Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

TjockKatt

Äldre 13 Dec 22:25

#611

strulmaja skrev 2010-12-13 22:14:52 följande:

Det är farligt att använda sig av begrepp som normal och onormal. För någon med totalkraschad eller ingen skolgång kanske det anses som normal skolgång med mycket skolk, många IG osv. Förstår du?
Det gör mig förbannad när man tror sig ha rätten att döma detta, vad som är normalt och onormalt hos någon annan människa. Det finns ju människor som haft det rent för jävligt i skolan och som går ut med urkassa betyg men som inte har någon ADHD-diagnos eller någon annan diagnos heller för den delen.
Så varför i helvete skulle man inte kunna ha en ADHD-diagnos om man lyckats ta sig igenom skolan med hyfsade betyg?

Som sagt, utifrån kriterierna är det svårt att ha en bra skolgång. Man har inte samma förutsättningar som andra. Men omöjligt är det givetvis inte. Med rätt stöd och lite egen go så går det absolut. Men jag tror att de flesta med problematiken har det svårare än andra. Sen finns det människor som har alla förutsättningar i världen men som inte klarar av en skolgång ändå, av olika skäl. Det är inte heller omöjligt. Men för "friska" människor är det lättare än för de med problematik då dom har de rätta förutsättningarna i grunden. Sen finns det bidragande faktorer åt båda hållen för att det ska gå åt motsatt håll. Givetvis.

Om man gör en utredning så bygger en stor del av den på hur man var som barn. Det är ingenting jag hittar på, utan det är så det är. Problematiken bör ha funnits redan då. Det finns en tråd här i psykisk ohälsa om en tjej som inte fick gå vidare i sin utredning för att hennes barndom ansågs för "normal". Det är så det är. Jag har själv genomgått utredningen och sett det med egna ögon. Ens förälder blir ofta intervjuad just därför. För att tala om hur man var i barndomen. Skolan är en del av barndomen och ett ställe där problematiken väldigt ofta märks eftersom det bygger på att man ska kunna koncentrera sig och göra sina läxor och kunna organisera. Eftersom npf är medfött så märks det tidigt, till skillnad från tex psykiska diagnoser som ofta uppkommer med tiden av olika anledningar. Det är det jag vill belysa. Jag är inte ute efter att döma någon eller någons skolgång. Det är helt ointressant för mig, och jag hoppas ingen tog det på det sättet.

tjockkatt.webblogg.se

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 23:51

#612

TjockKatt skrev 2010-12-13 22:04:21 följande:

Fast många av de kriterium som hör till diagnosen gör det faktiskt svårt att få en "normal" skolgång. Därför är det väldigt vanligt, om inte annat, bland bokstavsbarn att klara skolan något sämre än andra barn.
Jag tror också att många av problemen märks mer i vuxen ålder än innan, när man börjar få ansvar för saker och ting och så vidare. Däremot tror jag att det är svårt att inte ens problematik inte uppfattats innan, om inte annat av en själv. Speciellt eftersom barndomen väger in mycket i en utredning för en diagnos. Sen behöver det ju inte bara vara misär, det överlever ju ingen människa.

Men att ha haft en helt normal barndom, och sedan i vuxen ålder upptäcka att vardagen är jobbig? Jag tvivlar på att de människorna har en funktionsnedsättning av det slaget. Det finns nog andra förklaringar.

Det du skriver om skolgången får mig att tänka på de här undergruperna som någon länkade till tidigare. http://user.tninet.se/~fxg297r/flickor_undergrupper.htm
Tex "dagdrömmaren" och "den begåvade" kan ju klara sig genom skolan utan till synes stora problem, särskilt om de får bra stöd och hjälp. Fast jag kan hålla med om att de ändå borde ha känt av problematiken.

Vilka andra förkaringar tänker du på? Att folk bara är lata eller bortskämda?

TjockKatt

Äldre 13 Dec 23:58

#613

Anonym (ADD?) skrev 2010-12-13 23:51:37 följande:

Det du skriver om skolgången får mig att tänka på de här undergruperna som någon länkade till tidigare. user.tninet.se/~fxg297r/flickor_undergrupper....
Tex "dagdrömmaren" och "den begåvade" kan ju klara sig genom skolan utan till synes stora problem, särskilt om de får bra stöd och hjälp. Fast jag kan hålla med om att de ändå borde ha känt av problematiken.

Vilka andra förkaringar tänker du på? Att folk bara är lata eller bortskämda?

