• Anonym (ADD?)

    ADD symptom hos vuxna

    Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
    Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
    Viktig information om listan:

    Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

    Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
    Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
    Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

    En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
    Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

    Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

    ~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

    ~ Behov av rutiner och struktur men ...

    ~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

    ~ Låg mental uthållighet

    ~ Lättdistraherad

    ~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

    ~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

    ~ Bristande motivation och därför

    ~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

    ~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

    ~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

    ~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

    ~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

    ~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

    ~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

    ~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

    ~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

    ~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

    ~ Benägen att göra saker i fel följd

    ~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

    ~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

    ~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
    Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

    ~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

    ~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

    ~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

    ~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

    ~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

    ~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

    ~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

    ~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

    ~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

    ~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

    ~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

    ~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

    ~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

    ~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

    ~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

    Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

    Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

    Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

    Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

    Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
    Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!
  • Svar på tråden ADD symptom hos vuxna
  • Anonym (ADD?)

    Åhh Strulmaja! Tomhet efter framgång är min kille i ett nötskal! Han blir ofta deppig när han har lyckats avsluta något och "borde" vara lycklig. Jag har tidigare anklagat honom för att han inte "vill" känna sig lycklig men nu fick jag en ny syn på det hela.. Jag blir mer och mer övertygad av att han har adhd även om han inte tror det.

    Själv känner jag mest igen mig i kraftiga humörsvängningar.

  • Anonym (relentless)

    Strulmaja, jag skrev precis massor men klantade bort det.
    I alla fall skrev jag ungefär så här att jag känner igen mig jättemycket. När jag hade gått klart skolan (vuxenutbildning) och kämpat som en dåre och äntligen fick mina betyg på papper så kändes som att nån ryckte mattan från under mina fötter. Allt var hopplöst, meningslöst, ovisst, inget skulle någonsin bli bra eller "fixa sig" och vart ska jag ta vägen nu då? 
    Samma känsla när jag har fått den där jättefina lägenheten som jag så gärna ville ha och precis flyttat in i, eller fått till det med den där killen jag spanat på så länge, eller fått barn, eller köpt något jag velat ha länge, eller haft en trevlig kväll eller ett väldigt givande samtal. Jag blir så otroligt uppe i varv när det är något jag tycker är roligt och stimulerande så jag får hjärtklappning och blir alldeles pirrig i hela kroppen, ibland så mycket att jag blir skakig och hackar tänder som om jag frös. Sen efteråt känns allt helt omotiverande och meningslöst, tom om jag tänker tillbaks på det jag blev så till mig för alldeles nyss, så känns det bara som äsch det där, vad var det för speciellt med det nu då? Som om allt redan är uttömt och jag inte kan känna något mer för den saken.

    Och då känns det väldigt tomt i mig. 

    Har bara antagit att alla känner så, har aldrig frågat nån eller pratat med nån om det. 

  • strulmaja
    Anonym (ADD?) skrev 2010-11-30 22:29:11 följande:
    Åhh Strulmaja! Tomhet efter framgång är min kille i ett nötskal! Han blir ofta deppig när han har lyckats avsluta något och "borde" vara lycklig. Jag har tidigare anklagat honom för att han inte "vill" känna sig lycklig men nu fick jag en ny syn på det hela.. Jag blir mer och mer övertygad av att han har adhd även om han inte tror det.

    Själv känner jag mest igen mig i kraftiga humörsvängningar.
    Anonym (relentless) skrev 2010-11-30 23:21:42 följande:
    Strulmaja, jag skrev precis massor men klantade bort det.
    I alla fall skrev jag ungefär så här att jag känner igen mig jättemycket. När jag hade gått klart skolan (vuxenutbildning) och kämpat som en dåre och äntligen fick mina betyg på papper så kändes som att nån ryckte mattan från under mina fötter. Allt var hopplöst, meningslöst, ovisst, inget skulle någonsin bli bra eller "fixa sig" och vart ska jag ta vägen nu då? 
    Samma känsla när jag har fått den där jättefina lägenheten som jag så gärna ville ha och precis flyttat in i, eller fått till det med den där killen jag spanat på så länge, eller fått barn, eller köpt något jag velat ha länge, eller haft en trevlig kväll eller ett väldigt givande samtal. Jag blir så otroligt uppe i varv när det är något jag tycker är roligt och stimulerande så jag får hjärtklappning och blir alldeles pirrig i hela kroppen, ibland så mycket att jag blir skakig och hackar tänder som om jag frös. Sen efteråt känns allt helt omotiverande och meningslöst, tom om jag tänker tillbaks på det jag blev så till mig för alldeles nyss, så känns det bara som äsch det där, vad var det för speciellt med det nu då? Som om allt redan är uttömt och jag inte kan känna något mer för den saken.

