• Silkflower

    Ej välkommen på utvecklingssamtal

    För en tid sedan var det dags för utvecklingssamtal för min sambos 5-åring. Det första sen jag kom in i bilden.
     
    Efter att han via mailkonversation med förskoleläraren kommit överens om en tid som passade, så fick jag frågan om jag också ville närvara. Jag frågade förstås om pojkens mamma, men nej, det här gällde oss, enligt hans syn på det hela så pga att de är skilda så ska de även gå på skilda utvecklingssamtal. Jag sa att jag självklart ville närvara.
      Kort därpå fick sambon, via mail, frågan om de kommer bägge två, varpå hans svarade att "nej, det blir bara jag och Madde som kommer". Det dröjde inte länge förrän nästa mail kom med kommentaren att; "Då får vi boka in en ny tid då ni bägge kan komma, för det är dig och Nellie jag vill prata med."
      Jag tog otroligt illa vid mig och kände mig utfryst och undervärderad. Var mina känslor berättigade eller bottnade dem i själva verket i något annat? 
    Min sambo blev också lite upprörd över detta och tog "mitt parti". Han svarade fröken att det skulle vara svårt att försöka hitta en tid som passar dem bägge och la fram alternativen att träffa antingen honom eller modern, eller helt enkelt boka in två olika möten med dem var för sig. Det kom aldrig något svar och ju mer vi närmade oss datumet för det första inbokade mötet, desto mer började jag tvivla på om det skulle bli av överhuvudtaget. Min sambo å andra sidan tolkade tystnaden som att det var den första överenskommelsen som gällde. Jag bestämde mig då för att inte gå på samtalet då jag kände mig ovälkommen och det framförde jag till sambon som förstod mig och sa att han skulle ta upp med personalen min roll i barnets liv.

    Lite bakgrundshistoria. I samband med att jag och min sambo flyttade till hans hemort vid årsskiftet så tog vi även över vårdnaden av hans 5-årige son på heltid. Sonen har umgänge med sin mor varannan helg på annan ort och de har fortfarande gemensam vårdnad över sonen rent juridiskt. Jag har funnits i pojkens liv till viss del sen i somras då hans pappa bodde hos mig och vi hade honom de helger vi var lediga, dvs, var och varannan helg.
    Som det har sett ut sen dess så spenderar jag mer tid med pojken än vad hans far och mor gör sammanslaget.
    Är det inte då helt rimligt att jag borde ta del av hans utveckling då jag faktiskt utgör en så stor del av den?

    Det är jag som hämtar på dagis varje dag, lagar och ser till att han får i sig mat varje dag, ser till att han är hel och ren, tvättar hans kläder, lyssnar på honom, uppfostrar honom, uppmuntrar honom, belönar honom när han varit duktig, leker med honom hela dagarna varannan helg medans hans pappa jobbar. Men sen vad det ger för utdelning och hur det går för honom mentalt, fysiskt, socialt, osv har jag tydligen inte med att göra? 

    Till sist bestämde jag mig ändå för att följa med på samtalet, för att visa dem att jag också räknas. Andra ska inte få sätta värdet på mig.  Det blev aldrig några sura miner, utan samtalet gick bra och jag deltog även, inte bara närvarade. Ibland måste man stå upp för sig själv och ta sig själv för givet när andra inte gör det.

    Min fråga till er; Hur gör ni andra bonusföräldrar? Vad har ni för erfarenheter på detta område? har ni hamnat i liknande situation? hur har ni löst den?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-01 15:38
    Nu ligger jag lite efter då jag inte har haft tid att uppdatera mig i diskussionen men jag ska försöka bringa klarhet i en del frågor som har dykt upp. Uppenbarligen har jag oavsiktligt utelämnat en del viktiga bitar som ni förstås undrar över.

    För det första så var inte biomamman med på mötet. Förskoleläraren höll vid ett senare tillfälle ett möte med henne separat, något som man varken kan ta för givet eller kräva att dem ska göra. Det tycker jag var väldigt flexibelt och hänsynsfullt gjort av förskolan.

