ADD symptom hos vuxna

<div class="quote" data-id="71412174"><div class="quote-nick">Anonym (Mitt ex) skrev 2013-10-17 21:11:22 följande:div>Gråter faktiskt nu, gick ifrån mitt ex för en månad sen och han är för utredning av ADD. Har blivit så illa behandlad i över ett år utav honom, nästan allt på listan stämmer in på honom. Vi fick barn tillsammans och jag fick ta hand om båda kändes det som. Allt blev bara värre och han vart väldigt våldsam. Jag älskar honom djupt fortfarande och vill att vi ska funka som en familj. Allt han gjort är oförlåtligt men tanken finns ändå om det var "sjukdomen" som gjorde att allt blev som det blev? Kan man gå tillbaka till någon som har misshandlat en? Han sa hela tiden att han mådde dåligt och han var alltid fullt medveten om att han gjorde mig illa. Men jag orkade aldrig lyssna på att han var sjuk, orkade aldrig finnas där eller någonting. Sen den där förbannade alkoholen som han inte kunde hantera :( Aja min fråga är, om han får den diagnosen vad finns det då för hjälp? Står säkert i tråden men orkar seriöst inte läsa igenom allt...div>Oavsett diagnos
så är det aldrig någonsin okej att misshandla och kränka en annan person!
ADD/ADHD är ingen ursäkt för det han gjort mot dig, och det är inte bara sjukdomen som är orsaken utan han själv är en stor del i det, därför borde du aldrig gå tillbaka till honom
om han var medveten om det, så hade han inte gjort det! det är bara ursäkter och efterkonstruktioner låter det som , han borde ha tagit tag i det tidigare och förhindrat att han någonsin skadade dig
du ska absolut inte känna någon skuld! han är en vuxen person som själv kunde söka hjälp utifrån och ta itu med det själv! du hade ingen skyldighet att fixa det åt honom! det är inte ditt ansvar att bära, tolka och bearbeta hans känslor!

och alkoholen är bara ytterligare en ursäkt, troligen självmedicinering, men han är vuxen så han borde själv inse att det är fel! och det gör det bara ännu mer troligt att det kommer ta lång tid för honom att fungera normalt, oavsett vilken behandling, för ditt eget bästa, håll dig borta från att bli beroende eller ha en nära relation till honom
om det gått så långt, så kommer det ta väldigt lång tid till ett normaltillstånd och du ska inte behöva ta ansvar där, det är hans problem

sjukdomen kan vara en del av orsaken, men det är ingen ursäkt i sig. 

Har ni tips på bra bloggar om att leva med ADD?
Hittat en ny av en tjej (tror det är en tjej) som jag följer men vill gärna ha fler att läsa!

ddisit.blogspot.se/">http://whaddisit.blogspot.se/ 

ser att mkt stämmer in på mig, som jag trott varit utbrändhet. är sjukskriven för en lång utbrändhet. får jag fråga finns det medicinering för ADD och vad är dt för typ av medicin i såfall?

<div class="quote" data-id="71339366"><div class="quote-nick">Anonym (nattuggla) skrev 2013-10-09 22:54:58 följande:div>Hade aldrig tänkt tanken att jag skulle kunna ha en diagnos, men så gjorde jag mest på skoj ett självtest (som visserligen ska tas med en stor nypa salt) som visade att jag med hög sannolikhet har ADDd" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" alt="Förvånad" border="0">  Det går inte att förneka att det skulle kunna förklara en hel del som jag tänkt bara beror på min personlighet. Jag har alltid undrat hur andra så lätt kan klara av vardagsbestyr när det kräver sådan energi och planering att göra minsta lilla för mig. Att jag gång på gång tänker att jag ska bättra mig, gör planer och försöker strukturera men det slutar ofta med att jag i bästa fall börjar och sedan inget mer der="0">  Jag är expert på att påbörja saker men det är ytterst sällan något blir färdigt. Det GÅR bara inte!

Egentligen är det inte nödvändigt att gå in så mycket på hur jag är (det mesta i listan i TS stämmer, det som inte stämmer är att jag var väldigt duktig i skolan och alltid har varit ekonomisk), det jag undrar är om det skulle ha något värde att få en diagnos eller om jag skulle vara hjälpt av någon form av professionell hjälp men utan att för den skull göra en utredning? Jag är rätt skeptisk till diagnoser kan jag tillägga, men kan se att det i vissa fall har en funktion. Jag VET ju om mina problem, men jag lyckas inte få bukt med dem själv. Och tidigare har jag som sagt bara tänkt att det är min personlighet, att det är mig det är fel på som inte klarar de här sakerna och att det inte är så mycket att göra åt mer än att än en gång försöka bättra mig. Kan tillägga att jag är en bra bit över 30 och "borde" vara vuxen men har t ex aldrig haft ett fast jobb, dels för att jag inte vet vad jag vill göra och dels för att jag är usel på att framhäva mig själv i jobbsökarsituationer.

Någon som vill hjälpa mig bolla lite?div>Hej! Jag skulle säga av egen erfarenhet att det underlättar otroligt mycket när man får papper på att man har diagnos. Människor får mer förståelse oftast och idag är det väldigt vanligt att ha olika diagnoser enligt mig (som till stor del stör mig, alla kan inte ha nån diagnos). Själv har jag ADD/Panikångest.  Om du skulle ha en diagnos så skulle det inte göra dig till en sämre människa.  Det kanske inte är lätt, men du borde sluta tänka skepptiskt när det gäller diagnoser.  Jag är positiv till diagnoser, förutom att doktorer/psykologer fastställer en diagnos på 50% av befolkningen idag känns det som.  Att ha diagnos kanske är det normala i dagens läge? Man kanske bara är unik och har olika svårigheter med vissa saker. Det behöver inte vara en diagnos, kan man ju också se det som efter som så många har diagnoser.   

Om du inte vill göra en utredning så tror jag det är bra att prata med någon eller som du gjort här, skriva hur det känns. Att prata av sig för då slutar tankarna snurra en stund i alla fall. Jag är 21 år och fick min diagnos när jag var 16 år tror jag.     
Även om man är vuxen så kan man inte lösa allt själv, ibland måste man ta hjälp av andra. Jag hoppas du tillåter dig själv att ta hjälp om du känner att du behöver det. Kan inte tala för alla, men det underlättar som tusan då man får det fastställt.

Var inte ledsen/ upprörd, du är verkligen inte ensam om dina känslor.
Kram. 

<div class="quote" data-id="71413407"><div class="quote-nick">Anonym (hmm 2) skrev 2013-10-17 23:25:23 följande:div>ser att mkt stämmer in på mig, som jag trott varit utbrändhet. är sjukskriven för en lång utbrändhet. får jag fråga finns det medicinering för ADD och vad är dt för typ av medicin i såfall?div>Concerta är en typ av medicin som är bra så man lättare kan koncentrera sig. Det finns även anti- deprisiv/ångest medicin som hjälper om man är deppig eller har mycket ångest. Namn på sådanna mediciner är: fluxoutin, sertralin, cipralex och säkert många som jag inte känner till.  Om man har diagnos tex add eller adhd kan man även ha sömnproblem och då finns attarax och lergigan (tror jag den heter) som hjälper en slappna av. 
Det finns många olika svårigheter som kan ingå i ADD-diagnosen så där har du några mediciner som kan vara aktuella, men du måste utredas tror jag om du inte är utredd och träffa en läkare som avgör om du får medicin utskrivet eller ej (massa frågor osv innan du får medicin, om den är receptbelagd som typ concerta och all antidepp medicin).

Jag kanske inte skrev så tydligt inlägg men hoppas du har blivit lite klokare av detta inlägg iaf.
Kram 

<div class="quote" data-id="69644995"><div class="quote-nick">Fiaw89 skrev 2013-04-23 14:49:14 följande:div>Hej alla!
Har länge känt att något är "annorlunda" med mig.. Så hittade jag nu denna tråd och insåg att 90% stämmer på mig... Kan de vara så att jag har ADD?
Hur startar man en utredning?

Det som är jobbigast för mig är min inre stress och tröttheten. Jag är alltid stressad och alltid trött, kan inte somna på kvällarna för att jag inte kan sluta göra "listor" i huvudet på allt vad jag måste göra imorgon, men sen är jag så trött så jag drar ut på mina såkallade listor hela tiden... Stress eksem har jag ofta, som jag kliar sönder...div>Jag känner med dig och jag har upplevt/upplever samma saker. Maila gärna mig om du vill : toveviklund@hotmail.com.

Kram. 

Nä, kom fram till att jag inte tänker gå tillbaka till honom. Tänker minimera kontakten så gått det går, bara om det handlar om våran son. Han jobbar mycket med sig själv nu så hoppas i framtiden att han kan bli en fungerade pappa och människa.

Hej jag råkade för någon dag sedan se ett program om add och tycker mycket stämde bra in på mig. Min fråga till er är hur ska jag gå till väga för att bli testad. Ska man börja med att ringa vårdcentralen? Får man gör något form av test innan självs utredningen börjar? Tacksam för svar!

Hej 

Jag och min pojkvän har länge misstänkt att han lider av adhd eller add. Efter att ha läst denna listan så kan jag säga att JAG och HAN upplever att han passar in på PRICKEN på 90 procent av de som skrivits på listan. Helt sjukt om jag får vara ärlig själv eftersom det känns som ni har skrivit listan som manus efter hur han beter sig.  

Jag hittar inget om hur man går tillväga med detta?

Hur ska vi göra för att han ska få en utredning om ADD? Alltså inte ADHD utredning för det har han inte. Utan ADD stämde in på pricken på honom.

Snälla hjälp oss han är snart 23 år och jag vet inte hur länge jag orkar ha en relation med denne.  

Min väg var att gå via kurator på vårdcentralen. Tog iofs ett par år (byte av kurator bl a) med medicinering mot nedstämdhet och en period med sorgebearbetning (rekommenderar jag till alla om det finns på er vårdcentral) även om det inte var rätt för mig just då. Efter några år med besök i perioder fick jag en utredning om bipolaritet som dock avskrevs och jag hamnade tillbaka hos kuratorn. Till slut fick jag nog i våras och sa att något måste hända. Då ordnade kuratorn så jag fick träffa en psykolog som fanns på vårdcentralen en dag i veckan. Efter ett samtal på 20 min där jag fick beskriva så gott jag kunde sa han att det påminde honom starkt om ADD. Utifrån det skrev min kurator en remiss i våras och i förra veckan hade jag ett inledande möte på psykiatrin. Nu har de lovat mig att gå till botten av mina problem och ADD är huvudspåret.