• Hannah Graaf

    Var går gränsen för otrohet?

    Var går gränsen för otrohet? Är det vid sexuellt umgänge, kyssar eller räcker det med tankar om någon annan än din partner? För min del räcker det snudd på när fantasin övergår till konstanta tankar om någon annan. Då har du mentalt lämnat. När det kommer till fysiska handlingar som sex eller kyssar så är det inget att tveka över. Då har man totalt tappat respekten för sin partner. Jag tror det blir svårt att förlåta och gå vidare. En gång otrogen, alltid otrogen. Var går din gräns?

  • Svar på tråden Var går gränsen för otrohet?
  • Pastorn

    Gränsen går vid fysisk sexuell närvaro, i fantasin är allt tillåtet, eller hur ;)?

  • Nenia

    Min man har som princip se men inte röra i alla lägen och det är jag ok med. Själv är jag mera kramiga sorten, men jag går efter den principen att jag gör ingenting som jag inte kan komma hem till min man och berätta om med gott samvete. Det funkar bra för oss. Tycker det är svårt att dra en klar gräns, en del är det helt ok att han kramar, andra ser jag helst inte att han ens ser på, det beror så mycket på situatonen och personen det är frågan om.

  • Lady T

    Angående svek så måste jag bara säga att ja, jag tycker att otrohet är ett stort svek... Som sagt, var gränsen för otrohet går varierar från person till person och mellan olika förhållanden, men när man väljer att passera gränsen, och därmed vara otrogen, anser jag naturligtvis att man har svikit sin partner...

    Men jag anser också att det är att svika sin partner när denne ser det sexuella samlivet (eller bristen på det) som ett problem, och envist hävda att "vi inte har någrot problem"... Att totalt negligera/förminska något som är mycket viktigt för min partner är enligt mig -också- ett stort svek...

    Jag har ofta när jag diskuterat ämnet att om man är otrogen kan man ju inte älska sin partner "på riktigt" ... Där undrar jag ofta hur man tänker... För hur kan man påstå det, och samtidigt påstå att man älskar en person man respekterar så lite att något som är oerhört viktigt för denne förminskas till "inget problem"?

    Vilket av dessa svek som är störst kan jag tänka mig beror till stor del på vilken sida av staketet man står... Personligen vill jag inte lägga någon värdering i vilket av sveken som är störst. Däremot har jag ibland svårt att förstå varför det är så svårt att diskutera och med jämna mellanrum omförhandla reglerna för ett förhållande...

    Jag har varit tillsammans med min partner i rätt många år nu, och gränsen för vad som är otrohet och inte har diskuterats mer än en gång under åren, den har även flyttats ett antal gånger... Vi har också haft perioder när sexlivet har legat på topp, och perioder som bara kan ses som bottennoteringar... Det jag har upplevt i vårt förhållande är faktiskt att gränsen för otrohet är mer generös under de perioder när -vårt- sexliv, samliv och förhållande i övrigt har varit bra. Nyckeln till ett bra förhållande är inte bara kärlek, utan även kommunikation, öppenhet, ärlighet, och respekt för varandra.

  • giftfri

    Ju färre, mindre begränsande, å enklare regler man sätter upp, desto troligare att det blir ett stabilt å långvarigt förhållande...


    Du är inte alls en bättre människa än mig!
  • Pappa i sthlm

    Gränsen för otrohet går mellan Jakobsberg och Sollentuna. Det finns ett dike som korsar (under) stäketleden. Diket utgör gränsen för otrohet.

  • DaCiss
    pokerman skrev 2011-03-16 09:14:13 följande:
    Jag respekterar liksom er andra, även andra åsikter än mina egna. Men jag är ändå nyfiken. 

    Om man bor/lever ihop med någon annan i säg 20-40 år, så måste man ju någon gång under dessa år träffa någon som man finner intressant? Jag menar jag har träffat flera tjejer som jag garanterat skulle försöka förföra om jag hade varit singel.

    Nu har jag ju ett bra förhållande med en underbar tjej och det känns inte alls aktuellt att jag skulle träffa någon annan. Jag ser framför mig hur vi lever ihop tills vi flyttar in på äldreboende eller så. Men jag vet att vår väg dit kommer att testas många gånger, hon kommer att träffa personer som hon finner intressanta och jag kommer också att göra det. Det finns ju inget sätt att undvika det, ett eventuellt förbud mot sådana känslor/tankar riskerar ju bara att förstärka dem.

    Som sagt, vi har en överrenskommelse om att "flirtning" är okej, så länge det inte leder till något mer. Men att gå ut en kväll och "ragga" är faktiskt väldigt roligt och något som ger mig tillfredställelse. Jag kan få en kram eller så, men skulle inte få för mig att kyssa någon eller inleda något mer sexuellt. Men samma sak gäller ju för henne och jag är aldrig orolig. Det finns ingen vits, vill hon vara med någon annan, så vill hon det. Jag äger inte henne och kan egentligen inte bestämma vem hon ska vara med. Det enda jag kan göra är att jag kan göra mitt bästa för att hon ska vilja vara med mig, istället för de andra hon kommer att träffa på vår väg mot ålderdomen.

    När det sedan gäller min vän som har problem med hans fru som anser att närhet är överreklamerat, har de tre barn och därför vill han inte skilja sig. De har ett bra liv i övrigt, men det blir tydligt att han påverkas negativt av brist på närhet. Han har länge försökt få dem att gå till familjerådgivare och liknande, men hon är inte intresserad, eftersom hon inte anser att de har något problem.
    Hade jag inte fått närhet av min man på över fyra år och han inte var intresserad av terapi eller liknande så skulle jag meddela honom att om vi inte kan lösa det problemet så kommer jag söka närhet från någon annan. Jag är en mänska som finner närhet och speciellt sex som något väldigt viktigt. Det ger så mycket mer än bara en stunds beröring. Så nej, jag skulle inte acceptera det och det skulle jag meddela min partner. Vill den fortfarande inte försöka få bukt med problemet men fortfarande leva ihop med mig så vet jag inte hur jag skulle göra. Skiljas eller leva ihop men med öppna kort på bordet skaffa närhet från någon annan? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte skulle tolerera situationen.
  • giftfri
    Pappa i sthlm skrev 2011-03-16 17:30:28 följande:
    Gränsen för otrohet går mellan Jakobsberg och Sollentuna. Det finns ett dike som korsar (under) stäketleden. Diket utgör gränsen för otrohet.
    Låter som en rimlig gräns..., varför krångla till det mer än så..
    Du är inte alls en bättre människa än mig!
  • giftfri
    DaCiss skrev 2011-03-16 20:12:10 följande:
    Hade jag inte fått närhet av min man på över fyra år och han inte var intresserad av terapi eller liknande så skulle jag meddela honom att om vi inte kan lösa det problemet så kommer jag söka närhet från någon annan. Jag är en mänska som finner närhet och speciellt sex som något väldigt viktigt. Det ger så mycket mer än bara en stunds beröring. Så nej, jag skulle inte acceptera det och det skulle jag meddela min partner.
    Du är inte alls en bättre människa än mig!
  • reflections
    pokerman skrev 2011-03-16 09:14:13 följande:
    Jag respekterar liksom er andra, även andra åsikter än mina egna. Men jag är ändå nyfiken. 

    Om man bor/lever ihop med någon annan i säg 20-40 år, så måste man ju någon gång under dessa år träffa någon som man finner intressant? Jag menar jag har träffat flera tjejer som jag garanterat skulle försöka förföra om jag hade varit singel.

    Nu har jag ju ett bra förhållande med en underbar tjej och det känns inte alls aktuellt att jag skulle träffa någon annan. Jag ser framför mig hur vi lever ihop tills vi flyttar in på äldreboende eller så. Men jag vet att vår väg dit kommer att testas många gånger, hon kommer att träffa personer som hon finner intressanta och jag kommer också att göra det. Det finns ju inget sätt att undvika det, ett eventuellt förbud mot sådana känslor/tankar riskerar ju bara att förstärka dem.

    Som sagt, vi har en överrenskommelse om att "flirtning" är okej, så länge det inte leder till något mer. Men att gå ut en kväll och "ragga" är faktiskt väldigt roligt och något som ger mig tillfredställelse. Jag kan få en kram eller så, men skulle inte få för mig att kyssa någon eller inleda något mer sexuellt. Men samma sak gäller ju för henne och jag är aldrig orolig. Det finns ingen vits, vill hon vara med någon annan, så vill hon det. Jag äger inte henne och kan egentligen inte bestämma vem hon ska vara med. Det enda jag kan göra är att jag kan göra mitt bästa för att hon ska vilja vara med mig, istället för de andra hon kommer att träffa på vår väg mot ålderdomen.

    När det sedan gäller min vän som har problem med hans fru som anser att närhet är överreklamerat, har de tre barn och därför vill han inte skilja sig. De har ett bra liv i övrigt, men det blir tydligt att han påverkas negativt av brist på närhet. Han har länge försökt få dem att gå till familjerådgivare och liknande, men hon är inte intresserad, eftersom hon inte anser att de har något problem.
    man äger inte någon - men man SKA kunna lita på att ens partner håller överenskommelser, och inte agerar utanför dem sas utan att tala med partnern först. tittlit är allt - sen kan man ha vilka överenskommelser man vill.
  • lövet2

    Så länge det är helt OK och inget pinsamt om min man skulle klampa rakt in i situationen, så är det inte otrohet i mina ögon. Det innebär att jag skulle kunna krama grannen utan problem men kanske inte min gamle ungdomskärlek ...

Svar på tråden Var går gränsen för otrohet?