**Den stora feta LCHF-tråden**

Du måste äta grymt mycket när du väl äter då, antar jag? 

Jag skulle tycka att det var praktiskt att bara äta en gång per dag + lite smått, men eftersom jag blir mätt på typ två små pannbiffar eller 1dl keso med en liten skvätt grädde, så tror jag inte att jag skulle fixa det....
Äter du mycket på en gång eller lite i flera omgångar under en viss tid? 

Stressa inte!

jag vet inte graden av utmattnignssyndrom hos dig, men om det är illa så, ja då tar det lång tid.
Min man blev utbränd, stressade tillbaka och dämpade alla sina symtom med träning. Tränade 5-6 dagar i veckan och mådde ganska bra, tills det blev för mycket och han fick ett återfall. Denna gånger tog det längre tid att komma tillbaka. Han har fått se över sitt liv, sitt sätt att vara och har fått lära sig att försöka må okej, utan att dämpa symtom med träning...

Vill inte skrämma dig, vill bara att du ska tänka efter och känna efter en extra gång. Var rädd om dig, du är den viktigaste i ditt liv.  

jag vet, men han har skumma prioriteringar ibland...  3 månader på heltid, sedan 1 månad med 25%jobb, 1 månad 50%, i månad 75%... Det höll ett halvår efter att han gått upp till heltid. 
Denna gånger så är det också 3 månader heltid och 2 månaders på varje upptrappningssteg. Det fungerade inte, så han förlängde 50% och 75% till 3 månader.
Detta + samtalsterapi + några timmars avslappning varje dag, gör att det verkar funka än så länge. Han jobbar nu 75% och ska gå upp snart.
Det är tufft för honom, jävligt tufft.  Det är helt omöjligt att förstå hur det känns för honom och för någon som varit med om något sånt. Den ångesten som finns inombords.

Jag är rädd att du tycker att du mår ganska ok psykiskt, för jag vet ju när du skrev om din kollaps och det du skriver nu när du vill ha tillbaka din vanliga kropp så du kan träna osv. 
Tänk på att det är din hjärna som inte orkar med mer, din kropp är bara ett sätt för den att uttrycka att det har blivit för mycket.
Gör inte som min man och dämpa det genom träning, lyssna på dig själv, lyssna på hur du mår inombords. 

Det är nog olika eftersom min man blev utbränd på jobbet. det var alltså jobbet som var "problemet"
För dig är det nog lite av allt, och då spelar det kanske inte så stor roll om man är på jobbet eller hemma...

Vila är viktigt, men även samtal, så att man får hjälp med stresshanteringen. Hur man ska agera och tänka i olika situationer som gör en stressad.  Min man kör mycket avslappning, för att komma ner i varv och orka med. 

Du kanske har gått igenom det värsta och behöver kanske bara bearbeta och vila dig frisk?
Min man var mitt uppe i det som var fel och fick jobba mycket på att lära sig hantera det.  

Varför tror du att du mår dåligt?
Varför tror du att det hände?
Är det något i tillvaron som får dig att må sämre nu? 

Ja, det är nog därför som du inte behöver vara sjukskriven lika länge. Ditt "problem" är inte kvar längre, du måste bara bearbeta det som har hänt och komma i kapp med dig själv. En sån stress är fruktansvärt slitsam, det är inte alls konstigt att du kollapsade. Jag tror att din kropp behöver vila och återhämta sig, men inte att du inte ska träna. Jag tror bara att allt måste få en chans att komma i balans igen. 

Min man fick inte kbt-behandling, inte renodlad, men den var mycket kbt-inriktad ändå. Han fick verktyg att använda, men kunde prata fritt om det han behövde, både jobb och privatliv.

Jag tror att du kommer att fixa det här, men låt det ta lite tid. Var sjukskriven lite till om du känner att det behövs, låt dig själv få en liten paus i tillvaron och bara ta hand om dig. Det är inte så lätt att hinna med det mellan jobb och barn, jag vet. 

 

ja, jag skulle vilja att det funkade så för mig, men jag är nog inte lagd åt det hållet. Jag tycker dessutom att det är rätt tråkigt att äta...

kokosmjöl, magnesium, d-vitamin

Det enda som jag verkligen saknar när det gäller det här ätandet är bröd. Gott bröd, gärna så att man kan rosta det. 
Jag hoppas mycket på mitt kokosmjöl som kommer hem i veckan, hoppas, hoppas att det går att rosta det brödet och att det inte smakar ägg... 

Jag tycker om att det finns så många personliga sätt att leva så här. 
Jag har lite svårt för när folk blir fanatiska och säger att man ska göra si eller så för att det ska vara "på riktigt"

Jag anser ju tex att det är helt okej att äta en clementine varje dag, och att då och då kanske ta en godisbit eller något annat. Detta helt utan att jag tycker att det är fusk. Det är helt enkelt så som jag vill leva mitt liv och jag fuskar inte i mitt egna liv :)

LCHF, ja lite kolhydrater och mycket fett, ungefär så lite kolhydrater att man stannar i ketos, då är det lite. Sedan gör var och en som de vill med hur lite eller hur mycket och allting är exakt lika rätt och bra.
En del hakar på att allt ska vara så naturligt som möjligt och därmed är det inte ok med sötningsmedel osv, andra struntar i det och tycker att det är helt okej med ämnen som man inte plockar i naturen.

En härlig bredd på alla varianter där alla kan göra som de vill och må bra av det