Syskonfråga!

För oss var det viktigt med syskon från samma land. Vi har starka känslor för Colombia och ville verkligen göra om samma resa en gång till, tillbaka till landet med dom underbara människorna, naturen, kulturen...

Vårt äldsta barn är nu fem år och han pratar mycket om likheter mellan han och lillsyrran, tex att dom har samma ögonfärg, hårfärg mm. Han har också börjat fråga vem som legat i vems mage, och vill gärna höra att han och syrran båda legat i en Colombiakvinnas mage. När de blir äldre kommer de att kunna prata om Colombia och sin gemensamma bakgrund.

Jag kan inte komma på några nackdelar med barn från samma land. Kanske att barnen om de kommer från olika länder har en alldeles egen historia att berätta när de blir äldre, ett eget land att relatera till.

Men om det av någon anledning skulle blivit så att vårt andra barn skulle kommit från ett annat land är jag säker på att det skulle kännas bra, det med. Då hade vi ju säkerligen fått de känslor vi har för Colombia för ett land till.

Hoppas att det är OK att jag svarar trots att bara vårt ena barn är adopterat. När vi började fundera på syskon så hade det blivit väldigt svårt att adoptera från vår dotters ursprungsland Ukraina. Det gick rykten om att det snart inte skulle vara möjligt för svenskar att adoptera därifrån. Vi riktade därför in oss på ett helt annat land, till och med en annan världsdel. Vi var lite oroliga för att det kanske inte skulle vara bra för barnen att ha så olika ursprung. För säkerhets skull kontaktade jag alla jag kunde komma på; Adoptionsrådgivarna, AC, vuxna adopterade jag kände, adoptivfamiljer med lite äldre barn. Några få sa att man så långt det är möjligt bör välja samma land och att vi i vår situation åtminstone borde satsa på exempelvis Ryssland eller Polen, för att vara kvar i samma del av världen, men de flesta, inklusive AC och adoptionsrådgivarna, sa tvärtom. Enligt dem är det sällan viktigt för barnen att de kommer från samma land. Många gånger kan det kännas bra för barnen att ha ett syskon med samma typ av bakgrund, alltså adopterad, men landet är mindre viktigt. Enligt adoptionsrådgivarna är det ovanligt att de barn/ungdomar som engagerar sig mycket i sitt ursprungsland gör det tillsammans med sina syskon. De brukar istället söka sig till en landsförening och hitta likasinnade där, detta oavsett om syskonen kommer från samma land och till och med samma barnhem.

I vårt fall löste ju naturen hela dilemmat. Det blev syskon från magen istället och vi fick ställa in syskonutredningen. Men jag skulle inte ha tvekat att ta emot ett barn från ett annat land än Ukraina efter den information jag fick. Däremot kan jag idag undra om det är rätt mot vår dotter att hon "bara" ska ha ett syskon som är fött in i vår familj, men det är en annan fråga.

Det där är en så svår fråga... Principiellt tycker jag inte att varken land, världsdel eller sättet man får barn på spelar roll. Barnen blir lika mycket syskon ändå. Nu blev det samma land för vår del i alla fall men det var faktiskt för att vi ville tillbaka dit Och att det då var möjligt inom rimliga gränser.

Jag kan se fördelar med att barnen har samma födelseland och liknar varandra utseendemässigt. En del saker blir nog lite lättare. Att prata om Etiopien, barnhemmet, flygresan hem, viktiga människor omkring etc är lätt. Båda barnens historier tillhör dem båda två på det viset. Storebror har närmat sig sin egen bakgrundshistoria genom att fråga om lillebrors. Fast, det hade han säkert på sätt och vis kunnat göra även om lillebror varit född i ett annat land eller i en annan världsdel. 

Barnen liknar varandra, vilket jag kan tycka är en trygghet för dem. De är lika lika som deras kusiner är lika varandra. De har ofta problem när de ser på bebis- och småbarnskort att se vem som är vem, och fnissar mycker över det. Så jag tror att det är en trygghet. Precis som det var en trygghet ett tag för äldsta sonen att vi alla i familjen har bruna ögon, att vi är lika på det. Fast, det är väl inte svårare än att man får hitta nåt annat man är lik på.

När vi är på förskolan bland andra föräldrar, barn och personal som inte känner oss, så tar de flesta för givet att lillebror också är min son och storebrors lillebror. Med det sagt så har de flesta ändå väldigt öppna sinnen. Jag har fått frågan om alltifrån barn med asiatiska utseenden som blonda och blögda (vilket jag inte heller är) också är mina barn, så vad vet jag

Jag grubblade mycket över det här innan lillebror. För samtidigt är det ju så att man kan adoptera barn från vitt skilda världsdelar och ändå få barn som är nästan löjligt lika varandra och som har likadan bakgrund - medan man från samma land kan få barn som är jätteolika varandra med helt olika bakgrunder. Så, jag tänker att man får det barn man ska ha och det föds där det ska födas. Så får man ta det därifrån  

Vad kul att ni är på G för syskon!!

Tack alla för svar! Ni kan ju gissa att det snurrar i huvudet på oss nu

Hej!
Jag har ett barn från en världsdel och väntar barn 2 från en annan. Det var inte en medveten strategi, utan ad-världen förde oss dit. Från början var vi helt inställda på syskon från samma land för att underlätta för återresor och identitetsskapande osv och  vi funderade mycket innan vi tog beslutet. 

Men jag tror faktiskt inte det spelar någon roll. När jag pratade med några  vuxna adopterade visade det sig att de och deras adopterade syskon (från samma land) hade helt olika intresse för sin bakgrund. En grubblade mycket, systern inte alls. En annan tyckte att det inte hade spelat någon roll om syskonet hade kommit från ett annat land, men att  det hade varit jobbigt om föräldrarna fått ett biologiskt barn. Man kan inte veta i förväg hur  barnen kommer tänka och känna kring detta och det skiljer sig nog mycket från individ till individ.

Så länge ni som föräldrar behandlar barnen och deras ursprungsländer lika tror jag det blir bra. Olika ursprungländer kanske berikar och stärker familjekänslan?? Om jag som föräldrar kan ta till mig ett barn av hela mitt hjärta fast det är olikt mig, tror jag även syskon kan det.  Vi berättar för vårt barn nu att lillasyster/bror kommer se ut på ett annat sätt, men att de kommer att ringa  en dag och att vi får flyga och hämta och att han /hon väntar på oss. Där är historien densamma för båda barnen.

Gå efter vad hjärtat säger er!  Jag tror inte urpsungsland är avgörande  för familjekänslan, men det är viktigt att ni känner att ert beslut är rätt oavsett vad ni väljer.

Hej! Vi har en biologisk son genom IVF och nu känner vi att vi om det inte går vägen efter ett par syskonförsök  väljer att adoptera ett syskon till honom.
Jag tror inte att de kommer vara mindre syskonkära för att den ena är biologisk och den andra adopterad. Vi har ju faktiskt valt att adoptera syskonet istället för att kämpa oss till ett biologiskt barn till. Förs oss har det aldrig varit viktigt om det är ett biologiskt barn. IVF handlade mest om tiden...Vi skulle få barn fortare om det gick vägen.

Nu hade vi tur att bli med barn genom IVF och är givetvis tacksamma och överlyckliga för det, men redan innan det hade vi adoptionstankar.

Jag känner familjer där det finns både adopterade och biologiska barn och de är alla lika! Det blir ju som man gör det!
Alltså tror inte jag att det spelar någon roll om man har barn från olika länder heller oavsett om båda är adopterade eller någon är bilogisk. Alla barnen är ju lika älskade!

Tack för svar, och som sagt frågan gäller att försöka välja samma land eller inte.

Jag inser att det så klart finns en fördel, speciellt med återresorna. Och det stora syskonet får ju en återresa redan på hämtresan kan man säga.
Vi är ju väldigt förtjusta i vårt barns födelseland, och det är lite det som är kärnfrågan. Ska vi uthärda en massa år i väntan eller satsa på ett land som går mycket fortare?

Det kan ju hända mycket på "en massa år". Jag tror inte jag skulle våga vänta om det blir en mycket lång väntan (flera år) på det första landet. Det hinner ju hända så mycket, kanske ändras någon regel så man inte längre passar in på landet?

Dessutom är ju en aspekt hur stort syskonavstånd man vill ha. Om man väntar många år på Landet blir det ju rimligtvis stor åldersskillnad mellan barnen, med de för- och nackdelar som det innebär.

Nej, "en massa år skulle jag inte våga vänta om jag inte var beredd att leva med alternativet endast ett barn. Mycket kan hända under så lång tid... Kanske får man inte ens adoptera längre då

För oss var "inom rimliga gränser" inom uppskattningen ett halvårs extra väntan på att skicka papperen (länderna vi valde mellan hade sedan ungefär lika kort väntan på barn) - som i realiteten enbart blev fyra månader.

Tack för input. Om det blir verklighet med nuvarande landets nya krav på 5 års äktenskap handlar det om 2-3 års väntan för vår del... i dagsläget är det 5 års äktenskap som gäller enligt alla organisationer (även om de inte skrivit ut det på hemsidorna!).
Myndigheten i landet ska se över äktenskapslängden, men det vette tusan när det blir beslutat. Kan ju ta evigheter.

Risken är att vi tangerar den övre åldergränsen i Sverige vid väntan !

Jamen då så, då blir det ju lätt  Vilka länder funderar ni på istället? Och vilket land är dottern född i nu igen? Flaggor är inte riktigt (*moha* dagens underdrift ) min starka sida... 

Hejsan Hanya!

Funderade lite på Sri Lanka... Hur ser det ut där nu för tiden? Händer det mer där nu än det gjorde för ett par år sedan? Kan det vara ett alternativ?

Vilken/a org är ni med i och vilken kötid har ni?

Tycker inte ni ska vänta i flera år om ni riskerar att bli för gamla (om inte det kommer något tecken snart på att landet ska göra undantag för Sverige).
Om vi någon gång i framtiden ska adoptera igen (inte aktuellt just nu) så vill vi gärna ha samma land igen men om inte det skulle funka så tar vi hellre ett annat land än inget land alls. Tror faktiskt inte det spelar så jättestor roll för barnet även om jag tror att det kan ha lite fördelar, mest känner jag att bakgrunden som adopterad är den viktigaste för barnet och den delar de ju oavsett.
Vår dotter är just nu väldigt fundersam kring utseendet och hudfärgen vilket gör att det hade underlättat med ytterligare ett förhållandevis ganska mörkt barn. Det hade nog lutat åt Sri Lanka eller något afrikanskt land om det inte hade funkat med Indien, iofs kan man ju få ett ljust barn därifrån också men du vet vad jag menar. Eller Kina för att det går så snabbt därifrån... Med andra ord inte jätteviktigt med samma land även om vi föredrar det.
Lycka till med er andra adoption! 

Sorry, har ju inte heller flera adopterade barn, ville bara dela med mig av lite tankar! 

 Ingen fara

Vi har barn från två olika länder och de (som är lite större), tycker det är rätt skönt med vars ett land. Det ena barnet är väldigt intresserad av sitt ursprung, det andra inte och det är bra då att det andra barnet slipper "påtvingad" info om sitt födelseland vid middagsbordet.
Jag tror det är bra att de har själva adoptionsbakgrunden gemensam och kanske också att det "syns" på båda att de är adopterade. Det syns att de är adopterade från olika länder men ändå kan ingen av dem misstas för vårt biologiska barn. Ibland blir det så klart frågor om de är "syskon på riktigt" men det hade de nog fått om de var från samma land också. Man kan ju alltid svara som det äldre barnet gjorde när hxn fick frågan om den yngre var ett "riktigt" syskon "Ja det är hxn men ibland låtsas jag att hxn inte finns så då kan man säga att hxn inte är på riktigt"

TS, om jag inte minns fel är ert barn från Indien och då borde ju Sri Lanka helt klart vara ett bra alternativ. Sn-barn från Kina är det ingen kö för, då är ni i alla fall i samma världsdel. Jag hade absolut inte väntat för att få syskon från samma land och riskerat att bli utan. Vi kommer eventuellt adoptera ett tredje barn och som det ser ut nu kan det bli från ett tredje land! Varken vi eller barnen ser något problem i det.

Lycka till!

Tack alla för svar.  Tyvärr går Sri Lanka bort för oss, vi är inte medlemmar i kyrkan. Det kommer dessutom väldigt få barn från Sri Lanka.
Kinas 72-timmarslista är nog det som ligger närmast till hands, om inte Vietnam äntligen öppnar under våren igen

Halloj! Jag har inte två adopterade barn men vill bara säga: Vad roligt att ni planerar syskon Hanya!!

Tack! Känns både spännande och skrämmande