• Anonym (fel av mig)

    Kär i min terapeut!! :(

    Hej alla fina människor där ute!


    Jag vill ha råd och stöd i en situation som jag anser vara fruktansväårt jobbig...


    Jag har blivit förälskad/kär i min terapeut. Inte på det klassiska sättet man kan läsa om utan på riktigt! Precis som man träffar på någon privat/på krogen eller så, så kan man bli upp över öronen förälskad... Svårt att förklara kanske men hoppas ni förstår!

    Jag är verkligen kär, gillar att bara drunkna i dennes blick. Dennes personlighet är verkligen.fin!  Resonemangen och åsiktererna är klockrena.... Jag skulle vilja visa H'*n hur jag känner men förstår så klart att det inte går!! Förstår att oavsett OM h*n skulle känna något för mig så är det förbjudet! Men vad sa jag göra? Det är inte terapistörande på något sätt.. jag kan fortafarnde ta till mig det personen säger och respekterar personen högt så att sluta bara för en dum förälskelse är inte ok... jag behöver terapin men samtidigt är jag faktiskt uppriktigt förälskad i denna person!!! :)


    Ska jag bara hålla det för mig själv och (eftersom jag kan) Konsentrera mig på just terapin?


    Så svårt att inte fastna i ögonen, i blicken.... Och svårt att inte helt och ärligt bara älska denna personligheten!!!!!


     


    Hjääälp..


    Åsikter???


    Vad skulle du ha gjort? Har du varit med om liknande? Är du kanske terapuet och har fått veta att din klient varit förälskad i dig, hur tog du det?? Avslutade ni terapin? Är du terapeut och blivit förälskad i den klient? Vill gärna se alla synvinklar av detta!


     


    Tack till er som svarar!

  • Svar på tråden Kär i min terapeut!! :(
  • Anonym (fel av mig)
    Anonym (1) skrev 2011-03-31 12:09:37 följande:
    JAg skulle faktiskt inte heller ta upp det i gruppterapi. Vad tjänar det till att andra tycker att man knäpp? Ursäkta ordvalet TS, men det är så de andra gruppmedlemmarna skulle uppfatta det.
    Jag håller fullständigt med!! he he har inte ett dugg med saken att göra hurvida jag känner för henne eller inte i vår grupp liksom =)
  • Modesty Blaise
    Anonym (1) skrev 2011-03-31 12:09:37 följande:
    JAg skulle faktiskt inte heller ta upp det i gruppterapi. Vad tjänar det till att andra tycker att man knäpp? Ursäkta ordvalet TS, men det är så de andra gruppmedlemmarna skulle uppfatta det.
    Jag skulle se det som allvarligt slösande med tid att sitta och censurera sig på det viset. Då måste det vara bättre att välja egenterapi. Självfallet bör man ta upp saker som händer under tiden man går i terapi och det gäller förstås också sådant som TS skriver om här. 

    TS: jag förstår givetvis att du inte går i terapi för att du blivit förälskad. Däremot begriper jag inte varför de känslor som du går omkring och bär på och funderar över inte skulle passa in eller var för inbillat farliga, känsliga eller konstiga för att tas upp.

    Vad är det för gruppterapi du går i egentligen? 
  • Anonym (fel av mig)
    Anonym (kära du) skrev 2011-03-31 12:11:36 följande:
    Ja, tycker det var ett mycket märkligt uttalande som utgår från att ts är knäpp. Att uppmana till handling som får andra till att tro det också är liksom inte det minsta snällt.
    Jag tror inte hon menade att jag VAR knäpp men att andra i gruppterapi skulle tycka att det var knäppt att bara börja prata om kärlek eller anra känslor för en person som dessutom sitter själv i rummet haha dett blir ju bara knäppare och knäppare.... Jag KOMMER INTE att ta upp detta ömne i gruppen!
  • Anonym (kära du)
    Modesty Blaise skrev 2011-03-31 12:15:21 följande:
    Jag skulle se det som allvarligt slösande med tid att sitta och censurera sig på det viset. Då måste det vara bättre att välja egenterapi. Självfallet bör man ta upp saker som händer under tiden man går i terapi och det gäller förstås också sådant som TS skriver om här. 

    TS: jag förstår givetvis att du inte går i terapi för att du blivit förälskad. Däremot begriper jag inte varför de känslor som du går omkring och bär på och funderar över inte skulle passa in eller var för inbillat farliga, känsliga eller konstiga för att tas upp.

    Vad är det för gruppterapi du går i egentligen? 
    Men jösses. Vad har du för kompetens egentligen?
  • Anonym (fel av mig)
    Modesty Blaise skrev 2011-03-31 12:15:21 följande:
    Jag skulle se det som allvarligt slösande med tid att sitta och censurera sig på det viset. Då måste det vara bättre att välja egenterapi. Självfallet bör man ta upp saker som händer under tiden man går i terapi och det gäller förstås också sådant som TS skriver om här. 

    TS: jag förstår givetvis att du inte går i terapi för att du blivit förälskad. Däremot begriper jag inte varför de känslor som du går omkring och bär på och funderar över inte skulle passa in eller var för inbillat farliga, känsliga eller konstiga för att tas upp.

    Vad är det för gruppterapi du går i egentligen? 
    Svårt för mig att veta hur du ser (hur du tror) att en gruppterapi fungerar... Det är ju liksom inte så att man sitter som vanligt (som om du går till en psykolog eller liknande) och pratar om enskilda problem!

    Det vi pratar om är generella problem /problemlösningar och inte individuella så som att man är kär i en av dem teraputer som faktiskt sitter vid samma bord?!! Dem vet om hur mitt liv ser ut med sambo e t c så att helt plötsligt ta ett påstående som att jag har blivit förälskad i en person jag inte borde skulle bara bli knepigt!
  • Anonym (fel av mig)
    Anonym (kära du) skrev 2011-03-31 12:16:26 följande:
    Men jösses. Vad har du för kompetens egentligen?
    Jag undrar det samma... Verkar vara inlärda fraser som snvänds här! 

    Vad jag ville med tråden verkar ha kommit bort en smula... Hmm?!! 
  • Anonym (fel av mig)

    Eftersom vissa verkar veta bättre änandra i ämnet undrar jag så klart... Har jag gjort fel som råkat bli kär i henne? Hur kunde jag har unvikit detta trots att jag upptäckte min kälek för henne lååångt innan hon blev min terapeut?

    Hur hade du gått tillväga?

    Avslutat terapin?

    Sagt till henne som det var?

    tagit upp detta i gruppen?

    Bara låtit det vara, behållt känslorna för sig sjäkv??

  • Anonym (kära du)
    Anonym (fel av mig) skrev 2011-03-31 12:34:52 följande:
    Eftersom vissa verkar veta bättre änandra i ämnet undrar jag så klart... Har jag gjort fel som råkat bli kär i henne? Hur kunde jag har unvikit detta trots att jag upptäckte min kälek för henne lååångt innan hon blev min terapeut?

    Hur hade du gått tillväga?

    Avslutat terapin?

    Sagt till henne som det var?

    tagit upp detta i gruppen?

    Bara låtit det vara, behållt känslorna för sig sjäkv??
    Insett att det förmodligen inte är kär-kärlek utan inspiration, värme och hänförelse hon bidrar med. Dra nytta av det, inspireras, omsätta allt klokt som sägs i det egna livet. Behållt det för mig själv och gått vidare.
  • Anonym (jag också...)

    Vet du... Jag har varit/är i precis samma situation som dig... Har gått länge i terapi (dock inte gruppterapi) och redan innan jag fick henne som terapeut så uppstod det pirrningar i kroppen bara att vara nära henne... Hon är kanske drygt 10 år äldre än mig också och vi är av samma kön.... Trodde jag var ensam om detta...

    Jag som aldrig varit kär i någon kvinna utan haft ett stadigt förhållande med min nuvarande man i ganska många år. Har aldrig ens "tittat efter kvinnor på det sättet"... Jag blev helt skakad av denna upplevelse!!

    Så blev hon min terapeut och känslorna blev starkare o starkare. Jag läste o läste om detta att det inte var ovanligt att man blev "Förälskad" i sn psykolog/läkare, men detta kändes ändå annorlunda.


    I perioder har jag tänkt så mycket på henne mellan sessionerna att det var jobbigt faktiskt. Jag ville att hon skulle känna lika dant men förstod ju att hon inte gjorde det och att hon absolut inte fick göra det... Samtidigt skrämde det mig om hon nu skulle känna något...

    Jag har valt att inget säga... Tror ändå att hon tolkat en del från min sida men hanterat det väldigt proffsigt. Hon har hjälpt mig enormt här i  livet och jag inser att det aldrig blir något mellan oss... Känslorna finns kvar men jag bevarar det som en mjuk hemlighet i mitt hjärta och kommer göra så föralltid. Jag älskar min make och våra barn...

    Men jag vågar påstå att det inte påverkat just terapin, däremot har jag haft fullt förtroende för henne hela vägen och i perioder har det varit ett helvete, jag har gråtit och lääängtat efter henne, men förnuftet har segrat ändå, hon är en mycket duktig terapeuft...

    Så du är inte ensam och det är inte säkert att mitt sätt att göra är rätt för dig... Men jag hoppas det blir till det bästa, lycka till!!!!

  • Modesty Blaise
    Anonym (kära du) skrev 2011-03-31 12:16:26 följande:
    Men jösses. Vad har du för kompetens egentligen?
    Ingen annan i tråden har ombetts redovisa sin kompetens (eller eventuella kompetens). 

    TS: hoppas att du får de svar och den dialog du hoppats på i tråden.  
Svar på tråden Kär i min terapeut!! :(