• Silkflower

    Ej välkommen på utvecklingssamtal

    För en tid sedan var det dags för utvecklingssamtal för min sambos 5-åring. Det första sen jag kom in i bilden.
     
    Efter att han via mailkonversation med förskoleläraren kommit överens om en tid som passade, så fick jag frågan om jag också ville närvara. Jag frågade förstås om pojkens mamma, men nej, det här gällde oss, enligt hans syn på det hela så pga att de är skilda så ska de även gå på skilda utvecklingssamtal. Jag sa att jag självklart ville närvara.
      Kort därpå fick sambon, via mail, frågan om de kommer bägge två, varpå hans svarade att "nej, det blir bara jag och Madde som kommer". Det dröjde inte länge förrän nästa mail kom med kommentaren att; "Då får vi boka in en ny tid då ni bägge kan komma, för det är dig och Nellie jag vill prata med."
      Jag tog otroligt illa vid mig och kände mig utfryst och undervärderad. Var mina känslor berättigade eller bottnade dem i själva verket i något annat? 
    Min sambo blev också lite upprörd över detta och tog "mitt parti". Han svarade fröken att det skulle vara svårt att försöka hitta en tid som passar dem bägge och la fram alternativen att träffa antingen honom eller modern, eller helt enkelt boka in två olika möten med dem var för sig. Det kom aldrig något svar och ju mer vi närmade oss datumet för det första inbokade mötet, desto mer började jag tvivla på om det skulle bli av överhuvudtaget. Min sambo å andra sidan tolkade tystnaden som att det var den första överenskommelsen som gällde. Jag bestämde mig då för att inte gå på samtalet då jag kände mig ovälkommen och det framförde jag till sambon som förstod mig och sa att han skulle ta upp med personalen min roll i barnets liv.

    Lite bakgrundshistoria. I samband med att jag och min sambo flyttade till hans hemort vid årsskiftet så tog vi även över vårdnaden av hans 5-årige son på heltid. Sonen har umgänge med sin mor varannan helg på annan ort och de har fortfarande gemensam vårdnad över sonen rent juridiskt. Jag har funnits i pojkens liv till viss del sen i somras då hans pappa bodde hos mig och vi hade honom de helger vi var lediga, dvs, var och varannan helg.
    Som det har sett ut sen dess så spenderar jag mer tid med pojken än vad hans far och mor gör sammanslaget.
    Är det inte då helt rimligt att jag borde ta del av hans utveckling då jag faktiskt utgör en så stor del av den?

    Det är jag som hämtar på dagis varje dag, lagar och ser till att han får i sig mat varje dag, ser till att han är hel och ren, tvättar hans kläder, lyssnar på honom, uppfostrar honom, uppmuntrar honom, belönar honom när han varit duktig, leker med honom hela dagarna varannan helg medans hans pappa jobbar. Men sen vad det ger för utdelning och hur det går för honom mentalt, fysiskt, socialt, osv har jag tydligen inte med att göra? 

    Till sist bestämde jag mig ändå för att följa med på samtalet, för att visa dem att jag också räknas. Andra ska inte få sätta värdet på mig.  Det blev aldrig några sura miner, utan samtalet gick bra och jag deltog även, inte bara närvarade. Ibland måste man stå upp för sig själv och ta sig själv för givet när andra inte gör det.

    Min fråga till er; Hur gör ni andra bonusföräldrar? Vad har ni för erfarenheter på detta område? har ni hamnat i liknande situation? hur har ni löst den?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-01 15:38
    Nu ligger jag lite efter då jag inte har haft tid att uppdatera mig i diskussionen men jag ska försöka bringa klarhet i en del frågor som har dykt upp. Uppenbarligen har jag oavsiktligt utelämnat en del viktiga bitar som ni förstås undrar över.

    För det första så var inte biomamman med på mötet. Förskoleläraren höll vid ett senare tillfälle ett möte med henne separat, något som man varken kan ta för givet eller kräva att dem ska göra. Det tycker jag var väldigt flexibelt och hänsynsfullt gjort av förskolan.

    Angående om biomamman motsatte sig min medverkan på mötet; jag har ingen aning. Men som jag tolkade det, utifrån förskolelärarens mail där hon frågar min sambo om de bägge två ska närvara på det inbokade mötet, så hade hon inte ens blivit kontaktad/tillfrågad om utvecklingssamtal. Av svaret som sen följde finns det inget som säger att förskolan inte godkände min närvaro, utan en önskan från deras sida om att få prata med bägge föräldrarna. Jag har citerat mailen. Det var känslan jag fick av att inte vara välkommen.
    När min sambo sedan hänvisade till sitt ex i frågan om vilka tider och datum som passar henne så blev det bara tyst.
    Hade förskolan eller biomamman meddelat mig eller sambon att de motsätter sig min närvaro så hade jag definitivt inte dykt upp på samtalet.
    Biomamma nämnde dessutom för min sambo att hon inte kunde närvara på det inbokade mötet, utan att hon och förskolan skulle boka in ett framöver. Om hon hade några invändningar mot/synpunkter på om vem eller vilka som ev. skulle gå när hon inte kunde, borde hon inte yttrat sig om det då?
  • Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal
  • Kajee
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:46:54 följande:
    Så sanna ord, Skulle man säga så som bonusmamma då tog det hus i helvete för att man INTE engagerar sig helhjärtat.
    Jag tror att sånt här i grund och botten har med avundsjuka att göra, Biomamman ser kanske på bonusmamman som någon slags konkurrent.? I alla fall om man är så osäker som många ger exempel på att vara...

    Jag får självklart ta del av allt som rör min bonus, det är hur naturligt som helst både för mig, pappan och mamman. Från dagis görs ingen skillnad och det känns skönt.
    De har vett att läsa situationen och inte gå stenhårt efter lagboken.
    Flexibilitet kallas det...

    Jag går ofta med bonusen till tandläkaren, vårdcentralen osv..
    Jag kan garantera att både min kille och barnets mamma skulle bli mäkta förbannade om jag inte fick det.
    Det skulle bara ställa till problem för familjen och i synnerhet barnet.
    Dra inte upp en sån diskussion igen. För det kan lika gärna vara biomamman som har en avundsjuka mot bonus som att bonus inte klarar av att hantera att det har funnits en tidigare relation, vilket barnet är ett bevis för. I det som TS tagit upp grundar sig det hela i ett juridiskt problem som innebär att skola, vårdcentral etc inte får lämna ut uppgifter utan vårdnadshavarens godkännande.

    För mig har olika instanser slapphet i det här inneburit att pappan till barnen tagit mycket avgörande beslut angående barnen som jag inte varit överrens med honom om. Hade skola och VC kontrollerat med mig så hade ganska avgörande beslut inte kunnat tas. Nu struntade dom i att kontakta den andra vårdnadshavaren, vilket är rent juridiskt fel.
    ?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!
  • Anonym (tack o lov)
    Anonym skrev 2011-02-28 14:44:05 följande:
    För min del tycker jag att det går alldeles utmärkt att vara engagerad i mina bonusbarn utan att det uppstår ett behov av att ta över eller känna mig utnyttjad eller överkörd för att jag inte deltar i precis allt. Jag förstår inte alls varför du och andra gör en sådan koppling. 

    Jag är även biomamma och i min föräldraroll delar jag därmed med mig av nödvändig eller intressant information till min make som rör mina barn. Han behöver inte vara med på utvecklingssamtal för att vara viktig. 
    Jag vill inte ta över någonting. Jag vill vara engagerad för att jag är vuxen människa och är en del av den "nya" familjen. Jag känner mig heller inte utnyttjad. Men skulle det "krävas" att jag gjorde all "markservice" men jag var helt borträknad i så viktiga saker som barnets hälsa/utveckling skulle jag absolut känna mig illa till mods.

    Jag undrar varför det är så svårt kvinnor i mellan??? Har det med konkurrens, dåligt självförtroende att göra??
    Hör sällan såna här disskusioner bland bio/bonus-pappor.

    Vi kvinnor är fan aldrig nöjda,,.,.,,
  • Kajee
    Mamsis skrev 2011-02-28 14:48:41 följande:
    Jag är överlycklig att mina barn har den bonusmamman de har! MEN för det har jag ingen lust att ha henne med på utvecklingssamtal och liknande. Om pappan informerar henne i efterhand har jag inget emot, men ibland kan det uppstå situationer där man är oense och är jag då där själv men han har henne med, ja då skulle jag känna mig i underläge även fast jag kanske inte skulle vara det 'på riktigt'.
    Och den konflikten har ju inte skolan med att göra. Så jag tycker att du tänker helt rätt.
    ?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!
  • Kajee
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:52:30 följande:
    Jag vill inte ta över någonting. Jag vill vara engagerad för att jag är vuxen människa och är en del av den "nya" familjen. Jag känner mig heller inte utnyttjad. Men skulle det "krävas" att jag gjorde all "markservice" men jag var helt borträknad i så viktiga saker som barnets hälsa/utveckling skulle jag absolut känna mig illa till mods.

    Jag undrar varför det är så svårt kvinnor i mellan??? Har det med konkurrens, dåligt självförtroende att göra??
    Hör sällan såna här disskusioner bland bio/bonus-pappor.

    Vi kvinnor är fan aldrig nöjda,,.,.,,
    Som lärare i skolan kan jag säga att det är bra mycket vanligare att biosar och bonusar inte är överrens än tvärsom. Ibland upplever den ena sidan det som att man är överrens medans den anra inte är det. Då måste man ta hänsyn till vårdnadshavare.
    Sen är det väl jättebra om ni är överrens och att det underlättar för alla.
    ?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!
  • Anonym (tack o lov)

    "Men jag får en stark känsla av att  det är en maktkamp som pågår i vissa styvfamiljer, att man vill manövra ut den ena vårdnadshavaren, det känns väldigt läskigt."

    Ja men än vanligare(i alla fall finns det såt folk här på FL) är att biomamman SKA "ha bort" bonusmamman till vilket pris som helst. Förmodligen för att hon är osäker/avundsjuk. Det är egoistiskt och hemskt. Varför inte uppskatta att ju fler som älskar barnet och vill dess bästa desto bättre???

    Varför kan inte fler uppskatta oss bonusföräldrar????

  • Anonym
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:52:30 följande:
    Jag vill inte ta över någonting. Jag vill vara engagerad för att jag är vuxen människa och är en del av den "nya" familjen. Jag känner mig heller inte utnyttjad. Men skulle det "krävas" att jag gjorde all "markservice" men jag var helt borträknad i så viktiga saker som barnets hälsa/utveckling skulle jag absolut känna mig illa till mods.

    Jag undrar varför det är så svårt kvinnor i mellan??? Har det med konkurrens, dåligt självförtroende att göra??
    Hör sällan såna här disskusioner bland bio/bonus-pappor.

    Vi kvinnor är fan aldrig nöjda,,.,.,,
    Och jag menar att man kan vara lika engagerad utan att för del skull vara med på absolut allt. För mig är det inget kvitto på att jag är viktig, jag vet det ändå. För många kvinnor verkar det emellertid fungera så, de måste vara med på allt för att de inte ska känna sig borträknade eller (ve och fasa) mindre älskade, inte prioriterade och mycket annat i samma stil. För en del verkar det också handla om svartsjuka - biomamman och biopappa ska inte sitta på utvecklingssamtal och leka familj utan bonusmamman vill och ska vara med som en markering för vad som gäller och för att hålla kolla på mannen. Själv tycker jag sådant resonemang är omoget och fjantigt. 

    Resten av ditt inlägg är för mig obegripligt. Jag vet inte vilka eller vad du talar om.
    För min del är jag väldigt nöjd. 
  • Anonym
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:57:50 följande:
    "Men jag får en stark känsla av att  det är en maktkamp som pågår i vissa styvfamiljer, att man vill manövra ut den ena vårdnadshavaren, det känns väldigt läskigt."

    Ja men än vanligare(i alla fall finns det såt folk här på FL) är att biomamman SKA "ha bort" bonusmamman till vilket pris som helst. Förmodligen för att hon är osäker/avundsjuk. Det är egoistiskt och hemskt. Varför inte uppskatta att ju fler som älskar barnet och vill dess bästa desto bättre???

    Varför kan inte fler uppskatta oss bonusföräldrar????
    Men herregud. Man kan ju vara hur uppskattad som helst utan att sitta med på utvecklingssamtal. 
  • Silkflower
    sextiotalist skrev 2011-02-28 14:31:57 följande:
    Båda vårdnadshavarens godkännande krävs, varför är inte mamman tillfrågad? Det känns lite knepigt att ni kör över henne (det hade känts lika fel om det varit pappan som kördes över)
    Jag har en väninna som går i mammans ställe, men det är med mammans goda minne och godkännande, dvs de har kommit överens om detta.

    Jag för den mindre behagliga känslan att mamman är uträknad och du "leker" mamma istället.

    Är det jag som ska stå till svars varför mamman inte är tillfrågad? är det inte fadern som ska informera/fråga den andra vårdnadshavaren ang. ev. möten och läkarbesök? jag är väl ingen mellanhand, det där får de göra upp sinsemellan. Jag ställer upp och närvarar för pojkens och hela vår familjs skull.  
    och varför är det ingen som ifrågasätter varför modern inte engagerar sig så pass att hon prioriterar sonens utvecklingssamtal och läkarbesök när hon är informerad om att de ska genomföras och när..? hon meddelar bara att hon inte kan gå.   

    I så fall "leker" jag mamma varje dag Obestämd När jag lämnar och hämtar på dagis, ger honom mat, borstar hans tänder, läser saga osv, likaväl som när jag måste lyssna på hans tjat och gnäll, eftersom hans pappa måste jobba och då "leker" ungkarl och pojkens mamma måste studera och då "leker" student utan barn....


    Att vi inte korrigerade sköterskan såg vi ingen anledning till eftersom det bara var en vanlig 5-årskontroll och jag var endast närvarande. Dessutom ville vi varken att sköterskan skulle känna sig bortgjord likväl som vi inte ville bli ifrågasatta. Hon tilltalade bara mig som om jag var mamman, vilket vi bara såg som komiskt.

  • Kajee
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 14:57:50 följande:
    "Men jag får en stark känsla av att  det är en maktkamp som pågår i vissa styvfamiljer, att man vill manövra ut den ena vårdnadshavaren, det känns väldigt läskigt."

    Ja men än vanligare(i alla fall finns det såt folk här på FL) är att biomamman SKA "ha bort" bonusmamman till vilket pris som helst. Förmodligen för att hon är osäker/avundsjuk. Det är egoistiskt och hemskt. Varför inte uppskatta att ju fler som älskar barnet och vill dess bästa desto bättre???

    Varför kan inte fler uppskatta oss bonusföräldrar????
    Det kan jag inte hålla med om.
    Jag ser minst lika många bonusar här på FL som anser att livet vore bra mycket lättare om inte barnet och bio fanns. Bonusar som närapå känner sig kränkta av blotta tanken av att mannen levt ett liv tidigare. Detta förflutna stör många bonusar och den "riktiga" familjen som bonus försöker ha med sin man och deras barn. Och det kan bero på osäkerhet/avundsjuka och egoism från bonus sida.
    Ingen sida är bättre än den andra och att sätta alla bonusar på peidestal eller att göra alla biosar helt ofelbara är bara löjligt. Allla har väl sina fel och brister och alldeles för många både bonus och bio glömmer att barnet bör komma i första hand. Många inbillar sig att de sätter barnet först, men då skulle inte konflikten existera om det var så.
    ?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!
  • Amy1983
    Silkflower skrev 2011-02-28 14:21:57 följande:
    Ja, föräldrarnas/vårdnadshavarnas godkännande - inte förskolelärarens, eller? Obestämd 
    I det här fallet hade jag ju redan faderns godkännande.
    Men du menar bägge vårdnadshavares? I det här fallet tror jag inte ens att modern var tillfrågad Skäms

    Jag närvarade vid pojkens 5-årskontroll på BVC och det var ingen som ifrågasatte eller kontrollerade vem jag var. Sköterskan tog dock för givet att jag var pojkens mamma och vi rättade henne inte. Tungan ute 
    Jag vet inte om modern var tillfrågad i detta fallet heller Skäms

    /Trådstartaren
    Hade detta gällt min dotter och du och pappan hade betett er så hade jag gått i taket om jag fått veta.
    För det första, PAPPAN har boendet. Biomamma och biopappan har vårdnaden och således bestämmanderätt. Vissa saker kan pappan bestämma själv, i detta fallet krävdes det båda föräldrarnas godkännande och du kan inte veta huruvida mamman faktiskt blivit tillfrågad eller inte. Hon kan mkt väl sagt nej utan att du vet det!
    O du. Chilla, du har varit med sen i somras. Det är faktiskt inte länge nog för att du ens ska få tro att du kan ta mammans plats vilket du verkar tro att du kan göra
Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal