• Anonym

    ADD symptom hos vuxna

    Jag började undra om mig själv efter att ett barn i familjen fick diagnosen adhd, anonym i 3917.
    Jag har väl alltid känt mig annorlunda, men fått mycket stöd som barn och hade endel problem på hemma fronten som överskuggade mina konsentrationsproblem.
    Men däremot när jag flyttade själv började bristerna och problemen komma upp till ytan.
    Betala räkningar, komma upp på morronen, städa...
    Men det tog många år ändå, innan adhd kom in i bilden.
    Det blev mer och mer tydligt hur svårt jag har med att få vardagen att flyta utan struktur när jag fick barn.
    För att få allt att gå runt måste allt va nedplåtat på ett papper.
    "frukost kl 9, gröt
    Handla
    lunch... "
    Osv.
    Man kan inte vänta med att göra och äta frukost till 13 på dagen när man har en 7 månaders.
    Det va då jag började känna att jag var riktigt "off"
    Men det skulle iaf ta 3 år till.

    anonym "hjälp!"
    tycker det låter som en beskrivning av mig på många vis.
    Tycker du att det påverkar ditt liv riktigt dåligt så tycker jag du ska ordna en utredning.
    jag har inget tålamod och kort stubin och blir extremt lätt och mycket stressad och trött, trött trött trött i huvudet.
    Det påverkar mitt liv väldigt dåligt så jag ville utredas för att bli en bättre mamma och kanske få någon form av inre lung så jag inte dör av stress relaterad hjärtinfarkt.

  • Anonym (misstänker add)
    <div class="quote" data-id="69452817"><div class="quote-nick">Anonym (hjälp!) skrev 2013-04-08 04:50:50 följande:div>Hoppas det fortfarande är liv i den här tråden! Väldigt intressant läsning.. Jag skulle vilja skriva upp lite saker och se vad ni andra tycker, om det bara är en del av min personlighet eller faktiskt kan vara symptom på add/adhd.. i och med era egna erfarenheter, ni som har diagnos! beslutsångest, tex. kan stå vid godishyllan och stå hur länge som helst och vela, tar en, går tillbaks och byter några gånger eller så tar jag typ en av varje för att jag inte orkar tänka efter. otålig, kan stå och trampa för att det ska hända nu nu nu, händer det inte där och då så tröttnar jag, tappar intresset. Kan avsluta folks meningar för att det ska gå fortare, eller nästan sitta och hoppa i stolen tills jag får säga det jag vill och vi pratar om något intressant. men är jag ointresserad av vad personen pratar om kan jag komma på mig själv med att inte ha någon aning om vad personen just sagt (börjar tänka på annat) Blir som uppslukad om det är något jag tycker är intressant, är det däremot något som inte intresserar har jag svårt att koncentrera mig och lyssna/läsa, kan läsa om samma sida flera gånger innan jag vet vad det handlar om, kommer inte ihåg vad jag läst/lyssnat på sen. vill ha saker på mitt sätt hela tiden, är väldigt bestämd och bossig och kan ta över situationer för att jag vill göra det på mitt sätt, köra över folk, eller bli tjurig, irriterad, arg om inte det är mitt val av tex. restaurang vi går till på lunchen. (har jobbat på det så att andra oxå ska få bestämma) får aldrig.. ALDRIG saker gjorda, som många andra skriver, i sista sekunden görs det eller aldrig. kan räkna på fingrarna hur många läxor jag lämnat in i mitt liv, inte för attt jag har några läs eller skrivsvårigheter, tvärt om, jag har bara inte fått det gjort eller brytt mig, fast jag vetat konsekvenserna så har jag ändå inte kunnat uppbringa ork för att genomföra det. Kommer försent + dåligt korttidsminne, är den där som aldrig har koll på datum, tid (helst glömt bort helt vad folk sagt) hos kompisarna har jag alltid blivit retad eller småskrattad åt för att jag är den som alltid är sen, och dessutom verkar virrig och har "nollkoll" när jag får en direkt fråga typ. var och när är mötet? Vet ibland men blir då osäker och svarar jakande eftersom jag inte vill ha fel ska jag göra ett projekt, måste jag lägga upp strukturer eller schema om hur projektet ska gå till väga som jag känner att jag aldrig får till eller kan greppa = blir inte nöjd och det blir inte gjort, men är väldigt ordningsam när det kommer till saker jag kan greppa.. typ göra en checklista, då ska det vara snyggt och tydligt och prydligt. Stressar igenom saker för att se slutresultatet som då aldrig blir riktigt bra (det ska vara klart nu!) ska jag städa kan jag börja rensa i en låda, åh, en noppig filt, börjar plocka noppor av filten i en halvtimme istället, orkar sen inte städa klart alltid känt mig trött, låg energi, avundsjuk på folk som verkar vara pigga hela dagen, men får ibland ryck och jättemycket energi och är överallt och skurar badrummet med tandborsten ungefär. Ska kolla på film, sätter mig, kommer på något jag ska göra, kommer tillbaka till soffan, kommer på något jag ska hämta.. osv. Är jag stressad syns det aldrig på utsidan, men i huvudet är det kaos. Känner mig aldrig nöjd, alltid något som fattas så undrar jag om folk känner igen sig i att de vill ha "regler" för hur man gör något, och finns det inte regler att följa så blir det svårt att hantera situationen, eller blir jobbigt och obegripligt? man kan tex. göra något vardagligt, men aviker det från hur det brukar vara så stannar man upp och vet inte hur man ska ta sig vidare eller hantera det? (och igen, upplevs som fumlig eller virrig) Vet att jag ofta är "smartare" än mina vänner, och har i vissa lägen ett knivskarpt sätt att tänka, har ett bra logiskt tänkande, så blir sårad när folk tror man är korkad för att man uppträder virrigt och "tom i bollen" ibland. och några saker sen jag var barn som jag kommer ihåg är bla. att jag var otroligt envis enligt mina föräldrar, satte jag mig på tvären så gick jag inte att rubba. Jag fick oxå gå till talpedagog för att jag inte pratade ordentligt, vilket jag läst någonstans oxå kan vara ett tecken.. men vet inte. När jag var liten kunde jag oxå sitta och läsa en serie eller bok och bli helt omedveten eller påverkad av omgivningen, vet inte heller om det är något speciellt? Sen misstänker jag att en av mina föräldrar har adhd och vet att det är ärftligt Det är väl vad jag kommer på just nu.. Tänker att alla är såhär eller att det bara är personlighetsdrag? Skulle vara kul att få era synpunkter... hoppas någon orkat läsa igenom det:/div>
    <div class="quote" data-id="69452817"><div class="quote-nick">Anonym (hjälp!) skrev 2013-04-08 04:50:50 följande:div>Hoppas det fortfarande är liv i den här tråden! Väldigt intressant läsning.. Jag skulle vilja skriva upp lite saker och se vad ni andra tycker, om det bara är en del av min personlighet eller faktiskt kan vara symptom på add/adhd.. i och med era egna erfarenheter, ni som har diagnos! beslutsångest, tex. kan stå vid godishyllan och stå hur länge som helst och vela, tar en, går tillbaks och byter några gånger eller så tar jag typ en av varje för att jag inte orkar tänka efter. otålig, kan stå och trampa för att det ska hända nu nu nu, händer det inte där och då så tröttnar jag, tappar intresset. Kan avsluta folks meningar för att det ska gå fortare, eller nästan sitta och hoppa i stolen tills jag får säga det jag vill och vi pratar om något intressant. men är jag ointresserad av vad personen pratar om kan jag komma på mig själv med att inte ha någon aning om vad personen just sagt (börjar tänka på annat) Blir som uppslukad om det är något jag tycker är intressant, är det däremot något som inte intresserar har jag svårt att koncentrera mig och lyssna/läsa, kan läsa om samma sida flera gånger innan jag vet vad det handlar om, kommer inte ihåg vad jag läst/lyssnat på sen. vill ha saker på mitt sätt hela tiden, är väldigt bestämd och bossig och kan ta över situationer för att jag vill göra det på mitt sätt, köra över folk, eller bli tjurig, irriterad, arg om inte det är mitt val av tex. restaurang vi går till på lunchen. (har jobbat på det så att andra oxå ska få bestämma) får aldrig.. ALDRIG saker gjorda, som många andra skriver, i sista sekunden görs det eller aldrig. kan räkna på fingrarna hur många läxor jag lämnat in i mitt liv, inte för attt jag har några läs eller skrivsvårigheter, tvärt om, jag har bara inte fått det gjort eller brytt mig, fast jag vetat konsekvenserna så har jag ändå inte kunnat uppbringa ork för att genomföra det. Kommer försent + dåligt korttidsminne, är den där som aldrig har koll på datum, tid (helst glömt bort helt vad folk sagt) hos kompisarna har jag alltid blivit retad eller småskrattad åt för att jag är den som alltid är sen, och dessutom verkar virrig och har "nollkoll" när jag får en direkt fråga typ. var och när är mötet? Vet ibland men blir då osäker och svarar jakande eftersom jag inte vill ha fel ska jag göra ett projekt, måste jag lägga upp strukturer eller schema om hur projektet ska gå till väga som jag känner att jag aldrig får till eller kan greppa = blir inte nöjd och det blir inte gjort, men är väldigt ordningsam när det kommer till saker jag kan greppa.. typ göra en checklista, då ska det vara snyggt och tydligt och prydligt. Stressar igenom saker för att se slutresultatet som då aldrig blir riktigt bra (det ska vara klart nu!) ska jag städa kan jag börja rensa i en låda, åh, en noppig filt, börjar plocka noppor av filten i en halvtimme istället, orkar sen inte städa klart alltid känt mig trött, låg energi, avundsjuk på folk som verkar vara pigga hela dagen, men får ibland ryck och jättemycket energi och är överallt och skurar badrummet med tandborsten ungefär. Ska kolla på film, sätter mig, kommer på något jag ska göra, kommer tillbaka till soffan, kommer på något jag ska hämta.. osv. Är jag stressad syns det aldrig på utsidan, men i huvudet är det kaos. Känner mig aldrig nöjd, alltid något som fattas så undrar jag om folk känner igen sig i att de vill ha "regler" för hur man gör något, och finns det inte regler att följa så blir det svårt att hantera situationen, eller blir jobbigt och obegripligt? man kan tex. göra något vardagligt, men aviker det från hur det brukar vara så stannar man upp och vet inte hur man ska ta sig vidare eller hantera det? (och igen, upplevs som fumlig eller virrig) Vet att jag ofta är "smartare" än mina vänner, och har i vissa lägen ett knivskarpt sätt att tänka, har ett bra logiskt tänkande, så blir sårad när folk tror man är korkad för att man uppträder virrigt och "tom i bollen" ibland. och några saker sen jag var barn som jag kommer ihåg är bla. att jag var otroligt envis enligt mina föräldrar, satte jag mig på tvären så gick jag inte att rubba. Jag fick oxå gå till talpedagog för att jag inte pratade ordentligt, vilket jag läst någonstans oxå kan vara ett tecken.. men vet inte. När jag var liten kunde jag oxå sitta och läsa en serie eller bok och bli helt omedveten eller påverkad av omgivningen, vet inte heller om det är något speciellt? Sen misstänker jag att en av mina föräldrar har adhd och vet att det är ärftligt Det är väl vad jag kommer på just nu.. Tänker att alla är såhär eller att det bara är personlighetsdrag? Skulle vara kul att få era synpunkter... hoppas någon orkat läsa igenom det:/div>
    Känner igen mig i nästan allt du skriver. Tycker absolut att det kan vara värt att kolla upp. Om inte annat kan du ju fråga dig varför du tycker att det finns anledning att göra så mycket efterforskningar kring ämnet. :) Jag själv vart diagnosticerad för drygt en månad sedan och gick med samma funderingar i över sex månader innan jag gjorde slag i saken och kontaktade psyk. Utöver det har jag känt mig udda sedan jag var liten. Läste en del om barn med ADD och kände igen mig så väl. Be om utredning i vilket fall för det kan finnas andra orsaker till dessa symtom och det bör kollas noga.
  • Anonym (misstänker add)
    <div class="quote" data-id="69452791"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2013-04-08 03:27:58 följande:div>Känner igen mig i mkt av det på listan.. men tänker att jag bara letar efter en ursäkt för mina misslyckanden eller för min lathet? Men ni som har fått diagnosen, när kände ni på er att ni hade add/adhd? Hur kom ni fram till att ert sätt att vara inte var "normalt"? varför sökte ni utredning? Var det pga att er vardag inte gick ihop eller varför? Vore jätte tacksam för svar!div>
    <div class="quote" data-id="69452791"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2013-04-08 03:27:58 följande:div>Känner igen mig i mkt av det på listan.. men tänker att jag bara letar efter en ursäkt för mina misslyckanden eller för min lathet? Men ni som har fått diagnosen, när kände ni på er att ni hade add/adhd? Hur kom ni fram till att ert sätt att vara inte var "normalt"? varför sökte ni utredning? Var det pga att er vardag inte gick ihop eller varför? Vore jätte tacksam för svar!div>
    Ledsen för att det saknas radbrytning, kan inte göra det från ipaden. Så kände jag också, att jag ville hitta ursäkter för min lathet och så men.... När man känt sig mer eller mindre deprimerad sedan man var liten börjar man ju fundera på vad det är som är fel egentligen. Och där någonstans så insåg jag att det kunde vara något annat som låg bakom alla år av depressioner. Jag tyckte mig ha bearbetat allt det där som jag känt mig ledsen över sedan uppväxten men var ändå inte glad. Jämt trött, irriterad och ledsen. Jag snubblade över informationen av en slump. Min bonusbror genomgick en utredning för ADD. ADHD hade jag ju hört talas om men när jag läste om ADD fick jag ett uppvaknande. Jag läste och läste och läste och efter ett tag tänkte jag att det nog bara var hypokondrikern i mig som ville att det skulle vara så så jag la det på hyllan. Efter några månader satte min mamma igång en ADHD-utredning för egen del och då började jag läsa om det igen. Och till slut tog jag kontakt med psyk och bad om en utredning. Långa och plågsamma väntetider men 6 korta månader senare (har ju hört om folk som fått vänta i år!!) fick jag diagnosen. Det som fick mig att söka hjälp var nog främst att jag mått dåligt så himla länge och att ingenting hjälpte. Trasig skolgång bakom mig. En känsla av utanförskap och att vara udda. Inte orka lika mycket som andra (när jag var yngre vart det inte så tydligt för mig själv dock, jag valde helt enkelt bara bort att umgås med folk och låg på mitt rum och lyssnade på musik och skrev dagbok). Har dessutom en störd relation till mat som jag brottats med sedan jag var liten. Till slut fick jag nog helt enkelt. Och när jag läste om ADD så föll bitarna på plats. Jag visste ju att det var så innan jag fick diagnosen.
  • Anonym (misstänker add)

