Cilas25 skrev 2011-03-13 06:44:33 följande:
Min sambos 13 åring har sådana attitydsproblem.. Säger åt henne att lägge ner attityden i mitt hem och hon svarar med : håll käften din jävla bitch! och jävla hora! Jag tar då hennes dator (hennes käraste ägodel), och hon blir oxtokig och jag får höra de ena efter det andra b.la att jag är en äcklig fitta m.m jag svarar med att hon får tillbaka datorn när hon har bett om ursäkt för sitt beteende..
Har två små barn som måste höra detta.. och det är inte ok!
Vad tycker ni? har ni varit med om något liknande?
(Jag har fortfarande datorn och viker mig inte en tum)
Krrraaaam C
Fortsätt med att inte vika en tum. Min ena kompis har haft liknande problem med sin dotter. Tjejen har altid varit en urgo tjej med massor av vänner, alltid skött sig osv. Men hon har svårt för förändringar. I samma veva som hon kom in i puberteten skilde sig hennes föräldrar och det var helt oväntat både för henne och hennes mamma, mamman mådde dåligt vilket gjorde att dottern mådde ännu sämre än vad hon redan gjorde över situationen. En skilsmässa är ju en rätt stor förändring och särskilt om man har svårt för såan (hon har inte aspeberger eller något liknande, men hon är adopterad och misstänker att det har lite med det att göra) Sedan när livet började lugna ner sig lite och hon började vänja sig så fick hennes mamma barn med sin kille som ännu inte bodde hos dem. Så nu helt plötsligt skulle tjejen få ett nytt syskon plus att mammas kille plötsligt flyttade in pang bom. Dottern rasade. Hon gjorde verkligen ALLT. Jag har inte fått veta vad hon gjorde verkligen allt betyder, om hon testat alkohol och grejer, allt detta hände när hon var 9-11 år gammal så hon var inte så jättegammal, men jag vet att hon stulit och rymt några gånger och hon började ljuga.
Mamman och dottern sökte hjälp på kommunens föräldraenhet och de fick komma till en kurator och prata och det har tagit tid men nu har hon äntligen börjat komma på köl igen. Hon fyller 13 i sommar. Men där var det verkligen att sätta i med hårdhandskarna, misskötte hon sig blev hon av med telefonen, hon fick inte använda internet, inte träffa vännerna osv och det gällde att inte vika en tum och det gjorde dem inte och det fungerade. Dottern behövde se att föräldrarna fortfarande fanns där för henne under en längre period när hon verkligen testade som f*n rent utsagt, mamman verkade vilja ge upp några gånger men hittade styrkan att fortsätta när hon pratade med folk och fick massor med stöd.
Har du och din styvdotters pappa satt er ner och pratat igenom situationen? Har ni tillsammans suttit ner och pratat allvar med hans dotter om hur hon beter sig och vilka konsekvenser det får när hon missköter sig?
Blir det inte bättre kanske det kan vara en idé att be om hjälp. Man klarar inte alltid allting själv hur gärna man än vill det.
Lycka till!!!!!