Diskriminerad efter föräldraledigheten?

Jag svarade "vet ej". Jag studerade på universitet när jag blev gravid (vidareutbildning, jag har en fil. kand. och fil. mag. sedan tidigare) och fortsatte att varva studier och fl efter barnets födelse. Jag har nu sökt arbete sedan i augusti. Jag var väldigt nära att få drömjobbet i september och den arbetsgivaren verkade inte bry sig om att jag hade ett litet barn. Men jag kan ju inte veta om det spelade in i vem de valde i slutändan. Jag har kört litet olika "strategier" när jag har sökt jobb, ibland har jag betonat att jag har varit fl och ibland inte. När jag har betonat det har jag inte ens kallats till intervju. Men det kan ju vara en slump, eftersom jag inte har sökt mer än c:a 10-15 jobb. Eftersom jag har studerat har jag möjligheten att inte ens skriva att jag har fått barn - jag tror att jag ska testa det ett tag nu och se vad som händer.

Jo då diskriminerad har jag blivit flertalgånger av anledningen att de ej söker ensamstående småbarnsföräldrar, sedan att jag har haft turen med en familj som till och med tar mina barn då de är sjuka, så att jag endå kan gå till jobbet, räcker inte ens till.
Är less på detta system så ska öppna eget nu.

Ser att här finns en hel del skräckexempel och det förvånar mig inte. Jag jobbar själv i bemannings och rekryteringsbranchen och de tendenser man ser hos vissa arbetsgivare och kollegor är ibland upprörande om än inte oförståeliga.

Själv har jag som anställd på detta bemanningsföretag blivit fantanstiskt väl behandlad vid båda mina graviditeter (väntar 2an nu) och när jag kom tillbaka från mammaledigheten efter första barnet. Jag fick inte det roligaste uppdraget när jag kom tillbaka men jag var glad att få ett alls då botten precis gått ur konjunkture. Sedan dess har det bara blivit bättre. Jag har nu ett superuppdrag internt som betalar bättre, trotts att jag valt att gå ner på deltid för att kunna hämta ett par timmar tidigare på dagis varje dag.

Nu med denna graviditeten har mina kollegor och chefer varit 100% tillmötesgående med ledigheter och planering etc. Jag känner ett stort stöd i att man redan (2 1/2 månad innan beräknad förlossning) tagit en ny person på deltid som skall kunna ta över mitt uppdrag helt när jag går på mammaledighet. Det ger mig en trygghet i att kunna ta det lite lugnare med min chefs fulla stöd när det känns stressigt och grav.hormonerna hopar sig i hjärnan eller tröttheten gör sig extra påmind.

Jag upplever min egen situation väldigt possitivt men sitter i en possition där jag också ser mycket tydligt att det ännu inte är norm. Jag tror dock att den lagstiftning och debatt som finns runt allt detta idag räcker i längden. Jag tror inte vi ännu har sett de slutliga resultaten av de lagar, regler och debatt som redan finns. Vissa företagskulturer och individer är bara långsammare än andra att anpassa sig helt. Det är på väg i rätt riktning. Bara det faktum att fler pappor tar ut längre pappaledighet än någon sin tidigare är ett tydligt tecken, effekt och ett fenomen som i sig fortsätter att skapa egna vidare possitiva effekter på att minska diskriminering i arb.livet på grund av gravditet och föräldraledihghet. Vi har ännu inte sett slutressultatet. Jag ser mycket possitivt på framtiden!

Jag blev diskriminerad under min föräldrarledighet. Slutade med rättegång.  Orkar dock inte dra hela historien. Men jag vann tillslut !  Reglerna borde skärpas markant.

Jag blir diskriminerad av alla som blir diskriminerad

Jag började jobba igen efter föräldraledighet för några veckor sen, bytte jobb och trodde att det skulle vara svårt att få ett nytt jobb på 75%, men när jag frågade på intervjun hur dom ställde sig till att jobba deltid när man har småbarn sa dom "inga problem, vi skulle inte få några unga kvinnor till företaget om det hade varit ett problem" och sen fick jag jobbet.

Men det är såklart för jävligt när någon diskrimineras pga att man har småbarn eller är gravid eller dylikt, stelbent arbetsmarknad!

Jag ligger just nu i en rättsprocess med "mitt jobb" ang diskriminering.
Vi får se hur det slutar men jag hoppas på att ge dom en rejäl näsbränna.

Jag vet inte om det kan kallas diskriminering men definitivt negativ särbehandling som sker på min arbetsplats.

Flera saker som jag kan ta upp och som jag oftast bara tuggat i mig eller skakat av mig som en gås å sen anppassat mig till även om jag inombords känner att det inte är ok.