    Angående om biomamman motsatte sig min medverkan på mötet; jag har ingen aning. Men som jag tolkade det, utifrån förskolelärarens mail där hon frågar min sambo om de bägge två ska närvara på det inbokade mötet, så hade hon inte ens blivit kontaktad/tillfrågad om utvecklingssamtal. Av svaret som sen följde finns det inget som säger att förskolan inte godkände min närvaro, utan en önskan från deras sida om att få prata med bägge föräldrarna. Jag har citerat mailen. Det var känslan jag fick av att inte vara välkommen.
    När min sambo sedan hänvisade till sitt ex i frågan om vilka tider och datum som passar henne så blev det bara tyst.
    Hade förskolan eller biomamman meddelat mig eller sambon att de motsätter sig min närvaro så hade jag definitivt inte dykt upp på samtalet.
    Biomamma nämnde dessutom för min sambo att hon inte kunde närvara på det inbokade mötet, utan att hon och förskolan skulle boka in ett framöver. Om hon hade några invändningar mot/synpunkter på om vem eller vilka som ev. skulle gå när hon inte kunde, borde hon inte yttrat sig om det då?
  • Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal
  • Anonym (skola)

    Jag jobbar åp en skola och vi erbjuder VÅRDNADSHAVARNA att få ta del i det som rör barnen. Eftersom vissa föräldrar/vårdnadshavare inte kommer överens så är det helt enkelt så att sambos inte är välkomna vid sådana tillfällen och det är lika för alla, även i då fall då vi VET att föräldrar och sambos kommer mycket bra överens.

    Förr kunde det vara så att den ena av vårdnadshavarna inte kom pga att den andras sambo var med och så kan man inte ha det.

  • Anonym (tack o lov)

     Skulle ALDRIG stå ut med sån skit som vissa biomammor kastar på styvföräldrar som är egnegerarde i DERAS barn. Fy fan för er!
    Så ni menar att TS  ska torka snor, läsa läxor, hämta och lämna varje dag på dagis, se till att maten står på bordet varje dag etc men INTE få vara med på utvecklingssamtal???

    Min kille har barn sen tidigare och biomamman är glad och tacksam för att jag VILL vara engagerad i HENNES barn, det är faktiskt inte mitt! Jag är en självklarhet på alla utvecklingssamtal. Fick jag inte vara delaktig som jag är skulle jag välja att inte leva med min kille o hans barn. Sorry,
    Nä biomammor. Var GLADA åt att andra vill vara snälla och ta hand om ERA barn istället.

    morr...

  • sextiotalist
    Silkflower skrev 2011-02-28 14:37:11 följande:
    Ha ha, TACK! Jag ska använda mig av dina kommentarer om de (eller någon annan för den delen) någongång  ev. skulle ifrågasätta mina skyldigheter vad gäller allt som rör barnet Skrattande
     T.ex; "Är det jag som är vårdnadshavare för barnet? Jag har inte adopterat honom, även om det ser ut som det!"

    Jag menade vårdnaden/omsorgen i praktiken, inte den juridiska.
    Och det går inte att misstolka ditt synsätt på det hela, så jag behöver inte fråga hur du menar.  
    Men det är viktigt att komma ihåg, att hur du och barnets pappa bestämt sig för att fördela hur det skall ske hemma så finns det fortfarande den juridiska vårdnaden, som många skriver, så har du inte rätten att ta del av barnets journaler eller medverka i utvecklingssamtal utan vårdnadshavarnas tillstånd. Eller snarare sagt, varken skola, förskola eller VC får ge dig den informationen utan att vårdnadshavarna har godkänt det.
  • Kajee
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:39:46 följande:
     Skulle ALDRIG stå ut med sån skit som vissa biomammor kastar på styvföräldrar som är egnegerarde i DERAS barn. Fy fan för er!
    Så ni menar att TS  ska torka snor, läsa läxor, hämta och lämna varje dag på dagis, se till att maten står på bordet varje dag etc men INTE få vara med på utvecklingssamtal???

