rädd att katten lägger sig på barnet!

Hellre avliva kissen än att den ska bo i ett hem där den är hatad. En död katt lider inte. Självklart ska du ju avliva den humant hos veterinär.

Vår katt får inte vara i sovrummet på natten då vi sover sedan bebisen föddes. Första nätterna satt han och jamade en del utanför sovrumsdörren, men sedan har han vant sig och nu är det inga problem med det. På dagarna bryr han sig oftast inte om bebisen men kommer ibland fram och nosar försiktigt på huvudet eller fötterna, så jag tror inte att han skulle lägga sig på bebisen, men vi vågar ändå inte ha katten i rummet då vi sover och alltså inte kan märka vad som händer. Eftersom vi märkt att katten låter bli bebisen så vågar jag dagtid lämna bebisen en kort stund om man tex bara ska in i ett annat rum och hämta något, men första månaden gjorde jag inte ens det utan någon av oss hade alltid uppsikt om vi inte stängt in antingen katten eller bebisen i något rum.

Katten är inte hatad mer än på just det att den lägger sig på dottern. Den är en ute katt och är aldrig inne.
Den får mat osv.
Måste ha katt när man bor på landet. Så avliva katten och köpa en ny? Och hoppas på att den nya inte lägger sig på henne?

Näe då behåller jag honom, och låter myggnätet va på i vagnen får då kan han inte hoppa upp på henne.

fy vad hemskt!

Ingen av våra katter har hoppat upp i vare sig vagn eller spjälsäng oavsett om vagn/spjälsäng varit befolkade av barn eller inte. Så nej, jag har inte varit orolig att katterna ska lägga sig på barnen.

Jag fick göra mig av med min katt pga att han lade sig på min lille.Katten är väldigtsvartsjuk och skulle lägga sig på min lille,vaknade på natten av att katten gick på honom,och katten väger 7kg...droppen var när jag låg ner och ammade såkom katten och skulle lägga sig på honom,jag skulle putta ner katten,då satte han klorna i Isak och höll på att dra ner honom ur soffan.Visst det var en ren reflex av katten,men jag kände så att jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände Isak.Min katt var som en bebis för mig innan så det var inte lätt men jag ringde veterinären iaf och fick svaret att de inte avlivade friska katter.Jag sa att det handlade ju om min son,men det spelade ingen roll.Stäng in katten sa dom,men vilket liv skulle den få då??Djurens vänner tog inte heller emot honom,men efter mycket om och men hittade jag en som kunde ta honom.Hon hade själv en dotter på8 månader men hon trodde att katten bara var så mot mig pga svartsjuka.Och det stämde,det funkar jättebra där och han är snäll mot hennes dotter.Slutet gott

Mina tre katter älskar att ligga i både spjälsäng och vagn, men INTE när det där läskiga barnet ligger där!
Katterna är livrädda för bebisen och har varit från dag 1. Så jag har aldrig varit rädd eller orolig. Tjejen är dock mycket glad i katterna! 
Har även en stor best till hund, som så klart är lilltjejens bästis.  Har aldrig varit orolig där heller, hon röjer på golvet och hunden kunde inte bry sig mindre.
Jag kanske har haft tur med mina djur då... 

Min katt var beskyddande, vaktade så inga hundar eller andra katter skulle komma nära.
La sig bara i vagnen när den var tom.

Det var jag som hittade pojken. Med katten över ansiktet. Jag är ganska säker på min sak, trots att jag inte läst varken polis- eller obduktionsrapporten. Självklart menar du inte att vara elak, men för mig var detta (och är fortfarande) ett trauma och jag tar ganska illa upp av din kommentar.

Om barnet sover INNE finns väl ingen anledning för en katt att lägga sig där, men ute i vagn i kallaste december... Katten sökte värme (naturligt beteende) och ansiktet var det enda som stack upp ur åkpåse och allt, så där hamnade katten.

Jag med..

Beklagar upplevelsen. Men jag är mycket undrande varför du inte är intresserad av att läsa obduktionsrapporten? Är du verkligen inte intresserad av att veta om det verkligen var katten? Det var ju ni förskolepersonal som lämnade lilla barnet obevakat! Plöttslig spädbarnsdöd eller erat slarv?

