ADD symptom hos vuxna

<div class="quote" data-id="73961194"><div class="quote-nick">Diegozz skrev 2014-09-09 16:32:31 följande:div>

Hej alla kunniga.

Jag har sedan en tid börjat misstänka att jag har add. Jag hittade en lista på symptom som jag skrev kommentarer till - ge gärna feedback och berätta vad ni tror! Tack.

[För lång lista för att citera hela]

 

div>Nu är ju inte jag direkt någon kunnig, men jag går i samma tankar själv, se ovanstående inlägg. Precis som du känner jag igen mig väldigt väl i beskrivningen och då borde det väl vara högst troligt att man har diagnosen förutsatt att inte andra orsaker kan förklara det. Eller ska man se allt detta som ens personlighet? Det är väl inte direkt så att jag direkt ogillar min personlighet, men lite mer fördelaktiga egenskaper hade ju varit tacksamt... Framförallt hade det gjort livet lättare om man kunde prestera lite mer konsekvent, inte som nu att göra superväl ifrån sig på ens specialintressen och vara helt värdelös på allt annat typ vardagssaker som att inte tappa/glömma grejer överallt o.s.v. Effektiv/Produktiv är nog något jag aldrig kommer att bli känns det som. (Finns det något yrke där det är viktigare att göra saker rätt än att få mycket gjort? -Jag hoppas verkligen det...)

Provar om det funkar!!!

Jag vet inte hur jag ska börja!!!!!???? Ptsd diagnostiserat. Långtidssjukskriven! Jag känner igen mig i 98% av fallen. Börjar misstänka mer och mer att jag har adhd/add!? Men mina psykologer, då jag även går hos kris och truamacentrum, menar på att många kriterier i ptsd är snarlika adhd kriterier varför man ska få behandling för ptsdn först innan adhd uträdning sätts igång, om det nu blir aktuellt som jag förstår. Är 34 år gammal har haft en välldigt tuff barndom, minst sagt! Har fått kämpa mig riktigt genom livet, är så nyfiken och otålig på och faktiskt veta om jag har adhd, vilket inte alls är osannolikt med tanke på min egen initiativ till forskning kring adhd. Vill ha tips och uppmuntran att hålla ut till mars månad ut. Är så trött på att utsättas för alla sorters medicinering pga enorma smärtor i nacken, bröstryggen bl.a. Snälla hjälp och stöd mig på vägen. Är så himla trött. Tack på förhand.

Wow.. Den där listan stämmer till 99% på mig. Jag som bara liksom accepterat att jag är en lat, osäker och oföretagsam person, men det verkar ju som om det kanske till och med finns ett namn som sammanfattar mina problem. Måste läsa in mig lite på ADD nu när jag upptäckte detta.

Men, när diagnos är ställd- är det bara medicinering som gäller? Eller kan man få en strategi för livet? Och om man misstänker själv att man har ADD kan man följa de råden för att testa om det funkar bättre så?

Vad får ni för råd?

Hej!

Jag känner igen mig i många symtom, det enda symtom jag inte kan identifiera mig med är att jag inte glömmer nycklar, vantar osv osv. Jag är rätt noga med sånt. Men jag glömmer väldigt mycket vad folk har berättat till mig, jag är extremt lätt distraherad och tankarna far runt under ett samtal. 

Jag är långt ifrån att fått en diagnos men bestämt mig för att söka till läkare imorgon för en remiss. Jag är 99% säker att jag kan ha ADD. Har mycket ångest, svårt att följfölja uppgifter, hoppar från den ena saken till den andra, svårt att organisera, har alltid haft svårt med att öppna mig och hålla kontakt med vänner ect.

Skrattade så gott åt när jag läste "Börjar städa 30 min innan sambon kommer hem" Det är så jag! :D

Jag ser fram emot att få ta del av era inlägg.

<div id="forummessagefooter">Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ♥●?٠&middot;div>

Hej och ursäkta att jag bara slänger mig in såhär. Jag har inte läst hela tråden, svårt att hänga med men jag känner igen mig i nästan alla symtom i listan.

Min fråga är om det finns några här som är småbarnsföräldrar med add/adhd? Allra helst med en luten bebis. Hur klarar ni av en vardag själva i och med att vardagen vänts upp och ner i samband med att bebis kom.

Jag har ännu svårare att sortera alla tankar och intryck och jag blir superstressad av att inte veta när bebis ska äta, vara trött osv.

Jag har alltid varit sån som måste förbereda mig inför allt jag gör annars blir det inte gjort eller så blir det kortslutning i hjärnan.

Har ni kloka människor några råd eller tips till en mamma som håller på att gå under?

Hej.. Jag har inte skrivit här tidigare, men jag har besökt tråden många gånger.

För några veckor sedan skickade en vän länken till denna tråden till mig efter att jag många gånger har tagit upp mitt stora städproblem. Jag kämpar och kämpar och kämpar med att försöka hålla ordning hemma, men det slutar alltid i kaos. Men jag har inte gett upp än. Däremot så kände jag igen mig i nästan allt som finns i TS vilket fick mig att tänka på det här med ADD. Jag kryssade i varje "symtom" som stämde in på mig och tog med mig en kopia till läkaren. Hon höll med om att det fanns en misstanke och bad mig att ta upp det med min terapeut för att göra en "förundersökning" eller något sådant. (Jag går hos terapeut för min depression pga stress - jag har gått in i väggen ungefär en gång om året de senaste 5 åren...) Min terapeut gjorde sedan förundersökningen och det har nu skickats en remiss till psykiatrin. Jag ska få göra en utredning.

Det är skönt, för det skulle förklara mycket, och om mitt sätt att vara och tänka beror på ADD skulle det betyda att det inte är kört för mig och att det finns hjälp. Det var i alla fall min första tanke.

Men jag har inte berättat detta för många, och sedan detta har satt igång har det börjat sjunka in mer och mer. Grejen är att folk vet att jag är deprimerad, att jag blir lätt stressad. Men nu känner jag att jag inte riktigt kan prata med folk om mina problem för jag får alltid råd som verkligen inte fungerar. Och nu fattar jag att de verkligen inte förstår hur jag fungerar. För mig är det inte "bara att ...(t.ex. diska varje dag, släppa tanken på "problemet", fokusera, osv). Det är som om det mesta som tillhör vardagen är så enkelt för andra, och för mig blir det kaos om jag har flera saker att göra. Och förut har jag inte kunnat förklara varför det är så. Och även om det inte är säkert att jag har ADD har jag förstått att jag ändå fungerar annorlunda, tankemässigt liksom.. Men jag kan inte förklara det nu heller.

Jag vet inte vad jag ville egentligen. Jag känner mig mest ensam i detta just nu och tänkte att jag ville prata med någon som förstår. Har känt mig så nedstämd pga att jag inte har kunnat prata om detta med någon som faktiskt vet hur det är.. 

Nu händer det grejer. Dem ringde på psykiatrin idag. Jag börjar min utredning på tisdag nästa vecka. Känns riktigt bra men lite pirrigt och läskigt.

Hej jag är hjälpt av noradrenalin. Det fungerara som när man blir skrämd. Plötsligt klarvaken. Min bokstavskombination är ADD