Bebisar sommar/höst 2011 i Umeå

Hej. Den 1/8 kl 02:05 tittade lilla Kerstin ut 
Jag blev igångsatt 30/7 och en lång lördag nlev söndag och värkarna började. Efter 15 timmar av gräsliga värkar, 6 EDA-försök, extremt jobbiga värkar utan pauser...så sjönk hon inte ner. Låg i vidöppen hjässbjudning. Jag var öppen 6,5 cm bara och då började jag "stängas igen". Bebisen bajsade i vattnet, jag fick feber och hjärtljuden påverkades. Vid 24-tiden togs beslut om snitt med spinalbedövning.
Värkarna gav siig inte trots bricanyl osv så väntan var vidrig pga avsaknad av smärtlindring...
Men sedan kom hon och lyckan var total. Stor tjej. 4180 g och 53 cm.
I efterhand sa personalen att det var rätt beslut med snitt.
Tiden på BB var tuff pga smärtor - men sambon kunde stanna natt 1 (sedan hem till stortjejen) och jag har haft eget rum hela tiden. I dag skrevs vi ut och då bröt h-vette loss på både BB och förlossningen. Tydligen kaos. Så nu hade de underskott av personal på båda ställen och ont om platser. Så jag är jätteglad över vår tid.
Personalen på förlossningen (vi hann med några under 2,5 dygn) var FANTASTISK!!! Alla kategorier, både narkos, barnmorskor, uskor och op-personal. Där är vi oerhört jättenöjda.
På BB hade vi lite otur och råkade ut för fröken suris med attityd "ni får bara stanna ett dygn oavsett om ni typ nästan dör". Och henne blev vi fast med två dagar. I övrig fanns det varierad attityd. Men där får man ta allt med en nypa salt och så ska man göra sin röst hörd gånger tusen. Stå på er!

Sammantaget upplever jag, trots att jag ville dö där ett tag, att jag absolut inte ångrar valet av vaginal förlossning trots att jag bara snittats hittills. Jag har provat, kämpat som f-n, och är superstolt!
Jag kan verkligen rekommendera EDA - den var bra till den slutade fungera... De 6 sticken + en spinal inför operationen har inte gett mig postspinal huvudvärk. Jag talade om att jag var rädd för det och narkosläkaren var jättefin. Lustgasen var br på så sätt att man försvinner lite ett tag...jag körde TENS och massage. Sambons stöd var ovärdeligt och personalens likaså.
Så sammantaget blev allt bra ändå - och ut kom en dröm =) Jag är så förälskad.
har inte mjölk än så det räcker, men ett stort barn kräver mycket så jag är glad för det jag kan ge.

Ni har något läckert stort och fantastiskt att se fram emot. Hoppas att ni alla mår bra, både ni som fött och inte.
Hoppas att läger på förlossningen och BB lugnar sig snabbt så ni får full närvaro när det gäller! 

Ankan09, Slania och Gruset: Stort grattis till era små underverk! Visst är det helt fantastiskt att få lukta och pussa på dem? :)

För mig blev det en hel del vändor på specialistmödravården i samband med havandeskapsförgiftningen. Mina värden höll sig relativt stabila i en vecka för att sedan dala och bli avsevärt sämre över en natt. De tog beslut om att sätta igång mig men värkstormar påverkade killen i magen så att han inte fick någon återhämtning alls. Efter bricanyl, epidural och lustgas konstaterades att hans värden var mycket dåliga och ett akut kejsarsnitt (inom 30 minuter) blev aktuellt.

Så den 26/7 föddes vår lilla Oskar, 47.7 cm lång och 2524g. Fram tills idag har vi varit inskrivna på barn 4 men vi har fått bo hemma sedan i tisdags med regelbundna kontroller - Underbart!  Idag hoppas vi på att bli utskrivna helt. 

Kämpa på nu ni som är i slutet, skönt att det gassande vädret börjar ge med sig iaf! :)

 

Grattis till alla små bebisar!
Även här har vår lille son valt att titta ut :)

I lördags (6/8) klockan 6.44 kom vår lilla gosse, 53 cm och 3510g. Hade  en bra förlossning, men är lite trött. Lillen har fått sola p g a gulsot, men nu hoppas vi på att få vara hemma och bara njuta!

 

Grattis alla som fått bebisar och ni som har det kvar, hoppas ni mår bra och snart har era underverk i famnen!

Vi har ÄNTLIGEN blivit utskrivna från barn 4... Det tog "bara" 65 dagar.. Puh, en pärs. Men nu börjar riktiga familjelivet. Vår lille Neo har börjat öka i vikt och vägde vid utskrivningen igår 3170 gram och var 51 cm lång. Vi har passerat BF-datumet med några dagar (tanken var 4/8) så nu känns det riktigt bra att få vara hemma och slippa barn 4.... Trots en hel del bra personal (men också en hel del dålig personal) så är vi ofantligt less på stället och det blir skönt att bara få vara hemma! 

Ankan, terraberra och Mearlin: Grattis till era bebisar!
Ankan och Terraberra: Hur upplevde ni snitten? Jag blev ju också snittad och tycker att själva snittet gick bra, men tycker att det har tagit väldigt lång tid att komma tillbaka sedan.

Höstflickan: Vad skönt att ni äntligen har blivit utskrivna!

fick min dotter 7/8 :)

Gruset - detta var mitt 2a snitt. För 4år sedan gjorde jag planerat, nu blev det akut.
Jag hade inga positiva upplevelser från gång 1 då både snittet tog tid att göra samt vårdtiden var hemsk pga attityden hor sköterskorna på BB kring smärta. Denna gång gick snittet bra (trots akut), men vårdtiden var hemsk. Vikarier och samma attityd... Tiden nu efteråt har inte varit så kul. Varannan dag en extrem brännande känsla i såret, ont som 17 vid toabesök, ont nattetid, svårt att rör sig.
Jag kommer inte ihåg tiden efter förra snittet, då hade jag heller inte fler barn, men nu å här 13 dagar efteråt upplever jag att jag har väldigt ont. Går inte direkt på en promenad. Å andra sidan - det är en stor bukoperation  - så frågan är om mina förväntningar på läkningstid/smärta är realistiska... =)
Såret har varat pyttelite på ett ställe - stället som bränner värst, men det har läkt samman till ett sår. Hoppas att det inte är dynga där under!

Hur känns det för dig? Smärta/blödning/rörlighet/värk? 

Jag har inte haft så hemskt ont i såret, men så åt jag mina värktabletter väldigt punktligt, och det tog rätt lång tid innan jag vågade trappa ner. Nu har det gått 3,5 vecka sedan snittet, men jag kan känna att det bränner till allra helst när jag har legat ner en längre stund och sätter mig upp. Däremot har jag en grop i magen ovanför snittet, antagligen har de sytt tajt på något sätt innifrån. Där känns det väldigt märkligt och stramar när jag går, så det blir inga snabba promenader. En av läkarna sa att gropen skulle gå till sig, och det hoppas jag verkligen. För mig tog det lång tid innan jag kunde lyckas ställa mig upp och jag tyckte det var jätteläskigt att röra mig från början. Det jag blev förvånad över var smärtan i resten av magen, där hjälpte inte riktigt värktabletterna. Tarmarna och resten av maginnehållet levde som ett eget liv och mitt i alltihop skulle barnmorskan och läkaren klämma på magen. Gjorde så ont så att jag skrek. Nä, inget trevligt. Sen känns 2 mån utan att lyfta annat än bebisarna som en otroligt lång tid. Svårt att ta sig iväg själv med bebisarna eftersom man inte kan lyfta vare sig vagn eller babyskydd och storebror tycker inte att det är så roligt att jag inte kan lyfta honom. Jag insåg nog inte heller riktigt att det faktiskt är en stor bukoperation som du säger. Tänkte att det inte skulle vara så farligt.

Hej jag blir igång satt den 9 september Sen ser man ju när han kommer och jag bor på ersboda.