästan som besatt av det och jag tror alltid att det är bestående men det är det aldrig. Min kärlek är flyktig. Den består bara tills något roligare eller bättre dyker upp. På så sätt är jag nog en ganska nyckfull person. 

    Möblera och städa på nätterna har jag också alltid gjort. Då och då drar jag igång dammsugaren här kl 3 på natten, det som faller mig in det gör jag, någon hänsyn till klockan tar jag inte. När jag får en fix idé existerar inte tiden och jag är urdålig på att planera och beräkna tidsåtgången för de saker jag tar mig för. Och precis som du skriver händer det att motivationen tar slut mitti och jag lämnar mitt oavslutade projekt tills lusten faller på att ta tag i det igen. 

    Men du, vad smart att ha ett bedömningssamtal på en privatklinik. Det tänkte jag aldrig på. Vad ligger priserna på för ett sådant? Runt tusenlappen eller mer? När planerar du att göra detta? Själv går jag fortfarande och väntar på min kallelse Obestämd 
    Nu ska jag göra ett försök att svara ordentligt, inte bara hipp happ och sen posta snabbt som attan i ren impuls.

    Förälskelser - check. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)

    Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.

    Krånglig relation med mamma - check. Dock mkt bättre nu, var kaos i tonåren.

    Bedömningssamtalet kostar 2200 kr på denna klinik, rätt saftigt men definitivt värt det för att få veta om en utredning är aktuell.

    En annan sak jag undrar över, är ni andra också motoriskt klumpiga? Jag har svårt att koordinera mina rörelser, dansar inte bra, går in i saker, verkar ha svårt att veta "var min kropp börjar och slutar". Slår i höfterna, tårna, välter saker med händerna o.s.v. Tappar ofta greppet om saker jag håller i o.s.v.
  • aktuelle
    strulmaja skrev 2010-11-30 10:01:14 följande:
    Hej!

    Hade du blivit lovad utredning nu i december men så blir det inte av? Otroligt dåligt i så fall. Hur lång kö det är verkar bero på i vilken kommun eller landsting man bor. Jag fick veta att här där jag bor var väntetiden upp till 1 år men absolut inte längre än så. Men det återstår att se.

    Det förvånar mig ändå att du fått vänta så länge. De som har barn brukar väl få förtur? Har du inte blivit erbjuden någon annan hjälp än samtal och equasym? Någon form av avlastning eller boendestöd? Eller det kanske man inte kan få om man inte har en diagnos?  
    Måste vara jättejobbigt för dig att gå som du gör nu och behöva vänta otåligt. Obestämd 
    Jag hade fått en preliminär tid den 10:e december, blev jag lovad i börjar av hösten, men nu i november så fick jag höra att kön står typ still så de kommer inte kunna utreda mig nu och de kan inte svara på när.

    får ingen hjälp förrän jag faktiskt har diagnos. enda jag får är equasym (eg borde jag inte fått det innan utredning heller) och så går jag på samtal och äter antidepp (eftersom jag blivit deprimerad tidigare då vardagen inte fungerar) blev låg nu  när jag fick meddelande om att utredningen dröjer än längre.. 
  • strulmaja
    Anonym (oj) skrev 2010-12-02 14:02:34 följande:
    Nu ska jag göra ett försök att svara ordentligt, inte bara hipp happ och sen posta snabbt som attan i ren impuls.

    Förälskelser - check. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)

    Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.

    Krånglig relation med mamma - check. Dock mkt bättre nu, var kaos i tonåren.

    Bedömningssamtalet kostar 2200 kr på denna klinik, rätt saftigt men definitivt värt det för att få veta om en utredning är aktuell.

    En annan sak jag undrar över, är ni andra också motoriskt klumpiga? Jag har svårt att koordinera mina rörelser, dansar inte bra, går in i saker, verkar ha svårt att veta "var min kropp börjar och slutar". Slår i höfterna, tårna, välter saker med händerna o.s.v. Tappar ofta greppet om saker jag håller i o.s.v.
    Känner igen mig allt - check!

    Ja det var saftigt. Å andra sidan lägger man ju flera tusen på sina tänder emellanåt så varför inte detta? Har man pengarna är det helt klart värt det.

    Det här med klumpigheten. Jag har aldrig sett mig som en klumpig person men jag har fått höra (av min mamma) att jag är tafatt. Nu var det ett tag sen men jag brukade ALLTID gå in i saker och slå i höfterna. Hade alltid blåmärken på höftbenen förr om åren. Tappar och välter saker gör jag inte speciellt ofta heller. Men jag upplever ändå själv att jag har svårt att veta var min kropp börjar och slutar, hur mycket jag ska ta i eller inte ta i. Min kropp känns liksom främmande... lite som om hjärna och kropp inte är helt i balans med varandra, svårt att förklara. Tror det är någon vajsing med kroppsuppfattningen helt enkelt. Jag har te.x svårt att ta ut rörelser med kroppen, som om jag har ett inre motstånd och kanske är det detta som gör att jag uppfattas som tafatt.
    Jag må vara en intensiv person men jag har inga yviga kroppsrörelser. Jag är nog mer som en sengångare där Skrattande Däremot har jag fått höra av många att jag har ett intressant minspel i ansiktet när jag pratar... att jag använder mig av många olika miner och aldrig samma. Det är dock inget jag har koll på själv för det är inte ofta jag står framför spegeln och gaggar med mig själv direkt. Men pokerface är nog inget man förknippar med mig.

    Det som jag anser mig ha allra störst problem med just nu är oförmågan att sortera och skilja på relevant VS irrelevant information. Denna oförmåga färgar av sig på allt jag gör i vardagen och det gör att allt tar så väldans lång tid samt att jag fort blir trött. Allt jag gör eller tar mig för blir så omständigt och jag AVSKYR det. Och eftersom jag är medveten om detta försöker jag hitta genvägar genom de olika sysslorna, allt för att det ska gå snabbare och inte kännas så omständigt men det slutar alltid upp med att det blir fel ändå just p.g.a att jag försökt "fuska" åt mig lite extra tid.

    Jag vet att jag inte är dum i huvudet men kan nog lätt uppfattas så. Förmågan att tänka logiskt finns där men jag klarar inte av att använda den för det är jag för otålig för. Min make å andra sidan älskar sånt där och han är duktig på det också, att följa instruktioner te.x från 1 till 10, steg för steg, ett steg i taget. När jag ska göra samma sak kan jag lika gärna börja på 10 sedan 7 och när jag efter mycket möda och besvär inte har klarat det kan jag börja på 1 men oftast har jag ju redan hunnit tappa tålamodet så jag skiter i det i stället.   

    Igår när lugnet infunnit sig här (barnen hade precis somnat) och jag hade satt mig vid datorn för att ha lite egentid så kom maken och ville visa mig något. En normal person hade kanske sagt: Javisst!
    Men det första jag frågar honom är: Hur lång tid tar det? Obestämd 
  • Anonym (oj)
    strulmaja skrev 2010-12-03 12:04:37 följande:
    Känner igen mig allt - check!

    Ja det var saftigt. Å andra sidan lägger man ju flera tusen på sina tänder emellanåt så varför inte detta? Har man pengarna är det helt klart värt det.

    Det här med klumpigheten. Jag har aldrig sett mig som en klumpig person men jag har fått höra (av min mamma) att jag är tafatt. Nu var det ett tag sen men jag brukade ALLTID gå in i saker och slå i höfterna. Hade alltid blåmärken på höftbenen förr om åren. Tappar och välter saker gör jag inte speciellt ofta heller. Men jag upplever ändå själv att jag har svårt att veta var min kropp börjar och slutar, hur mycket jag ska ta i eller inte ta i. Min kropp känns liksom främmande... lite som om hjärna och kropp inte är helt i balans med varandra, svårt att förklara. Tror det är någon vajsing med kroppsuppfattningen helt enkelt. Jag har te.x svårt att ta ut rörelser med kroppen, som om jag har ett inre motstånd och kanske är det detta som gör att jag uppfattas som tafatt.
    Jag må vara en intensiv person men jag har inga yviga kroppsrörelser. Jag är nog mer som en sengångare där Skrattande Däremot har jag fått höra av många att jag har ett intressant minspel i ansiktet när jag pratar... att jag använder mig av många olika miner och aldrig samma. Det är dock inget jag har koll på själv för det är inte ofta jag står framför spegeln och gaggar med mig själv direkt. Men pokerface är nog inget man förknippar med mig.

    Det som jag anser mig ha allra störst problem med just nu är oförmågan att sortera och skilja på relevant VS irrelevant information. Denna oförmåga färgar av sig på allt jag gör i vardagen och det gör att allt tar så väldans lång tid samt att jag fort blir trött. Allt jag gör eller tar mig för blir så omständigt och jag AVSKYR det. Och eftersom jag är medveten om detta försöker jag hitta genvägar genom de olika sysslorna, allt för att det ska gå snabbare och inte kännas så omständigt men det slutar alltid upp med att det blir fel ändå just p.g.a att jag försökt "fuska" åt mig lite extra tid.

    Jag vet att jag inte är dum i huvudet men kan nog lätt uppfattas så. Förmågan att tänka logiskt finns där men jag klarar inte av att använda den för det är jag för otålig för. Min make å andra sidan älskar sånt där och han är duktig på det också, att följa instruktioner te.x från 1 till 10, steg för steg, ett steg i taget. När jag ska göra samma sak kan jag lika gärna börja på 10 sedan 7 och när jag efter mycket möda och besvär inte har klarat det kan jag börja på 1 men oftast har jag ju redan hunnit tappa tålamodet så jag skiter i det i stället.   

    Igår när lugnet infunnit sig här (barnen hade precis somnat) och jag hade satt mig vid datorn för att ha lite egentid så kom maken och ville visa mig något. En normal person hade kanske sagt: Javisst!
    Men det första jag frågar honom är: Hur lång tid tar det? Obestämd 
    Haha, ååååh vad jag känner igen mig.
    När min kille vill berätta något för mig eller läsa högt ur något så börjar jag genast skruva på mig och känna mig besvärad. Sen när han broderar ut storyn med detaljer eller tar krångliga vägar runt själva ämnet så kan jag fräsa ifrån "ja, jag fattar - kom till sak!!!". Hemskt, men jag står inte ut med att lyssna på gaggande när jag redan fattat poängen.

    Instruktionerna, precis samma här. Nu har jag visserligen lärt mig av mina misstag och går från 1-10, men oj vad det tar emot och oj vad många gånger (speciellt i tonåren) jag börjat i fel ände, eller i mitten, eller hoppat över steg för att sedan behöva gå tillbaka och börja från början.
    Jag älskar att fota och har köpt en ny, jättefin kamera. Tror ni att jag har satt mig in i instruktionsboken? Nej, jag vill kunna allt automatiskt. Så gjorde jag med förra kameran också, efter två år upptäckte jag funktioner som jag hade behövt kunna från början, haha...

    Jag känner också att jag har dålig koppling mellan hjärna och kropp. Jag har dessutom haft ätstörningar tidigare, tydligen vanligt hos adhd-patienter. Jag gick en behandling där vi fick prova på kroppskännedom som terapiform, det var jättejobbigt för mig. Många ätstörningspatienter upplever att de är "avkapade" från huvudet neråt.

    Jag har restless legs också, nån av er som har det? Igår fick jag en snilleblixt och tänkte "det kanske har ett samband?" Googlade och, javisst - det har samband med adhd/add. Allt faller på plats för mig nu.

    Slutligen kan jag berätta att jag fått tid för bedömningssamtal i slutet av januari. I samband med bokningen fick jag två självskattningsformulär att fylla i på psykologens hemsida.
    Kan säga att efter att ha svarat på de drygt 100 frågorna har jag inga tvivel överhuvudtaget om att jag lider av add, det är solklart. Nu är det bara att vänta på att psykologen ska konstatera samma sak.

    Jag har det rätt jobbigt just nu iom att jag har förstått vad mitt problem är, jag tänker på det hela tiden, fastnar framför datorn, drömmer jättemycket mardrömmar och fick nästan en panikångestattack idag. Mitt liv är i gungning, mitt jag och synen på mig själv förändras och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. :(
  • strulmaja
    Anonym (oj) skrev 2010-12-03 16:55:02 följande:
    Haha, ååååh vad jag känner igen mig.
    När min kille vill berätta något för mig eller läsa högt ur något så börjar jag genast skruva på mig och känna mig besvärad. Sen när han broderar ut storyn med detaljer eller tar krångliga vägar runt själva ämnet så kan jag fräsa ifrån "ja, jag fattar - kom till sak!!!". Hemskt, men jag står inte ut med att lyssna på gaggande när jag redan fattat poängen.

    Instruktionerna, precis samma här. Nu har jag visserligen lärt mig av mina misstag och går från 1-10, men oj vad det tar emot och oj vad många gånger (speciellt i tonåren) jag börjat i fel ände, eller i mitten, eller hoppat över steg för att sedan behöva gå tillbaka och börja från början.
    Jag älskar att fota och har köpt en ny, jättefin kamera. Tror ni att jag har satt mig in i instruktionsboken? Nej, jag vill kunna allt automatiskt. Så gjorde jag med förra kameran också, efter två år upptäckte jag funktioner som jag hade behövt kunna från början, haha...

