Joddan skrev 2011-05-21 11:38:09 följande:
Jucea
Ja man vill ju bli "sig själv" efter en lång graviditet

.
Kollar in din tråd. Har kört GI en gång i tiden och det gic k också bra, tills jag åkte utomlands och inte kunde motstå fresteöserna.
Kära nån va jag kämpat mot kilona nu när jag tänker efter, men aldrig gått ner ordentligt!!! Gi cambridge herbalife fruktdieter etc etc Usch...
Jag hör också till dom som har sabbat kroppen genom diverse bantning (inklusive ren svält blandat med hetsätning) sen jag var typ 12 år.... Det sätter ju sina spår, och den maten jag äter nu är absolut rätt för mig!
Jag har en depression och 2 täta graviditeter i bagaget. Fick en utmattningsdepression precis innan mitt första plus. Mina barn är nu snart 3 och 1.5 år. Gick upp MASSOR under graviditeterna, dels pga att jag åt skitmat, men främst pga att jag var sängliggande med kraftig foglossning och förvärkar i princip hela graviditeterna!! Lyckades precis gå ner mellan graviditeterna så att jag plussade på samma vikt (74) men sen har jag ju 12 depressionskilon också, som är dom jag kämpar med nu!!! Så skönt att bli av med dom äntligen efter 4 år! Det har känts som att depressionen klängt sig fast i kroppen genom kilona... Som du säger, man vill ju bara bli sig själv igen!!!!
Ja, med GI kombinerar du ju det bästa från kaloriräkningen med det bästa från lågkolhydratkosten. Du går mätt och glad, du äter nyttig mat, men du har ändå friheten med kalorierna att råkar man fuska till det med 300 kalorier kaka, så kan man "rädda upp det" genom att snåla lite nånannanstans.... Jag är ingen förespråkare för ren kaloriräkning, men man måste ju inse att kalorierna faktiskt spelar roll! (Dock inte på det viset som man är van vid, eftersom kalorier från fett inte är lika tunga som kalorier från kolhydrater tex - vilket också gör att man kan ha en högre kalorinivå på lågkolhydratkost än på en kolhydratbaserat kost och ändå få samma resultat!)