Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

TjockKatt

Äldre 15 Dec 08:34

#631

Anonym (19) skrev 2010-12-14 20:40:26 följande:

Hejhej!

Jag är 19 år och har alltid tyckt att mitt beteende är "avvikande".
och undrar om ett liv med ADD möjligen kan se ut såhär?:

Jag hörde alltid lärarna berätta för mina föräldrar sedan lågstadiet att jag "drömde mig bort" på lektionerna, inte gjorde uppgifter, var okoncentrerad (ritade eller tänkte) tappade bort och blev okontrollerbar om jag var arg.

Nu som "vuxen" glömmer jag bort allt, har ingen koll, och har svårt att få något vettigt gjort.
På varje möte eller träff med flera människor gör jag absolut ingenting, jag kan försvinna, tänka, kludda.
Jag vill inte, men jag orkar inte anstränga mig.
Det känns verkligen som en blockad i mitt huvud snarare än att jag skulle vara lat.

Jag har tappat bort otaliga pennor och nycklar i mitt liv, jag kan inte heller sköta relationer särskillt bra (särskillt nu när jag är deprimerad) jag failar att hålla rent hemma om jag inte är väldigt strikt mot mig själv. Jag kan inte hålla rutiner, jag klarar inte av att borsta tänderna varje dag - Jag måste tvinga mig själv att göra det och när jag gör det så håller det max i 1 vecka,
Det här gör även mitt barn lidande.

Jag vill, men har "blockaden".
Jag är även deprimerad och får ångestkänslor vid arbete (Har alltid haft, även på praktik i mellanstadiet)
Och kan inte jobba. Jag väntar i kö för samtalskontakt på ungdomspsyk. Och jag tror det är något fel på mig, det verkar ju som att alla inte kämpar för att klara av vardagen på ett "normalt" sätt?

Jag skulle vara jätte tacksam om någon skulle vilja säga sin åsikt!

Hej, kul att inte vara yngst längre.

Det låter absolut som om du har det väldigt jobbigt. Skönt att du står i kö iallafall, även om det inte är kul med själva köandet, men att någonting är på väg att hända. Ta upp dina misstankar där och se vad dom säger!

tjockkatt.webblogg.se

strulmaja

Äldre 15 Dec 10:01

#632

TjockKatt skrev 2010-12-15 08:31:16 följande:

Jag ska försöka förklara hur jag menade, och hoppas att vi förstår varandra.

Jag menar inte att någons problem är mindre än andras. Angående det där med skolan så är det bara utvärderingar av olika studier jag läst, och även egna slutsatser. Jag har aldrig sagt att man måste vara sputnarkoman som hoppade av skolan i ettan och har dragit på sig 25 olika diagnoser, det enda jag sagt är att det är svårt att ha en normal skolgång, enligt normen, när man har en bokstavsdiagnos. Jag har aldrig sagt att det är omöjligt, men att det är svårare.
Jag har inte heller sagt att människor som känt igen sig i beskrivningen av dermatillomani inte lider av detta. Men utifrån det som skrevs ville jag bara backa bandet en aning och förklara att det är ett svårt handikappande tillstånd och att det är vanligt med pillande bland addare utan att det för den sakens skull är någonting som går att diagnosera som tvångssyndrom. Men det kan givetvis vara väldigt jobbigt ändå.
Jag tror absolut inte att någon här "lider" varken mer eller mindre än vad jag gör. Det går inte att mäta och ställa problem mot varandra. Saker och ting påverkar människor olika, och det tänker jag inte ens ge mig på att förklara mer än så.

Precis som du inte kan styra över hur du reagerar har jag också svårt. Jag saknar dessutom förmåga att linda in saker, vilket jag sagt tidigare, vilket gör att det jag säger låter hårdare än det jag menar. Jag jobbar på det.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela.
Det är ju på något sätt lite tragikomiskt med missförstånd och feltolkningar i just den här tråden.

Jag kan faktiskt inte redogöra för vad exakt det var jag gick igång på. Jag gör sådär ganska ofta har jag märkt, går igång på något, men sedan när jag landat eller när lugnet lagt sig igen kan jag inte ens redogöra för vad det var som triggat mig. Samma sak med roliga historier, intressanta samtal eller vad det nu är jag ska återberätta. Det går inte för då har jag glömt alla viktiga detaljer så den jag återberätta allt för förstår ingenting och jag står där som ett dumt fån. Jag vet inte hur många ggr jag sagt: Äh, det var roligare än det låter som.
För när jag fick det berättat för mig var det roligt men när jag själv ska berätta blir det bara pannkaka av allt.

Tack för ditt svar i alla fall. Men jag lämnar den diskussionen nu. Dels för att jag helt enkelt inte orkar "tjafsa" mer. Just nu, sedan igår, är jag inne i en sån där låg period igen, där jag inte har någon som helst energi, känner mig nedstämd och allmänt less.

TjockKatt

Äldre 15 Dec 10:24

#633

strulmaja skrev 2010-12-15 10:01:19 följande:

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela.
Det är ju på något sätt lite tragikomiskt med missförstånd och feltolkningar i just den här tråden.

Jag kan faktiskt inte redogöra för vad exakt det var jag gick igång på. Jag gör sådär ganska ofta har jag märkt, går igång på något, men sedan när jag landat eller när lugnet lagt sig igen kan jag inte ens redogöra för vad det var som triggat mig. Samma sak med roliga historier, intressanta samtal eller vad det nu är jag ska återberätta. Det går inte för då har jag glömt alla viktiga detaljer så den jag återberätta allt för förstår ingenting och jag står där som ett dumt fån. Jag vet inte hur många ggr jag sagt: Äh, det var roligare än det låter som.
För när jag fick det berättat för mig var det roligt men när jag själv ska berätta blir det bara pannkaka av allt.

Tack för ditt svar i alla fall. Men jag lämnar den diskussionen nu. Dels för att jag helt enkelt inte orkar "tjafsa" mer. Just nu, sedan igår, är jag inne i en sån där låg period igen, där jag inte har någon som helst energi, känner mig nedstämd och allmänt less.

Jag känner likadant.

Haha, men det är lite samma här. Du märker ju själv. Först eldar jag upp mig som sjutton, sen missförstår folk och sen kan jag inte förklara det så att folk begriper.

Man kanske borde lära sig att tänka innan man talar/skriver. Det där med att återge är svårt, likadant om man tänker på något roligt. Man kan skratta läppen av sig, och sedan när man ska förklara ser alla ut som frågetecken. Det blir aldrig som man tänkt sig när man väl framför det.

Ja, jag tycker vi lämnar det. Jag hoppas iallafall att du förstår att det inte var illa ment. Jag är inte så pigg jag heller, kan inte ens ta mig till skolan och det är avslutning i morgon. Kul att sumpa hela sista veckan, det skulle beslutas om julbord och grejer och jag vet inte ens om jag blev medräknad. Ingen som kontaktar mig ändå. Skiter i allt. En dag kvar.
Hoppas du mår bättre snart. Har du någon hjälp när du mår såhär?

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 15 Dec 10:37

#634

Igår fick jag äntligen tag i min journal från min utredning. Rätt jobbigt att läsa, speciellt när man inser hur missförstådd man var av utredaren. Han har verkligen tolkat mig helt fel och skrivit saker som inte stämmer alls. Diagnosen jag har är helt klart rätt, ett av testerna är gränsvärdet för diagnos 36 . Jag fick femtio poäng. Men resten? Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara så feltolkat, och det gör mig riktigt less. Han förklarade ett par problem med de diagnoser jag fick (4 st, även om två troligtvis är felaktiga då en går in i diagnosen jag misstänker, och den andra saknar totalt stöd då jag inte fått genomgå en hjärnröntgen), men han har ju totalt missat grundproblematiken.

Jag känner mig helt tom, så mycket hjälp jag hade behövt och varit berättigad vid en korrekt diagnosering, och som jag nu fått överleva utan så gott det går, vilket gjort att jag förstört och misslyckas med så mycket i mitt liv.

Idag ska jag till hjärnskynklis och diskutera det hela med henne. Jag hoppas verkligen att hon är iallafall någolunda påläst i det här och kan hjälpa mig förstå det hela.

tjockkatt.webblogg.se

strulmaja

Äldre 15 Dec 10:40

#635

TjockKatt skrev 2010-12-15 10:24:25 följande:

Jag känner likadant.

Haha, men det är lite samma här. Du märker ju själv. Först eldar jag upp mig som sjutton, sen missförstår folk och sen kan jag inte förklara det så att folk begriper.

Man kanske borde lära sig att tänka innan man talar/skriver. Det där med att återge är svårt, likadant om man tänker på något roligt. Man kan skratta läppen av sig, och sedan när man ska förklara ser alla ut som frågetecken. Det blir aldrig som man tänkt sig när man väl framför det.

Ja, jag tycker vi lämnar det. Jag hoppas iallafall att du förstår att det inte var illa ment. Jag är inte så pigg jag heller, kan inte ens ta mig till skolan och det är avslutning i morgon. Kul att sumpa hela sista veckan, det skulle beslutas om julbord och grejer och jag vet inte ens om jag blev medräknad. Ingen som kontaktar mig ändå. Skiter i allt. En dag kvar.
Hoppas du mår bättre snart. Har du någon hjälp när du mår såhär?

Att tänka före jag talar eller skriver ligger inte för mig

Men jo, jag förstår att det inte var illa menat.

Det här med din skola och avslutningen.
Nu kanske inte det är riktigt samma sak, jag vet inte. Men jag kan vara sådär att jag ger järnet i början, engagera mig massor, pluggar, kommer med idéer osv men så, när det väl gäller, som sista veckan, eller dagen innan tappar jag ALL lust och failar hela skiten p.g.a det. Är det så det är för dig nu? Jag är sådan med allt. Eldar upp mig som fan, planerar stort, att jag ska fest eller att jag ska träffa vänner eller vad det nu är men så när det liksom närmar sig dagen D, då får jag ångest och skiter i allt. Undrar vad deta beror på? Hoppas du också mår bättre snart. Det är allt annat än roligt att må såhär

Nej, jag har ingen hjälp. Jag har ju min man men han förstår ju inte riktigt. Han försöker dock och det hjälper ju lite. Men ibland tänker jag att allt vore så mycket enklare om jag hade en diagnos som jag kunde trycka upp i ansiktet på folk och säga: HÄR! Här är varför jag mår som en jävla skata, HÄR är varför jag beter mig som jag gör! Inte för att använda diagnosen som en ursäkt men som en förklaring och inte minst, som en slags talesman när jag själv inte orka snacka och förklara mig. Är så trött på det.

strulmaja

Äldre 15 Dec 10:43

#636

Anonym (Men dt är ju jag) skrev 2010-12-14 22:12:40 följande:

Det är ett inslag om en tjej som rycker loss sina hårstrån på TLC just nu om någon mer har den kanalen o. är intresserad.

Tack! Jag såg sista haltimmen eller så. Intressant!

strulmaja

Äldre 15 Dec 10:51

#637

TjockKatt skrev 2010-12-15 10:37:35 följande:

Igår fick jag äntligen tag i min journal från min utredning. Rätt jobbigt att läsa, speciellt när man inser hur missförstådd man var av utredaren. Han har verkligen tolkat mig helt fel och skrivit saker som inte stämmer alls. Diagnosen jag har är helt klart rätt, ett av testerna är gränsvärdet för diagnos 36 . Jag fick femtio poäng. Men resten? Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara så feltolkat, och det gör mig riktigt less. Han förklarade ett par problem med de diagnoser jag fick (4 st, även om två troligtvis är felaktiga då en går in i diagnosen jag misstänker, och den andra saknar totalt stöd då jag inte fått genomgå en hjärnröntgen), men han har ju totalt missat grundproblematiken.

Jag känner mig helt tom, så mycket hjälp jag hade behövt och varit berättigad vid en korrekt diagnosering, och som jag nu fått överleva utan så gott det går, vilket gjort att jag förstört och misslyckas med så mycket i mitt liv.

Idag ska jag till hjärnskynklis och diskutera det hela med henne. Jag hoppas verkligen att hon är iallafall någolunda påläst i det här och kan hjälpa mig förstå det hela.

En sak som jag är nyfiken över är hur man lyckas bli "fri" från gamla diagnoser. Måste man utredas på nytt eller räcker det med ett samtal hos en psykolog? Jag har en 3-4 diagnoser i ryggsäcken och jag vågar nog påstå att INGEN av dom stämmer in på mig idag. Jag har inte brytt mig så mycket tills nu... jag vill inte vara stämplad med en diagnos som inte är jag.

TjockKatt

Äldre 15 Dec 10:59

#638

strulmaja skrev 2010-12-15 10:40:15 följande:

Att tänka före jag talar eller skriver ligger inte för mig

Men jo, jag förstår att det inte var illa menat.

Det här med din skola och avslutningen.
Nu kanske inte det är riktigt samma sak, jag vet inte. Men jag kan vara sådär att jag ger järnet i början, engagera mig massor, pluggar, kommer med idéer osv men så, när det väl gäller, som sista veckan, eller dagen innan tappar jag ALL lust och failar hela skiten p.g.a det. Är det så det är för dig nu? Jag är sådan med allt. Eldar upp mig som fan, planerar stort, att jag ska fest eller att jag ska träffa vänner eller vad det nu är men så när det liksom närmar sig dagen D, då får jag ångest och skiter i allt. Undrar vad deta beror på? Hoppas du också mår bättre snart. Det är allt annat än roligt att må såhär

Nej, jag har ingen hjälp. Jag har ju min man men han förstår ju inte riktigt. Han försöker dock och det hjälper ju lite. Men ibland tänker jag att allt vore så mycket enklare om jag hade en diagnos som jag kunde trycka upp i ansiktet på folk och säga: HÄR! Här är varför jag mår som en jävla skata, HÄR är varför jag beter mig som jag gör! Inte för att använda diagnosen som en ursäkt men som en förklaring och inte minst, som en slags talesman när jag själv inte orka snacka och förklara mig. Är så trött på det.

Nä, det måste ju ut såfort man tänkt det!

Annars glömmer man bort!

Jo, lite sådär är det. I början går allt jättebra men med tiden blir det sämre. Jag har svårt att ta mig till skolan, men när jag väl är där går det bra. Jag får bra betyg på inlämningar och så, när jag väl tar mig tid till dom. Jag sitter alltid i absolut sista minuten och hetsskriver, undra vilket resultat jag skulle kunna uppnå om jag bearbetade texten under lång tid istället för att skriva och skicka i ett svep.

Det är sista minuten det faller. Nu skulle jag till skolan på morgonen, men det blev inte av. Sista lektionen kan jag ju gå på iallafall, tänkte jag då. Men nä, den börjar nu, och jag är hemma... Vid tolv ska jag iallafall till min gamla praktikplats och hälsa på, det måste jag göra. Sen vid halv fyra ska jag till vc. Det måste jag också. Det känns jättetungt just nu, har inte lust att träffa folk alls, men jag måste göra någonting av nytta idag, annars blir det värre.

Jag förstår vad du menar. Jag använder inte min diagnos som ursäkt, men jag använder den ibland, som du säger, som en förklaring när folk inte förstår hur jag kan vara så *random input*. Nej, det är svårt för utomstående att tänka sig in i problematiken, kan jag tänka mig. Min kille är likadan, när jag inte klarar saker flinar han uppmuntrande och säger "det är bara och göra!". Jaha. Det var ju bra. Liksom.

Jag minns inte riktigt hur det var för dig, väntade du på utredning eller? Det låter ju inte som du har någon kontakt med vården av det du skriver i inlägget ovan. Det vore nog en idé att ta upp det isåfall, så att du med tiden kan få de rätta verktygen för att klara av din vardag iallafall lite lättare.

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 15 Dec 11:06

#639

strulmaja skrev 2010-12-15 10:51:58 följande:

En sak som jag är nyfiken över är hur man lyckas bli "fri" från gamla diagnoser. Måste man utredas på nytt eller räcker det med ett samtal hos en psykolog? Jag har en 3-4 diagnoser i ryggsäcken och jag vågar nog påstå att INGEN av dom stämmer in på mig idag. Jag har inte brytt mig så mycket tills nu... jag vill inte vara stämplad med en diagnos som inte är jag.

Bra fråga! Det beror på vad det är för diagnoser, skulle jag misstänka. Vissa personlighetsstörningar, tex Borderline, går ju att bli frisk ifrån sägs det. En del är rätt vida, och det finns garanterat risker att folk blir felaktigt diagnoserade, tex schizofreni och bipolär. Jag tror nog att man får ha ett samtal med någon som kan ge bedömningen om man passar in i kriterierna fortfarande. Jag vet inte hur utredningar går till, förutom de npf, så jag kan tyvärr inte svara bättre än så. Men jag vet folk som tex fått en massa udda diagnoser, personlighetsstörningar osv, och så har det visat sig vara aspergers eller annan autism.
Ett klassisk exempel är ju de som är äldre och i barndomen fick den hemska MBD-diagnosen, och i vuxen ålder fått den ändrad till tex adhd eller damp.
Tex tvångssyndrom går ju också att bli frisk ifrån med terapi och medicin, även om det inte går för alla.
Det är värt att kolla upp, jag ska göra det med min ena, den vill jag absolut inte ha då det inte finns några belägg för den, mest spekuleringar.

tjockkatt.webblogg.se

Anonym (fått diagnos)

Äldre 15 Dec 11:09

#640

Nåja, min förklaring verkade inte accepteras, men det kan jag kanske inte begära heller. Mitt ursinne kom från att jag INTE har fått hjälp och INTE har fått diagnoser, medan så många andra har fått det, men det kvittar. Att ingen någonsin fångat upp mig när jag utsatt mig för de fruktansvärda saker jag gjort mot mig själv och min kropp, gör mig bitter.

Igår var jag hos läkaren och nu ÄNTLIGEN kommer jag få utredas för AS, vilket jag tror är mitt egentliga grundproblem. Jag fick även medicin mot dermatillomanin/dermatofagin.

Så det känns ju skönt. Det är det jag har väntat på i 29½ år.

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL