ADD symptom hos vuxna

Aa jag tänker så jag med. Vore pinsamt. Skulle ej berättat för nån att jag gör en utredning....

Har gått hos psykolog 4 ggr. Sen träffat en annan psykolog eller vad hon är nu två gånger inkl tester, en gång kvar hos henne. Sen ska jag träffa läkaren en gång och mamma har träffat denna utredare 1 gång. Oavsett vilket "svar" jag får så känns det ändå som så simpelt. Hade jag sagt si eller så så kanske det visat annorlunda .

<div class="quote" data-id="69465206"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2013-04-08 23:48:57 följande:div>Har gått hos psykolog 4 ggr. Sen träffat en annan psykolog eller vad hon är nu två gånger inkl tester, en gång kvar hos henne. Sen ska jag träffa läkaren en gång och mamma har träffat denna utredare 1 gång. Oavsett vilket "svar" jag får så känns det ändå som så simpelt. Hade jag sagt si eller så så kanske det visat annorlunda .div>Vad sa din mamma om att du gjorde utredning? Kändes det jobbigt att berätta för henne?

<div class="quote" data-id="69464827"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2013-04-08 23:06:15 följande:div>Jag tänker påöser som har en dagskalender. Typ. Där allt står punkt och pricka. Jag har testat det jag med, men efter ett tag glömmer jag bort att kolla. Har värsta påminnelse-pamparna på mobilen som skriker allt jag ska göra. Men gör det ändå ej, tänker jämt att jag ska göra det "sen"div><div class="quote" data-id="69464827"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2013-04-08 23:06:15 följande:div>Jag tänker påöser som har en dagskalender. Typ. Där allt står punkt och pricka. Jag har testat det jag med, men efter ett tag glömmer jag bort att kolla. Har värsta påminnelse-pamparna på mobilen som skriker allt jag ska göra. Men gör det ändå ej, tänker jämt att jag ska göra det "sen"div>
jag har ganska stor nytta av att skriva upp allt men det håller bara i ett par veckor, tills något bryter rutinerna, då tar jag inte upp det igen sen.
jag skriver oxå upp allt på mobilen, eller hehe inte nu längre för jag ska göra det "sen"

jag har sånt humör och temerament pga min stress känslighet och frustrationer (att saker inte går fort nog)
Det är den primära anledningen till att jag vill ha medicin. jag har diagnos men väntar på medicinering.
jag vill att huvudet ska lugna ner sig lite så jag kan tänka ordentligt!

<div class="quote" data-id="69452817"><div class="quote-nick">Anonym (hjälp!) skrev 2013-04-08 04:50:50 följande:div>Hoppas det fortfarande är liv i den här tråden! Väldigt intressant läsning..

Jag skulle vilja skriva upp lite saker och se vad ni andra tycker, om det bara är en del av min personlighet eller faktiskt kan vara symptom på add/adhd.. i och med era egna erfarenheter, ni som har diagnos!

beslutsångest, tex. kan stå vid godishyllan och stå hur länge som helst och vela, tar en, går tillbaks och byter några gånger eller så tar jag typ en av varje för att jag inte orkar tänka efter.

otålig, kan stå och trampa för att det ska hända nu nu nu, händer det inte där och då så tröttnar jag, tappar intresset. Kan avsluta folks meningar för att det ska gå fortare, eller nästan sitta och hoppa i stolen tills jag får säga det jag vill och vi pratar om något intressant. men är jag ointresserad av vad personen pratar om kan jag komma på mig själv med att inte ha någon aning om vad personen just sagt (börjar tänka på annat)

Blir som uppslukad om det är något jag tycker är intressant, är det däremot något som inte intresserar har jag svårt att koncentrera mig och lyssna/läsa, kan läsa om samma sida flera gånger innan jag vet vad det handlar om, kommer inte ihåg vad jag läst/lyssnat på sen.

vill ha saker på mitt sätt hela tiden, är väldigt bestämd och bossig och kan ta över situationer för att jag vill göra det på mitt sätt, köra över folk, eller bli tjurig, irriterad, arg om inte det är mitt val av tex. restaurang vi går till på lunchen. (har jobbat på det så att andra oxå ska få bestämma)

får aldrig.. ALDRIG saker gjorda, som många andra skriver, i sista sekunden görs det eller aldrig.
kan räkna på fingrarna hur många läxor jag lämnat in i mitt liv, inte för attt jag har några läs eller skrivsvårigheter, tvärt om, jag har bara inte fått det gjort eller brytt mig, fast jag vetat konsekvenserna så har jag ändå inte kunnat uppbringa ork för att genomföra det.

Kommer försent + dåligt korttidsminne, är den där som aldrig har koll på datum, tid (helst glömt bort helt vad folk sagt) hos kompisarna har jag alltid blivit retad eller småskrattad åt för att jag är den som alltid är sen, och dessutom verkar virrig och har "nollkoll" när jag får en direkt fråga typ. var och när är mötet? Vet ibland men blir då osäker och svarar jakande eftersom jag inte vill ha fel

ska jag göra ett projekt, måste jag lägga upp strukturer eller schema om hur projektet ska gå till väga som jag känner att jag aldrig får till eller kan greppa = blir inte nöjd och det blir inte gjort, men är väldigt ordningsam när det kommer till saker jag kan greppa.. typ göra en checklista, då ska det vara snyggt och tydligt och prydligt.
Stressar igenom saker för att se slutresultatet som då aldrig blir riktigt bra (det ska vara klart nu!)

ska jag städa kan jag börja rensa i en låda, åh, en noppig filt, börjar plocka noppor av filten i en halvtimme istället, orkar sen inte städa klart

alltid känt mig trött, låg energi, avundsjuk på folk som verkar vara pigga hela dagen, men får ibland ryck och jättemycket energi och är överallt och skurar badrummet med tandborsten ungefär.

Ska kolla på film, sätter mig, kommer på något jag ska göra, kommer tillbaka till soffan, kommer på något jag ska hämta.. osv.

Är jag stressad syns det aldrig på utsidan, men i huvudet är det kaos. Känner mig aldrig nöjd, alltid något som fattas

så undrar jag om folk känner igen sig i att de vill ha "regler" för hur man gör något, och finns det inte regler att följa så blir det svårt att hantera situationen, eller blir jobbigt och obegripligt? man kan tex. göra något vardagligt, men aviker det från hur det brukar vara så stannar man upp och vet inte hur man ska ta sig vidare eller hantera det? (och igen, upplevs som fumlig eller virrig)

Vet att jag ofta är "smartare" än mina vänner, och har i vissa lägen ett knivskarpt sätt att tänka, har ett bra logiskt tänkande, så blir sårad när folk tror man är korkad för att man uppträder virrigt och "tom i bollen" ibland.

och några saker sen jag var barn som jag kommer ihåg är bla. att jag var otroligt envis enligt mina föräldrar, satte jag mig på tvären så gick jag inte att rubba. Jag fick oxå gå till talpedagog för att jag inte pratade ordentligt, vilket jag läst någonstans oxå kan vara ett tecken.. men vet inte.
När jag var liten kunde jag oxå sitta och läsa en serie eller bok och bli helt omedveten eller påverkad av omgivningen, vet inte heller om det är något speciellt? Sen misstänker jag att en av mina föräldrar har adhd och vet att det är ärftligt

Det är väl vad jag kommer på just nu.. Tänker att alla är såhär eller att det bara är personlighetsdrag? Skulle vara kul att få era synpunkter...
hoppas någon orkat läsa igenom det:/


d="tinymce" class="mceContentBody ">div>Sån är jag med (om än jag har lärt mig skriva upp datum etc, så att jag har koll)

Jag tror bara jag är lat och slarvig, och tycker att många verkar desperat jaga diagnoser istället för att bara se det som karaktärsdrag..?

Känner igen mig i nästan allt du skriver faktiskt. Har inte fått min diagnos och väntar fortfarande på utredning vilket jag står i kö för. Men min läkare säger att det är väldigt stora antydningar på att jag har add.
Och jag tycker själv "symptomen" är så pass påtagliga och starka så det inte bara kan handla om tex lathet eller något likanande.

Livrädd att få avslag på utredning.
Ringde psykiatrin men de ville inte ge mig tid. Vi prioriterar unga sa dom, många kommer int ens ut i arbetslivet. Du har man och barn, det har gått bra för dig???!!!!

Jag misstänker själv add med ev bipolär sjukdom.
Jag ringde en psykiatri på annan ort och ska få samtalstid med sjuksköterska. 
Har även gått till doktorn och kommer att få remiss skickad till psykiatrin. Jag vill veta vad det är för fel med mig!!!
Är det vanligt att folk med add kan bli som besatta med sitt mående och inte göra annat än att söka information. Ibland är det add jag söker om, ibland det bipolära. Ibland hamnar jag på självkänsla som är helt kass...Ibland hur man tar sitt liv osv. Men mest på sista tiden när jag inte mått bra alls...
Ibland vill jag köpa något och söker och söker och söker.... på nätet, tills jag hittar den billigaste bästa osv. STOR suck alltså....
Är detta att gå från special intresse till specialintresse mån tro???
 

Tror ni man kan ringa och fråga mottagningen man går på och se hur det går eller hur lång tid ca det är kvar tills utredningen börjar? Står i kö just nu och gjort sen mitten av november ca...
Studerar upp mina grundskolebetyg just nu, går sådär, men kommer få de gjort äntligen.
Anledningen att jag vill ringa och fråga mottagningen är för att jag har press på mig från andra myndigheter att söka vidare eller arbete, känner mig stressad klarar lixom inte av det som en normal människa...Vill ha svar och hjälp först...Innan jag ev skulle ta något studielån och fallera totalt och stå där skuldsatt, eller ha ett jobb som jag inte kan sköta och behålla....

Jag blir extremt maniskt i vissa saker.
Speciellt när det gäller att söka information om saker (vad jag nu får för mig just då) kan sitta i timmar hit och timmar dig och koppla bort omvärlden helt för att ja är så inne på att söka om just den här saken.

I början när jag misstänkte att det kanske är add jag har så sökte jag väldigt mycket om det och även andra psykiska sjukdomar.

Så det är nog helt ADD normalt :P