Katthår i munnen?
Förhöjda värden i barnets blod som orsak av syrebrist?
Blodspränga ögonvitor?
mm

Du ska inte skriva här att det var katten om du inte var intresserad av att ta reda på vad som verkligen hände. Personligen verkar det som katten har med detta att göra, men jag tycker ändå det luktar osanning på ditt inlägg.

Rekommenderar sänghimmel från Ikea den spänns upp över sängen och har nät som kan stängas runt bebisen så att ingen katt kan klättra in! Funkar jättebra för oss

Jag borde inte svara, för jag har inget intresse av att argumentera om detta, men jag far inte med osanning och vill försvara mig.
Detta skedde på en föräldradag på dagiset. Pojkens pappa ställde ut vagnen, utan myggnät men med en filt över. Vagnarna stod så att man såg dem genom ett fönster, men p.g.a denna filt såg man inte in/ner i S vagn.

P.g.a misstankar om att det inte handlade om en katt (pojken var stor, det var i eftersviter av svininfluensan o.s.v.)genomfördes alla möjliga kontroller och en obduktion, vilket ledde till att S organ inte kunde doneras. Polisen hämtade vagnen han legat i och genomförde intervju/förhör/samtal med mig, annan personal, föräldrar och andra berörda.

Efter läkarutlåtande som polis och familjen fick ta del av fick vi i personalen info under ett möte där familjen, polis och en präst närvarades. S död berodde på syrebrist.
Det fanns inga klösmärken, eller tecken på kamp och man tror att katten kommit succesivt mer och mer över S ansikte, som i sin tur fått mindre och mindre syre. Detta i kombination med den ökade vikten på bröstkorg och lungor gjorde att den lilla kroppen inte orkade, S blev medvetslös i sömnen. Vi kollade vagnarna var 10 min. Det räckte inte.

HLR genomfördes av en annan förälder på dagiset som är läkare i 45 min. S hade svag puls när han togs i ambulanshelikopter till Ullevåhl. Men dagen efter stängdes de maskiner av som höll honom vid liv.

Jag sprider inga rykten om katter, klandrar inte katten och det gör inte heller någon annan inblandad i detta tragiska. Men katter söker värme, och S var varm.

Förmodligen vaknade inte ens S.

Med ett myggnät på vagnen hade detta aldrig skett och med det sagt lämnar jag tråden.

Usch vilken hemsk händelse :(

Jag tror dig, jag förstår inte varför folk misstror varann så jäkla mycket på den här sidan, vad skulle du få ut av att dra denna historia om den inte var sanning liksom?

Tack för att du delade med dig av den iallafall.

Jag får väl se hur jag gör med katten, känns som jag kommer att låta hon vara ute mycket och då hon är inne får jag väl sitta som en hök och stirra på henne, för jag VET att hon skulle lätt kunna lägga sig på mitt barn (varit påväg flera flera gånger)

Men bebben blir ju större och större så, jag lär ju kunna slappna av så småningom 

Vi har också en katt som är sjukligt social och jämt vill vara i famnen, men det har aldrig varit något problem med sonen. Det är som att de förstår att det är en liten bebis och att man måste vara försiktig.

Hon kommer gärna och stryker sig mot honom och lägger sig bredvid när han är på golvet men oftast inte vid ansiktet och aldrig på honom. Inte ens när han var nyfödd.

Nu är han 1 år och nu är det istället han som går och lägger sig på henne och hon piper efter ett tag men gör ändå inget för att ta sig loss. Och som sagt så söker hon även hans sällskap trots att han inte förstår att klappa fint ännu.

När sonen var nyfödd hade vi 3 katter hemma men de två andra har aldrig varit intresserade av honom. Har sett en av katterna ligga i vagnen ( när den var tom) kanske 3 gånger men då har hon blivit bortplockad och bannad direkt. Goskatten har istället valt att ligga i varukorgen under. 

Har aldrig varit orolig för att de ska lägga sig hos honom, men det beror ju helt på hur katten i fråga reagerar på barnet när man kommer hem från bb. Våra har som sagt alltid varit försiktiga mot sonen, oavsett hur hårt han har dragit i dem så har de aldrig gjort något tillbaka. Men de som haft lite vett i skallen har gått därifrån så snart de fått chansen och söker inte själva upp honom.