Kär i min terapeut!! :(

Nä ska bli lite intressant att se om någon i den possiionen vågar träda fram och skriva om det... det är ju ändå så tabubelagt! Men någon tarapeut måste det väl finnas på FL.....??

Ja, det hade du väl vågat :P Och är du helt säker på att förälskelsen inte stör? Fokuserar du helt på terapin och svävar aldrig bort i andra tankar? ;)

Haha Gökboet var det ja...

Nä det känns helt klart som att detta inte är något jag kommer att ta upp inför hela gruppen... i den terapi jag går ingår en enskild kontakt som man kan prata lite mer personligt med saken är den att alla samtal spelas in för att kontakten sedan ska kunna få konsultation från dem andra i teamet dvs att HON kan se den inspelningen och kanske då inse att det är henne jag pratar om?!!

Nja.. kanske hade jag vågat! vem vet!

Nej helt säker på att det inte stör faktiskt... jag tar till mig det jag ska och funderar inte så mkt mer än att jag vet att jag gillar henne.. jag fokucerar totalt på undervisningen =)

I DBT där jag går videofilmas allt också. Men du kanske kan fråga innan du säger något om du kan få berätta en sak utan att just detta vidarebefordras till de andra?

Fast är du helt säker på att det inte stör, att det inte är uttryck för ett bekräftelsebehov eller benägenhet att hänga upp dig på människor eller förälska dig i människor du inte kan få för att skydda dig själv etc, tja då kan du väl hålla det för dig själv. *tycka*

nej jag har inte det behovet...  Jag har varit gift med mig man i 3 år och tillsammans i 8 och inte en gång har jag fäst mig / blivit förälskad i en person så här! =)

Tack TS för att du förstod mig :). Ja menade bara hur det skulle uppfattas. Så nu är man anmäld också för en idiotsak. Ja, ja!

Men om det inte stör eller är ett problem, vad vill du då med denna tråden? Det verkade först som ett problem, men nu när människor ifrågasätter, så bedyrar du att din terapi inte blir påverkad. Vad är då problemet?
Du är gift och älskar din man, varför skulle du då vädra din förälskelse för din terapeut?

ALLA tror att de inte klaffar in "som den vanliga romansen" kring sin terapeut/läkare/psykolog, alla tror att deras kärlek är något utöver. Det är de personerna som saknar insikten i att det mycket väl handlar om att terapeuten (eller vad det nu må vara) möter de behov man har just då, det stöd man behöver och så vidare.

Visst kan man uppleva en förälskelse, men den är inte mer eller mindre speciell än alla andra som gått igenom samma sak.

Terapeuter eller psykologer (vi) är väl medvetna om denna mänskliga process, att klienter blir (tror sig bli) förälskade och är då oxå mer proffesionella än att de själva skulle inbilla sig att denne känner liknande tillbaka. De har en roll att hjälpa, man tänker inte ens på att man skulle kunna bli förälskad i sin egen klient.

Ungefär lika banalt som om man skulle bli kär i sin patient nere på gynavdelningen.

Man finns där, i sitt jobb, för att hjälpa en person i någon form av kris eller liknande, man letar inte efter egenskaper som gör att man eventuellt skulle fastna för denne rent emetionellt, romantiskt..
Det skulle vara rent inkompetent och det skulle göra en rent olämplig i denna rollen vi har! Rent förkastligt!

Jo.. då ska jag försöka förklara detta en gång till....

Vad jag ville med tråden var att hör om det fanns andra i eller som varir i samma situation?! Eller omvänt o s v

Sen har jag redan förklarat att jag blev kär/förälskad i henne redan lååångt innan hon ens var min terapeut! I Det läget då jag upptäckte mina känslor för henne fanns ingen auktoritets ställning mellan oss

Vi har inte ett typiskt klient-terapeut förhållande... Vi ses utöver detta... Det jag deltar i kan kallas gruppterapi och innebär att jag inte har något val (det finns ingen annan grupp) än att hon ska vara min terapeut

Det ÄR alltså inte så att jag blivit kär i henne NU utan har varit det länge och då jag blev detta var hon INTE min terapeut så därför förstår jag inte heller att alla ska tjata om att detta är det klassiska mellan och att det är så vi människor fungerar när vi går i terapi.. jag skulle nog aldrig kunna bli förälskad i någon P G A att jag går i en terapi...

Jag träffade denna människa i helt anra sammanhang och blev kär... (precis som vem som helst kan "råka" göra )och har då fortfarande känslor för henne!

Ska också förtydliga att jag INTE tror att hon skulle ha känslor för mig, vill inte heller att hon ska ha det utan bara helt enkelt bara ventilera vad och hur jag känner och höra nadras åsikter/erferenheter mm

Problemet ligger ju hos mig.. hur vida jag ska förhålla mig till detta... ska jag säga det till henne och avsluta terapin? Jag tror inte det är nödvändigt då detta inte kommer ivägen för min terapi då jag raspekterar henne som min terapeut... Och nej jag VILL INTE ha ett förhållande med henne =)

Men herre gud .... ja jag förstod vad du menade! =) Men det är nog många här som inte förstår vad jag menar.. :(