Kramiiis vänner

extra kram!

jodå det funkar väl.... men ja det är inte så bra egemtligen....

sitter här och funderar på hur jag ska göra. Vi pratade lite i södags jag och sambon. Blir aldrig ngt vettigt dock för han blir bara så arg och säger att jag aldrig pratar. Men det svåra i det hela är ju att jag inte får ngt stöd jag behöver stöd för att orka fler hormonbehandlingar, jag mår så dåligt av dem både psykiskt och fysiskt. Men han fattar inte det, eller vill inte fatta. Så jag har slutat säga att jag mår dåligt av det. Jag känner inte för att stoppa i mig hormoner och må skit för att sedan må ännu sämre vid ett misslyckande och dessutom få en massa ultimatum om att han sticker om inte... det funkar inte längre. Jag är inte så stark att jag klarar det fler gånger. Det har varit såhär sen tredje ivf:en. Eller egentligen har jag ju aldrig fått ngt direkt stöd. Under sprayningen till första ivf:en blev han ju så förbannad på min far att allting höll på att gå åt helvete totalt , han tänkte ju sticka mitt under försöket och jag blev så väldigt sjuk (ganska rejält dålig var jag när jag tänker efter... kan inte ritkigt förstå det själv). Och sen dess har det ju varit ganska jobbigt i och med min djupa depression som jag aldrig verkar komma ur.

I helgen frågade han iaf om vi skulle göra ett försök nu eller inte. Jag sa som det var att KS och jag pratat om att göra det efter att jag disputerat för att inte förstöra både och. Smart tyckte både dom och jag. Sa även som det var om ny donator, att det troligtvis inte går utan egen korsdonator. Då började han bli arg. Sen pratade vi lite om hans prover, jag småljög och sa att KS tykcte det var vettigt om en läkare ville ta dem så skadar det inte. Då blev han istället förbannad. Sen blev jag apatisk och fick inte ur mig ett ord. I vilket fall blev det tydligen upp till mig, IGEN, att fixa hans remiss trots att han redan vet att de vill träffa honom. Och jag vet inte hur jag ska göra, ringa och gråta i telefon och säga att min sambo är ovillig att ta proverna om han inte får en remiss utan att gå dit. låter ju så idiotiskt att då får vi väl ingen hjälp alls.
så jag har inte ringt dem än, borde ju gjort det igår eller idag. men får väl se till att göra det senast torsdag så jag får det gjort denna veckan. Vet bara vad jag ska säga eftersom det var i januari som jag var där första gången och han har fortfarande inte pallrat sig dit. Men nu har han återigen lovat att kolla om jag bara fixar det åt honom. VARFÖR KAN HAN INTE FIXA SJÄLV? men visst fine jag är arbetslös och hemma och han jobbar övertid. sure, kan gå med på det, om han hade varit trevligt och bett mig snällt.

Sen så är det väl så att han är rädd för han kläcker ur sig "ja med vår vanliga tur är det väl fel på mig oxå, hade ju varit enklare om det bara var du". mmm tack för den, är ju onelkligen enklare för honom ja... lättare att bara sticka och hitta nån annan. Men ok, ja vore jobbigt om det är fel på båda för då krävs embryodonation och det blir ju krångligare. Frågan är om han överhuvudtaget går med på det? Med tanke på att ÄD är oetiskt enligt honom och ngt han inte alls vill göra egentligen... men ja det är ju onekligen lättare för mig att skaffa barn som ensamstående så får väl va glad för det...

Sen frågar han även om vi ska vänta med FET och spara pengar till ytterligare försök först. Funderar på hur han tänker, vi har rätt många hundratusen på banken. (inte ja då, för mitt sparkonto har ju gått till ett FET i åbo, och lite annat som jag tycker han som har mest lön eller båda borde betalt, men skitsamma jag får väl försöka spara så fort jag får ett jobb igen).

Han tjafsar hela tiden om att vi inte har någon framtidsplan. Men det verkar helt och hållet va upp til mig att göra denna plan och återigen så orkar jag inte det utan STÖD.

Detta "bråk" var i söndags och igår så bokade vi ju in att jag möter upp i istanbul, så hoppas på att vi får det bra där nere och antingen helt och hållet skiter i barnfrågan eller pratar på ett vettigt sätt.

Tror iaf att vi kom fram till att det blir FET i slutet av maj, men att han innan dess ska ta sina j*vla prover. Så får väl se hur detta går. Och är proverna bra och FET inte lyckas så fortsätter vi nog med mumintrollen i åbo, men så långt kom vi aldrig i planen, men min plan i huvet är det iaf. Det är ju max fyra FET sammanlagt, eftersom jag kommer kräva 2 tillbax i åbo (och vi har 6 där) och fyra försök borde jag väl orka? Sen är det väl vettigt med en tredje donator och färsförsök, men då skulle jag vilja prova embryodonation och kanske tom sätta in 3 (minst 2) färska blasticar (i polen eller lettland) men det lär jag aldrig få med sambon på.
Och sen lär vi väl ändå aldrig klara av att göra fyra FET med tanke på att han ska sticka efter varje misslyckat försök. Nån gång kommer nog tom jag att tröttna på det och helt enkelt sticka själv.

Kanske är detta ngt jag inte borde skrivit, eller kanske istället skrivit i min blogg men tja, nu står det här...

hoppas: söt! längtar till imorrn!!

KRAM vännen!
är skitsvårt. Men samtidigt så finns det inte mitt huve att ge upp. Jag vill ha barn vad som än krävs, men hur mycket klarar man psykiskt egentligen innan man tar motorvägen mot psyk?
Mmmm han är väl rädd...tummar är bra får jag Milos oxå? näe inte än.

lika bra å samla på sig tummar redan nu

"ursäkta men min vän kramiiis behöver era tummar i slutet av maj"

perfa!

fin bild

tackar hagelinen nu kan det ju bara gå bra ju

jag tar tummarna och tassarna redan till disputationen så ni blir av med dem 16 maj och framåt till FET och ruvning är gjord!   då kanske Savu blir lite lugnare oxå när hon inte kan gå

Katten: tack söt! Kraaaaamisar

Hoppas och Hagelin: tack för att ni finns och för att ni gjort två dagar i följd till att hamna på topplistan över de bästa dagarna i kramiiis liv! Älskar er och det är så skönt att va hos/med er!

Hoppas: vet inte om du märkte men idag föll det lite tårar då och då. Jag blir så bebiskär när jag får hålla i E! Drömmer mig bort långt

Kram på er!!

Gumsan: kram min söta vän!!!!

Hagelin:

Öhhh sitter på tåget och lyssnar på musik och blev just frågad om jag kan sänka ljudet hmmm lyssna själv hur mycke som kom utanför hörlurarna men det var inte mycke känslig mänska. Men hon frågade trevligt så helt ok... Bara förvånad.