T ex är jag den enda på arbetsplatsen som har barn. Trots detta lägger han mitt schema på enbart kvälls och helgtid då resten av familjen är ledig. Veksamheten sträcker sig mellan 05 på morgonen  till midnatt och samtliga mina pass slutar när stället stänger. En i personalen har fått ett lyx-schema med enbart dagtid på vardagar och övriga har fått blandade tider. Bara jag jobbar enbart kvällar.
I december var jag sjuk (feber, förkyld) i 3 dar och då krävde han sjukintyg från andra dan trots att jag inte varit sjuk alls förutom 2 veckor i somras då min lillebror gick bort.
Vid senaste schemaändringen så hade han plötsligt minskat min till från 80% till  ca 60% med motivationen att jag ofta tar ledig eller vab:ar och sällan kommer upp i mer än så iaf. Altenativet var om jag ville ha mer tid så fick jag ta ytteligare en helg. "Tackade" dock nej till detta då jag redan jobbar varannan helg och då har 12-timmarspass vilket gör att jag knappt ser barnen då.

Funderar på att dra detta en vända hos facket, men frågan är hur det kan hjälpa mig? Ska dom ta honom i örat eller? Tror inte han egentligen bryter mot några lagar eller regler förutom sjukintyget då som han inte hade rätt att kräva.

Tycker absolut att du ska kontakta facket. Du har rätt till juridisk hjälp. Tjänstefördelningen ska vara röttvis. Har du fast tjänst kan man inte bara sänka din arbetstid. Är du visstids anställd finns oxå regler. Ta hjälp av fakcet- du ska inte ta den här fighten själv.

Dock kan arbetsgivare (efter en lagändring) kräva sjukintyg från första dagen. Däremot borde det inte gälla enbart för EN ENSKILD individ..

Alla dom andra har varit sjuka nån eller några gånger men ej behövt intyg.
Det är med största sannolikhet så att han trodde jag sjukskrev mig i protest då han visste att jag
var väldigt besviken på detta schemat.
Jag har fått höra av en anställd som tyvärr nu har slutat att han avser att försöka få mig att själv säga upp mig. Jag är för dyr och har jobbat för länge. Dessutom tror jag själv att han är lite störd/stressad över att jag var chef på stället innan han kom dit trots att jag helt inrättar mig i leden och inte öht ifrågasätter hans sätt att leda verksamheten. Detta kan jag ändå inte använda emot honom på något sätt eftersom det skulle stå ord mot ord och jag kan ju heller inte vara helt säker på sanningen i den fd kollegans uttalande.

jag har facklig erfarenhet och man kan göra ngt åt saker även om ord står mot ord. Dokumentera allt som händer. Tydliga datum och beskrivningar av händelse förlopp. Ordval m.m en chef har inte mera rätt än en anställd.

Herregud, finns det verkligen sådana arbetsgivare! Jag trodde bara de var en myt

Känns hoppfullt att veta då jag blivit öppet diskriminerad när jag kom tillbaks efter mitt första barn.
Utan att facket kunnat göra något.
Trots att jag arbetade heltid och min son i stortsett aldrig var sjuk.
Jag mår direkt illa inför tanken att behöva återvända efter barn nr 2.
Vem vet vad de hittar på denna gången!
Har försökt hitta nytt arbete. Sökt 3 st och kommit på intervju på alla 3, men det märktes klart att när man fick veta hur liten min son var och att jag troligtvis skulle skaffa fler barn hur intresset falnade direkt, trots att det kändes jättebra under samtliga intervjuer.
Jag är en rätt gammal småbarnsmamma och troligtvis trodde man väl att mitt barn var rätt mycket äldre med tanke på min ålder.

Ja, jag trodde inte att det fanns så många sånna heller! men jag hade ju ett annat fast jobb så det är ju lättare då att ställa krav på ett nytt jobb, man säger ju inte upp sig hur lättvindigt som helst. Hoppas du hittar nåt bra jobb du med!

Jag har bara positiva erfarenheter från min arbetsgivare faktiskt.

Blev oplanerat gravid redan i samband med att jag påbörjade min anställning, men möttes bara av positiva miner trots detta, och deltog fullt ut i utbildningar och annat. Efter sju månader gick jag på föräldraledighet, och under den tiden blev jag ändå ständigt uppdaterad med lönesamtal, målsamtal, och utvecklingssamtal. Fick en helt okej löneutveckling baserad på det arbete jag utfört innan föräldraledigheten.

Efter sex månader kom jag tillbaka på 40 %, och blev väl emottagen, med helt eget ansvar för mina egna arbetsuppgifter precis som innan. Fick också väldigt stort tillmötesgående avseende vilka dagar & tider jag ville jobba.

Har jobbat 40 % i nästan ett år, och känt mig fullt delaktig i teamets arbete & utveckling under tiden.

Nu har jag precis gått upp till 90 % iom att barnen börjat på dagis, och trots mycket vab nu i början så har jag inte stött på några negativa kommentarer ändå, utan tvärtom. I samband med en stor omorganisation nyligen så blev jag glad över att mina önskemål om såväl arbetsuppgifter som arbetstider togs stor hänsyn till, och till och med omarbetades lite extra bara för att det skulle bli som jag önskade.

Jag inser mer & mer att min arbetsgivare är unik, men samtidigt kanske det beror på att det är en genomsnittligt ung arbetsplats, med en medelålder på c:a 35-40 år, och med många småbarnsföräldrar, bl.a. flera av cheferna själva, så en stor del av förklaringen till förståelse och tillmötesgående ligger säkert däri.

Jag är tacksam iaf, och det minskar ju inte min lojalitet mot företaget precis.