<div class="quote" data-id="68808034"><div class="quote-nick">Anonym (en aning vilse) skrev 2013-02-14 22:20:37 följande:div>Tack för snabbt svar!
Jobbmässigt så lider jag inte så, kan vara lite tankspridd ibland bara. Men det är ju de flesta.
Det är mer i hemmet som saker blir lidande, disken växer, rörigt trots att jag inte är hemma direkt mycket. Vilket jag själv mår dåligt av att det är så, men får verkligen inte tummen ur att ta tag i skiten då jag inte vet vart jag ska börja, eller att man blir sittandes i soffan tills klockan är för mycket trots att jag sagt till mig själv att nu jevlar ska det bli ordning.
Samt insomningssvårigheter som är väldigt jobbiga, som i sin tur gör så att jobbet blir lidande. Därav som tankarna har gått i banan om just få en utredning gjord. Skönt att bara veta om att det beror på något. :)
Jo det förstår jag känner några stycken som har fått diagnosen nu på senare år efter vad psykiatrin i regel sagt att det bara är en depression. Vissa av den fick vänta länge för att få klart allt som ska göra för utredningen.
Får hoppas utredningen går snabbt för dig! Gissar på att det hjälper om läkaren redan nu är såpass säker :)
Håller tummarna för dig nu! :)div>Det låter som mina problem, minus arbete. Jag har otroligt svårt att påbörja saker och svårt att avsluta det jag väl påbörjat så man ses ofta som lat. Ibland när man väl fått sig till att diska så kan man inte göra bara det utan då börjar man skura bänk, kakel, spis, luckor osv. också så det plötsligt blev ett helt projekt och sen har man noll energi kvar till något annat den dagen.
Att fastna i saker så kan göra att jag får stressa iväg sen till buss eller annat man ska till och ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur tidigt jag än börjar så får jag ändå stressa i slutet.
Glömmer saker hela tiden och får ofta smarta kommentarer som "du får ju skriva upp" och det skulle säkert fungera om det inte vore för att jag även glömmer att skriva upp.
Men inte ens det garanterar att man kommer ihåg då man glömmer att kolla om man skrivit upp något också.
Testade att sätta upp blackboard på dörren för det ska man ju inte kunna missa innan man går ut men det lyckas man med på något sätt ändå.
Sen är man väll duktig första veckan högst att skriva ner när det är nytt men sen glöms det bort.
Känns som man går i en dimma av tankar och aldrig får vila huvudet. Detta drömmande tillstånd gör att man flummar bort och glömmer av tiden också.
Min vardag blir ju helt klart lidande och med medicinering har jag fått känna av hur det kan vara och det har varit skönt. Nu behöver jag öka dosen mer för man får ju alltid bättre effekt i början när kroppen inte är van men skillnaden är stor för jag har mycket mer energi över efter jag tex, handlat eller liknande. Tidigare va jag helt slut efter veckohandlingen så jag inte ens orkade packa upp och blev sittandes vid datorn som är mitt sängläge.
När andra som är slut hamnar i säng/soffa så hamnar jag vid datorn.
Så för min del har det hjälpt jätte mycket så allt beror ju på hur man mår och om man känner att det är ett stort problem i ens vardag.
Att inte kunna städa, betala räkningar i tid, konstant glömma tider eller alltid komma försent till jobb och liknande kan ju bli problem på flera sätt så man får ju väga fördelar mot nackdelar.
