Hej tjejer! Ett litet tag sedan jag skrev, men vi hade fullt upp igår med städning och gäster. jag sov dåligt i natt, jag svettades och var så svullen så huden spännde. Somnade korta stunder, vaknade när sambon skulle till jobbet kl. 5.30. Han skojade lite och sa att han inte orkade stiga upp och jobba, så han kunde ju bara ringa jobbet och säga att jag skulle föda idag. Jag flinade lite och sa att jag var alldeles för trött för det efter en stort sett sömnlös natt.
MEN! En timme senare böjade jag få kraftiga smamandragningar som kändes som menssmärtor, jag hade varit lite dålig i magen, så det var svårt att definera vad som var vad. De kom med ca en kvarts mellanrum. Jag lyckades somna mellan dem, men drömde oroligt. Kl. halv åtte gjorde dem faktiskt duktigt ont och jag ahde svårt för att ligga stilla, sonen vaknade av att jag var så orolig. Upp och på toaletten, hjälpte INTE! Kände direkt att jag inte klarade av att fixa Axel och få iväg honom till dagmamman, men var väldigt osäker på om det var något på G. Ringde hit min mamma kl 8, bad henne hjälpa mig.
Medans jag väntade på henne klockade jag värkarna som då kom med 2-3 minuters mellanrum och varade minst 30 sek. Jag ringde hem sambon från jobbet bara om ifall att, det tar ändå 30 min för honom att komma hem. Värkarna tilltog i styrka riktigt snabbt och jag kunde inte längre neka att det var dags för att föda barn :P Ringde efter svärmor som skulle passa Axel. När hon kom, rinde vi till förlossningen som bad oss komma direkt eftersom jag är omföderska och det gick snabbt förra gången också. Kl. 9-01 parkerade vi bilen vid sjukhuset, mamma fick hämta en rullstol, för varenda ansträngning från min sida gav en värk, och guuud vad folk glodde. Väl inne kom jag direkt in på ett förlossningsrum, ingen ctg gjordes (det var ju ganska uppenbart), jag var öppen 7 cm. Det betydde då att det var för sent för medicinsk smärtlindring. BM var helt underbar och förklarande allt hon gjorde och tänkte, hon gav mig akupunktur, som skulle göra värkarna kraftigare och påskynda förloppet. För varje värk kände jag att det tryckte mer och mer neråt och att bebis var på väg. Jag profylaxandades och gick helt in i mig själv under värkarne, jag föreställde mig att livmodern var som en spännd ballong och påminde mig själv om att nu släpper den snart, snu släpper den snart. Det fungerade jättebra.
BM kollade mig igen, då öppen 9cm och helt mjuk, hon behöll handen inne under värken som följde, då öppnade jag mig det sista och vattnet gick strax efter. Med andra ord dags att krysta. Jag fick lov att ligga på sidan, sambon sa att jag ville titta med i spegel och BM frågade om jag ville ta emot, vilket jag ju hade planerat. Fyyyyy fan vad ont det gjorde att krysta, men jag fokuserade och tog själv emot honom :) Klockan var då 10.11 dvs. ca en timme på förlossningen innan han var ute! Jag fick min drömförlossing, vi åkte hem runt kl. 14 och vi har haft besök av närmsta familjen. Axel klarar det jättebra och jag håller på att få igång amningen. Nu ska vi snart ner och försöka sova lite alla 4. Läser ikapp imorgon, hoppas ni mår bra!!
Grattis till alla nyutkomna bebisar! 