(Känner mig som värsta nörden som sitter klistrad vid fl hela dagen, men jag skulle faktiskt bara kika in en sväng innan läggdags)

Från länken:

"Begåvade och högt intelligenta flickor med neuropsykiatriska svårigheter är de svåraste att upptäcka. Ju smartare flickorna är desto senare kommer deras svårigheter i skolarbetet att upptäckas. När skolarbetet blir allt mer krävande och komplicerat i de högre klasserna visar sig koncentrationsvårigheterna, problem med att organisera arbetet och svårigheterna med att genomföra uppgifter allt mer."

"Sporter som fotboll, simning och ridning är mer tilltalande för dessa flickor än sådana aktiviteter vi i allmänhet förknippar med flickor (enligt de könsroller vi har). Till skillnad mot pojkarna med neuropsykiatriska svårigheter så är dessa flickor ofta mer samarbetsvilliga hemma och jobbar hårdare för att göra läraren i skolan nöjd. Trots att de anstränger sig i skolan så har de svårt att nå upp till sin fulla potential. Ofta är de oorganiserade och lämnar sitt rum i en enda röra när de rusar iväg till nästa aktivitet. Men istället för att misstänka neuropsykiatriska svårigheter så tänker ofta skolpersonal och föräldrar att flickan är ouppfostrad och inte intresserad eller benägen för studier."

Mina fetmarkeringar. Som sagt så finns det ju problematik även i de länkade exemplen. Det kallas ju faktiskt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning av en anledning.

Det måste finnas problem i vardagen för att det ska finnas en diagnos. Men som jag sa, med rätt stöd och hjälp är det absolut inte omöjligt för ett bokstavsbarn att ha en riktigt bra skolgång, även om det är lite jobbigare än för andra. Tyvärr förutsätter det att personen fått sin diagnos tidigt. Annars lägger inte de flesta skolor ner någon energi på att anpassa studierna efter behovet.

Haha, nja, jag tänker mer på problem i hemmet, mobbning osv, men visst, lättja kan väl också vara en anledning.

tjockkatt.webblogg.se

strulmaja

Äldre 14 Dec 00:28

#614

TjockKatt skrev 2010-12-13 22:25:13 följande:

Som sagt, utifrån kriterierna är det svårt att ha en bra skolgång. Man har inte samma förutsättningar som andra. Men omöjligt är det givetvis inte. Med rätt stöd och lite egen go så går det absolut. Men jag tror att de flesta med problematiken har det svårare än andra. Sen finns det människor som har alla förutsättningar i världen men som inte klarar av en skolgång ändå, av olika skäl. Det är inte heller omöjligt. Men för "friska" människor är det lättare än för de med problematik då dom har de rätta förutsättningarna i grunden. Sen finns det bidragande faktorer åt båda hållen för att det ska gå åt motsatt håll. Givetvis.

Om man gör en utredning så bygger en stor del av den på hur man var som barn. Det är ingenting jag hittar på, utan det är så det är. Problematiken bör ha funnits redan då. Det finns en tråd här i psykisk ohälsa om en tjej som inte fick gå vidare i sin utredning för att hennes barndom ansågs för "normal". Det är så det är. Jag har själv genomgått utredningen och sett det med egna ögon. Ens förälder blir ofta intervjuad just därför. För att tala om hur man var i barndomen. Skolan är en del av barndomen och ett ställe där problematiken väldigt ofta märks eftersom det bygger på att man ska kunna koncentrera sig och göra sina läxor och kunna organisera. Eftersom npf är medfött så märks det tidigt, till skillnad från tex psykiska diagnoser som ofta uppkommer med tiden av olika anledningar. Det är det jag vill belysa. Jag är inte ute efter att döma någon eller någons skolgång. Det är helt ointressant för mig, och jag hoppas ingen tog det på det sättet.

Men jag har inte ifrågasatt något utav det du skriver om här. Allt det här visste jag dessutom redan.

Och ja, jag tror också att en person med ADHDproblematik har det svårare än en person som inte har den eller någon annan problematik, det är liksom inte DET jag ifrågasätter eller bli irriterad över.
Jag ska ge dig ett exempel på vad det är som gör mig arg:

Person 1 skriver: "Jag tror att jag har drabbats av en depression, jag mår så dåligt, gråter varje dag, orkar ingenting osv"

Person 2 svarar: "Men det där är nog ingen depression utan vanlig nedstämdhet". En depression är mycket värre än så som du beskriver det"

Person 3: "Ja jag håller med Person 2. Jag har haft en riktig depression och då var jag så deprimerad att jag hade självmordstankar varje dag, jag skar mig och försökte fly eländet med droger. Jag fick diagnos och medicin. Jag tror inte att det du har är så farligt faktiskt. Måla en tavla eller något så ska du se att du mår bättre imorgon"

Hur FAN tror ni person 1 känner sig efter att ha fått dessa svar? Vilka är person 2 och 3 att tala om för person 1 vad en riktig depression är? att ta ifrån person 1 hennes/hans känslor eller upplevelser av det som hon/han just nu går igenom genom att antyda att man själv haft det värre? Vilka är person 2 och 3 att säga om person 1 lider eller inte? Vad är det som säger att en deprimerad person med självmordstankar automatiskt mår sämre än en deprimerad utan självmordstankar?

Är det NÅGON här som förstår hur jag menar?!

strulmaja

Äldre 14 Dec 00:31

#615

Ibland undrar jag varför jag ens anstränger mig. Som nu.

Jag lägger ner.

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 14 Dec 08:04

#616

Jättebra exempel med depressionen Strulmaja!

Anonym (hmm)

Äldre 14 Dec 08:25

#617

Fan, skrev ett jättebra inlägg och tryckte på fel knapp, skiit också
Ska skriva om det sen

Anonym (hmm)

Äldre 14 Dec 09:42

#618

Jo det jag skrev var att denna diskusion som är härinne nu tycker jag blir lite fel.

Alla har sina egna erfarenheter och jag tycker att det blir fel att man ska prata om sin barndom bara för att försöka övertyga någon annan. (även jag skrev) Vi vet ju bäst om oss själva och samtidigt är denna tråd kanon just för att man ska kunna jämföra symtom, vad som är vanligt vid ADD/ADHD och vad man undrar över. Naturligtvis kan ju inte någon annan veta vad/hur man känner, hur allvarligt det påverkar ens livssituation.
Vi kan ventilera små egenskaper som andra kanske känner igen, BEHÖVER ju inte bero på diagnos, men man kan ju ändå jämföra för att försöka bena ut vad som är vad eller?

Tycker att du strulmaja hade en poäng med det du skrev

Vi kan ju inte sätta diagnos på oss själva eller på någon annan, alla har sina problem mer eller mindre, men känner man att nått inte står helt rätt till så naturligvis försöker man kolla runt lite för att kunna få nån egen uppfattning av sig själv innan man kanske söker hjälp.

Jag vet ju själv inte om jag har ADD, men jag söker och söker för att få en förståelse för mig själv, läser runt överallt om fakta, symtom kriterier osv och känner igen mig i nästan allt som skrivs.
Men många diagnoser är ganska närbesläktade så Jag kan ju inte själv ställa min diagnos. Men jag ska be terapeuten om det så vi i allafall kan utesluta det om det nu INTE är ADD. Men jag kommer ju fortsätta söka efter vad problemet är, för problem ÄR det.

Ännu ett kanske virrigt inlägg bla bla bla
Tycker att vi ska fortsätta bena ut, kolla med andra här hur det kan se ut, få tips och råd från er som Har fått diagnos, ska påbörja diagnos eller bara har tankar och funderingar om detta.

Anonym (fått diagnos)

Äldre 14 Dec 10:02

#619

strulmaja skrev 2010-12-13 21:59:41 följande:

Alltså, förlåt, men jag kan inte låta bli att tro att den frustration du känner också bl.a är riktad mot någon speciell här i tråden. Att någon eller något inlägg i den här tråden triggade igång den här diskussionen överhuvudtaget är uppenbart.

Men varför?
Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att man i vuxen ålder, när man sitter där med villa, man och barn "kommer på" att det kanske är ADHD man har trots en "normal" bakgrund. Enligt den litteratur jag tagit del av är det i alla fall högst vanligt att det är först då många börja tänka och fundera och det är också många ggr så att det är först då dom har vardagsproblemen som vi tagit upp visar sig riktigt tydligt.

