Just nu känns livet skit.
Jag skulle ha en samtalskontakt med en sjuksköterska idag på psyk som blev inställd i sista sekunden. Jag hann komma dit...
Jag är mammaledig ett par mån till med andra barnet och mår helvete. Vad ska man göra, alla har vi ansvar för våra egna liv, men om man inte orkar med sitt liv då? Om man frågar och ber om hjälp och blir avvisad vad fan ska man göra. Jag hade ju velat prata med en psykiater el liknande ang mina tankar om add och bipolär sjukdom.
Uga hoppas det löser sig....
Jag är 23 år och för 2 år sen så fick jag utrett att jag har ADD. Under hela mitt liv har jag behövt hjälp i skolan och skolan skulle utreda mig men det blev aldrig av. När jag i min hemkommun sökte hjälp för depression så blev jag avvisad trotts att jag via läkare bestämt att behöva prata med en psykolog. När jag flyttade ifrån staden så hade jag fortfarande väldiga problem med depression och jag visste inte vad det var för fel på mig. Varför kunde inte mitt liv va lika enkelt som alla andras när det gällde inlärning? Jag fick prata med en psykolog i min nya kommun och allt klarnade upp. Utredningen visade att jag har ADD. Skönt tänkte jag. Nästan hela mitt liv har jag gått och undrat varför allt varit så svårt för mig i skolan och andra saker. Som att typ ta tag i saker o slutföra saker. Varför blir jag så arg när någon aldrig förklarar saker för mig som jag vill utan ska dra en lång historia. Har väldigt kort stubin och jag klarar inte av att lyssna på en människa som ska förklara något för mig i mer än 2 min. Sen tappar jag tråden. Har blivit behandlad som ett barn pga ADD när jag inom min skola gått på praktik. Folk har stått nära mig och pratat så nära så ja nästan fått en kyss då de tror jag är döv och dum i huvudet (hände när jag praktiserade inom sjukhuset). Men när jag praktiserade inom psykiatrin och förklarade hur folk hade betett sig och hur mänsklig jag kände mig på min praktik så fick jag min handledare att börja gråta. Jag kände att där blev jag behandlad som en människa. Kan tillägga att jag har otroligt svårt att se folk i ögonen och jag håller alltid på att pilla på något när jag pratar med folk eller vad jag typ än gör. Jag knorrar på mina kläder xD detta ser folk som om typ jag inte lyssnar eller bryr mig. Men jag får förklara för dom :D
der="0">