Pojke i klänning?!
ricken skrev 2011-02-25 19:50:49 följande:
Ja absolut men om barnet är en tjej och vill ha burka skulle du köpa det till henne då?Av helt andra skäl än baserat på barnets kön.
Inlägg från: Veladis
|
-
Nej.
Av helt andra skäl än baserat på barnets kön. -
Tror du att en treårig blir stämplad som transa om han har kjol till förskolan? Varför?ricken skrev 2011-02-25 19:59:02 följande:Nej och då kanske man skall dra gränsen vid att tjejer har skjol och inte pojkar. Likadant som man inte bör sätta religion stämpel på barn kanske man inte skall sätta transa stämpel på dom heller.
Av vem? Kompisarna? Föräldrarna? Pedagogerna?
Nej, man ska inte sätta en religionsstämpel på barn. Man ska låta dem bilda sig en egen uppfattning. Och det gäller för genus också. man ska inte sätta en stämpel "du är pojke, du är såhär, punkt slut" utan det måste de själva få testa sig fram till, hur de vill vara som pojkar. -
Varför diskuterar du här då, om de redan sett/läst dem?giftfri skrev 2011-02-25 20:09:19 följande:Å ändå så tjafsar ni precis hela tiden om att klä pojkar i rosa å klänningar.., testa sig fram.., no way, ni prackar på ungarna era idéer, exakt på samma sätt som alla andra fanatiker...
Ja ja, jag vet att nu kommer massvis med "det gör vi inte alls" inlägg, men ni kan bespara er dom.., jag har redan sett/läst dom...
Jag "prackar inte på" mina ungar ideer i samma utsträckning som de som tycker att pojkar respektive flickor ska vara på ett sätt. Där kan man prata om att pracka på ideer och bestämda åsikter. -
Jag förstår inte riktigt hur man får ihop att en vilja att passa in och empati har ett klart samband. Men jag antar att det har att göra med defintionen av "social kompetens" som detsamma som en vilja att följa rådande normer. Men det är ju en gansa snedvriden syn av det begreppet. Social kompetens handlar om samspel om att kunna hantera många olika situationer och olika människor. Inte om att "följa med strömmen".
-
Kort sagt, en person med stor social kompetens behöver inte följa normer, som t ex klädkoder i en grupp, för att passa in. Personen gör det ändå.
-
Klart man sätter upp gränser för barnen som vuxen. Helt fritt att välja fungerar inte.giftfri skrev 2011-02-25 21:29:54 följande:Så enkelt som om det ska det vara fritt att välja, så kan man inte säga. det ska vara fritt att välja, men inte helt fritt.., då är det inte nån frihet, mer än för dom som utformat den..
Ungefär så är det med det här, ungarna ska fritt få välja, men bara välja det som vuxna bestämt, å då är det i praktiken ingen skillnad, bara en variant på hur det är nu, inget annat..
Alltså, låt ungarna var ifred när dom är små, dom kan få tillräckligt med problem i tonåren, utan att behöva fösas in i en minoritet, med ännu större risk för at dom får svårt att hitta sin identitet..
Men varför ska man sätta gränser baserat på barnens kön? Man halverar barnens handlingsutrymme och skär ner barnens valfrihet till hälften enbart på grund av att de har snopp eller snippa?
Nej Ola, klänning och kjol har bara tjejer.
Nej Klas, du får inte börja rida, det är för tjejer.
Nej Pia, du får inget lego i julklapp, det är för killar så det blir för svårt för dig.
Nej Klara, fordonsprogrammet är bara för killar och butchiga flator, där passar inte du...
Varför?
Jag sätter gränser för mina barn baserat på t ex deras ålder och olika säkerhetsaspekter. Men vem är jag att bestämma hur de ska vara som pojke respektive flicka? För enligt mig finns det 100 miljoner olika sätt att vara barn på. Så varför ge sina barn bara två, i praktiken bara en, möjlighet? -
Precis!Dorian Ertymexx skrev 2011-02-25 21:37:47 följande:Eller hur? För om nu skillnaderna mellan könen är gudagivna (eller naturgivna, eller DNA-givna eller whatevergivna) så att män är män och kvinnor kvinnor - vad spelar då det för roll vilka kläder man har på sig?
Och om kläderna KAN påverka, ja, då visar det ju på att det INTE är givet att män är män eller kvinnor är kvinnor!
Ni får liksom välja vilket, för de tu ihop är självmotsägande!
Jag har aldrig fått någon förklaring på den där motsägelsen. -
Å andra sidan har jag inte fått någon förklaring på varför man nödvändigtvis måste veta rent visuellt om ett barn man möter är en pojke eller flicka. Vad som är det viktiga, liksom.Veladis skrev 2011-02-25 21:41:15 följande:Precis!
Jag har aldrig fått någon förklaring på den där motsägelsen. -
Jag arbetar på förskola. Det är inte "hårt" där. barnen är tvärtom väldigt toleranta och accepterande. Fler frågor på det?Nenne666 skrev 2011-02-25 21:48:09 följande:Vill man bryta mot några eventuella normer gör man det inte genom sina barn som får ta smällarna...den som inte insett hur hårt det kan va på dagis samt skola har ingen koll alls.
Vill man förändra normer, får pappan i huset dundra in med rosa klänning själv på sin arbetsplats samt in på ica...barnent ska inte ta det. Thats it.
SEN, när debatten e utplånad å accepterad...klä på ditt barn hur många klänningar du vill-fine!
Jag har ingen inre drivkraft när jag vaknar på mornarna att jag ska ut och bryta normer. Däremot försöker jag tänka på hur jag uppfostrar mina barn till fritänkande, toleranta demokratiska individer. Några "smällar" har det inte blivit ännu.
Det är redan accepterat med pojkar i klänning på en del sociala arenor, bl a förskolor. Har du inte märkt det?
Eller menar du att man ska vänta tills alla i hela Sverige tycker det är Ok med pojkar i klänning? Eller tills just du tycker det?
Det är fortfarande inte accepterat att flickor och kvinnor bär byxor eller förvärvsarbetar på alla sociala arenor. Betyder det att vi ska vänta med det också? -
Här kändes det passande att upprepa ett inlägg jag skrev tidigare i tråden.giftfri skrev 2011-02-25 21:57:31 följande:Men tror du verkligen på att kläderna förändrar nåt i stort.., ledsen, men du kommer med tiden inse hur fel du har.
Lev med klädmodet å de andra pojk/flick skillnader som finns nu, å se istället till att du ger barnet bra värderingar, utan risk för att ungen din ska behöva ta en massa onödigt skit, p.g.a dina principer..Min son är4 ½, en trygg, lugn kille, som älskar att bygga, konstruera, köra bilar och hans favoritfärg är mörkblå. De flesta som inte känner honom så väl skulle nog se honom som rätt "grabbig", och det stämmer nog att många av hans intressen och egenskaper stämmer in på bilden av "grabbiga killen". Men han gillar också att dansa, helst i kjol, han gillar glittriga saker, rosa är hans näst bästa färg, och han är en mjuk liten typ som vårdar sitt marsvin som en öm liten marsvinsförälder. Speciellt i treårsåldern experimenterade han med kläder och hade gympadräkt med volang och klänning på kalas och till förskolan ett antal gånger. Ingen hade något problem med detr, allra minst han själv. Alla dessa egenskaper är ju delar av det som är han, min son. Men många väljer att se enbart det grabbiga, för han är ju kille och det är så killar traditionellt "ska vara". Jag tycker det är synd att hans andra egenskaper undantrycks för att han inte "ska" vara så.
Min dotter är en långsmal 7½-åring. Ljuslockig, rosenkindad och smilgropig som en sockersöt svensk midsommardröm har hon alltid fått höra hur söt hon är (och det är klart hon är!) En snäll kompis är hon också, som tar hand om de yngre barnen som börjat förskoleklassen. Men hon är också en fantastiskt konstruktör som bygger legogrejer gjorda för 12-åringar, hon räknar matte på 3:ans nivå och hon är fantastiskt atletisk. Ändå fokuseras det alltid på hennes utseende eller på hennes sociala förmåga .
Nu är hon som sagt en tjej som alltid varit stark och gått sin egen väg. Hon har talat om för sin lärare att hon minsann är ett mattegeni (hennes uttryck alltså)och behöver en svårare bok. När en kille sa att hon som tjej inte kunde stå och kissa rakt fram motbevisade hon honom (då var hon 5 år).
ALlt detta är ju också egenskaper som är hon, min dotter.
Jag blir så trött. Min son är ingen flickpojke. Min dotter är ingen pojkflicka. De är barn. Ett barn är av pojkkön och ett barn är av flickkön. De har egenskaper som oftast tillskrivs de kön de har, och de har egenskaper som ofta tillskrivs det andra könet. Jag vill ju att de utvecklar alla sina goda egenskaper. Det finns fler än ett sätt att vara pojke på, fler än ett sätt att vara flicka på.
Kläder ja...
Många tycker att det fokuseras för mycket på kläder. Det kanske det gör. Men å andra sidan är vi på ett forum där vi diskuterar föräldraskap och uppfostran, och där den här tråden, liksom flera andra, handlar just om kläder. Är det då konstigt att kläder diskuteras och att vi fokuserar på det just här?
I verkliga livet tro jag att många föräldrar som försöker tänka ur ett genusperspektiv inte tycker att kläder är i fokus eller är den viktigaste biten. Men det är något konkret, något att ta på. Därför blir det lätt att diskussionen fastnar där.
Själv tycker jag att det är konstigt att man inte ser att kläder är en del av arbetet kring genus och jämställdhet. Det är möjligtvis inte lika viktigt som lika lön, rätt till samam utbildning osv, men är samtidigt en del av det hela. Ska man ge pojkar och flickor samma rättigheter och samma möjligheter, kan man ju inte göra det på alla områden utom just när det gäller kläder!