Vi som hade krystvärkar längre än en timme!

Jag krystade i ca en timme med båda mina. Barnmorskan vid den andra förlossningen sa att jag hade väldigt svaga  krystvärkar, fick liksom ingen hjälp av dem. Jag har liksom aldrig känt den där riktiga kraften som tar över kroppen som så många beskriver det som, fick jobba väldigt hårt på egen hand.

Du menar inte att de ville du skulle upp och stå riktigt ?  De är ju inte kloka.. Mig skulle de ha ståendes i sängen mot gavlen - men de fick snällt lyfta upp mig helt till den ställningen för jag kunde verkligen inte själv göra det.. Likaså när jag skulle ner eller ligga på sidan.. Kan tilläggas att jag har haft väldigt intensiva värkar från början tills att barnet är ute - vilket gjort att jag har ingen "vila" emellan värkarna utan de bara kommer och kommer så det är inte någon tid emellan att vila eller ändra ställning... Dock har jag det hellre så och en snabb förlossning så jag klagar inte bara förklarar varför det blev så svårt att ändra ställning även om det var små ändringar som skulle göras..

Jag hade krystvärkar i nästan 2 ½ timme, men hade ingen aning om att det ansågs som länge förrän jag var på efterkontrollen. Då sa min barnmorska att det var ju lite långt det där! Hade ingen aning om det och har således aldrig fått någon förklaring till det heller. Förmodligen hade jag väl för dålig teknik eller nåt jag vet inte. För övrigt gick allt väldigt fort, hann aldrig få någon bedövning. Tyckte öppningsskedet för mycket värre än krystvärkarna. Hann ju åtminstone hämta andan mellan krystvärkarna.

Höll nog på i säkert två timmar. Jag var helt slut och somnade mellan värkarna. Bad Bm att söva mig och ta ut ungen. Då blev de inte effektiva alls så jag fick värkstimulerande och tillslut blev det klocka. Hon trodde att han hade fastnat bakom bäckenet på nått sätt.

Jag blev igångsatt med värkdropp pga att vattnet hade gått. Krystade från 22 till sonen föddes strax efter 03. Egentligen vet jag inte vad som hände för jag minns allt fram till 22 sen är allt bara borta. Det slutade med klipp och sugklocka efter att jag hade fått bett om det länge, enligt barnmorskan. Hon sa också att det var en väldigt tur att dom tog ut honom till slut med sugklockan. Annars kunde det gått illa för min älskade son och mig.

Jag hade krystvärkar i många timmar med min första. Hon kom i vidöppet läge, var 53 cm lång och vägde 4300g, jag hade ett ineffektivt värkarbete med "värkrubbning" efter att ha varit i etablerat värkarbete i 16 timmar innan krystvärkarna började. Förlossningen stagnerade liksom och hon kom inte ner ordentligt. Blev klocka tillslut och ruptur på mig.

Två helt okomplicerade förlossningar därefter dock, där barnen varit ute efter typ två krystvärkar.

Jag hade krystvärkar i en dryg timme, ordentligt täta. Hade fått EDA  (och med det även värkstimulerande såklart) efter 45 timmars öppningsskede för att jag inte öppnade mig den sista centimetern. Jag hade inte sovit på två dygn och knappt kunnat äta något på över ett dygn men trots detta hade jag riktigt ordentliga värkar. Barnmorskorna sa att de var väldigt förvånade att jag kunde ta i så mycket och var faktiskt imponerade av min teknik, och jag tror inte att det bara var tomt beröm för oj vad jag slet! Ut kom en 3,9 kg tung tjej (fördelat på 50 cm, en liten tjockis haha!) med ett huvudomfång på 36. Inte jättestort, men kanske att det spelade in lite grann.

Jämfört med de 45 timmar som redan hade gått kändes den sista timmen som en kvart. Det gjorde skitont och var skitjobbigt men jämfört med hur jag mådde när jag låg och skavde på den där sista centimetern innan jag fick EDA så var det klart lättare... Ser det inte som något onormalt långt krystningsskede, men man hör ju om de som säger att det "bara sade plopp" - och det verkar ju skönt, haha. Kanske nästa gång!

Jag hade krystvärkar i 2timmar innan Hugo äntligen kom ut, kändes dock som 15min eller något. :p
Att det tog så lång tid för mig var för att han låg så högt upp i magen, det var först sista 30minutrarna som det hände något o då började ja bli utmattad så dem ökade droppet o tryckte i mig en jävla massa saft så att ja skulle orka det sista.

Jag hade krystvärkar i flera timmar innan jag fick lov att börja krysta (öppen 5-6cm och jag öppnade mig väldigt lååångsamt). Anledningen till det var att min lille kille tittade uppåt samt hade huvudet lite konstigt/på sné. Jag fick istället försöka att hålla i emot i en evighet medan kroppen krystade på av sig själv.
Fick värkstimulerande dropp då värkarna inte tilltog som de skulle men när jag sedan fick hjälpa till och krysta så tog det inte så lång tid innan han kom.

Jag krystade i ca 70-80 minuter. Efter 60 minuter så ville de att jag skulle ändra ställning men det ville inte jag Jag kände ingen smärta alls under krystningen och kände mig stark och pigg. Hela förlossningen tog bara 3.5 timme så jag hade inte hunnit bli trött. Jag hade otroligt starka krystvärkar, men av någon anledning så åkte barnet lite in och ut ganska länge. Det gjorde att det tog längre tid, men å andra sidan så fick jag inga skador alls i underlivet.

Mitt barn var inte heller speciellt stort. 3480 g och 50 cm lång. Huvudet var 34 cm (möjligen hade det något med saken att göra)

Jag har ju fått förklarat efteråt att man inte ska krysta mer än en timme eftersom man riskerar skador på bäckenbotten, men jag vet inte om det stämmer.

Jag hade krystvärkar i 2 timmar. När jag krystade så åkte hon ner men när jag slutade krysta, när värken tog slut, så åkte hon upp igen.

Blev skitsvullen eftersom hon åkte upp och ner och upp och ner och upp och ner i 2 timmar, och jobbigt var det. Förlossningen tog 35 timmar så hela förlossningen var skitseg verkligen. Suck! Men det gick ju bra det med.

Jag hade krystvärkar i 4 timmar med första sonen, sen togs han ut med sugklocka.

För mig har de förklarat att det var tre faktorer som gjorde att det tog så lång tid:
1) uttröttad livmoder p.g.a. att jag öppnade mig så snabbt
2) sonen låg vriden åt fel håll med huvudet (inte upp och ned , utan "felskruvad") så han sjönk aldrig ned som han skulle utan fastnade liksom en bit upp
3) EDA = värksvag

De har däremot aldrig sagt någonting om att storleken på sonen spelade roll, och han var ändå ganska stor (4205g, 54 cm lång)

Jag upplevde förlossningen som fruktansvärd, men inte enbart p.g.a. så lång kryst-tid... Men det är klart att det var en stor bidragande orsak...

Jag hade krystvärkar i ca 1,5 timme, men visste inte att det räknades som länge förrän nu, haha! Antar att det berodde på att jag var förstföderska när det kom till krystandet, min bm förberedde mig på att det kunde ta lite längre tid redan innan det satte igång. Hon sa att jag var som gjord för att krysta så jag har inte tolkat det som att något var fel. Kan väl trösta mig med att öppningsskedet från 5-10 cm gick på en kvart.

Jag hade krystvärkar i 1 h 50 minuter. Hade ganska svaga värkar och fick värkstimulerande dropp så jag fick slita som ett djur för att få ut ungen. Jag vet inte varför det tog sån tid (det kändes som århundraden) innan hon kom ut men antar att det var för att hon låg ganska högt upp. Speciellt stor var hon inte, bara stort huvud - 3645 gr och 37 i huvudomfång.