**Den stora feta LCHF-tråden**

jossposs, om du är ny med lchf, å är du förmodligen hungrig rätt ofta, man är ofta det i början och ge din kropp mat när den vill ha det, så blir den trygg i att den får energi. Sen kommer det att avta och du behöver inte alls äta lika ofta

Det är himla tråkigt att det blivit så för dig. 
Jag har också ätstörningar i botten och jag vet hur fanatisk jag lätt blir när det gäller mat, så jag kör ju en klart med avslappnad LCHF-stil.
Ingenting är fusk, först och främst. Jag får alltså äta vad jag vill, med gott samvete, jag belönar mig helst inte med "gott" och jag tröstar mig inte med det.   Mitt enda mål är att alltid vara i ketos, men det är ju inte speciellt svårt att hålla sig där. 
Jag känner mig inte duktig om jag äter yttepyttelite kolhydrater och jag känner ingen ånger om jag äter mer. 

Resultatet blir att jag oftast ligger runt 15-25g kolhydrater per dag, jag går ner i vikt i lagom takt. Jag får inte panik om vågen står stilla i några veckor, för jag tänker ändå fortsätta med det här länge, länge, kanske för alltid. 

För min del så har LCHF gjort mig friskare i mitt tänk kring mat och godis. Jag kan verkligen hantera det, jag kan verkligen hantera att äta 2 bitar choklad, utan att triggas eller ångra det. 

Synd att du inte kan få det att funka så, för jag tror, liksom du att detta är ett bra sätt för oss att leva.

 

Äntligen har jag gått ner 10 kilo, det har tagit tid, men det har varit en trevlig resa, utan några direkta förbud utan bara ett rätt lätt sätt att leva.  Har hållit på sedan 10/3, eller ja då vägde jag mig, då hade jag hållit på i 3 dagar innan, så att vattenkilona inte skulle räknas med

Nu är det bara 10 kilo kvar eller så, jag hoppas på att det sker innan året är slut, men om inte så är det heller ingen fara.

Nu jobbar jag som fasen hela sommaren, så det blir ingen träning, men å andra sidan så går jag konstant i mitt jobb, så jag rör mig iallfall

Jag hinner inte vara här så mycket längre, men jag kikar in och ser hur det går för er iallafall ))

Stijerna, hur går det för dig? 

Fasen vad tråkigt!

Jag tror ju på att äta mer, egentligen... Jag går ju inte ner om jag äter för lite och även om jag inte är hungrig, så får jag ju uppenbarligen inte i mig tillräckligt med energi för att kroppen ska vara nöjd, så jag får äta även när jag inte är hungrig.
Gå till doktorn igen och be dem komma sköldkörteln och diverse andra saker. Något stämmer inte 

TomMon, jag tror och hoppas att det är din mans nervositet som ligger bakom hans retlighet och så är det kanske hans egna dåliga samvete som spökar. Det är lättare att skylla på dig än att själv se sitt ansvar i matsituationen. 

Spana,
Jag äter lite vad jag vill. Jag äter alltid så att jag håller mig i ketos, dvs  (för mig) under 70-100 gram kolydrater per dag. Ibland blir det 15g ibland blir det 40gr.  
Jag ser det inte som fusk, jags er det som att jag har en livsstil som jag kan leva med, som jag är helt nöjd med och som jag vill fortsätta med länge, länge.

Jag går ner i vikt, inte så fort, men det gör inget alls, för detta är så enkelt. Jag har dessutom lite andra anledningar till att det tar lite längre tid att gå ner, så jag skyndar inte.  Har gått ner 10 kilo (förutom vattenkilona) sedan mitten av mars, så det går lagom fort

 

Håller på att läsa igenom Anna hallens blogg och här är ett inlägg som jag verkligen håller med om. 
http://www.annahallen.se/fick-en-fraga

Jag tror att vissa av oss behöver påminnas om detta, så läs om ni har tid och lust. 

Inte en aning, men jag tror att man inte får bli för nitisk eller äta för lite. Många ätstörda personer är inte hungriga, blir inte hungriga och är rätt stolta över det. 
Jag kan lätt äta alldeles för lite nu när jag äter så här. Jag kan äta och vara mätt på 600-800kcal per dag utan problem. Det är för lite för kroppen måste ha vissa ämnen och det får jag inte alls i mig på den mängden mat. 

Därför tror jag att man måste tänka sig för lite även när det gäller den här kosten. För en del går det inte att "lyssna på kroppen" för kroppen kanske är för förstörd av åren med bantning och ätstörningar.
Därför måste man kanske helt enkelt visa kroppen att den kommer att få mat, få näring och energi, tills den blir trygg med det.
Flera här inne drar ner som sjutton på alltmöjligt för att få fast på viktminskningen, men egentligen kanske de borde äta ordentligt i någon månad, för att kroppen ska våga använda energin och inte bara lagra den? 

Fundera på om du kan låta honom vara så ett tag till, att du helt enkelt inte går i gång på hans elakheter. Säg bara att du blir ledsen, men ge inte tillbaka. Då kanske han kan lugna ner sig lite och få sig en tankeställare. 
Det är mycket lättare att bråka med någon som bråkar tillbaka, än att bråka med någon som bara visar att hen blir ledsen, men inte ger igen.   Då kanske han börjar att tänka lite, istället för att bara agera

Vad härligt att läsa!!

Om jag skriver många ätstörda personer, så menar jag naturligtvis precis det jag skrev och inte några andra grupper och inte alla inom den gruppen.  Jag menar alltså att de personerna i den gruppen inte kan lite på sin kropp när det gäller hunger och kroppens behov.

Angående mängden energi som man ska äta, ja där har vi olika åsikt helt enkelt.
Att dra ner på portionerna ät ett bra och effektivt sätt att faktiskt få stopp på viktminskningen också, för många.
Ingen är exakt som någon annan och det viktiga är att man känner sin kropp och märker vad den reagerar på och inte att man bara lyssnar på andra och vad som fungerat på dem