<
div class="quote"><
div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-12-17 08:17:35 följan
de:
div>Fått
diagnos: Jag tycker
det är väl
digt intressant
det
du skriver om tal kontra skrift. Jag tycker
det är jobbigt att prata, särskilt om jag inte har något viktigt jag vill säga. Jag är vär
delös på att "kallprata". Om någon tex skulle fråga "Hur ha
de
du
det på
din jor
den-runt resa? så skulle jag knappt kunna svara. Problemet är att jag min hjärna först tolkar frågan or
dagrant och jag tänker på exakt hur jag har haft
det varje
dag un
der hela resan vilket är väl
digt mycket information, sen börjar jag tänka att
det är nog inte
det
de är intressera
de av att höra egentligen. Dessutom blir jag stressa
d av att personen som fråga
de tittar på mig så
då stapplar jag ofta bara fram något jag tror att
de vill höra och hela samtalet känns meningslöst.
Däremot att skriva går bättre för
då har jag mer ti
d att tolka frågan och fun
dera va
d jag själv vill svara. Sen kommer or
den i rätt or
dning när jag skriver, alltså i samma or
dning som jag tänker. Varför
de kommer i fel or
dning när jag pratar vet jag inte, jag har tänkt att
det är för att jag bli stressa
d men
det kanske finns an
dra orsaker?
div>Du, jag vet inte heller, men
det känns som att hjärnan kanske är bättre sammankoppla
d me
d nerverna ut i fingrarna eller något... MEN, även att när vi skriver så SER VI visuellt va
d vi har tänkt!?! Vi ser flö
det framför oss, vi kan su
dda och än
dra
direkt så att
det blir rätt, helt enkelt blir sammarbetet i huvu
d och kropp bättre på något sätt och vi använ
der sinnena på ett sätt som passar bra för oss? Man kan ju liksom inte su
dda ut sina or
d, man ser
dem inte heller... Som nu har jag ett bra hum om va
d jag re
dan har skrivit. Ha
de jag sagt
detta ha
de
det blivit fel.
Förresten så vill jag tacka er alla innerligt. Tack vare
den här trå
den så gjor
de jag igår något som jag al
drig i hela mitt liv tro
dde jag skulle göra. Jag kontakta
de mina föräl
drar och ba
d att få prata me
d dem om Aspergersutre
dningen... Det är nog
det bästa jag har gjort. Vi hann inte me
d allt för
det är så mycket att re
da ut,
de har inte förstått någonting, men när jag beskrev och även hänvisa
de till litteratur och vi satt och fyll
de i en massa enkäter tillsammans, så föll så mycket på plats, bå
de för
dem och för mig. Vi har bestämt att vi ska träffas igen, låta
detta ta sin ti
d,
de ska få läsa och begrun
da, tänka efter och så ska vi skicka in så mycket material som möjligt. Det känns riktigt, riktigt, riktigt bra att jag tog
detta steg och
det gör att vi kanske kan få en mycket bättre kommunikation och förståelse för varan
dra i framti
den. Det ha
de jag ALDRIG trott.
![{#emotions_<span class=]()
dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" bor
der="0" alt="{#emotions_
dlg.flower}">