    Min kille har barn sen tidigare och biomamman är glad och tacksam för att jag VILL vara engagerad i HENNES barn, det är faktiskt inte mitt! Jag är en självklarhet på alla utvecklingssamtal. Fick jag inte vara delaktig som jag är skulle jag välja att inte leva med min kille o hans barn. Sorry,
    Nä biomammor. Var GLADA åt att andra vill vara snälla och ta hand om ERA barn istället.

    morr...
    Jag hoppas att du inte menar mig i det här fallet. Men jag förklarar igen att skolan rent lagligt kan få problem om man har utvecklingssamtal med en person som inte är vårdnadshavare.
    ?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!
  • Anonym
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:39:46 följande:
     Skulle ALDRIG stå ut med sån skit som vissa biomammor kastar på styvföräldrar som är egnegerarde i DERAS barn. Fy fan för er!
    Så ni menar att TS  ska torka snor, läsa läxor, hämta och lämna varje dag på dagis, se till att maten står på bordet varje dag etc men INTE få vara med på utvecklingssamtal???

    Min kille har barn sen tidigare och biomamman är glad och tacksam för att jag VILL vara engagerad i HENNES barn, det är faktiskt inte mitt! Jag är en självklarhet på alla utvecklingssamtal. Fick jag inte vara delaktig som jag är skulle jag välja att inte leva med min kille o hans barn. Sorry,
    Nä biomammor. Var GLADA åt att andra vill vara snälla och ta hand om ERA barn istället.

    morr...
    För min del tycker jag att det går alldeles utmärkt att vara engagerad i mina bonusbarn utan att det uppstår ett behov av att ta över eller känna mig utnyttjad eller överkörd för att jag inte deltar i precis allt. Jag förstår inte alls varför du och andra gör en sådan koppling. 

    Jag är även biomamma och i min föräldraroll delar jag därmed med mig av nödvändig eller intressant information till min make som rör mina barn. Han behöver inte vara med på utvecklingssamtal för att vara viktig. 
  • sextiotalist
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:39:46 följande:
     Skulle ALDRIG stå ut med sån skit som vissa biomammor kastar på styvföräldrar som är egnegerarde i DERAS barn. Fy fan för er!
    Så ni menar att TS  ska torka snor, läsa läxor, hämta och lämna varje dag på dagis, se till att maten står på bordet varje dag etc men INTE få vara med på utvecklingssamtal???

    Min kille har barn sen tidigare och biomamman är glad och tacksam för att jag VILL vara engagerad i HENNES barn, det är faktiskt inte mitt! Jag är en självklarhet på alla utvecklingssamtal. Fick jag inte vara delaktig som jag är skulle jag välja att inte leva med min kille o hans barn. Sorry,
    Nä biomammor. Var GLADA åt att andra vill vara snälla och ta hand om ERA barn istället.

    morr...
    Än en gång, varken skola, förskola, vårdinrättningar har rätt att lämna ut information om barnet utan vårdnadshavarens godkännande. Skulle någon av föräldrarna säga nej så är det så.

    Min sambo har två (vuxna) barn sedan tidigare så jag är inte en separerad biomamma. Men jag har å andra sidan inte heller tagit på mig en föräldrarroll, då dessa barn hade två mycket utmärkta föräldrar. Fanns ingen anledning att varken springa på utvecklingssamtal eller till läkaren med barnen
  • Anonym (tack o lov)
    Silkflower skrev 2011-02-28 14:37:11 följande:
    Ha ha, TACK! Jag ska använda mig av dina kommentarer om de (eller någon annan för den delen) någongång  ev. skulle ifrågasätta mina skyldigheter vad gäller allt som rör barnet Skrattande
     T.ex; "Är det jag som är vårdnadshavare för barnet? Jag har inte adopterat honom, även om det ser ut som det!"

    Jag menade vårdnaden/omsorgen i praktiken, inte den juridiska.
    Och det går inte att misstolka ditt synsätt på det hela, så jag behöver inte fråga hur du menar.  
    Så sanna ord, Skulle man säga så som bonusmamma då tog det hus i helvete för att man INTE engagerar sig helhjärtat.
    Jag tror att sånt här i grund och botten har med avundsjuka att göra, Biomamman ser kanske på bonusmamman som någon slags konkurrent.? I alla fall om man är så osäker som många ger exempel på att vara...

    Jag får självklart ta del av allt som rör min bonus, det är hur naturligt som helst både för mig, pappan och mamman. Från dagis görs ingen skillnad och det känns skönt.
    De har vett att läsa situationen och inte gå stenhårt efter lagboken.
    Flexibilitet kallas det...

    Jag går ofta med bonusen till tandläkaren, vårdcentralen osv..
    Jag kan garantera att både min kille och barnets mamma skulle bli mäkta förbannade om jag inte fick det.
    Det skulle bara ställa till problem för familjen och i synnerhet barnet.
  • Mamsis

    Jag är överlycklig att mina barn har den bonusmamman de har! MEN för det har jag ingen lust att ha henne med på utvecklingssamtal och liknande. Om pappan informerar henne i efterhand har jag inget emot, men ibland kan det uppstå situationer där man är oense och är jag då där själv men han har henne med, ja då skulle jag känna mig i underläge även fast jag kanske inte skulle vara det 'på riktigt'.

  • Anonym (tack o lov)
    sextiotalist skrev 2011-02-28 14:45:47 följande:
    Än en gång, varken skola, förskola, vårdinrättningar har rätt att lämna ut information om barnet utan vårdnadshavarens godkännande. Skulle någon av föräldrarna säga nej så är det så.

    Min sambo har två (vuxna) barn sedan tidigare så jag är inte en separerad biomamma. Men jag har å andra sidan inte heller tagit på mig en föräldrarroll, då dessa barn hade två mycket utmärkta föräldrar. Fanns ingen anledning att varken springa på utvecklingssamtal eller till läkaren med barnen
    Nej men i det här fallet så är båda föräldrarna GLADA åt att jag vill det. De ser mig som en tillgång för deras lilla parvel och räknar mig som en i familjen. Jag blir aldrig mamma åt det här barnet, det vill jag inte heller, kan inte bli, h*n har redan en underbar suverän mamma. Jag är en engagerad vuxen som vill det bästa för barnet!
  • sextiotalist
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:46:54 följande:
    Så sanna ord, Skulle man säga så som bonusmamma då tog det hus i helvete för att man INTE engagerar sig helhjärtat.
    Jag tror att sånt här i grund och botten har med avundsjuka att göra, Biomamman ser kanske på bonusmamman som någon slags konkurrent.? I alla fall om man är så osäker som många ger exempel på att vara...

    Jag får självklart ta del av allt som rör min bonus, det är hur naturligt som helst både för mig, pappan och mamman. Från dagis görs ingen skillnad och det känns skönt.
    De har vett att läsa situationen och inte gå stenhårt efter lagboken.
    Flexibilitet kallas det...

    Jag går ofta med bonusen till tandläkaren, vårdcentralen osv..
    Jag kan garantera att både min kille och barnets mamma skulle bli mäkta förbannade om jag inte fick det.
    Det skulle bara ställa till problem för familjen och i synnerhet barnet.
    Då är ni överens och det är helt OK. Ni kör inte över mamman/pappan, ni vet vilka roller ni har och ni alla känner sig bekväma med det hela, skolan/förskolan är nog väl medvetna om detta.

    Men jag får en stark känsla av att  det är en maktkamp som pågår i vissa styvfamiljer, att man vill manövra ut den ena vårdnadshavaren, det känns väldigt läskigt.
Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal