Kär i min terapeut!! :(

Vad som får mig att tro detta är att jag har varit ute för den klassiksa klient-terapeut förälskelsen tidigare... När man sitter två och två kan man såklart lätt misstolka blickar o s v men kan också bli förälskad för att personen är i aoktoritetsställning och dessutom hjälper en med ens problem.... men så är det inte nu!

Nu är det helt annorulnda!

När jag såg henne första gången var hon inte min terapeut.. min första tanke var då, herre gud så fin hon är! (ska kanske tillägga att hon är mer än 10 år äldre än mig)  Första gångerna jag pratade med henn insåg jag att hon och jag delade åsikter om det mesta och jag fick direkt känslor för henne, känslor som vem som helst som blir kär får! Hela hennes person tyckte jag redan då var UNDERBAR! Och jag var redan då förälskad i henne =)

Senare visade det sig att hon och en annan skulle hålla i den gruppterapi som jag skulle gå i och hela tiden har mina känslor för henne stannat kvar...

Jag blev altså förälskad i denne person innan hon blev min terapeut!! Så nej... jag tror på rent kärlek här och inte på det klassiska fenomenet klienten förälskar sig i teraputen!!

Varför tror ni att man måste eller bör byta terapeut för att det uppstått en förälskelse från klientens sida? Det är en vanlig företeelse och kan vara, och är oftast också, utvecklande för processen förutsatt att känslorna bemöts på ett professionellt sätt. Vad som däremot inte är bra för en terapeutisk process är att som klient försöka förlägga känslor och ageranden utanför det terapeutiska mötet. Det viss säga, jag avråder från att ta upp saker som händer i din terapi här och uppmanar dig i stället att ta upp det i rummet och med din grupp. 

Lycka till med fortsättningen på din inre resa.