ni med pmds titta hit

har mått kanon hela dagen. lite svajig. eller som bomull i huvudet. äh kan inte förklara. men lugn. ett annat röstläge, tempo och puls. men kan det gå så fort? eller spökar jag för mig själv?

platt fall. mår illa gråter yr i huvudet och allt känns overkligt. bomull i hela kroppen. fick vara hemma idag. detta är fan inte värt det. inga mer piller. känner mig inte som mig själv. så jävla otäckt! vill bara få ur det ur kroppen! måste sova

Okej, förstår att det är jobbigt. Hur många mg äter du? Om du kan hade jag försökt några dagar till. Det tog ngn dag innan jag kände positiv effekt. Kram

Jävla skit pmds. Mår kass idag. Känner mig genomskinlig, mesig, hatad, känslig och ledsen. Känner mig helt misslyckad. Någon med ett hjälpande ord?

jag äter 20mg. maken vill INTE att jag fortsätter. Och jag fixar det inte.
Känner igen känslan av att vara genomskinlig. Jag avskyr när maken vet att jag kommer må dåligt. som "först kommer några dagar då du är glad, och kär och härlig sen efter det blir du ledsen och sen arg och sen går det över". Varför ska jag behöva läsas som en öppen bok?

JJag mår dåligt bara av själva grejen att ta tabletter och mår illa så jag kan itne äta och har haft ätstörningar tidigare. Har inte råd att vara hemma från jobbet mer för att ta tabletter. JAg förstår att det kanske blir bättre sen men jag tror att jag mår bättre utan. Vi har pratat om det att jag måste lägga mig och vila eller gå undan när det blir för mkt. Och inte stressa på jobbet för när jag stressar blir det etter värre.

Okej, förstår dig. Jag började med 10 mg , hade nog inte pallat 20 mg.

Hej sköna tjejer
Här komer en till som lider av PMDS och har nog gjort detta i hela mitt fertila liv.
Igår mådde jag jättebra, lugn, självsäker och glad. Idag är jag väl inte direkt ledsen eller känner mig arg eller så men trycket sitter över bröstet, ungefär som en diamant eller ruter form ♦ från halsen ner till snippan :O
Låter kanske lite lustigt och det är det också. Känslan av ångest och nervositet och upprymdhet som att man väntar på att nåt ska ske, och kanske en smula kåt. Jättekonstigt!
Pulsen känns jättehög fast den är nog normal vilopuls skulle jag tro. Tårarna sticker bakom ögonlocken fast jag inte har något att vara ledsen över.

Jag är ju van har haft detta i 25 år men det är bara de sista 10 åren som jag har förstått att det är pga av PMS eller PMDS som det på de senare åren betecknas som.

Jag har aldrig pratat med någon läkare om detta och aldrig tagit tabeletter. Är nog lite som Anonym(velar) vill inte ta tabletter. Det är ju nästan för livet då eller tills man kommer in i klimakteriet iallafall.

Jag har lärt mig med tiden vad som lindrar. Tex jäkligt hård träning. Eller massor med sex fast det är svårt när man är singel ;)

Det jobbigaste är förstås humörssvängningarna. Jag kan bli så arg att det slår slint i huvudet. Om min son inte gör som jag säger eller gör fel fast jag sagt åt honom hur han ska göra kan jag bli så arg att tar saker och slänger hårt i golvet och skriker och gapar länge på min stackars son :(
Det går liksom inte att skaka av sig känslan. Man vet att nu borde man sluta men man kan inte sluta vara arg för man vet att man har rätt. Fast hade man varit "rätt" i huvudet just då hade man inte reagerat så alls.
*suck* det är jobbigt.
Men nu när jag vet att det är på G (för en slags mood diary där jag skriver hur jag mår och matchar det med mens cykeln som finns på www.alltompms.se/pmspmds) går det lättare att prata sig själv ned och ta några djupa andetag.

Om någon har andra bra tips så säg gärna till.

Kram till er alla och ta vara på er och era nära och kära.

Jag har känt av det i några dagar och har ännu inte hunnit hämta ut min medicin, tycker jag har varit duktig och trevlig ändå, :) jag har försökt vara nära och prata med min sambo istället för att sluta mig som jag lätt gör under tiden som är! Vi har även haft sex nu (woho) annars kan det gå typ tre-fyra veckor innan det händer något på det planet. Och de känns som det hjälper lite mot humöret. Hoppas alla andra har haft en bra dag!

Små frågor här...
Har ni också bättre och sämre månader.
Nu ska jag ha mens om 2 dagar, och det har varit hanterbart. Är irriterad och orolig, kortare stubin men ändå. Känner att jag klarar av vardagen.
Andra månader vill jag lägga in mig på psyk.
Hur hanterar ni barnen när det är illa? Har en sambo men han jobbar em och kväll väldigt ofta. Har då tre barn själv.... Känner att jag är inte den mamma jag vill vara då. Det är inte normalt att skrika på en tvååring och få utbrott för att åttaåringen klagar på maten... fan vad jobbigt det är. Det är den värsta biten helt klart.

Ja jag känner också att det är olika, olika månader och om det kanske har att göra med allmän tillståndet att göra?

Ja det där med barnen är jobbigt. Jag har en son och jag försöker pratat med honom men det klart när jag får utbrott hjälper ju knappast det att man har talat om att mamma är lite retlig nu.
Jag tänker varje gång "Detta får inte hända igen, jag får inte bli så här arg".
Jag tror att jag har lyckats tygla mig själv lite.

Jag tror att många av oss nog kan ha gottt av att gå en kurs i Personligt ledarskap eller Medvetet ledarskap, det finns många namn.

Man lär sig mycket om sig själv på dessa kurser. Det är väldigt "inne" just nu, mitt jobb skickade mig på en 5 dagars kurs. Kanske om du läser på lite om det, kan fråga ditt jobb om de kan bekosta en sån till dig.
Jag var på en kurs med bara tjejer och det var härligt och befriande att kunna pratata om tjej saker. Man kände sig väldigt trygg. Det var en hel del gråt och känslor på denna kursen.

Kram till er alla därute som inte mår bra och till er som mår bättre.