    Jag känner också att jag har dålig koppling mellan hjärna och kropp. Jag har dessutom haft ätstörningar tidigare, tydligen vanligt hos adhd-patienter. Jag gick en behandling där vi fick prova på kroppskännedom som terapiform, det var jättejobbigt för mig. Många ätstörningspatienter upplever att de är "avkapade" från huvudet neråt.

    Jag har restless legs också, nån av er som har det? Igår fick jag en snilleblixt och tänkte "det kanske har ett samband?" Googlade och, javisst - det har samband med adhd/add. Allt faller på plats för mig nu.

    Slutligen kan jag berätta att jag fått tid för bedömningssamtal i slutet av januari. I samband med bokningen fick jag två självskattningsformulär att fylla i på psykologens hemsida.
    Kan säga att efter att ha svarat på de drygt 100 frågorna har jag inga tvivel överhuvudtaget om att jag lider av add, det är solklart. Nu är det bara att vänta på att psykologen ska konstatera samma sak.

    Jag har det rätt jobbigt just nu iom att jag har förstått vad mitt problem är, jag tänker på det hela tiden, fastnar framför datorn, drömmer jättemycket mardrömmar och fick nästan en panikångestattack idag. Mitt liv är i gungning, mitt jag och synen på mig själv förändras och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. :(
    Glad Jag läste något om det fenomenet, att många människor med ADHD kan förutspå vad den andra personen ska säga i nästa mening och därför blir vi så irriterade när någon drar ut på svaret eller snackar en massa goja kring problemet. Detta händer mig jätteofta och flera ggr om dagen med min make som dessutom är en sån att när man frågat honom en fråga så kan det ta upp till en minut (jag skojar inte) innan han svarar. Gaaaaaaaaaaaaah!! Och när jag säger att han ska skynda sig säger han att han måste tänka först. Måste tänka? I alla fall så berodde detta på att många med ADHD är inutiativa och inkännande.

    Jag älskar också att fota men har ingen fin kamera (än). Den jag har kan jag inte riktigt med för precis som du struntade jag i att läsa instruktionsboken. Det är "learning as I go" här Glad

    Jo det här med ätstörningar och att det är vanligt hos människor med ADHD har jag läst. Jag har aldrig varit drabbad av det, inget allvarligt iaf. Däremot har jag varit utsatt för våldtäkt och annat skit och det kan väl också kanske ha påverkat i viss mån även om jag var sådan här redan innan våldtäkten.
    Inga restless legs här. Jag har bara hört uttrycket förut så var tvungen att googla. Men nej, det är inget jag känner igen. Låter däremot ganska jobbigt. Har du mycket ont av det?

    Det låter som om vi är lite på samma ställe. Visst, jag är väl inte helt övertygad än om att jag har ADHD eller ADD men mycket tyder på det. Jag har också svårt att släppa detta, tänker på det nästan konstant, ifrågasätter mig själv, mitt liv och saker som hänt. Sedan detta uppdagades ser jag saker i mitt liv ur ett annat perspektiv, jag ser min del och mitt ansvar i situationer som uppstått som jag tidigare bara avfärdat som något som var någon annans fel. Det är tungt men samtidigt känns det som en lättnad. Jag hoppas nu att utredningen så småningom kommer att visa på ADHD/ADD annars kommer det nog kännas väldigt snopet, tror inte du det? 
    Jag tror inte jag skulle kunna släppa det där... inte nöja mig. 

    Hursom, grattis? till bedömningssamtalet. Måste iaf kännas skönt att ha fått en tid och ett bestämt datum. Hoppas du vill fortsätta skriva här och uppdatera oss.  
        
  • Anonym (hmm)

    Vill bara ge mig till känna. Läste igenom hela tråden i går, tog i princip hela dagen så jag orkade inte skriva nått.
    Har gått och funderat och funderat i flera dagar.
    Jag är diagnostiserad med bipolär, PTSD och borderline. Ingen av dom känns riktigt bekväm, möjligen en liten del bipolär kanske. Men ALLT ni skriver här känner jag i gen. Jag satt för mig själv i går och skrattade så tårarna kom för att jag kände igen så mycket i era berättelser. Men jag tror även att jag har asperger på det, men samtidigt är dom snarlika så jag vet inte. Som sagt ville bara skriva att jag läst, så mycket snurrande tankar så jag har svårt för att skriva.

Svar på tråden ADD symptom hos vuxna