    Och då känns det väldigt tomt i mig. 

    Har bara antagit att alla känner så, har aldrig frågat nån eller pratat med nån om det. 
    Tack båda för era svar, nu vet jag att jag inte är ensam. Och du recentless, ditt inlägg gav mig ännu fler insikter. Det är ju inte bara med stora händelser som de jag tog upp då jag känner eller känt såhär utan även liknande de du tar upp. Att få killen jag gått och suktat efter te.x, eller när jag fått något materellt jag länge velat ha. Ett exempel på det är en skinnjacka jag köpte för ungefär 1 år sedan. Bara någon månad innan det hade jag köpt en annan skinnjacka men när jag såg denna blev jag kär och jag var säker på att jag skulle bli en lyckligare människa om jag bara fick den. Min make tyckte det var onödigt, dels var den dyr men så hade jag ju nyss köpt en skinnjacka så vad tusan skulle jag med denna till? Men jag var bara tvungen att ha den och lyckades på något sätt övertala min man om att jag behövde den, också.  
    Jag kan dock berätta att när den väl fanns i mina ägo var den inte hälften så intressant längre. Snygg jovisst men tydligen inte så snygg att jag ville använda den. Den hänger helt orörd i min garderob fortfarande med lapparna på. Behöver jag nämna vad maken anser om det hela? Detta är så JAG! 

    Jag skäms en aning. Jag vill kunna känna tacksamhet, kunna uppskatta nuet, kunna känna mig stolt över mig själv och det jag presterar (om det är något bra) och få njuta av när det väl går bra för mig. Jag har fler ggr än jag kan räkna fått höra att jag är otacksam, att jag aldrig blir nöjd, att jag är BORTSKÄMD (fast det är det sista jag är) m.m och trots att jag aldrig känt att den kritiken varit befogad så har jag förstås undrat vad tusan som är fel med mig. Så tack, TACK för era svar. Betyder mycket för mig att veta att jag inte är ensam. Hjärta  
  • TjockKatt
    strulmaja skrev 2010-11-30 21:01:10 följande:
    För mig och där jag var just då (d.v.s i en djup depression) fungerade det bra. Det fanns mycket outrett i min bakgrund eller vad man ska säga, jag hade sedan många år tillbaka hamnat i konflikt med delar av min familj så det var väl egentligen mest det vi pratade om, mina tankar kring varför. Mycket "rota i barndomen" efter svar på vissa frågor. Den största skillnaden som jag upplevde mellan KBT och psykodynamisk var att den psykodynamiska är mer inriktad på självreflektion. Det var en mer grävande terapi (om man kan säga så), mer djupgående än KBT. KBT-terapeuten var inte särskilt intresserad varför saker blivit som dom blivit utan HUR vi eller jag skulle kunna lösa det här och nu. Jag fick en mer tydlig guidening där, verktyg att jobba med, läxor tills nästa gång och jag kände att vi jobbade mot ett tydligt mål. Medan det i den psykodynamiska egentligen inte fanns något mål (mer än att jag förhoppningsvis skulle komma till insikt med vissa saker och börja må bättre) men där var det mer jag som styrde eller vad man ska säga. Terapeuten överlämnade hela sessionen till mig att bestämma vad jag ville prata om och hennes roll var mer lyssnande än KBT-terapeutens.

    Jag blev hjälpt av båda terapiformerna så mina erfarenheter är enbart goda och jag skulle nog aldrig avråda någon att prova för det är egentligen först då man vet om det är något för en.
    Tack för svaret. Jag kanske borde börja med någon form av psykodynamisk terapi, och sedan när det är utrett gå över till kbt för att lära mig hantera det? Ska rådslå med min hjärnskrynklare nästa gång jag ser henne.
  • strulmaja
    Anonym (ADD?) skrev 2010-11-30 22:29:11 följande:
    Åhh Strulmaja! Tomhet efter framgång är min kille i ett nötskal! Han blir ofta deppig när han har lyckats avsluta något och "borde" vara lycklig. Jag har tidigare anklagat honom för att han inte "vill" känna sig lycklig men nu fick jag en ny syn på det hela.. Jag blir mer och mer övertygad av att han har adhd även om han inte tror det.

    Själv känner jag mest igen mig i kraftiga humörsvängningar.
    Det här med humörsvängningarna känner jag också igen mig i. I terapin för ett par år sedan kom jag fram till att jag var passivt aggressiv. Jag kunde gå och samla på mig ilska för att sedan explodera när bägaren runnit över och de i min omgivning förstod inte ett skit och tyckte jag överreagerade. Men dom visste ju inte att jag hade samlat på olika irritationsmoment i ett par dagar, ibland längre än så och nu p.g.a ytterligare en liten grej fått nog och då exploderat och blivit jättearg för något som för någon annan kan tyckas vara en skitsak. Sen har jag haft och har nog lite svårt att se hur detta kan påverka andra, att jag inte riktigt förstår hur andra fortfarande kan vara arga när jag själv känner mig glad igen. För själva utbrotten varar inte länge alls men om jag anser att någon gjort mig riktigt illa är jag otroligt långsint, jag är nog inte den som säger förlåt i första taget Obestämd 
  • Anonym (oj)

    Det är så skönt att läsa era inlägg, jag känner också igen mig i det ni skriver om ovan.
    Känner ofta tomhet och förvirring när jag väl klarat av något, typ "vad ska jag göra nu?".
    Humörsvängningar - JA. Jag kan vara kolugn ena stunden (på utsidan) och sen brista ut i snudd på galenskap över nå'n skitgrej jag tycker att min kille gör fel...

    Jag har så mycket som snurrar i huvudet så jag är allmänt virrig, jag pratar ganska ofta bakvänt t.ex.
    Alldeles nyss stod jag och min son och tittade ut genom fönstret eftersom jag lagt ut mat till fåglarna och lillen tycker det är jättespännande att se hur de kommer för att hämta maten. Plötsligt knackar han på fönstret,
    och då hör jag mig själv säga "inte knäcka, pappan blir rädd då!". Jag menade alltså "inte knacka, pippin blir rädd då". Eh... Freudiansk felsägning? Man skulle kunna tro att jag misshandlar min kille...
    Fattar ni hur snurrig jag är, haha... Så'na saker kan jag skratta åt själv, men det är egentligen inte kul. Det beror ju på att jag har sån't kaos i huvudet hela tiden...

    Just nu har jag bara det här med ADD och en eventuell utredning i huvudet, en del av min (och er) problematik är ju att man vill att allt ska hända NU NU  NU, så jag har svårt att lugna ner mig i väntan på svar. Jag har bekräftat att jag vill ha en tid för bedömningssamtal hos den privata kliniken jag hittade, de är dyra men jag resonerar som att ett bedömningssamtal kan jag kosta på mig - då vet jag förhoppningsvis sen om en utredning är något för mig.

    Känner sååå igen mig i det någon skrev om att bli alldeles upptrissad när man tycker något är kul! Jag blir också alldeles skakig och kan inte fort nog komma igång med det, man kan nog nästan tro att jag går på amfetamin eller något om man ser mig i en sådan situation. I och med min skeva dygnsrytm (som jag noterat att de flesta här inne också verkar lida av) så kan jag få dessa infall/snilleblixtar mitt i natten. När jag var tonåring kunde jag t.ex. få för mig att möblera om mitt rum mitt i natten, jag tyckte jag hade kommit på det perfekta sättet att placera mina möbler. Helt skakig och upptrissad började jag släpa omkring möbler till resten av familjens stora förtret. Tyvärr tog motivationen ofta slut mitt i, varpå jag kunde bli stående i ett rum med möbler huller om buller och jag kunde bara inte förmå mig att slutföra det. Detta hände mer än en gång. Till slut blev jag ju tvungen att flytta möblerna på något sätt så jag kunde röra mig i rummet igen, men hela grejen med idén som dök upp från ingenstans och måste genomföras NU till motivationen som tog slut mitt i är så TYPISKT för min problematik.

    Återigen, tack för att ni finns.
    Jag läser allt ni skriver men jag är nog rätt dålig på att svara direkt eller ge respons på det ni skriver, det har att göra med min vimsighet att göra, jag läser, glömmer, läser igen, vill svara, glömmer vad jag ska svara på o.s.v.
    Sorry... :S

  • Anonym (relentless)

    Hmm jag samlar nog inte på mig ilska alls, jag kan också bli jättearg och blir det fort, men agerar alltid ut det omedelbart och en minut senare är det glömt. Inte alltid att omgivningen har släppt det lika fort och sånt orkar jag inte alls med, utagerat är utagerat tycker jag och finns ingen anledning att vara långsint. Vissa vill hellre än att säga vad de tycker och sen lämna det därhän, gå runt å småsura i timmar, ja dagar tom. Så länge orkar jag inte fokusera på att minnas en oförrätt.
    Jag svänger väldigt fort med vad jag tycker om saker och ting också, tex kan nån säga men tycker du så nu, det är ju raka motsatsen mot -det här- som du sa att du tyckte för en halvtimme sen. Och så kan jag inte svara för det för jag minns inte hur jag resonerade då, jag vet bara att så här tycker jag just nu och just nu har jag jättesvårt att sätta mig in i hur man skulle kunna tänka annorlunda.
    Så blir jag nog rätt jobbig att ha å göra med för jag är så inne på mitt eget spår att jag inte alls kan förstå hur man resonerar om man inte håller med, och hur kan man egentligen tycka något annat när det är så uppenbart att jag har rätt (för att det är uppenbart från mitt sätt att se saken). Och det nästan mest pinsamma är att jag är helt medveten om att jag är sån, i alla situationer i efterhand, och aldrig i den situationen som är just nu.

  • TjockKatt

    Update från läkarbesöket idag då.

    Ny läkare, han föreslog ett byte från strattera till concerta som jag gick med på. Så jag fick en veckas tabletter á 18 mg, från min nuvarande stratterados på 60 mg. Ska tillbaka om en vecka för höjning. Han tyckte att vi skulle vänta med anti-depp en månad för att se om concertan kanske kunde få mig att må bättre först. Fine by me.
    Dessutom ska dom starta upp en kbt-grupp i grannstaden i Februari, och min hjärnskrynklis anmälde mig dit. Det är för personer med adhd/add. Ska bli spännande!
    Så nu börjar det äntligen hända saker. Får tyvärr vänta en stund till på min journal verkar det som, min mamma verkar inte vilja träffa mig och ge mig mina papper, men dom skulle beställa till psyk i vilket fall som helst, så hinner jag inte få dom tills dess så kan jag ju kolla där. Så jag får se om det blir remiss till neuropsyk igen eller hur det blir.


  • strulmaja
    TjockKatt skrev 2010-12-01 16:32:38 följande:
    Update från läkarbesöket idag då.

    Ny läkare, han föreslog ett byte från strattera till concerta som jag gick med på. Så jag fick en veckas tabletter á 18 mg, från min nuvarande stratterados på 60 mg. Ska tillbaka om en vecka för höjning. Han tyckte att vi skulle vänta med anti-depp en månad för att se om concertan kanske kunde få mig att må bättre först. Fine by me.
    Dessutom ska dom starta upp en kbt-grupp i grannstaden i Februari, och min hjärnskrynklis anmälde mig dit. Det är för personer med adhd/add. Ska bli spännande!
    Så nu börjar det äntligen hända saker. Får tyvärr vänta en stund till på min journal verkar det som, min mamma verkar inte vilja träffa mig och ge mig mina papper, men dom skulle beställa till psyk i vilket fall som helst, så hinner jag inte få dom tills dess så kan jag ju kolla där. Så jag får se om det blir remiss till neuropsyk igen eller hur det blir.
    Men du det är ju helt underbart! Härligt, vad glad jag blir för din skull Glad Hoppas du blir hjälpt av medicinen och att du kommer klara dig utan antidepp. Och KBT! Anpassad för ADHD/ADD personer är ju skitbra. Jag tror du kommer ha stor nytta av det. Jag har själv aldrig provat gruppterapi men hört mycket gott om det. 

    Vad är det med din mamma då? (om jag får fråga?) 
    Anyways, hoppas du vill fortsätta uppdatera oss här hur det går. Har du tagit medicinen än förresten? Om ja, märker du någon skillnad? Grattis till genombrottet! Skrattande
  • TjockKatt
    strulmaja skrev 2010-12-01 19:47:07 följande:
    Men du det är ju helt underbart! Härligt, vad glad jag blir för din skull Glad Hoppas du blir hjälpt av medicinen och att du kommer klara dig utan antidepp. Och KBT! Anpassad för ADHD/ADD personer är ju skitbra. Jag tror du kommer ha stor nytta av det. Jag har själv aldrig provat gruppterapi men hört mycket gott om det. 

    Vad är det med din mamma då? (om jag får fråga?) 
    Anyways, hoppas du vill fortsätta uppdatera oss här hur det går. Har du tagit medicinen än förresten? Om ja, märker du någon skillnad? Grattis till genombrottet! Skrattande
    Tack! Jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv att jag äntligen ställde lite krav på vården istället för att dra mig till de där samtalen månad efter månad och ändå inte våga öppna munnen om viktiga saker. Jag har också hört en hel del bra, så jag hoppas verkligen att det går bra! Lite jobbigt bara att det är i en annan stad, tågbiljetter kostar ju en del, men det får lösa sig.

    Hon är knepig. Vill helst inte säga mer än så när jag inte är anonym. Men vi kan säga som så att hon är en ganska stor del i mitt mående. Och just nu ett irritationsobjekt eftersom hon aldrig kan ge mig mina papper som jag behövt en bra tid nu.

    Jag ska ta den i morgonbitti. Känns konstigt, stratteran tog jag ju på kvällen, så jag hoppas att jag vaknar som jag ska i morgon. Ska absolut uppdatera i tråden, tack så jättemycket!
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna