Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

TjockKatt

Äldre 14 Dec 11:27

#621

Anonym (fått diagnos) skrev 2010-12-14 10:02:12 följande:

NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!!!

Nu måste jag VERKLIGEN klargöra en sak:

Visst var det en urladdning från min sida, men INTE mot någon i tråden, ALLA i den här tråden skriver som att de var JAG SJÄLV som skrev!!! Min bitterhet riktade sig främst mot vissa personer jag sett stå i "rampljuset" på senaste tiden, som skrivit böcker och haft föreläsningar om "hur det är att ha ADHD/Aspergers" och när man läser så visar det sig att de i princip upptäckt det när de (hon, jag irriterar mig i nuläget just på henne och kommer inte på konkreta exempel på vilka mer det är som irriterat mig över tid) vid närmare 40 års ålder kom på att det "kanske är något som är lite fel om man alltid äter samma mat och tycker det kan vara förvirrande att organisera sig om man ska planera en busstur in till staden", i princip.

Det som skrivits här i denna tråd ser jag ALLT som VERKLIGA tecken på ADHD!!! Ni känns som mina systrar, eller själsfränder, på något sätt, jag har suttit och GAPAT av hur häpnadsväckande klockrena beskrivningar som hamnat på pränt här bland er! SNÄLLA förstå mig rätt nu!

Urladdningen från min sida handlade även om en ENORM bitterhet mot vården och mina föräldrar när det gäller hur jag behandlats under alla dessa år, i synnerhet eftersom jag varit som jag varit, utsatt mig för det jag utsatt mig för och mår som jag mår. JAG BORDE HA VARIT INLÅST!!! Jag kan då INTE SLÄPPA att människor med "lite småproblem" (återigen INTE någon i denna tråd!!!) får så pass mycket mer massiva resurser skickade sin väg, med utredningar och mediciner och uppföljningar och ekonomiska stödinsatser och vad det nu än må vara, när JAG som har så fruktansvärda problem och en självkänsla som ligger på minus INTE KAN TA FÖR MIG och TRO PÅ eller KRÄVA min RÄTT till de vårdinsatser jag skulle behöva! Jag är AVUNDSJUK! Att INGEN hjälpt mig eller hjälper mig på det sätt jag så desperat behöver gör ju att jag virrar in mig i ÄNNU större handlingsförlamning! TACK VARE ER här har jag på ett annat sätt kunnat dokumentera mina egna problem, kunnat sålla vad som är verkliga problem eller inte för MIG och jag är så OERHÖRT TACKSAM över er i denna tråden! Så nu när jag idag äntligen ska på läkarbesök har jag en MYCKET mer nyanserad dokumentation på papper, för tidigare har jag ALDRIG kunnat förmedla mig muntligt de FÅ gånger jag till slut faktiskt HAR fått träffa någon inom vården! Jag har INTE fått rätt insatser, jag DÖR om jag inte får dem snart! Jag håller ju aktivt/passivt på att ta livet av mig!

SNÄLLA FÖRSTÅ MIG RÄTT ISTÄLLET?

Får jag fråga vem det handlar om? Skicka pm om du inte vill hänga ut någon, jag blev nyfiken.

Det där med vården är ett problem, för att kunna vara sjuk måste man vara frisk. Man måste vara så pass bra att man kan skrika sig blå för att någonting ska hända. Det är riktigt stört. Jag hoppas att du och alla andra kan få den hjälp dom behöver, ingen ska behöva må sådär dåligt om det finns hjälp att få!

Jag minns saker från min egen tonårstid när du skriver sådär. Människor som visserligen behövde hjälp just då, men inte de stora resurser dom faktiskt fick. Och människor i väldigt stort behov som inte fick den minsta hjälp, varken från skolan, föräldrar eller vården. Det gäller verkligen att skrika högst och göra mest väsen av sig, och det är det ingen sjuk människa som orkar. Har man då ingen som kan föra det livet åt en så är man körd, då erbjuds det ingenting.

Jag upplever också den här tråden som en aha-grej. Jag fick inte ens någon vidare förklaring till vad min diagnos innebar, och i det läget jag var i då så orkade jag inte bedriva egen forskning. Det är först nyligen jag faktiskt satt mig in i vad det innebär, och fått upp mitt självförtroende då jag insett att allt det jag sett som dåligt med mig, en del av det har faktiskt, inte en orsak så iallafall en förklaring. Jag är väldigt glad för den här tråden på det sättet. Jag förstår mig själv och mina svårigheter nu på ett helt annat sätt än tidigare, och jag är väldigt arg på mannen som utredde mig och personalen på bup som aldrig förklarade någonting för mig. Jag är ännu argare på mannen i fråga om han nu även missat huvudproblematiken och skrivit in en massa smådiagnoser som i sig är allvarliga och kräver hjälp vilket jag aldrig blivit erbjuden förutom medicinering. Om de diagnoserna nu dessutom kan tas bort och ersättas med en annan så är jag ännu argare då jag missat så mycket i mitt liv eftersom jag aldrig fått rätt stöd.

Ta hand om dig!

tjockkatt.webblogg.se

DunklaRum

Äldre 14 Dec 14:33

#622

Hej!
Jag snubblade över denna tråden igår, och jag tackar Gud för det! Alla lösa trådar i mitt liv börjar få ett sammanhang, jag tror jag kan ha ADD.

Jag har börjat må dåligt igen, känner igen tecknen från hur det har varit innan, med ångest, överdriven oro om att det skall hända något hos mina närstående, deppighet, väldigt svårt att somna, då de negativa tankarna tar upp hela min tillvaro som det är just nu.

Jag gjorde ett test på internet (jag vet att de inte är särskilt tillförlitliga men kan vara en fingervisning) som menade att jag antagligen hade ADD. Jag känner igen mig i alla de kriterier som finns då;

jag alltid har haft svårt att slutföra projekt såsom läxor, hemtentor, jobb osv. Vilket har försvårat mycket i min skolgång, jag har hoppat av flera gånger och försöker hela tiden gå min egen väg trots att studiegången för min utbildning är given, då jag har väldigt svårt för instruktioner, försöker hela tiden hitta egna lösningar och inte gå efter ordningen A,B,C,D utan snarare D,A,C,B. jag har enormt svårt att komma igång med saker och när jag väl kommer igång, så har jag 5-8 projekt igång samtidigt, vilket gör att inget av det blir slutfört, jag har alltid varit lättdistraherad och svårt att hålla fokus samt att jag ofta tappar bort viktiga papper och räkningar som gör att både skolgång och privatliv blivit kraftigt påverkat såsom betalningsanmärkningar, endast pga att jag inte kunnat fokusera tillräckligt för att sätta mig ner vid datorn och lägga in räkningen, utan det kommer alltid saker i vägen. Allt hänger på dagsformen, ibland klarar jag inte ens av enklaste sak som att ta en dusch eller göra mat, för orken finns helt enkelt inte där. Jag har alltid känt mig annorlunda, men har inte kunnat sätta fingret på vad, jag trodde det berodde på att jag var flata, fast den här känslan av att vara "udda" har jag inte lyckats skaka av mig trots jag kommit ut och allt är frid och fröjd med det. Såfort jag ska göra något viktigt som gå på arbetsintervju, styrelsemöte, skolan osv. så gruvar jag mig enormt mycket, har ångest flera dagar i förväg, och försöker hitta någon utväg till att slippa, för jag är så trött och har så låg självkänsla. Jag skall börja ett nytt jobb nästa vecka, och har inga "säkra utgångar" längre, då jag tackat ja till schemat, men jag vet inte om jag orkar. Allt är stora projekt för mig. FÖR stort. Jag har en förmåga att avbryta i samtal och börja prata om något helt annat, inte alltid det finns en röd tråd i det jag säger.

Det känns som om jag äntligen funnit det som jag hela mitt liv funderat över, jag har hela tiden trott att jag bara varit lat och bekväm, för jag kan inet på något sätt komma igång på dagen, hur jag än försöker. Detta har ju gjort att jag fått dålig självkänsla och trott att "bara jag tar tag i mig själv så går det", när jag väl gör det så blir det som sagt, många bollar i luften på en och samma gång som gör att inget blir klart, utan bara halvfärdigt.

Det som skrämmer mig nu är insikten om att det faktiskt kan vara ADD, samtidigt som jag är rädd för att det kanske inte alls är det, men vad är det då? Jag har skrivit ett brev och skall posta det till min läkare där jag förklarat läget osv. När nu det blir postat.. är SÄMST på att posta grejer i tid, anställningsavtalet som jag skrev under 1 december har jag fortfarande inte lagt på lådan..

Anonym (oj)

Äldre 14 Dec 14:53

#623

DunklaRum skrev 2010-12-14 14:33:37 följande:

Hej!
Jag snubblade över denna tråden igår, och jag tackar Gud för det! Alla lösa trådar i mitt liv börjar få ett sammanhang, jag tror jag kan ha ADD.

Jag har börjat må dåligt igen, känner igen tecknen från hur det har varit innan, med ångest, överdriven oro om att det skall hända något hos mina närstående, deppighet, väldigt svårt att somna, då de negativa tankarna tar upp hela min tillvaro som det är just nu.

Jag gjorde ett test på internet (jag vet att de inte är särskilt tillförlitliga men kan vara en fingervisning) som menade att jag antagligen hade ADD. Jag känner igen mig i alla de kriterier som finns då;

jag alltid har haft svårt att slutföra projekt såsom läxor, hemtentor, jobb osv. Vilket har försvårat mycket i min skolgång, jag har hoppat av flera gånger och försöker hela tiden gå min egen väg trots att studiegången för min utbildning är given, då jag har väldigt svårt för instruktioner, försöker hela tiden hitta egna lösningar och inte gå efter ordningen A,B,C,D utan snarare D,A,C,B. jag har enormt svårt att komma igång med saker och när jag väl kommer igång, så har jag 5-8 projekt igång samtidigt, vilket gör att inget av det blir slutfört, jag har alltid varit lättdistraherad och svårt att hålla fokus samt att jag ofta tappar bort viktiga papper och räkningar som gör att både skolgång och privatliv blivit kraftigt påverkat såsom betalningsanmärkningar, endast pga att jag inte kunnat fokusera tillräckligt för att sätta mig ner vid datorn och lägga in räkningen, utan det kommer alltid saker i vägen. Allt hänger på dagsformen, ibland klarar jag inte ens av enklaste sak som att ta en dusch eller göra mat, för orken finns helt enkelt inte där. Jag har alltid känt mig annorlunda, men har inte kunnat sätta fingret på vad, jag trodde det berodde på att jag var flata, fast den här känslan av att vara "udda" har jag inte lyckats skaka av mig trots jag kommit ut och allt är frid och fröjd med det. Såfort jag ska göra något viktigt som gå på arbetsintervju, styrelsemöte, skolan osv. så gruvar jag mig enormt mycket, har ångest flera dagar i förväg, och försöker hitta någon utväg till att slippa, för jag är så trött och har så låg självkänsla. Jag skall börja ett nytt jobb nästa vecka, och har inga "säkra utgångar" längre, då jag tackat ja till schemat, men jag vet inte om jag orkar. Allt är stora projekt för mig. FÖR stort. Jag har en förmåga att avbryta i samtal och börja prata om något helt annat, inte alltid det finns en röd tråd i det jag säger.

Det känns som om jag äntligen funnit det som jag hela mitt liv funderat över, jag har hela tiden trott att jag bara varit lat och bekväm, för jag kan inet på något sätt komma igång på dagen, hur jag än försöker. Detta har ju gjort att jag fått dålig självkänsla och trott att "bara jag tar tag i mig själv så går det", när jag väl gör det så blir det som sagt, många bollar i luften på en och samma gång som gör att inget blir klart, utan bara halvfärdigt.

Det som skrämmer mig nu är insikten om att det faktiskt kan vara ADD, samtidigt som jag är rädd för att det kanske inte alls är det, men vad är det då? Jag har skrivit ett brev och skall posta det till min läkare där jag förklarat läget osv. När nu det blir postat.. är SÄMST på att posta grejer i tid, anställningsavtalet som jag skrev under 1 december har jag fortfarande inte lagt på lådan..

Välkommen medsyster!
Du låter exakt som jag..

strulmaja

Äldre 14 Dec 15:15

#624

TjockKatt skrev 2010-12-14 11:12:46 följande:

Helt ärligt så är jag inte säker på vad du menar, och jag vågar inte svara på ditt inlägg ändå för jag vill inte ha fler missförstånd. Läste ditt inlägg från mobilen igår i sängen och låg och funderade tills jag somnade. Jag vet inte om jag är dum eller vad det handlar om, men jag förstår helt enkelt inte för tillfället. Det vore tråkigt om du lämnar tråden för någonting jag är säker på att vi kan lösa om du förklarar en gång till. Jag vill inte minimalisera någons problem, jag är kanske lite för logisk och lite för onyansierad, och har svårt att linda in det jag skriver som jag förstått att man ska göra. Jag känner mig jättedum nu, inte bara för att jag inte förstår, men också för att det verkar som om jag sårat dig utan att själv förstå det. Så snälla, ha lite tålamod med mig, förklara en gång till och stanna i tråden.

Var detta till mig? Jag utgår ifrån det.

Du har inte sårat mig och nej, jag tror inte att du är det minsta dum. Antingen missförstår vi varandra, har olika sätt att se det på eller så förstår vi helt enkelt inte varandra.

En liten förklaring till varför jag reagerar så starkt är för att jag är lite av en rättvisefascist. Jag (över)reagerar direkt när jag tycker mig se orättvisa, när någon är nedlåtande (så som jag tolkar det) mot någon annan eller när någon försöker sätta sig över mig eller andra. Det finns förklaringar till varför jag är så imot detta men det tänker jag inte ta upp här och nu.

Jag tolkade det som att du och Anonym (fått diagnos) ansåg att vissa här i tråden inte har eller har haft problem nog för att de skulle kunna klassas som ADHD eller ens symtom som kunde eller kan vara ADHD-relaterat. Någonting hände ju här i tråden efter att det här med dermotillomanin kom upp. Vi var några som skrev och berättade om vårt eget pillande sedan var du snabbt där och talade om hur irriterad det gjorde dig när människor trodde sig ha te.x dermotillomani när det egentligen "bara" handlar om lite vanligt pillande som alla sysslar med. Det inlägget reagerade jag på och sedan skrev du igen och förklarade dig och jag skrev igen och förklarade mig och det ordnade väl upp sig. Typ. Därefter skrev Anonym (fått diagnos) ett inlägg som återigen eldade upp mig. "Schargongen" i inlägget påminde om den i ditt (tyckte jag)... "Jag har minsann haft större problem än vad du har så det är mer synd om mig än om dig" ... eller "Ni har rena rama småproblemen jämfört med mig vad gör ni här egentligen?"

Jag kan faktiskt inte förklara det så mycket bättre än så här.
Jag kan inte styra det jag reagera över, känner jag. Sedan kanske jag inte hade behövt skriva något här när jag var mitt uppe i min "reaktion".

Peace

Anonym (hmm)

Äldre 14 Dec 15:33

#625

strulmaja skrev 2010-12-14 15:15:45 följande:

Var detta till mig? Jag utgår ifrån det.

Du har inte sårat mig och nej, jag tror inte att du är det minsta dum. Antingen missförstår vi varandra, har olika sätt att se det på eller så förstår vi helt enkelt inte varandra.

En liten förklaring till varför jag reagerar så starkt är för att jag är lite av en rättvisefascist. Jag (över)reagerar direkt när jag tycker mig se orättvisa, när någon är nedlåtande (så som jag tolkar det) mot någon annan eller när någon försöker sätta sig över mig eller andra. Det finns förklaringar till varför jag är så imot detta men det tänker jag inte ta upp här och nu.

Jag tolkade det som att du och Anonym (fått diagnos) ansåg att vissa här i tråden inte har eller har haft problem nog för att de skulle kunna klassas som ADHD eller ens symtom som kunde eller kan vara ADHD-relaterat. Någonting hände ju här i tråden efter att det här med dermotillomanin kom upp. Vi var några som skrev och berättade om vårt eget pillande sedan var du snabbt där och talade om hur irriterad det gjorde dig när människor trodde sig ha te.x dermotillomani när det egentligen "bara" handlar om lite vanligt pillande som alla sysslar med. Det inlägget reagerade jag på och sedan skrev du igen och förklarade dig och jag skrev igen och förklarade mig och det ordnade väl upp sig. Typ. Därefter skrev Anonym (fått diagnos) ett inlägg som återigen eldade upp mig. "Schargongen" i inlägget påminde om den i ditt (tyckte jag)... "Jag har minsann haft större problem än vad du har så det är mer synd om mig än om dig" ... eller "Ni har rena rama småproblemen jämfört med mig vad gör ni här egentligen?"

Jag kan faktiskt inte förklara det så mycket bättre än så här.
Jag kan inte styra det jag reagera över, känner jag. Sedan kanske jag inte hade behövt skriva något här när jag var mitt uppe i min "reaktion".

Peace

Anonym (Men dt är ju jag)

Äldre 14 Dec 15:58

#626

Visst, det finns säkert gradskillnader emellan hurdana problem vi som är här har, men jag tvivlar ju inte på att någon här tar upp annat än sådant som av personen själv upplevs som jobbigt, som ett problem.
Oavsett om det är "pillande" eller annat.

Fortsätter att läsa o. förundras, aha-upplevelse är redan nämnt o. det är tråden även för mig.

Dunkla rum - Välkommen o. vilken bra beskrivning, låter precis som en beskrivning av mig.

DunklaRum

Äldre 14 Dec 18:00

#627

Vad härligt att höra att folk känner igen sig i det jag lever med och i varje dag, att jag inte är ensam är en ENORM tröst och styrka!
Brevet till läkaren ligger nu i ett kuvert och tack vare min underbara fästmö kommer det skickas idag.
Jag är SÅ tacksam över denna tråd! Hoppas bli mycket klokare, försökte läsa från första början, men tålamod finns inte, så jag har hoppat fram och tillbaka. Ja, ni vet ju hur det är ;)

Anonym (19)

Äldre 14 Dec 20:40

#628

Hejhej!

Jag är 19 år och har alltid tyckt att mitt beteende är "avvikande".
och undrar om ett liv med ADD möjligen kan se ut såhär?:

Jag hörde alltid lärarna berätta för mina föräldrar sedan lågstadiet att jag "drömde mig bort" på lektionerna, inte gjorde uppgifter, var okoncentrerad (ritade eller tänkte) tappade bort och blev okontrollerbar om jag var arg.

Nu som "vuxen" glömmer jag bort allt, har ingen koll, och har svårt att få något vettigt gjort.
På varje möte eller träff med flera människor gör jag absolut ingenting, jag kan försvinna, tänka, kludda.
Jag vill inte, men jag orkar inte anstränga mig.
Det känns verkligen som en blockad i mitt huvud snarare än att jag skulle vara lat.

Jag har tappat bort otaliga pennor och nycklar i mitt liv, jag kan inte heller sköta relationer särskillt bra (särskillt nu när jag är deprimerad) jag failar att hålla rent hemma om jag inte är väldigt strikt mot mig själv. Jag kan inte hålla rutiner, jag klarar inte av att borsta tänderna varje dag - Jag måste tvinga mig själv att göra det och när jag gör det så håller det max i 1 vecka,
Det här gör även mitt barn lidande.

Jag vill, men har "blockaden".
Jag är även deprimerad och får ångestkänslor vid arbete (Har alltid haft, även på praktik i mellanstadiet)
Och kan inte jobba. Jag väntar i kö för samtalskontakt på ungdomspsyk. Och jag tror det är något fel på mig, det verkar ju som att alla inte kämpar för att klara av vardagen på ett "normalt" sätt?

Jag skulle vara jätte tacksam om någon skulle vilja säga sin åsikt!

Anonym (Men dt är ju jag)

Äldre 14 Dec 22:12

#629

Det är ett inslag om en tjej som rycker loss sina hårstrån på TLC just nu om någon mer har den kanalen o. är intresserad.

TjockKatt

Äldre 15 Dec 08:31

#630

strulmaja skrev 2010-12-14 15:15:45 följande:

Var detta till mig? Jag utgår ifrån det.

Du har inte sårat mig och nej, jag tror inte att du är det minsta dum. Antingen missförstår vi varandra, har olika sätt att se det på eller så förstår vi helt enkelt inte varandra.

En liten förklaring till varför jag reagerar så starkt är för att jag är lite av en rättvisefascist. Jag (över)reagerar direkt när jag tycker mig se orättvisa, när någon är nedlåtande (så som jag tolkar det) mot någon annan eller när någon försöker sätta sig över mig eller andra. Det finns förklaringar till varför jag är så imot detta men det tänker jag inte ta upp här och nu.

Jag tolkade det som att du och Anonym (fått diagnos) ansåg att vissa här i tråden inte har eller har haft problem nog för att de skulle kunna klassas som ADHD eller ens symtom som kunde eller kan vara ADHD-relaterat. Någonting hände ju här i tråden efter att det här med dermotillomanin kom upp. Vi var några som skrev och berättade om vårt eget pillande sedan var du snabbt där och talade om hur irriterad det gjorde dig när människor trodde sig ha te.x dermotillomani när det egentligen "bara" handlar om lite vanligt pillande som alla sysslar med. Det inlägget reagerade jag på och sedan skrev du igen och förklarade dig och jag skrev igen och förklarade mig och det ordnade väl upp sig. Typ. Därefter skrev Anonym (fått diagnos) ett inlägg som återigen eldade upp mig. "Schargongen" i inlägget påminde om den i ditt (tyckte jag)... "Jag har minsann haft större problem än vad du har så det är mer synd om mig än om dig" ... eller "Ni har rena rama småproblemen jämfört med mig vad gör ni här egentligen?"

Jag kan faktiskt inte förklara det så mycket bättre än så här.
Jag kan inte styra det jag reagera över, känner jag. Sedan kanske jag inte hade behövt skriva något här när jag var mitt uppe i min "reaktion".

Peace

Jag ska försöka förklara hur jag menade, och hoppas att vi förstår varandra.

Jag menar inte att någons problem är mindre än andras. Angående det där med skolan så är det bara utvärderingar av olika studier jag läst, och även egna slutsatser. Jag har aldrig sagt att man måste vara sputnarkoman som hoppade av skolan i ettan och har dragit på sig 25 olika diagnoser, det enda jag sagt är att det är svårt att ha en normal skolgång, enligt normen, när man har en bokstavsdiagnos. Jag har aldrig sagt att det är omöjligt, men att det är svårare.
Jag har inte heller sagt att människor som känt igen sig i beskrivningen av dermatillomani inte lider av detta. Men utifrån det som skrevs ville jag bara backa bandet en aning och förklara att det är ett svårt handikappande tillstånd och att det är vanligt med pillande bland addare utan att det för den sakens skull är någonting som går att diagnosera som tvångssyndrom. Men det kan givetvis vara väldigt jobbigt ändå.
Jag tror absolut inte att någon här "lider" varken mer eller mindre än vad jag gör. Det går inte att mäta och ställa problem mot varandra. Saker och ting påverkar människor olika, och det tänker jag inte ens ge mig på att förklara mer än så.

Precis som du inte kan styra över hur du reagerar har jag också svårt. Jag saknar dessutom förmåga att linda in saker, vilket jag sagt tidigare, vilket gör att det jag säger låter hårdare än det jag menar. Jag jobbar på det.

tjockkatt.webblogg.se

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL