Kär i min terapeut!! :(

Mycket av det du skriver har jag insett under årens gång Och jag är väl medveten om att ni som psykologer/terapeufter finns där för att hjälpa och inte leta egenskaper hos klienten/patienten som gör att ni blir förälskade.
Jag vet att man som patient lätt  "får dessa känslor" just för att någon lyssnar, ser en, tar en på alvar och engagerar sig för just "mig" under själva sessionen... Faktum är ju att som pat vet man in stort sett inget om sin terapeuft/psykolog rent privat...
Visst man kan stöta på varandra ute på stan eller så och "råka" se om denne har en partner/barn mm mm. Men annars pratas det ju inget om psykologen...

Under min tid i terapi undrade jag massor om min psykolog rent privat, men jag vet att det inte var henne samtalen skulle handla om och ställde aldrig några frågor... Vet att hon ändå hade varit så proffsig och vänt på det och jag hade antagligen inte fått något svar ändå Så rent krasst kan man ju undra om man är kär i psykologen eller personen bakom "yrkesrollen"...
Har förstått att det ingår i processen för många att få känslor av olika slag.... Psykologen är väl medveten om detta och kan hantera det bra.

Men märkligt är ändå att jag träffade denna person i en helt annan situation första gången... Visste inte från början att hon ens var psykolog... Jag jobbar på ett sjukhus (ssk) och hon var där ett par gånger, vi bytte några ord och mina ben darrade...

En tid senare skulle jag då få terapi, och in kommer denna människa... Hon mindes inte mig men jag mindes henne.... Detta har vi dock pratat om senare, inte om mina darrande ben förstås Men som sagt hon har ändå läst av mig det är jag säker på och hanterat detta mycket bra. Idag finns hon där men ändå inte

Så vad tror du som psykolog...? Blev jag kär på riktigt eller på det normala "pat/psykologsättet"

Ligg med henne. Livet är för kort för moral.

Ja man kanske skulle  ( NU SKÄMTAR JAG BARA ) Gå fram i pausen och bara slänga ut, du jag tänkte på en sak, vill du knulla med mig? Hahaha

Kort beskrivning... berätta mer detaljerat hur du hade gått till väga då? =)

Puffar tråden vill veta flers erfarenheter av detta? =)

Det är jättevanligt att patienter blir kära i sina läkare/terapeuter/handledare.
Din terapeut har pluggat jättelänge och kämpat för att göra en karriär. Tror du verkligen att han/hon skulle offra sitt goda rykte som terapeut (som personen kämpat för i så många år) bara för att få ligga? Det lär väl personen inte ha några problem att få till det annars ändå?

Hej TS,

Jag har läst hela tråden och tycker inte att du är knäpp eller att det är något märkligt det du beskriver. Jag är psykolog och det har hänt mig mer än en gång (men inte många) att en klient uttryckt intresse av den typen du beskriver. Dock aldrig så att det orsakat stora problem mellan oss eller jag har behövt att avvisa någon på ett obekvämt sätt.

Jag tror dig när du säger att du blivit förälskad i den här personen före terapisituationen (som ju inte låter som någon typisk terapi, i alla fall inte någon psykodynamisk sådan om jag får gissa - alltså vore en deklaration av dina känslor inför gruppen minst sagt malplacerat och jag förstår att du fnissar över förslaget) och att du mycket väl kan ha känslor som inte är en klassisk "överföring" som man brukar kalla känslor av det här slaget mellan klient och terapeut. Sen det här som du verkar extra nyfiken på, om en terapeut hypotetiskt skulle kunna känna något extra för en klient. Ja visst kan en terapeut hamna i den situationen. Vi är alla människor och det vore otänkbart att en terapeut skulle kunna stänga av sina känslor helt så fort man befinner sig i en terapisituation. Dock känner inte jag till någon terapeut som verkligen agerat på sina känslor i förhållande till sin klient. Jag antar att detta säkert hänt någon gång i historien men min bild av det hela är att det är ovanligt. Terapeuten har nämligen så oerhört mycket mer att förlora på den sortens relation än klienten. Exempelvis skulle ett sånt förfarande vara likställigt med tjänstefel om det uppdagades, och det även om relationen inleds efter det att terapirelationen är avslutad! På det resonemanget kan självfallet följa att det visst förekommer men att man då är högst diskret och att det därför inte kommer till kännedom för omkringvarande.

Jag kan absolut känna olika för olika klienter, men det jag känner för en person i jobbet påverkar förhoppningsvis inte min förmåga att hjälpa klienten. Det är i alla fall min absoluta ambition att inte låta mig påverkas på det sättet och jag tror inte det hänt heller. Jag har inte blivit kär i någon klient och tror att det finns någon slags barriär där som gör att det är rätt så osannolikt att det ska hända. Säker kan man inte vara och för enkelhets skull hoppas jag att det inte kommer att hända heller.  Skulle det mot förmodan göra det skulle jag inte vara öppen mot klienten med detta utan göra vad jag kan för att avsluta terapirelationen då jag antar att det vore troligt att jag skulle göra ett sämre jobb än annars, om jag fortsatte ha denna person som klient.

Det här ser förstås väldigt PC ut, det här resonemanget, men faktum är att jag är väldigt fäst vid min legitimation...det är min trygghet och min yrkesidentitet och jag är rätt så säker på att "olämpliga" känslor skulle skaka mig i grunden så min strategi vore att hålla mig undan relationer med klienter som är det minsta personligt eller privat färgade.

Du verkar mest vara ute efter att reflektera över dina känslor, och även klar över vad du vill och inte vill. Jag hoppas det inte blir jobbigare än nu och att du på sätt och vis kan njuta av att känna som du gör, och gå vidare när tiden är rätt för det.

Allt gott! 

Det var det bästa inlägget jag har läst här i tråden!

Mkt bra förklarat...

Är det så att man faktiskt blir förälskad i en person innan terapin så kan det ju int eheller vara den klassiska klient/terapeut förälskelsen!

Mycket intressant svar, psykolog II! Då jag själv har patientkontakt i mitt yrke vill jag gärna ställa en fråga:

Har du några bra "knep" för att undvika att de känslor som klienten väcker i dig påverkar behandlingen på ett negativt sätt? Och kan du använda dessa känslor på ett konstruktivt sätt?

Roligt om du vill svara eftersom du verkar klok! (Och ursäkta TS om det blev lite off topic)

Jag förstår inte den här tråden. TS ber uttryckligen om hjälp, får en massa svar, gillar inte svaren och bara fortsätter älta?

TS, du borde inte ha anmält dig till terapi där du redan innan var förälskad i terapeuten. Där har du svaret. Nu bör du avsluta terapin och söka ny terapi på annat håll.