Men du menar att man med stor sannolikhet INTE har ADHD om man lyckats ta sig igenom skolan, skaffat barn och hus? Så tolkar jag det du skriver. Och DET om något tycker jag är ett märkligt sett att tänka på. Det är ungefär som att säga att alla som har ADHD är likadana. Det är dom/vi ju inte. Precis som vemsomhelst växer vi också upp med olika förutsättningar och en del av oss klarar oss igenom livet ganska bra men vad är det som säger att vi som lyckats ta oss hit inte också lidit och haft det jävligt tufft emellanåt? Eller måste man ha en totalkraschad skolgång bakom sig, ha varit sprutnarkoman och blivit diagnosticerad med 34 olika andra diagnoser för att ha mer rätt till en ADHD diagnos än någon som inte delar just de erfarenheterna? Har de som lyckats skaffa sig barn, ett välbetalt jobb och ett stort hus mindre rätt än andra till att känna, undra, fundera, tänka och söka svar och begära utredning?

Jag tolkar det du skriver som att det är så du ser på det och jag tycker du har fel.

NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!!!

Nu måste jag VERKLIGEN klargöra en sak:

Visst var det en urladdning från min sida, men INTE mot någon i tråden, ALLA i den här tråden skriver som att de var JAG SJÄLV som skrev!!! Min bitterhet riktade sig främst mot vissa personer jag sett stå i "rampljuset" på senaste tiden, som skrivit böcker och haft föreläsningar om "hur det är att ha ADHD/Aspergers" och när man läser så visar det sig att de i princip upptäckt det när de (hon, jag irriterar mig i nuläget just på henne och kommer inte på konkreta exempel på vilka mer det är som irriterat mig över tid) vid närmare 40 års ålder kom på att det "kanske är något som är lite fel om man alltid äter samma mat och tycker det kan vara förvirrande att organisera sig om man ska planera en busstur in till staden", i princip.

Det som skrivits här i denna tråd ser jag ALLT som VERKLIGA tecken på ADHD!!! Ni känns som mina systrar, eller själsfränder, på något sätt, jag har suttit och GAPAT av hur häpnadsväckande klockrena beskrivningar som hamnat på pränt här bland er! SNÄLLA förstå mig rätt nu!

Urladdningen från min sida handlade även om en ENORM bitterhet mot vården och mina föräldrar när det gäller hur jag behandlats under alla dessa år, i synnerhet eftersom jag varit som jag varit, utsatt mig för det jag utsatt mig för och mår som jag mår. JAG BORDE HA VARIT INLÅST!!! Jag kan då INTE SLÄPPA att människor med "lite småproblem" (återigen INTE någon i denna tråd!!!) får så pass mycket mer massiva resurser skickade sin väg, med utredningar och mediciner och uppföljningar och ekonomiska stödinsatser och vad det nu än må vara, när JAG som har så fruktansvärda problem och en självkänsla som ligger på minus INTE KAN TA FÖR MIG och TRO PÅ eller KRÄVA min RÄTT till de vårdinsatser jag skulle behöva! Jag är AVUNDSJUK! Att INGEN hjälpt mig eller hjälper mig på det sätt jag så desperat behöver gör ju att jag virrar in mig i ÄNNU större handlingsförlamning! TACK VARE ER här har jag på ett annat sätt kunnat dokumentera mina egna problem, kunnat sålla vad som är verkliga problem eller inte för MIG och jag är så OERHÖRT TACKSAM över er i denna tråden! Så nu när jag idag äntligen ska på läkarbesök har jag en MYCKET mer nyanserad dokumentation på papper, för tidigare har jag ALDRIG kunnat förmedla mig muntligt de FÅ gånger jag till slut faktiskt HAR fått träffa någon inom vården! Jag har INTE fått rätt insatser, jag DÖR om jag inte får dem snart! Jag håller ju aktivt/passivt på att ta livet av mig!

SNÄLLA FÖRSTÅ MIG RÄTT ISTÄLLET?

TjockKatt

Äldre 14 Dec 11:12

#620

Helt ärligt så är jag inte säker på vad du menar, och jag vågar inte svara på ditt inlägg ändå för jag vill inte ha fler missförstånd. Läste ditt inlägg från mobilen igår i sängen och låg och funderade tills jag somnade. Jag vet inte om jag är dum eller vad det handlar om, men jag förstår helt enkelt inte för tillfället. Det vore tråkigt om du lämnar tråden för någonting jag är säker på att vi kan lösa om du förklarar en gång till. Jag vill inte minimalisera någons problem, jag är kanske lite för logisk och lite för onyansierad, och har svårt att linda in det jag skriver som jag förstått att man ska göra. Jag känner mig jättedum nu, inte bara för att jag inte förstår, men också för att det verkar som om jag sårat dig utan att själv förstå det. Så snälla, ha lite tålamod med mig, förklara en gång till och stanna i tråden.

tjockkatt.webblogg.se

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL