Sökning: d
|
-
d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" border="0" alt="Förvånad"> Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det är att tänka utan att göra det i bilder!?
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2010-12-19 22:52:10 följande:div>Men... FINNS det något annat sätt att tänka?
d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" border="0" alt="Förvånad"> Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur det är att tänka utan att göra det i bilder!?div>Ahahaha. Jag har faktiskt ingen aning. Vore kul att få testa att tänka med en "normal" människas hjärna för att uppleva skillnaden. Men jag har i alla fall förstått att vissa människor (som sambon te.x) inte alls lika lätt eller automatisk (som det sker hos mig) framkallar bilder när någon berättar något. Jag antar att han bara tänker orden han hör och inget mer medan det hos mig spelas upp som en film eller bildspel.
-
Hmm det där med att tänka i bilder eller inte har jag funderat på. Jag har svårt att komma på hur jag tänker, när man väl börjar fundera på det så slutar det gå på automatik, om ni förstår hur jag menar. Men jag tror att jag tänker i bilder. Kanske någon kombination? Även när jag tänker på ord/siffor så tänker jag ungefär som i ett word-program som dom såg ut förut, när man kunde göra skriften i massa olika format med fina färger och roliga former. Men jag tror nog att jag också tänker i bilder. Gör inte de flesta det?
dreamer.gif" border="0" alt="Drömmer">
<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv> -
Skumt är det iaf..
Frågade sambon hur han tänker, och han säger att han hör sin egen röst och att han diskuterar med sig själv i huvudet.
Själv gör jag sällan det, jag får känslor och bilder i huvudet.
Jag kan också höra "röster" (
dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> ) men då är det ofta ekon från dagen som varit, saker folk sagt till mig eller saker jag själv har sagt. Ord som ringer i öronen helt enkelt. Jag konverserar dock inte med mig själv.
-
Ingen som känner igen sig i min sjuka humor och att skratta vid fel tillfällen?
En annan fråga då: Är det fler än jag som får ord, låtar, uttryck etc på hjärnan och dessa "måste" jag sedan säga eller sjunga högt om och om igen? Alltså, det kan nästan liknas vid ett tvång men det är det inte utan jag har bara så väldigt svårt att få det ur huvudet.
Ett tag var det Eddie Meduzas låt "Runke balle" som jag gick och tvångssjöng på. Min sambo höll på att bli galen på mig för han menade att det inte var en passande låt att sjunga i närheten av barnen men jag kunde inte sluta, det kom automatiskt... lite som tourette.
Nu är det ett uttryck från en film som maler i min skalle och som jag säger högt lite då och då. Spelar ingen roll om situationen är passande eller ej, det kommer av sig självt.
Fan jag är nog inte så frisk ändå. Och vad värre är att jag tycker jag själv är så jävla rolig. Hur drygt är inte det? En människa som garvar så tårarna sprutar åt sina egna skämt? -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-19 23:43:11 följande:div>Ingen som känner igen sig i min sjuka humor och att skratta vid fel tillfällen?
En annan fråga då: Är det fler än jag som får ord, låtar, uttryck etc på hjärnan och dessa "måste" jag sedan säga eller sjunga högt om och om igen? Alltså, det kan nästan liknas vid ett tvång men det är det inte utan jag har bara så väldigt svårt att få det ur huvudet.
Ett tag var det Eddie Meduzas låt "Runke balle" som jag gick och tvångssjöng på. Min sambo höll på att bli galen på mig för han menade att det inte var en passande låt att sjunga i närheten av barnen men jag kunde inte sluta, det kom automatiskt... lite som tourette.
Nu är det ett uttryck från en film som maler i min skalle och som jag säger högt lite då och då. Spelar ingen roll om situationen är passande eller ej, det kommer av sig självt.
Fan jag är nog inte så frisk ändå. Och vad värre är att jag tycker jag själv är så jävla rolig. Hur drygt är inte det? En människa som garvar så tårarna sprutar åt sina egna skämt? div>Alltså... jo.
Haha, precis när jag läste det där satt jag faktiskt och sjöng en av mina egengjorda covers. Just nu är det lady gagas pokerface. Jag gör om låtar så dom låter hemska, sen tvångssjunger jag dom också helatiden. Dock bara hemma. Tack och lov. Filmcitat också.
Men det är ju JÄTTEKUL! -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-19 23:43:11 följande:div>Ingen som känner igen sig i min sjuka humor och att skratta vid fel tillfällen?
En annan fråga då: Är det fler än jag som får ord, låtar, uttryck etc på hjärnan och dessa "måste" jag sedan säga eller sjunga högt om och om igen? Alltså, det kan nästan liknas vid ett tvång men det är det inte utan jag har bara så väldigt svårt att få det ur huvudet.
Ett tag var det Eddie Meduzas låt "Runke balle" som jag gick och tvångssjöng på. Min sambo höll på att bli galen på mig för han menade att det inte var en passande låt att sjunga i närheten av barnen men jag kunde inte sluta, det kom automatiskt... lite som tourette.
Nu är det ett uttryck från en film som maler i min skalle och som jag säger högt lite då och då. Spelar ingen roll om situationen är passande eller ej, det kommer av sig självt.
Fan jag är nog inte så frisk ändå. Och vad värre är att jag tycker jag själv är så jävla rolig. Hur drygt är inte det? En människa som garvar så tårarna sprutar åt sina egna skämt? div>Jo jag kan skratta vid "fel" tilfällen, jag tycker Tjockkatts "gammal som gatan" var skoj och där hade jag säkert skrattat. Däremot tycker jag inte om practical jokes, jag hatar att bli utsatt för sådana!
Ja, ja!, ja!! Jag får också tvångssånger på hjärnan. Ett tag höll jag på att gå min kille på nerverna när jag sjöng "im so lonely" (Akon - lonely)... -
Jag får också tvångssångssyndromet
Sen detta med att skratta, jag skrattar aldrig högt om nån trillar eller när det händer grejer (roliga) tycker det är så pinsamt för deras skull å det skulle ju bli värre om jag skrattade också. Men därimot för några år sen, fick jag världens skrattbryt i tunnelbanan. Stod själv i gången, kommer inte i håg vad jag skrattade åt men börjar helt plötsligt gapskratta, kunde inte sluta å folk glodde å undrade säkert vad det var med mig.
Jag var tvungen att gå av några stationer innan å ta nästa tunnelbana när jag lugnat ner mig :)
Det kan jag börja skratta åt än i dag.
Häromdagen skulle jag hälla kaffebönor i kaffemaskinen å hälde i tacochips i stället! höll på att skratta i hjäl mig, så fort jag ska berätta det för nån så går det inte för jag skrattar för mycket.
Skrattar oftast åt mina bilder i huvudet som jag kan se i bland, behöver inte ha med situationen att göra utan jag kan vidareutveckla det nån berättar å så står jag å skrattar åt nått helt annat å dom står som fån.
Har jag väl börjat skratta så kan jag knappt sluta, tårarna sprutar.
Sen diskuterar jag ofta med mig själv i huvudet te x inför ett möte, å svarar i förväg på vad dom eventuellt kan ha för frågor, måste känna känslan av att jag säger rätt och vet vad jag ska svara innan jag kommer dit. lyckas ju inte alltid bli så som mina diskutioner var från början i mitt huvud hehe
Enligt min psykolog är det olika för olika folk hur man tänker i bilder,ord, färger osv -
<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-19 23:48:47 följande:div>Alltså... jo.
dth="15" height="15"> Jag har ett rätt roligt exempel (i efterhand). Första dagen på sommarjobbet. Jag och två ordinarie var inne hos en farbror och skulle hjälpa honom upp. Den ena personalen berättar vem jag är, och säger sen att honom måste hon ju känna igen, hon är ju en "gammal" personal (hon var inte så bra på svenska, menade att hon hade varit där länge), varpå farbrorn skiner upp och säger "Gammal som GATAN!!" och vrålskrattar. De båda ordinarie ser jättearga ut. Jag instämmer i skrattet. Ridå.
Haha, precis när jag läste det där satt jag faktiskt och sjöng en av mina egengjorda covers. Just nu är det lady gagas pokerface. Jag gör om låtar så dom låter hemska, sen tvångssjunger jag dom också helatiden. Dock bara hemma. Tack och lov. Filmcitat också.
Men det är ju JÄTTEKUL!
dth="15" height="15">div>Jag hade också skrattat då. Och ännu mer när jag såg att ordinarie personalen blev sura de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"><div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-20 05:45:54 följande:div>Jo jag kan skratta vid "fel" tilfällen, jag tycker Tjockkatts "gammal som gatan" var skoj och där hade jag säkert skrattat. Däremot tycker jag inte om practical jokes, jag hatar att bli utsatt för sådana!
Ja, ja!, ja!! Jag får också tvångssånger på hjärnan. Ett tag höll jag på att gå min kille på nerverna när jag sjöng "im so lonely" (Akon - lonely)...div>Vet du, jag hatar också att bli utsatt för practical jokes, att bli skrattad åt, förödmjukad och hånad. Visst kan jag bjuda på mig själv, bjuda på ett skratt då och då men om jag te.x skulle snubbla in public och folk började gapskratta skulle jag nog dö en aning och börja lipa. Jag skrattar dock inte högt när detta händer andra men det har hänt att jag fått väldigt svårt att kontrollera mig. Sen, eftersom jag går med nerverna utanpå kroppen blir jag också väldigt rädd för minsta lilla. Man behöver inte hoppa fram bakom en dörr för att jag ska hoppa 2 m rakt upp i luften, det räcker med att tappa något i golvet, smyga upp bakom mig och säga bu! lite försiktigt. -
jösses, glömde släcka ljusen i adventsstaken när jag lämnade lillkillen på dagis! fan nu ska jag inte tända mer ljus! vilket rikspucko man är!!