ADD symptom hos vuxna

Jag har nog också lite tourettes, i den bemärkelsen att jag använder förutbestämda ord i ramsor i olika kombinationer för att jag inte har något att säga. Vill inte avslöja vilka ord det handlar om, men de är egenpåhittade. Jag har alltid en låt eller fras på huvudet och jag skrattar också vid "olämpliga" tillfällen.

Däremot så AVSKYR jag practical jokes! Att bara se någon annan utsättas ger mig enorm ångest, jag mår riktigt dåligt av bara tanken!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2010-12-20 07:39:06 följande:div>Jag får också tvångssångssyndromet dth="15" height="15"> fast hos mig är det bara i huvudet, jag sjunger inte öppet hehe

Sen detta med att skratta, jag skrattar aldrig högt om nån trillar eller när det händer grejer (roliga) tycker det är så pinsamt för deras skull å det skulle ju bli värre om jag skrattade också. Men därimot för några år sen, fick jag världens skrattbryt i tunnelbanan. Stod själv i gången, kommer inte i håg vad jag skrattade åt men börjar helt plötsligt gapskratta, kunde inte sluta å folk glodde å undrade säkert vad det var med mig.
Jag var tvungen att gå av några stationer innan å ta nästa tunnelbana när jag lugnat ner mig :)
Det kan jag börja skratta åt än i dag.
Häromdagen skulle jag hälla kaffebönor i kaffemaskinen å hälde i tacochips i stället! höll på att skratta i hjäl mig, så fort jag ska berätta det för nån så går det inte för jag skrattar för mycket.

Skrattar oftast åt mina bilder i huvudet som jag kan se i bland, behöver inte ha med situationen att göra utan jag kan vidareutveckla det nån berättar å så står jag å skrattar åt nått helt annat å dom står som fån.
Har jag väl börjat skratta så kan jag knappt sluta, tårarna sprutar.

Sen diskuterar jag ofta med mig själv i huvudet te x inför ett möte, å svarar i förväg på vad dom eventuellt kan ha för frågor, måste känna känslan av att jag säger rätt och vet vad jag ska svara innan jag kommer dit. lyckas ju inte alltid bli så som mina diskutioner var från början i mitt huvud hehe

Enligt min psykolog är det olika för olika folk hur man tänker i bilder,ord, färger osv div>Det jag skrev tidigare kanske uppfattades som att jag går omkring på stan, står i kön inne på Ica och tvångssjunger högt men så är det alltså inte. Nog för att det kan komma över mig men då stannar det i huvudet. In public kan jag behärska mig. Likaså det här med skrattandet.
Det har hänt ett par ggr att jag skrattat högt rakt ut, att jag inte kunnat kontrollera att det kommer men sedan kommit på mig själv och skämts. Jag vill verkligen inte framstå här som en empatistörd människa.... det är jag inte, åtminstone TROR jag inte det.
Ibland känns det som om jag nästan har för mycket empati och medkänsla för andra att det blir jobbigt. Det är bekant det här med att sortera intryck, tankar och känslor som jag har problem med.

Är det förresten någon som vet om människor med add/adhd har minskad empati? Det kanske bara är så att det kan verka så just p.g.a svårigheterna att sortera all inkommande information.

Jag skrattar också åt mina egna inre bilder och precis som du vidareutvecklas det i huvudet. Jag kan skratta 10 minuter efter ett skämt berättats, när alla andra tystnat för att jag ser allt framför mig i tankarna. Då brukar jag få höra att ja, ja det räcker nu, SÅ kul var det inte. Men de har ju ingen aning! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2010-12-20 09:24:39 följande:div>jösses, glömde släcka ljusen i adventsstaken när jag lämnade lillkillen på dagis! fan nu ska jag inte tända mer ljus! vilket rikspucko man är!!div>Sätt upp en lapp/skylt på ytterdörren "Släck ljusen". Alla borde ha en sådan. Även jag.
Jag borde även ha skyltar med "Glöm ej mobilen, nycklarna, plånboken", "Glöm ej låsa dörren", "Glöm inte mössa och vantar", "Glöm ej låsa bilen" osv osv.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-20 09:29:54 följande:div>Är det förresten någon som vet om människor med add/adhd har minskad empati? Det kanske bara är så att det kan verka så just p.g.a svårigheterna att sortera all inkommande information.

 div>Alltså, jag tycker faktiskt att det där är så svårt att säga... Empati innebär ju att man har förmåga att sätta sig in i andra människors situation och förstå dem. Det kan jag. Det innebär dock inte att jag tycker att de är mindre idiotiska fanskap som resonerar som de gör ibland. Vissa människor skulle kalla mig empatilös, medan jag faktiskt ser det som tvärtom. Jag förstår tex mycket väl varför man försätter sig i idiotiska situationer, och jag förstår också varför man måste väva in sig i orgier av försvarsmekanismer för att rättfärdiga idiotin. MEN, jag är INTE så dum så att jag tyst accepterar att man gör det. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Jag tycker det är galet att det läggs anspråk på att tolka ordet rätt, men bara om man använder det "snällt", liksom? Då är det inte empati, det är... Hmmmmmm. Sympati möjligtvis, men det är INTE att sätta sig in i nån annans situation. Om du förstår hur jag menar. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2010-12-20 10:00:56 följande:div>Alltså, jag tycker faktiskt att det där är så svårt att säga... Empati innebär ju att man har förmåga att sätta sig in i andra människors situation och förstå dem. Det kan jag. Det innebär dock inte att jag tycker att de är mindre idiotiska fanskap som resonerar som de gör ibland. Vissa människor skulle kalla mig empatilös, medan jag faktiskt ser det som tvärtom. Jag förstår tex mycket väl varför man försätter sig i idiotiska situationer, och jag förstår också varför man måste väva in sig i orgier av försvarsmekanismer för att rättfärdiga idiotin. MEN, jag är INTE så dum så att jag tyst accepterar att man gör det. dth="15" height="15">

Jag tycker det är galet att det läggs anspråk på att tolka ordet rätt, men bara om man använder det "snällt", liksom? Då är det inte empati, det är... Hmmmmmm. Sympati möjligtvis, men det är INTE att sätta sig in i nån annans situation. Om du förstår hur jag menar. dth="15" height="15">div>Ja det är svårt det där. Nog kan jag också sätta mig in i och förstå andra människor men precis som du skriver innebär ju inte det att jag tyst accepterar det. Jag har aldrig blivit kallas empatilös däremot har jag fått höra att jag kan ha en hård approach gentemot andra, att jag  kan bli lite besserwissrig och det kan nog stämma även om det inte är så jag vill framstå. 

Men det här med empatin har jag tänkt på tidigare. Jag gjorde massa dumma saker när jag var yngre där nog vissa skulle mena att jag var empatilös eller iaf empatistörd. Men det är så svårt att säga. Det kan ju lika gärna ha varit uttryck för något annat.. frustration, ilska etc hemifrån. Det är svårt med sådana ord... empatilös... empatistörd... finns ju SÅ mycket att ta hänsyn till, tänker jag, innan man kan stämpla någon som något.   

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-20 09:35:51 följande:div>Sätt upp en lapp/skylt på ytterdörren "Släck ljusen". Alla borde ha en sådan. Även jag.
Jag borde även ha skyltar med "Glöm ej mobilen, nycklarna, plånboken", "Glöm ej låsa dörren", "Glöm inte mössa och vantar", "Glöm ej låsa bilen" osv osv.div>Hehe det sitter redan ett stooort klistermärke på ytterdörren.
GLÖM INTE ATT SLÄCKA LJUSEN!
Skulle också behövt en skylt,  kolla så du har kläder/byxor på dig när du går ut! hahaha
Brukar komma utanför porten å så ilar det till i magen, Tänk om jag inte har byxor på mig!!
men självklart har jag alltid det dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Empatilös.....jag kan vara empatilös men samtidigt "känna" av andra, få tårar i ögonen av filmer, när någon vinner nått mm Så jag vet inte heller detta med empatilös, när/var/hur.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-20 10:35:58 följande:div>Ja det är svårt det där. Nog kan jag också sätta mig in i och förstå andra människor men precis som du skriver innebär ju inte det att jag tyst accepterar det. Jag har aldrig blivit kallas empatilös däremot har jag fått höra att jag kan ha en hård approach gentemot andra, att jag  kan bli lite besserwissrig och det kan nog stämma även om det inte är så jag vill framstå. 

Men det här med empatin har jag tänkt på tidigare. Jag gjorde massa dumma saker när jag var yngre där nog vissa skulle mena att jag var empatilös eller iaf empatistörd. Men det är så svårt att säga. Det kan ju lika gärna ha varit uttryck för något annat.. frustration, ilska etc hemifrån. Det är svårt med sådana ord... empatilös... empatistörd... finns ju SÅ mycket att ta hänsyn till, tänker jag, innan man kan stämpla någon som något.   div>När jag talade med mina föräldrar häromdagen så var en av frågorna om jag saknade/saknar empati. Det anser de att jag gjorde.

Däremot så är det helt enkelt så att jag ser det annorlunda. Som exempel, en människa idag anses vara empatisk om den tycker synd om en misshandlad kvinna samtidigt som denne kallar vissa för arbetslösa latmaskar för att de inte har något jobb. Jag ser det tvärtom, jag förstår mycket väl varför en kvinna "ääälskar sin man för han är ju så snäääääl IBLAND", men jag tycker det är hon som är en idiot som inte ser klart och som väljer att stanna i en situation där hon är blind för verkligheten. Samtidigt så tror jag inte det finns några arbetslösa lata idioter, generellt, jag tror att alla som sitter i en sån sits gör det av anledningar som ingen vet om och jag anser att man är dum i huvudet om man dömer på så lösa grunder. Alltså anser jag mig vara mer empatisk? Jag har också varit tillsammans med "idioter", men jag vet nu i efterhand att det handlade om mina egna bekräftelsebehov och brister, tex. And so on.

Så jag förstår liksom inte hur människor tänker. Jag lider tydligen av någon sorts trotssyndrom... Men sanningen är att hur jag än försöker så förstår jag inte generella sociala "faktum", för jag tycker de är helt uppfuckade.

Jag menar, really, vem har mest realistisk syn på saken och vem har mest inlevelseförmåga egentligen, då? Om man jämför dessa två exempel?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2010-12-20 11:11:28 följande:div>När jag talade med mina föräldrar häromdagen så var en av frågorna om jag saknade/saknar empati. Det anser de att jag gjorde.

Däremot så är det helt enkelt så att jag ser det annorlunda. Som exempel, en människa idag anses vara empatisk om den tycker synd om en misshandlad kvinna samtidigt som denne kallar vissa för arbetslösa latmaskar för att de inte har något jobb. Jag ser det tvärtom, jag förstår mycket väl varför en kvinna "ääälskar sin man för han är ju så snäääääl IBLAND", men jag tycker det är hon som är en idiot som inte ser klart och som väljer att stanna i en situation där hon är blind för verkligheten. Samtidigt så tror jag inte det finns några arbetslösa lata idioter, generellt, jag tror att alla som sitter i en sån sits gör det av anledningar som ingen vet om och jag anser att man är dum i huvudet om man dömer på så lösa grunder. Alltså anser jag mig vara mer empatisk? Jag har också varit tillsammans med "idioter", men jag vet nu i efterhand att det handlade om mina egna bekräftelsebehov och brister, tex. And so on.

Så jag förstår liksom inte hur människor tänker. Jag lider tydligen av någon sorts trotssyndrom... Men sanningen är att hur jag än försöker så förstår jag inte generella sociala "faktum", för jag tycker de är helt uppfuckade.

Jag menar, really, vem har mest realistisk syn på saken och vem har mest inlevelseförmåga egentligen, då? Om man jämför dessa två exempel?div>Ska vi snacka trotsyndrom så snackar du med rätt person. Fyfan om jag ändå hade fått en krona för alla ggr jag fått höra att jag är trotsig! Ibland undrar jag om det är ett ord folk häver ur sig när de inte orkar diskutera mer. Äh, du är bara trotsig, du vill inte förstå!
Jag ser också saker och ting annorlunda. För mig är det normalt men för andra annorlunda. Exemplena du tar upp i inlägget ser jag på samma sätt som du men jag avfärdar inte kvinnan som blir misshandlad som en idiot och tänker "skyll dig själv som stannar" för jag tänker att om hon verkligen insåg idiotin med att stanna så skulle hon gå men man tänker ju inte direkt klart och förnuftigt i en sådan situation, försvarsmekanismerna är påkopplade och jobbar för fullt och dessa kanske man inte ens ärmedveten om. Inte förrän efteråt.

Jag tycker att din syn är realistisk. Din inlevelseförmåga också. Jag tror att du fått uppleva och lära dig allt "the hard way" och när man väl lyckats ta sig ur det och blivit starkare igen tror jag man har en förmåga till att reflektera och begrunda saker på ett annat sätt...ett sätt som av andra kan uppfattas som kallt, hårt och emaptilöst när det i själva verket faktiskt är den bistra sanningen och verkligheten. 
 

Det där med att skratta åt bilder i huvudet är också roligt. Har ett ganska nytt exempel på det också. Jag var på väg till skolan, det var kallt och jag hade min stora luva över huvudet. På vägen möter jag ett gammalt, fint pensionärspar. Jag är helt inne i mina egna tankar, och just när jag går förbi börjar jag tänka på ett skämt som är helt orelevant för situationen och för vad jag tänkte på innan. "Varför är Simba blöt på magen när han vaknar? För att han har sovit i sin nya simba-säng." varpå jag frustar till av garv när jag passerar paret. Inte populärt.

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-20 13:35:56 följande:div>Det där med att skratta åt bilder i huvudet är också roligt. Har ett ganska nytt exempel på det också. Jag var på väg till skolan, det var kallt och jag hade min stora luva över huvudet. På vägen möter jag ett gammalt, fint pensionärspar. Jag är helt inne i mina egna tankar, och just när jag går förbi börjar jag tänka på ett skämt som är helt orelevant för situationen och för vad jag tänkte på innan. "Varför är Simba blöt på magen när han vaknar? För att han har sovit i sin nya simba-säng." varpå jag frustar till av garv när jag passerar paret. Inte populärt.div>Hahahahaha den va bra!