ADD symptom hos vuxna

Har ni alla antingen ADHD/ ADD här?

Jag undrar mest för jag har ADHD och drag av asperger och autism...

Har ni alla antingen ADHD/ ADD här?

Jag undrar mest för jag har ADHD och drag av asperger och autism...

det där är verkligen mig du skriver om;)

Mitt arbetsminne är fruktansvärt dåligt..

Jag har svårt att läsa andra människor, speciellt känslor och så det går inte alls.

Säger saker utan att tänka mig för,

Har svårt för närkontakt, alltså kramar och så, ibland känns de som man har en kliande tröja på sig, det är typiskt asperger, jag gungar mig till söms, inte längre då min man blir knäpp på mig=)

Rör Alltid på en kroppsdel..

ja det finns massa att skriva...

Jasså så de flesta här inne är under utredning?

Jag är med i en annan tråd ADHD/Asperger men känns som det är lite mer rörelse i denna=)

Jag är precis likadan, jag tror att den här misstron till sig själv och sin egen kredibilitet är typisk för människor som oss. När mina tvivel dyker upp tänker jag - lider jag? fungerar jag som andra i vardagen? finns det saker jag vill ändra på men som jag inte lyckas ändra på p.g.a. min situation? har andra reagerat på mina egenheter?
För mig är svaren JA på alla dessa frågor, jag kämpar och kämpar för att vara "som alla andra", men det är så svårt för mig.
 
Det här med dygnsrytmen t.ex. Om jag inte tar en insomningstablett så somnar jag ALDRIG innan klockan två, oftast vid fyratiden. Så har det varit länge länge länge. När jag var liten somnade jag naturligtvis tidigare, men väldigt sent för att vara barn. Jag är som en zombie de första två timmarna efter uppvaknande, jag skulle kunna sova till tre på e.m. om ingen väckte mig - utan problem.
Det gjorde jag ofta innan jag fick barn. Jag har gjort otaliga försök att ändra min dygnsrytm, alla har misslyckats. Detta med tröttheten och svårigheten att komma upp är ett jätteproblem med mig, jag vill ju som de andra kunna vara på öppna förskolan vid nio på morgonen så min son får leka av sig med andra barn, för sen stänger öppnis klockan tolv. Men det är bara att glömma, jag är en zombie de timmarna. Detta gör mig jätteledsen.. :(
Vi kommer ju ut och gör saker ändå, men känslan av att man missar så mycket i livet p.g.a. denna förlamande trötthet och skeva dygnsrytm är jobbig.
Om resten av världen var som jag, d.v.s. mest aktiv mellan kl 23 och 03 - då skulle jag göra ALLT. :D

Jag känner mig så missanpassad i denna värld ibland.
När jag var lite minns jag att jag kände det som att "livet är en fest och jag är inte bjuden" - för jag hittade inte vägen in i gemenskap någonstans. Föreningsliv t.ex., kanske vid någon sport, fascinerade mig, där verkade alla vara så hemma - som att de hade känt varandra i evigheter. Sen såg jag förstummad på hur någon ny blev medlem och genast var lika hemma som de andra. Själv stod jag utanför och visste inte hur man gjorde för att komma in, jag kände liksom på mig att de andra tyckte jag var udda. Nu var sport inte min grej, men det fanns andra grejer jag hade velat göra, kanske joinat en pysselklubb eller nå't, men jag upplevde alltid att sån't var till för andra - inte för mig, Jag tittade hur andra gjorde, försökte härma och upplevde att folk tittade jättekonstigt på mig, och verkligen undrade vad jag var för konstig figur. Det kan jag uppleva fortfarande faktiskt, att jag kommer nå'nstans - t.ex. till affären, där jag frågar ett butiksbiträde typ "var har ni diskmedlet?". Då möts jag ofta av förvånade blickar, så blir det tyst en stund innan personen ifråga återfår fattningen och säger "eh... härborta!!". Då känner jag mig som ett ufo. Vad är det i min approach, min stil som är så udda? Jag kan lova att jag ser inte ett dugg konstig ut, helt normal. Jag drar slutsatsen att det är något i mitt sätt att prata, eller i mitt minspel som är lite annorlunda... :(

Okej, då favoritar jag den med då. :o)