• Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-11-08 16:32:39 följande:
    idag är det begravning för min dotters "halvsyster" Och vi är inte bjudna.. De har inte ens berättat något för oss utan vi fick höra det på omvägar att hon gått bort :(
    Vad tråkigt. Ni får tända ett ljus hemma och ägna henne en tanke.
  • Anonym

    ursäktar om jag är överanalytisk, men kan det kanske också varit så att systern inte alls var i stånd att gå på en sådan begravning? Det kanske helt enkelt var för tugnt? Att hon själv var rädd för att sörja mer än er och därmed inte kunna vara ett stöd? Eller kanske att hon inte visste hur hon själv skulle bete sig i en sådan situation?

    Kan man inte bara helt enkelt fråga sin syster, så här när det gått ett tag, hur hon själv tänkte på det där med begravningen? varför hon inte kunde komma? Tycker inte det är en konstig fråga i efterhand. kanske kan reda ut en del?

  • Syster Luring
    Anonym skrev 2010-11-08 16:32:39 följande:
    idag är det begravning för min dotters "halvsyster" Och vi är inte bjudna.. De har inte ens berättat något för oss utan vi fick höra det på omvägar att hon gått bort :(
    Men vad trist. Men är det brukligt att man bjuder in till begravning egentligen? Det brukar stå i tidningen med ett OSA till begravningsbyrån så man ska veta hur många som kommer. Men det kanske är annorlunda när det gäller barn? Vi hade en kompis som dog första året på gymnasiet och då var hela kyrkan full.
    ♕ Stolt mor till prins August -95 & prins Edvin -09 ♕
  • Anonym (...)
    Syster Luring skrev 2010-11-08 16:39:01 följande:
    Men vad trist. Men är det brukligt att man bjuder in till begravning egentligen? Det brukar stå i tidningen med ett OSA till begravningsbyrån så man ska veta hur många som kommer. Men det kanske är annorlunda när det gäller barn? Vi hade en kompis som dog första året på gymnasiet och då var hela kyrkan full.
    Linda?
  • Anonym (skamsen)

    För att hålla mig till frågan: ja, jag hoppas att det går att förlåta så småningom. Nu har jag inte gjort exakt samma sak som din syster, men jag var en väldigt egocentrerad lillasyster och rädd för jobbiga situationer när jag var yngre. Exempel: När jag var 20 struntade jag i min farfars begravning för att gå på festival. När jag var 23 struntade jag i min systers bröllopsfest för att jag inte tyckte att jag hade råd (eller lust). Och så vidare. Nu är jag 30 och försöker verkligen gottgöra allt egoistiskt och undflyende beteende jag haft mot min familj... Skäms när jag tänker på det.

    Så även om det är en mycket ledsammare situation du beskriver TS, så hoppas jag ändå som föredetta bortskämd lillasyster att det är möjligt att bli förlåten om man växer upp och lär sig ta ansvar. Nu verkar det tyvärr inte som att din syster riktigt kommit dit...

    Beklagar verkligen din sorg.

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-11-08 16:37:16 följande:
    ursäktar om jag är överanalytisk, men kan det kanske också varit så att systern inte alls var i stånd att gå på en sådan begravning? Det kanske helt enkelt var för tugnt? Att hon själv var rädd för att sörja mer än er och därmed inte kunna vara ett stöd? Eller kanske att hon inte visste hur hon själv skulle bete sig i en sådan situation?

    Kan man inte bara helt enkelt fråga sin syster, så här när det gått ett tag, hur hon själv tänkte på det där med begravningen? varför hon inte kunde komma? Tycker inte det är en konstig fråga i efterhand. kanske kan reda ut en del?
    Jag har tagit upp det tidigare, lugnt och kontrollerat sa jag att det hade sårat mig. Hon började skrika och gick på såpass att jag la på luren i örat på henne och sedan talade vi inte med varandra på en månad tror jag. Nu är vi inne på tre månader utan kontakt.
  • Syster Luring
    Anonym (...) skrev 2010-11-08 16:48:02 följande:
    Linda?
    Nope. Ulrica hette hon. En fin tjej. (1987)
    ♕ Stolt mor till prins August -95 & prins Edvin -09 ♕
  • Anonym
    Anonym (skamsen) skrev 2010-11-08 16:49:15 följande:
    För att hålla mig till frågan: ja, jag hoppas att det går att förlåta så småningom. Nu har jag inte gjort exakt samma sak som din syster, men jag var en väldigt egocentrerad lillasyster och rädd för jobbiga situationer när jag var yngre. Exempel: När jag var 20 struntade jag i min farfars begravning för att gå på festival. När jag var 23 struntade jag i min systers bröllopsfest för att jag inte tyckte att jag hade råd (eller lust). Och så vidare. Nu är jag 30 och försöker verkligen gottgöra allt egoistiskt och undflyende beteende jag haft mot min familj... Skäms när jag tänker på det.

    Så även om det är en mycket ledsammare situation du beskriver TS, så hoppas jag ändå som föredetta bortskämd lillasyster att det är möjligt att bli förlåten om man växer upp och lär sig ta ansvar. Nu verkar det tyvärr inte som att din syster riktigt kommit dit...

    Beklagar verkligen din sorg.
    Nej, hon verkar inte ha kommit dit än, men jag är glad att höra att det finns hopp för framtiden.Glad
  • Blygdläppen

    Jag skulle förlåta min syster för vad som helst. VAD som helst.

  • Anonym
    Syster Luring skrev 2010-11-08 16:39:01 följande:
    Men vad trist. Men är det brukligt att man bjuder in till begravning egentligen? Det brukar stå i tidningen med ett OSA till begravningsbyrån så man ska veta hur många som kommer. Men det kanske är annorlunda när det gäller barn? Vi hade en kompis som dog första året på gymnasiet och då var hela kyrkan full.
    nej, men man brukar väll iaf berätta att barnet gått bort och att begravning ska hållas?
Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?