Ska han få LVU?

Att han blivit rånad är ju inget som skall läggas HONOM till last. Att missköta gymnasiet, som ju faktiskt är frivilligt, är heller inte nåt som soc eller andra skall lägga sig i. Det är mellan honom och föräldrarna. Olaga vapenhinnehav är ju inte så lyckat dock. Misshandel av mamman är ju allvarligt dock.

Jag tycker han har typiska tonårsproblem fast lite värre. Dock bör han och mamman få hjälp i sin relation. Han agerar ut lite mer än vad som kan anses normalt.

Jag hade en ung vän som började knarka när han var 13. Han är nu 26 och kan inte sluta röka hasch. Dock har han faktiskt varit föremål för LVU. MEN - det var enbart för att han började langa. Det, i samband med sitt hårda haschrökande, gjorde att han blev omhändertagen.

Jag kan tänka mig att han ligger på gränsen. Men för att rädda ungen så anser jag att det borde bli ett LVU-omhändertagande. Vad lagen säger - och var gränsen går, vet jag inte.

Bara mina tankar.

Problematiken du beskriver täcker in många äldre tonåringar. Sannolikheten för ett LVU  är nog rätt liten. Kan gå.

Det krävs MYCKET för att få igenom ett LVU. Vilket är bra då det är en väldigt integritetskränkande åtgärd. Jag själv tror sällan att det hjälper, då de oftast skaffar ett större umgänge med samma problematik på behandlingshemmen. Det blir motsatt effekt helt enkelt.

De flesta sakerna du räknar upp är vanligt tonårsbeteende. Det som är anmärkningsvärt är hans drogmissbruk, men hash är en lindrig drog så det räcker inte.

Ett annat krav för att få LVU i liknande fall är att man provat alla andra insatser först. Det innebär tex frivillig öppenvård, eller SoL-placering (frivillig placering). Det finns även något som heter mellantvång, där man kan kräva att ungdomen måste gå på öppenvård, men i verkligheten fungerar det inte så bra då inget händer om ungdomen skiter i det.

Tack för alla svar. En sammantagen bedömning av era svar är att det verkar stå och väga mellan LVU eller ej. Jag som känner 17-åringen vet att det antingen blir LVU i dag eller senare om inget mirakel inträffar. Eller så blir det polisen som får ta hand om honom i framtiden. Just det senare alternativet tror jag är det sämsta för alla inblandade. Det första alternativet känns som det rimligaste men jag kan förstå att socialen prioriterar värre fall. Dock så har jag en känsla av att socialen väntar med LVU tills det är för sent.

Av underordnad betydelse men dock
Jag kan även tillägga att de som skriver något i stil med att 17-åringen har ett vanligt tonårsbeteende, eller nästan ett vanligt tonårsbeteende, rimligen måste ha fel. Det är en mycket, mycket klar minioritet av Sveriges ungdomar som skallar sin mamma, röker cannabis flera gånger i veckan, blir tagen av polisen vid flera tillfällen och dessutom är på god väg att bli utslängd ur gymnasiet för andra gången.
Nu är ord som "vanligt" eller "många" ibland kraftigt missvisande då de oftast återspeglar en uppfattning. För en del kan ju en av hundra vara många medan för andra går det åt 50 av hundra för att känna samma känsla av många. Så visst finns ett utrymme för diskussion om vad som är vanligt eller många. Dock så tror jag att vi alla är överens om att den aktuella 17-årings beteende är ovanligt i den bemärkelsen att det är en mycket liten minioritet som går så långt över en rad tydliga och allvarliga gränser. (Sorry för lång utläggning)