    Jag glömde en sak! Jag har känt mig korkad, dum, efter under hela skoltiden. Men som vuxen vet jag att det inte var så. Jag hängde bara inte med...

  • Anonym (Anna)

    Vilken är orsaken till att ni vill få diagnosen bekräftad??
    Det undrade min man idag och jag kan inte riktigt svara på den frågan.
    Bara en förklaring kanske till varför livet mer eller mindre gått åt helvete, vad vet jag....  

    Min man säger ju nu att jag har ju inga problem när han i nästa sekund kan undra vad det är för fel på mig?? Varit ihop i 10 år och han har bla sagt att han är pinsamt medveten om att jag inte fungerar som andra när det gäller organisation osv.. osv... 

  • Anonym (Anna)

    Är det normalt att vara antingen av eller på.
    Härom dagen ville jag inte leva mer, nu kan jag omfamna hela världen och mår jättebra, stort självförtroende och tror inte att det är något fel på mig....
    Hur kan man svänga så här, jag bara undrar d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" alt="Förvånad" border="0"> 

  • Anonym (ny)

    Jaha nu är jag mitt i utredningen. Har lyckats avkoka 5besök. Typiskt mig . Det jobbigaste var intelligenstesten. Jag kunde bara fokusera på hur rädd ja var för att verka korkad och jag sannispannisen som det var...det blir bara vitt i skallen. Men klarade en del tester kanske lite för bra. Hoppas inte det.

  • Anonym (ny)

    Håller på med en kurs också på jobbet eller via jobbet. Det går åt helvete för jag skjuter upp allt till det sista. Tror jämt att allt är så lätt. Men det är det ej, dessutom har jag ej läst kursboken. Typ 1/100sidor

  • Anonym (ny)

    Jag tänker påöser som har en dagskalender. Typ. Där allt står punkt och pricka. Jag har testat det jag med, men efter ett tag glömmer jag bort att kolla. Har värsta påminnelse-pamparna på mobilen som skriker allt jag ska göra. Men gör det ändå ej, tänker jämt att jag ska göra det "sen"

  • Anonym (hjälp!)
    <div class="quote" data-id="69460650"><div class="quote-nick">Anonym (Anna) skrev 2013-04-08 18:23:22 följande:div>Är det normalt att vara antingen av eller på.
    Härom dagen ville jag inte leva mer, nu kan jag omfamna hela världen och mår jättebra, stort självförtroende och tror inte att det är något fel på mig....
    Hur kan man svänga så här, jag bara undrar d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" alt="Förvånad" border="0"> div>Samma med mig, vet inte heller om det hänger ihop med add!
    Som sagt, ena dagen känns det som att det inte finns någon mening med livet, man kan hoppa i sjön direkt ungefär, nästa är allt guld och gröna skogar och "äsch, det löser sig!"

    Tack så mycket till er som tog er tid att läsa igenom mitt långa inlägg, kändes skönt att få någon annans åsikt, då jag aldrig tagit upp det här med någon!

    Jag tvekar på att göra en utredning då det känns som att alla kommer tänka att man gör det för att få en ursäkt till varför allt "går åt helvete", speciellt om det visar sig att jag är helt "normal"... då är man bara otroligt lat och misslyckad som människa istället, inte så kul att ha det på papper
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna