ADD symptom hos vuxna

Jag har fått diagnos F900 Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning hos min psykiatriker i början av juli. Medicinerar nu med Concerta 2x18mg/Dag. Har blivit vidareremitterad till ADHD-mottagningen Gärdet, mitt första besök är imorgon. Är det någon här på tråden som går där också? Vad förväntas av en? Vad gör man där? Har egentligen tusen frågor och känner ni er manade får ni jättegärna maila mig och prata erfarenheter.

Hej. Jag har sedan jag började läsa på om ADD haft stora misstankar om att jag har det.

Tänkte berätta lite kort här nedan varför, och ni som har diagnosen får gärna säga om det låter som att jag faktiskt kan ha ADD eller om jag har missuppfattat det hela fullständigt, vill ju vara säker om jag ska ansöka om utredning:

SOM BARN: 

Jag har alltid upplevts som väldigt lugn och stilla utåt sett och därför tycker jag att ADHD kan uteslutas.   När jag som barn lekte flängde jag emellan FLERA lekar/aktiviteter samtidigt, t ex: Jag fick lust att rita och tog fram penna och papper, efter att ha klottrat i 5 minuter känner jag mig uttråkad och kommer på att det skulle vara kul att leka med min docka. Jag springer och hämtar dockan, har inte tålamod att städa undan och dessutom vill jag ju fortsätta rita sen. Dockan känns tråkig ganska fort och istället går jag ut och springer 10 varv runt huset. Sen kommer jag in och mamma säger att jag måste sätta undan saker efter mig, varpå jag blir irriterad eftersom jag faktiskt inte tycker att jag är klar med de saker jag har tagit fram.  Som barn hade jag svårt med att sätta undan saker efter mig eftersom jag ville göra flera saker "samtidigt" och ansåg mig inte vara klar med det jag tagit fram, alternativt hade jag inte tålamod med processen det innebär att plocka undan något.  Som barn kunde jag ofta inte sitta still samtidigt som jag åt. Minns att jag ofta fick höra att jag ska sitta stilla när jag äter. Jag tog en tugga sprang iväg och gjorde något annat, sprang tillbaka och tog en tugga till osv.  Som barn tyckte jag att det var tråkigt, och slöseri med tid att duscha, och gå på toaletten. Jag höll mig ofta länge. Som barn var jag väldigt duktig i skolan. Jag tyckte att skolan var rolig och var intresserad av att lära mg saker. Jag låg före många andra barn för att jag arbetade så snabbt.  <div>

div><div>SOM VUXEN:

När det kommer till koncentration har jag två "motpoler". Jag anser fortfarande att det inte är något fel på mitt intellekt, min förmåga att ta in kunskap osv,. Snarare tvärtom, jag ser fortfarande mig själv som en "smart människa". När jag väl koncentrerar mig på något blir det SKITBRA. När koncentrationen finns där presterar jag jättebra. För det mesta krävs det dock väldigt stort intresse för att koncentrationen ska finnas. 

Jag gillar att läsa ändå läser jag sällan ut en bok. Jag måste verkligen inte anstränga mig, om jag blir uttråkad under ett kapitel måste jag anstränga mig att inte bara strunta i resten och hoppa framåt 10 sidor. Jag måste också anstränga mig att inte läsa hur boken slutar på en gång. Så summa summarum blir det inte mycket läsande när jag öppnar boken o läser lite där och sen lite här. Just nu har jag dock som projekt att läsa ut hela böcker. Det tar dock emot att sätta mig ner o läsa då jag vet att jag måste vara upplagd för att läsa för att tankarna inte ska börja rusa iväg när jag läser. Ibland har jag nästintill känt mig som en dyslektiker, förutom grejen att jag är mycket bra på att läsa korrekt, och uttrycka mig skriftligt.  När jag verkligen fastnar i en bok kan jag läsa ut den på en dag. Jag har läst ut många böcker på 1-3 dagar, det har dock bara hänt när en bok verkligen talat till mig.  Jag har svårt för att titta på film, eftersom jag blir uttråkad så snabbt. Jag minns att jag redan som barn alltid var den som bara satt o tittade 10 minuter av filmen innan jag var borta i ett annat rum/somnade. Jag har fortfarande problem med att se film, och jag har alltid trott att denna koncentrationssvårighet gäller alla. När jag har sett halva filmen vet jag oftast inte vad den handlar om. När jag emellanåt kollat med de andra som tittar på filmen så verkar det som att de har tagit in allt/det mesta som har skett, har följt med i händelseförloppet och handlingen. Jag försöker hänga med men tappar tråden hela tiden. Mitt huvud associerar till det som händer i filmen(typ det kommer in en hund i en scen, och då börjar jag tänka på en hund som jag såg häromdan som var väldigt söt, och apropå det "vad roligt det skulle vara att ha en hund" och så springer tankarna vidare tills jag "vaknar upp" och undrar vad som sker i filmen osv) och jag har därför svårt att "fastna", istället flyger mina tankar iväg.  Jag blir ofta handlingsförlamad. Har svårt att ta tag i saker. Tankarna springer, och det är svårt att hålla reda på allt som sker i huvet. "Det, och det, och det och det och det borde jag göra... hm hur var det nu?" Så istället för att göra någonting, sitter jag bara o glor. Är fett rastlös, men blir uttråkad av alla sysslor och då blir jag sysslolös istället.  Jag har väldigt svårt att ta in information, eftersom mitt fokus ofta brister. Efter eventuell lektion har jag ingen aning om vad läraren pratat om. Jag har ibland försökt med olika knep, t ex att upprepa det läraren säger i huvudet, att anstränga mig VERKLIGEN att lyssna ordentligt, att skriva ner ord, att ställa frågor så att jag blir lite mer aktiv i det hela, men det är typ inget som fungerar om min hjärna inte tycker att det läraren säger är roligt och intressant. Det blir inte lättare av att jag också har svårt att koncentrera mig på läsningen då den kanske också inte fångar mitt intresse. Då sitter man där o har inte en blekaste aning om någonting. 
Jag blir alltid så förvånad över att andra inte verkar ha lika stora problem som mig med att lyssna på lektioner. Jag ser hur de andra hummar, skrattar, deltar, ställer frågor, hänger med... medan jag inte hänger med för fem öre eftersom jag tappar tråden hela tiden. Ibland medan läraren pratar direkt med mig eftersom jag tycker att det blir för mycket(tråkigt) att ta in.   Jag har även svårt att följa t ex tv-nyheter. Även när jag vill lyssna, går det inte. Jag börjar hela tiden tänka på annat.  Jag arbetar pga dessa ovanstående punkter bäst på egen hand, eftersom jag har så svårt att lyssna/läsa under påtvingade omständigheter(då intressen ofta brister). Vill dock påpeka att jag är duktig på att lyssna när människor pratar med mig och jag gillar att läsa, men när jag under lång tid ska ta in information då blir det svårt. Jag kan var ganska oorganiserad och slarvig emellanåt. Till exempel tycker jag att det är väldigt jobbigt att vika kläder.  <div>
Ja det var lite om mig. :)div>div>

Safirdkgj: Dessa neuropsykiatriska nedsättningar har inget med nedsatt intelligens att göra... Just sayin'

Safirdkgj: Solklart fall! Men varför skulle du inte kunna ha adhd? Du skriver att du upplevs som lugn och stilla, men när jag läser din beskrivning hur du var som barn stämmer det ju inte för 5 öre! Du beskriver ju flera gånger hur du springer omkring, att du inte kunde sitta stilla osv. Så du talar ju emot dig själv fast du kanske inte är medveten om det? Jag känner igen de flesta av dina symtom hos mig själv och jag fick en ADD- diagnos i 50-årsåldern. Tycker ofta att jag även har det där h:et även om det inte är så stort eller syns så mycket. Men jag läste någonstans om någon som fått höra att ADD- diagnosen skulle/hade? tagits bort eftersom alla ( alltså både ADHD och ADD ) hade ett h men att det för många innebar en hyperaktivitet som var inom sig själv istället för att synas utåt. Och det tycker jag låter väldigt vettigt om det nu stämmer det jag läste att diagnosbeteckningen ska ändras. Ett litet tips ang. att läsa böcker, har du provat ljudböcker? Det är min räddning på bokfronten. Film kan jag tack och lov se, men naturligtvis ska det vara filmer som är helt i min smak annars somnar jag... Självklart ska du begära att få göra en utredning, stämmer allt du skriver är jag övertygad om att du antingen har ADD eller ADHD. Hoppas du inte bor i Sthlm bara, har hört att det är flera års väntetid där, så skynda dig på i så fall! Lycka till!

Add finns kvar som diagnos än så länge. Känner igen mig f ö med bokläsningen. Vad det gäller film så störs jag mest av behovet att göra andra saker samtidigt, trots att filmen är intressant. Därför sker den mesta filmtittningen på datorn så att filmen tar upp halva skärmen och den andra kan ägnas åt surfning eller spel. Inte alls optimalt då koncentrationen sällan räcker till båda, men behovet av att göra något annat samtidigt är för starkt för att motstå.

På måndag har jag min första tid för min add utredning här i umeå!
Har blandade känslor då jag inte hunnit smälta in det riktigt än (fick tid väldigt fort)
och är inne i en väldigt nere period just nu, väldigt väldigt nere.

men jag ska se til att ta mig till det besöket då jag knappt tar mig utanför lägenheten och hoppas
vi gör en intensivutredning så jag får det gjort fort. men min psykolog sa det kanske skulle bli 1-2 besök i veckan.

har ni några tips till mig eller något? 

Vill puffa lite ang mitt inlägg ovan. Ingen som har någon som helst erfarenhet från ADHD-mottagningen Gärdet? Känner ni inte för att svara mig här på forumet Maila då gärna ist till [email protected]

Jag tycker att den där symtomlistan är så negativ. ADD är ju något som kan vara en oerhörd tillgång om man kan skaffa sig metoder, rutiner och självkännedom för att tackla problemen.

Jag har ingen diagnos, men känner igen mig oerhört i symtomlistan. Visst är jag en lättdistraherad tidsoptimist med en jättehög med halvlästa böcker på nattduksbordet. Men jag tänker också väldigt snabbt och har enormt lätt att dra upp användbara förslag och idéer ur fickan.

Håller med föregående skribent, varför sådana negativa ordalag kring symptombilden? Visst, det är jobbigt då och då men oftast känner jag mig glad över att ha ADD. Jag är snabb i tanken och intelligensen är det heller inget fel på. Är bara lite svårare att omsätta saker & ting till ett praktiskt, konkret sammanhang.

<div class="quote" data-id="71672859"><div class="quote-nick">Acillatem80 skrev 2013-11-14 09:27:22 följande:div>Håller med föregående skribent, varför sådana negativa ordalag kring symptombilden? Visst, det är jobbigt då och då men oftast känner jag mig glad över att ha ADD. Jag är snabb i tanken och intelligensen är det heller inget fel på. Är bara lite svårare att omsätta saker & ting till ett praktiskt, konkret sammanhang.div>Kanske för att det inte är förren det blir ett problem, som det verkligen uppmärksammas
om min sambos symptom inte hade ställt till det och orsakat så mycket problem, så hade jag nog aldrig tänkt att han hade ADD, tyvärr
han hade bara varit en väldigt schysst, bra kille med driv
och jag tror verkligen att han kan behöva medicin för att bli det, och då är just problem bilden prio då en läkare inte skulle skriva ut medicin till en person med ADD som fungerar, men han gör inte alltid det, och det ställer till det rejält inte bara för honom utan för andra runt om honom

det är lite som att vara introvert, det kan ha en massa fördelar och vara helt underbart! men det kan också bli problem, och då kan man behöva lite hjälp att väga upp det (inte ta bort eller ändra helt! bara underlätta lite för att fungera i samhället)
eller som att "tänka/analysera" väldigt, väldigt mycket, det kan i situationer vara jättebra! men ibland, inte så bra, och det kan bli väldigt jobbigt både för en själv och andra då det kan leda till ångest och depression
så lite balans behöver man även om man har något som sticker ut, man ska ta tillvara på sina egenskaper, men när det blir negativt, så krävs det lite bearbetning