rädd att katten lägger sig på barnet!

Exakt!

Men nu såg jag att det stod kan ha. 

Har aldrig hört om ett fall där en katt skulle ha kvävt en bebis, det är nog mest en myt. Som någon annan skrev tidigare så hoppar nog katten bort genast bebisen börjar skrika. Och att katten skulle vara lömsk är nog bara inbillning.

Katter är ju definitivt inte lömska, bara lite egensinniga ibland
Tror att det ofta är en kommentar man får av folk som inte har katt själv.

Vi ställde upp spjälsängen ganska långt innan minstingen föddes och ganska snabbt var katterna uppe i sängen. Men jag vande dom redan då att dom inte fick vara där och nu är det inga problem. Ibland kan jag hitta dom där men aldrig när han är där.
Den ena katten är ju dock hans vapendragare så hon brukar lägga sig  brevid honom när han ligger hos mig men å andra sidan fyller han 11 månader snart och den andra katten springer all världens väg när han kommer farande.

Mina katter var mest rädd för Elias när vi kom hem ifrån bb, dom är fortfarande där och nosar lite på fötterna och så, men dom lägger sig aldrig nära honom. Jag var också väldigt orolig för det där när vi precis kommit hem ifrån BB, vi löste det så att vi skaffa babyvakt och hade dörren till sovrummet stängd helt enkelt.

Ang andningslarm som säkerhet mot katter så är jag tveksam om det funkar. Är rädd att larmet ej löser ut efterssom det kan registrera kattens andning istället för barnets (iaf den varianten som ligger under barnet). Vårt andningslarm är mkt känsligt och registrerar tex min andning om jag är nära sängen.

Vi har två katter och en sjuveckorsbebis och jag hade samma funderingar som du tidigare. En är supersocial och sover alltid med oss och på oss. De brukade dessutom båda ligga i barnvagnen månaderna innan födseln. Sedan bebisen legat i den så är de inte alls intresserade av att ligga i där längre, och då har vi ändå en skitfluffig och gosig voksipåse i nu också som de normalt skulle fullkomligt älska att ligga på/i. Den ena katten kan lägga sig nära honom ibland, men jag är inte orolig längre. De första nätter låste jag ut dem men nu är de välkomna i sovrummet igen.

Det där tänkte jag också på faktiskt. Hundar är mina ögon mer "lömska" än katter för oftast är dom ju supersociala men blir dom provocerade så kan dom ju orsaka mer skador än vad en katt antagligen skulle lyckas med...
Jag tror inte att hundar bara hugger utan vidare, utan att det måste finnas något bakomliggande. Antingen som händer just då eller som hänt tidigare och satt sina spår hos hunden.