• Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • Anonym (syster)

    Nej jag skulle inte förlåta min syster. Men vi har en helt annan relation än Ts och hennes syster. Och hon skulle inte förlåta mig om jag uteblev från någon av hennes barns begravning. Enda giltiga ursäkten är om man ligger allvarligt sjuk eller skadad på sjukhus.

    Beklagar din förlust Ts.

  • Älskarlivet

    Hade pojken hunnit leva ett tag så hade jag inte förlåtit.

    Hade pojken bara varit (usch jag vet inte...svårt) låt säga en vecka gammal...då hade jag förlåtit.

  • Raskask
    Cornellia skrev 2010-11-08 15:50:46 följande:
    SA du det till henne, eller skulle hon bara förstå det helt magiskt?
    En syster som förlorat ett barn är väl en person som man antar behöver lite stöd och omtanke. Någon magisk tankeöverföring brukar inte behövas i normalfallet.
  • Syster Luring
    Cornellia skrev 2010-11-08 15:50:46 följande:
    SA du det till henne, eller skulle hon bara förstå det helt magiskt?
    Magiskt? Någon slags grundinställning till vad som förväntas av en som medmänniska finns hos de allra flesta men för några få kanske det behövs häxkonster? Nu är jag tämligen säker på att det inte hade behövts i TS systers fall efersom hon uppenbarligen var fullt funktionell gällande intelligensnivå med tanke på nämnda högskolestudier.

    Snacka om att tråden spårat ur sedan jag läste i morse. Det är så respektlöst att komma med irrelevanta mothugg mot en människa som uttrycker sina innersta tankar. Det må vara på ett forum på Internet men det är ändå människor det kokar ner till så please, har ni PMS eller en fnurra på tråden hemma - ta ut det i någon annan tråd.
    ♕ Stolt mor till prins August -95 & prins Edvin -09 ♕
  • Kelly1994

    Man går på sin systers barns begravning. Punkt slut.

  • Kittycut

    Nej, ett dödsfall är ett dödsfall. så vid hon inte är  "för liten" ska man fan kunna dra sig till en begravning! eller ligger dödssjuk själv nånstans...
    Om hon så skulle vara 14 år... jo, lite ansvar har man fan här i livet! 

    Och nej, förlåtit henne hade jag inte kunnat. Försonats, men inte förlåtit, det hade alltid gnagt på mig 

  • Cornellia
    Raskask skrev 2010-11-08 15:55:39 följande:
    En syster som förlorat ett barn är väl en person som man antar behöver lite stöd och omtanke. Någon magisk tankeöverföring brukar inte behövas i normalfallet.
    Iom att TS inte verkar ha något gott att säga om sin syster, så antar jag att dom inte hade någon nära relation. Då kanske det behövs att man berättar att man vill ha stöd.

    Förövrigt skulle jag inte förstå att min bror behövde mig vid en begravning. Vi har inte en nära relation, men den är inte infekterad på något sätt. Att min bror skulle söka stöd hos mig skulle förvåna mig.
  • Anonym
    Älskarlivet skrev 2010-11-08 15:54:56 följande:
    Hade pojken hunnit leva ett tag så hade jag inte förlåtit.

    Hade pojken bara varit (usch jag vet inte...svårt) låt säga en vecka gammal...då hade jag förlåtit.
    Dummaste kommentaren någonsin!! Vad spelar det för roll hur gammalt barnet var??? Är barnet mindre värd om det dog under förlossningen eller?

    Beklagar soren TS
    Kramar från en änglamamma
  • Ecthalia

    Beklagar sorgen. Förstår att du känner att det är hemskt. Vid ett sådant tillfälle är ju verkligen familjen som finns kvar det allra viktigaste... Kanske din syster inte förstår det än alla ser vi ju på saker olika. Nåväl. Beklagar sorgen.

  • Raskask
    Cornellia skrev 2010-11-08 16:03:13 följande:
    Iom att TS inte verkar ha något gott att säga om sin syster, så antar jag att dom inte hade någon nära relation. Då kanske det behövs att man berättar att man vill ha stöd.

    Förövrigt skulle jag inte förstå att min bror behövde mig vid en begravning. Vi har inte en nära relation, men den är inte infekterad på något sätt. Att min bror skulle söka stöd hos mig skulle förvåna mig.
    Så om du, dina föräldrar, brorsans frus föräldrar och ev syskon var de enda bjudna till brorsbarnets begravning så antar du att din bror  inte menar någon särskilt med det? En vanlig dag bara?
Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?